Kategori: 2024 Italien

Swante: Vi har klarat oss från ovädret, det verkar ha drabbat nordligare delar av Italien.

——————————————

Vi vaknar till en vacker morgon, dimman håller på att skingras. Tuula tar så fina bilder av San Gimignano. Hon har en sprillans ny telefon med superbra kamera, så de finaste bilderna har jag fått från henne. Benka har också bidragit med fina bilder under resan.

Frukost är uppdukad utomhus. Förutom vi är det ett par med hund ifrån Belgien och ett par från Canada.

Vi pratar med kvinnan från Canada, hon vill aldrig sluta prata! Hon tipsar om en vingård som ligger väldigt nära där vi bor, den är trevlig och enkel (så uppfattar vi i allafall det hon säger). Det låter ju intressant, så efter att ha inspekterat poolen ger vi oss av till vingården.

Vi börjar ana ugglor i mossen när vi går in på gården. En massa Mercedes och Audi står parkerade på infarten, alla svarta. Gården är extremt välskött och ser lyxig ut. Vi gå in och tas emot av en flicka, vi säger att vi är intresserade av att köpa några flaskor vin. En vinprovning kostar 75 euro inklusive lite mat, så det är vi intresserade av.

Vi får sätta oss ner och blir erbjudna att prova ett vitt vin trots att vi säger att vi vill köpa rött vin. Den snobbiga killen som tar hand om oss håller på med tusen saker samtidigt. Han hämtar ett rött vin som är så vansinnigt gott, en flaska Baldassarre från 2012, en blandning av Cabernet sauvignon, Sangiovese och Merlot. Vi förstår ju att detta vin är väldigt dyrt så vi frågar om dom har något enklare vin. Han hämtar en flaska Chianti Classico, som också är väldigt gott. Sen kommer han med prislistan och undrar vad vi vill köpa. Ojsan, vad gör vi?? Det är så himla dyra viner. Men vi köper ändå två flaskor Baldassarre för alldeles för mycket pengar! Vi får öppna dem vi något speciellt tillfälle.

Vilken lyxig vingård. Men vi fyra blev ju ändå väl mottagna och fick prova varsitt glas vitt, och två olika röda utan att betala för själva provningen. Man kan även beställa en flygning med helikopter över deras vingårdar! När vi går kommer ytterligare två svarta mercabussar med nya kunder.

När vi sätter oss i bilen kan vi skratta åt det hela. Ännu en lite udda upplevelse. Ingen av oss tog några bilder, vi var nog så överrumplade. Vi tycker inte riktigt beskrivningen vi fick av vingården stämmer in på hur den var.

Kvinnan från Canada tipsade även om den lilla gamla staden Certaldo, den ska var jättemysig. Vågar vi lita på det, hahaha. Vi chansar, vad kan gå fel? Vi kör runt hela den nya stadsdelen och snirklar oss högre och högre upp.

Här finns det parkering. Vi funderar på om det verkligen finns någonstans att äta, det vet man inte förrän man kommer innanför murarna. Men oj, åter en så himla mysig och välbevarad stad med en massa uteserveringar.

På Piazza Vittore Branca finns flera fina skulpturer.

Vi börjar med att leta efter ett ställe att äta lunch, vi väljer en mysig servering vid kanten av berget.

Bengt och Tuula äter Ravioli, den bästa någonsin säger Tuula.

Efter maten tar vi en promenad och beundrar staden.

Vi kikade in i den gamla kyrkan, Saints Jacopo och Philip.

Det är små gränder och serveringar överallt.

Vilken utsikt!

När vi är mätta på utsikten från den gamla staden kör vi ner till den nya stadsdelen och tar en fika på järnvägsstationen.

Eftermiddagen ligger vi vid poolen och slöar. Inget bad denna gång.

Bengt har googlat fram info om en ny vingård som också ligger i närheten och ska vara mycket ’enklare’ där priserna på vinerna finns på hemsidan. En prisklass som passar oss bättre. Vi tar en tur dit innan vi åker in till den närmaste staden och äter middag.

Här finns en vinshop där vi går in. Här får vi inte smaka på vinerna, det är nog första gången vi inte blir erbjudna att smaka innan vi handlar. Vi köper ändå med oss några flaskor hem.

Efter inköpen ska vi åka till Ulignano och äta pizza. Det finns bara en restaurang som har öppet denna måndagkväll och det är en pizzeria. När vi hittar dit inser vi att det nästan bara är ett ’hål i väggen’, inte alls något mysigt ställe att sitta ner och äta på. Men då beställer vi pizzor och tar med hem istället. Personalen är jättetrevliga, ett äldre par, han tar emot beställningar och hon bakar pizzor.

Det är kaos i trafiken i stan, det finns inte en enda ledig parkering. Bengt får sitta kvar i bilen medan vi köper pizzor.

Det blir en bra avslutning på denna kväll och vistelse i Toscana.

Imorgon ska vi ta oss lite längre söderut.

Swante: Klart ni ska SPA:a i San Pellegrino!

———————————–

Idag lämnar vi den trevliga lägenheten i Bergamo.

Vi åker söderut, lämnar Lombardiet, åker igenom Emilia Romagna och kommer till Toscana. Trafiken varierar, det är rätt mycket utanför de större städerna, annars rätt så lugnt. Det är mycket trefilig motorväg.

Till lunch idag får det bli en rejäl macka på en Autogrill. En ny upplevelse för Tuula och Benka. Stressen att beställa, betala och hämta. Kaffet vid en disk och mackorna vid en annan disk. Varför detta krångel?

Resan går bra och redan vid tretiden är vi framme på vårt nya boende Agriturismo La Roccaia strax utanför San Gimignano.

Vi checkar in, värden kan tyvärr inte ett ord engelska, men det funkar ändå. Vi får varsitt rum. Tuula och Benka med kvällssol och utsikt mot San Gimignano, vi har en annan utsikt och morgonsol.

En utflykt måste vi ju hinna med innan dagen är slut. Vi åker in till den gamla staden San Gimignano. Bengt och jag har varit här två gånger tidigare, 2015 och 2019. Skillnaden mellan dessa två år var väldigt stor, så mycket mer folk 2019 än 2015. Detta har verkligen blivit en jättestor turistmagnet.

Det är inte så lätt att hitta parkering här heller trots att det finns en massa stora parkeringsområden utanför stadsmuren, men vi har tur, den här tiden på dagen är det ändå folk som åker härifrån. Det är en bit att gå upp till staden, många trappor, men det är skönt att sträcka på benen efter dagens bilresa.

San Gimignano är berömd för sina många torn sina väldigt gamla byggnader, mycket är bevarat från 1200- och 1300-talet. 1990 utnämndes staden till ett världsarv av UNESCO.

Idag arbetar mer än 3000 personer i kommunen, vilket är ungefär 55% av kommunens innevånare.

Under andra världskriget bombade amerikanerna landet i tio dagar. På Torre Grossa förstördes klockan och en del av katedralen rasade. Bombningen började på torsdagen som är marknadsdagen. Några människor dog, en ung mamma träffades av splitter i en fot och fick amputera benet. Innevånarna i San Gimignano fick tillbringa de tio dagarna i skyddsrum. Efter krigsslutet skänkte folket i Sovjetunionen en ny klocka till San Gimignano.

Vi slår oss ner på en av alla uteserveringar och beställer lite att äta.

Vi går runt och beundrar de vackra gamla byggnaderna och de höga tornen. Det är mycket folk överallt.

Det är en fantastisk utsikt över det vackra landskapet.

Vi kommer till ett litet torg där det finns vinprovning. Vi provar ett glas vitt vin av druvan Vernaccia. Vinet är ett av de mest prisade vita vinerna från Italien och känt över hela världen, det var det första vinet i Italien som fick märket DOC, 1966.

Tiden rusar iväg, det är dags för middag. Vi letar upp den restaurangen där vi åt när vi var här med Bengts syskon, 2019. Tyvärr är det fullbokat denna söndagkväll, så synd för vi minns att vi åt väldigt god mat där.

Det är bara att ta en annan servering. Vi ber att få sitta inomhus eftersom det är lite kyligt ikväll. Vi äter olika pastarätter, mycket gott. Paret bredvid vårt bord är från Canada, vi pratar lite och kvinnan erbjuder sig att ta en bild på oss.

Mörkret kommer snabbt här. Vi hittar tillbaka till parkeringen, men den sista biten fram till bilen får vi lysa med mobilen, det är alldeles svart nu.

Det är mörkt efter hemvägen också. Som vanligt är det inte jätteskoj att köra i mörker här i Italien. Små, smala vägar som saknar belysning och Italienare som kör jättefort.

När vi kommer hem tar vi en bit ost (som vi haft med från Bergamo) och ett glas vin innan vi säger godnatt.

Så här har vi förflyttat oss idag, ca 37 mil.

Swante: Måste erkänna att jag beskurit bilden på gubben med de olika långa benen. Det fanns mer info och då förstod man att det är förbjudet att överträda den gula linjen.
Karin: Jag håller med, det var verkligen en av de roligaste resorna vi gjort ;-).

—————————————

Idag ska vi besöka den lilla orten San Pellegrino Terme som är en berömd kurort med ett stort och lyxigt SPA men orten kanske framförallt är berömd för mineralvattnet Pellegrino.

Det är ungefär 24 km från Bergamo till San Pellegrino och det tar oss 45 minuter att resa dit med bil. Vägen är krokig och det är mycket trafik. Det är rätt så svalt idag, bara 18 grader.

Det är inte alls mycket folk här trots att det är lördag. Det märks att turistsäsongen är över. Floden som rinner genom staden heter Brembo.

Intill floden ligger Grand Hotel. Hotellet stod färdigt 1905 (eller 1904?) och invigdes av Italiens dåvarande drottning Margherita av Savojen. Byggnaden har sju våningar och en yta av 3000 kvadratmeter Hotellet stängdes 1979. 1992 behövde taket renoveras, då såldes alla originalmöbler från 1905 men ljuskronorna behölls. Mellan 2008 och 2010 restaurerades fasaden. 2016 påbörjades ett arbete med anpassningar för hotellbruk. Idag verkar det som att hotellet ägs av San Pellegrino kommun. Det hade varit jättespännande att få göra ett besök i hotellet.

På en anslagstavla hittar Bengt en affisch som pryds av Glenn Strömberg. Han har fått Angelo Quarenghi-priset för Idrottens man 2024. Han spelade tidigare i Bergamoklubben Atalanta (för dom som inte vet, han är ju en legend här :-))

Vi tar en rundvandring i staden och hittar en bergbana som går upp och ner för berget Zucco, det finns ingen chaufför, vagnarna går alldeles av sig själva. Vi åker inte med!

Bengt har hittat en restaurang där vi ska äta lunch. Han har efter 10 års sökande äntligen hittat någon som serverar Ossobuco och såklart går vi med på att äta här. Tuula och jag äter risotto med tryffel och Benka provar Vitello tonnato. Vi är alla nöjda med maten, särskilt Bengt.

Vid bordet intill vårt sitter en ensam tjej och äter och dricker vin. Hon är väldigt pratsugen. Hon berättar att hon är från Milano och nu är hon här för att SPA:a på lyxhotellet QC SPA of wonders. Hon förstår inte alls varför vi är här om vi inte tänker SPA:a. Hon tror vi skulle ääääälska det! Efter lunchen tar vi en promenad upp till hotellet. Det är verkligen vackert och ser otroligt lyxigt ut. Här går folk omkring i vita badrockar både inom- och utomhus.

Så här beskrivs rummen: ”Sängar och handgjorda fåtöljer välkomnar dig i bekväma och ljusa rum. Dansa till tonerna av din favoritmusik med den medföljande Marshall-högtalaren och överge dig själv till den kostnadsfria minibarens läckra frestelser”.

SPA-hotellet ligger verkligen vackert på höjden med en enorm utsikt och fina omgivningar.

Innan vi åker hem vill vi ha kaffe, gärna tillsammans med en liten glass. Det är dock inte möjligt att få på samma ställe. Vi tar en snabb kaffe på en bar och sen går vi till konditoriet och köper glass. Dessutom köper vi några små bakelser som vi tar med hem.

Bengt är inte sugen på glass idag, han går in och köper en flaska bubbel istället. Vi funderar på vad vi tycker om den blinkande färgglada skylten i fönstret på den annars så vackra fasaden.

Sen styr vi hemåt. Ikväll packar vi ihop inför morgondagens resa mot nya äventyr.

Swante: Usch och fy för kallt väder redan i september. Vi får verkligen njuta av värmen ytterligare ett tag och inte klaga på en och annan dag med lite svalare väder!

———————————————

Idag blir det ett besök i Milano. Det är ganska svalt så vi tjejjer tar långbyxor och extra tröja/jacka. Promenaden till stationen tar ca 20 minuter. Den fina väggmålningen lade gubbarna inte märke till!

Man kan ha många roliga funderingar när man väntar på tåget :-). Vad betyder skylten nedan? Är det förbjudet att stå på ett ben här på perrongen? Eller får människor med olika långa ben inte vistas här??

Tågen från Bergamo till Milano går varje heltimme och vi åker klockan 11. Tåget avgår prick elva, men en station innan Milano blir vi stående i ca 15 minuter på grund av en större olycka någonstans runt Milano.

Vi stärker oss med en kaffe på stationen innan vi tar oss in till centrum. I den här baren jobbar en av de mest stressade personer vi träffat på. Hon far omkring bakom disken som ett jehu trots att vi bara är några få personer i kö. Till sist får vi i alla fall det vi beställt.

Från tågstationen ”Statione Centrale” tar vi tunnelbanan in till centrum där vi hamnar precis utanför ”Metropolitan Cathedral of the Nativity of the Blessed Virgin Mary”. Katedralen är Italiens största och världens tredje största sett till ytan. Otroligt pampig.

Precis intill katedralen ligger den tjusiga ”Galleria Vittorio Emanuele II”. Den måste man ju passera igenom. Gallerian är Italiens äldsta aktiva shoppinggalleri, uppkallad efter Italiens första kung, Victor Emmanuel II. Den stod klar 1877. Gallerian förbinder Piazza del Duomo med Piazza della Scala. Plånboken tillåter tyvärr ingen shopping just här.

Vi har inte planerat något speciellt för Milano, vi strosar runt lite på måfå. Helt plötsligt är vi vid Hard Rock Café, hur gick det till?

På Castellotorget står en ståtlig staty av Giuseppe Garibaldi. Han levde mellan 1807 och 1882 och var en av Italiens mest kända frihetskämpe, general, patriot, författare, sjöman och politiker. I varje stad vi besökt finns en gata uppkallad efter honom och en mängd statyer.

På en bakgata där vi går ligger en shop som säljer vinäger, där går vi in. Vi blir väldigt väl mottagna och får prova ett antal olika balsamicovinäger. Vi berättar att vi för några år sedan varit på en provning på en gård utanför Modena och det tycket säljaren är trevligt eftersom även hans produkter kommer från det området. Vi får prova ungefär en droppe var av fem olika sorter. De är lagrade i olika antal år och smakar väldigt olika. Vi köper varsin flaska, dessutom får Bengt och jag en flaska i present av Tuula och Benka. Tack, så snällt.

Det är dyrt med vinäger, den allra dyraste (den sista sorten vi fick smaka) kostar ca 85 euro för 1 dl. Den köper vi inte!

Innan vi går frågar säljarna oss om vad ’tack så mycket’ heter på svenska, dom är väldigt intresserade av att lära sig att uttala det rätt. Tuula får också frågan om hur man säger det på norska :-). Precis när vi ska lämna butiken hör vi att det är ett svenska par som kommer in i affären. Vi blir stående och pratar med dem en stund. De har åkt runt en del (med hyrbil) och skulle sedan flyga hem till Sverige från Milano.

Det blir pizza till lunch idag.

Vi strosar vidare, målet är stadsdelen Navigli. Halvvägs tar vi en paus vid Basilikan San Lorenzo, en av de äldsta kyrkorna i staden.

Vem bor här??

Naviglierna är ett system av sammankopplade kanaler i och runt Milano, med anor så långt tillbaka som medeltiden. Systemet består av fem kanaler. Vi har varit i området flera gånger tidigare och ätit Aperetivo på någon av de många små uteserveringarna.

Det blir en Aperetivo även denna gång. Man beställer en drink och får lite eller mycket tilltugg. Vi slår oss ner på samma ställe där vi ätit tidigare. Den serveringen ligger på en tvärgata till kanalen. Det är rätt så blåsigt just på dessa tvärgator, det förklarar varför det är så lite folk på denna servering ikväll, det brukar annars vara helt fullt den här tiden, påstår servitören. Det finns mycket gott att äta!

På väg till tunnelbanan går vi in till en vinhandlare som säljer vin från ståltankar. 3,5 euro för 1 liter vin 🙂

Vi knatar ner till tunnelbanan och åker in till tågstationen. Tåget till Bergamo ska gå 20.05. När vi kommer fram till tågstationen kollar vi på avgående tåg, men hittar inte avgången till Bergamo. Tåget som skulle gå 19.40 till Bergamo finns med på tavlan, men på den avgången står det ’inställt. Vi väntar och väntar, men vår avgång kommer inte upp. Bengt går iväg och försöker ta reda på vad som hänt med tåget, men hittar ingen att fråga. Tuula kolla på tavlan med ankommande tåg, där står att tåget från Bergamo ska inkomma 20.40, men med någon tilläggsinformation som vi inte förstår.

Det är många avgångar som är inställda på grund av den olycka som hänt på morgonen, vi vet inget mer än att det varit en olycka.

När klockan blir nio är vi lite förtvivlade. Bengt kollar på telefonen och där verkar det som att tåget med avgångstid 20.05 avgått 20.19!! Men varför har vi inte sett avgången på tavlan?? Vi går runt och frågar alla vi får tag i som verkar arbeta på stationen, och även en del resenärer. Inget vet, ingen fattar!

Till sist haffar jag en tjej som arbetar för ett annat tågbolag. Hon ser min förtvivlan när jag säger att ’Ingen kan hjälpa oss’ vi fattar inte när tågen till Bergamo avgår. Hon ber oss vänta ett ögonblick, knappar lite på telefonen och så säger hon de förlösande orden ’Ni är på fel tågstation’!!!!!!

Å herreguuud! Finns det fler tågstationer? Vi är på stationen ’Milano Porta Garibaldi Passante’ istället för ’Statione Centrale’. Vi tyckte att det såg lite annorlunda ut mot när vi kom hit på förmiddagen, men vi tänkte att vi nog kommer in i stationen från ett annat håll.

Men nu är det bara att ta nya tag, vi tar tunnelbanan två stationer och hamnar på rätt tågstation. Nu är det ingen brådska, vi har ju även missat tåget med avgång 21.05, vi får vänta till 22.05. Tyvärr är biljetterna förbrukade, vi får köpa nya!

Vi tänker ta taxi från stationen i Bergamo till vår lägenhet. Men det finns inga taxibilar vid stationen så vi får ta en promenad hem istället. Det tar bara drygt 20 minuter. Vi är hemma ungefär halv tolv istället för halv nio. Vilken tur att vi är såna alerta pensionärer! Imorgon väntar nya utmaningar :-).

Swante och Ingalill: Det har faktiskt hänt en gång tidigare för många år sedan, i Rom, att en servitris trott att vi var systrar. Så vi är nog lite lika, Tuula är några cm längre än jag.

———————————-

Inatt har det varit ett riktigt oväder, regn, åska och blixtar. Det regnar fortfarande när vi vaknar. Vi hade tänkt ta tåget till Milano, men en promenad till tågstationen lockar inte, vi kommer att bli genomblöta. Det blir ändrade planer, vi tar bilen och kör mot Comosjön istället. Där ska det inte regna idag.

Vi har läst att staden Lecco i den södra delen av Comosjön ska vara vacker så vi kör mot den. Den är många små samhällen att passera, det går långsamt framåt. Så många tunga transporter på långtradare efter de smala vägarna.

Vi kommer fram till Lecco vid tolvtiden, det är hur mycket trafik och turister som helst och jättesvårt att hitta parkering. Vi stannar och väntar vid en bom in till en stor parkering och efter en liten stund är det en bil som lämnar området och vi får åka in. Vi tycker att staden ser rätt så tråkig ut och det blåser halv storm, men en fika kan vi väl ta och sen åka vidare. Vi hittar ett halvmysigt fik som har ett bord invid väggen där det inte blåser så mycket. Idag blir det kaffe och våffla med olika pålägg; pistachio, crema och nutella. Jättegoda.

Efter kaffet tänker vi åka vidare, men tar en annan gata tillbaka till parkeringen. Nu blir staden lite finare. En bred gata med serveringar och en del shopping. Benka hittar två fina tröjor i merinoull och Tuula hittar en adresstagg till sin resväska. Hennes försvann under flygresan hit.

Den fina gågatan.

Vi susar vidare norrut, mot en liten stad som heter Bellagio. Nu snackar vi Norgevägar, så himla krokigt och smalt. Och mycket trafik som kör så fort.

Detta är en riktig turistort, massor av folk. Vi väljer en restaurang mitt i smeten och beställer. Bengt beställer Pasta Vongole, jag Pasta med skaldjur, Benka och Tuula Ravioli. Bengt blir (som vanligt) avundsjuk på min mat, denna gång blir det så att vi faktiskt byter maträtt! Raviolin är god, men så himla lite, FEM bitar. Det smakar bra, men maten är inte riktigt varm, men det är hiskligt dyrt. En riktig turistfälla, usch vad besvikna vi blir.

Ett tag funderar vi på att ta en färja över till andra sidan sjön, men det blåser så kraftigt så vi struntar i det.

Efter maten blir det en kort promenad uppför en väldans lång trappa för att se vad som finns där uppe. Där var inget att se så vi vänder ner igen.

Klockan är bara halv fyra, vad ska vi hitta på? Jomen vi kan ju ta en tur till ytterligare en lite stad vid Comosjön och äta kvällsmat.

Efter en stund börjar det regna lite smått. Nu ändrar vi oss igen och bestämmer oss för att köra mot Bergamo igen och äta kvällsmat där istället för åka till en okänd stad.

Det får bli en Aperetivo på samma kafé där vi fikade igår, men ikväll sitter vi inomhus.

Hemma igen vid åttatiden och vi hittar parkering på gatan en bit utanför lägenheten.

Ewa – Helt otroliga målningar och gjorda för så väldigt länge sen.

———————————

Vi vaknar till ännu en solig dag. Efter en stärkande frukost på altanen gör vi oss iordning och promenerar in mot centrum. Det ska ta ungefär en halvtimme att gå, men vi tar en oavsiktlig omväg så det tar bra mycket längre tid, men vad gör det, vi har ju ingen brådska och det finns mycket att titta på längs vägen.

Målet idag är den gamla delen av Bergamo, Citta Alta.

Bengt och jag var här i Bergamo för två år sedan, men vi känner inte alls igen oss, dom har nog byggt om hela staden. Vi passerar en stor park och plötsligt är vi i lite mer kända trakter. Vi känner igen ett kafé där vi ätit aperitivo.

I parken, Piazza Matteotti, står en staty där duvorna trivs, den föreställer Francesco Cucchi, en tidigare borgmästare i Bergamo.

Efter denna lilla paus går vi till bergbanan som ska ta oss upp till gamla stan. Det är en rätt så lång kö till banan, Tuula och jag lyckas snabbt köpa biljetter i automaten. Bergbanan tar 45 personer varje tur och vi kommer med på en gång.

Det är vackert här i gamla stan, rätt så mycket folk, turister alltså. Det är många som fortfarande är lediga. Längs de gamla gatorna finns otaliga gamla fina byggnader, torn och kyrkor och en massa småbutiker som säljer allt från kläder till leksaker, mat, godis mm mm. Dessutom finns en massa restauranger, kafeér och glassbarer.

En liten titt in i kyrkan Sant’Agata del Carmine.

Bengt går in i en turistinformation och tar en broschyr över området. Den finns på svenska och finska, i samma broschyr, så väldigt praktiskt, så får Tuula chans att läsa lite på sitt hemspråk.

Men man blir såklart hungrig av att gå omkring och göra ingenting. Vi hittar en liten restaurang med rödrutiga dukar där vi får ett bord. Det finns många goda rätter att välja bland. Idag äter jag Ravioli med bacon och salvia, Benka äter Lasagna, Tuula och Bengt äter Pasta med svartpeppar och parmesan. Det är mycket gott. Till det dricker vi ett gott kallt vitt vin från området.

Betala får vi göra en bit bort på gatan, vi följer servitören dit. Bengt frågar om han (servitören) känner till Glenn Strömberg. Oj, oj så klart! Trots att killen är så ung vet han vem Glenn är, han är kungen! Verkligen en legend här i Bergamo.

Vi fortsätter till nästa bergbana för att nå till högsta toppen i gamla stan.

Vilken fantastisk utsikt.

Innan vi åker ner igen tar vi en fika på en bar/restaurang med utsikt. Där sitter fyra svenskar och äter. Dom är på väg till Garda, och berättar att det är ytterligare två personer med på resan, men dom har fått punktering på sin hyrbil och är någonstans och fixar det. Vi frågar var vid Garda dom ska, men det vet dom inte, det vet personerna som kör bilen som har punka, hahaha, så kan det också vara. Två av personerna hade varit på Smitingen i somras och en av damerna är född i Linköping, många beröringspunkter.

Tuula och jag slinker in på en bar för att köpa med oss vatten till lägenheten. Bengt dricker kranvatten, men vi andra kör med flaskor. När vi ska betala frågar expediten om vi är systrar, hahaha! Hon blir nästan förnärmad när vi försäkrar henne att vi inte är släkt alls, bara är kompisar.

Vi är ganska trötta när vi till sist är framme vid lägenheten. Vi har traskat ungefär 15000 steg idag, det motsvarar ca en mil. Det har varit bra promenadväder, runt 20 grader och växlande molnighet.

När klockan blir halv nio börjar det regna. Sen blir det riktigt oväder med regn, blåst, åska och blixtar. Ovädret håller på hela natten.

Ewa – Ja, det var trevligt att träffa din lillasyster 🙂 och Anders.

—————————————

Det har gått bra att sova, inget störande buller. Nu har vi bytt region, vi befinner oss i Lombardiet.

Det är en skön morgon så det blir frukost på altanen.

Idag ska vi hämta upp Tuula och Benka på Linateflygplatsen i Milano. Det tar ungefär en halvtimme att köra dit. Tidigt, tidigt imorse började deras resa. De tog bilen från Ulvvik kockan halv fem. Kvart över sex lyfte planet från Midlanda och fem i halv tio nästa plan från Arlanda. Precis enligt tidtabell landade de i Milano kvart över tolv (hela vägen med SAS). Vi möter i ankomsthallen.

Det är lunchtid och vi är lite hungriga. Vi tar bilen till Monza, en stad nordost om Milano. Vi har aldrig varit där, men man har ju hört talas om staden i samband med F1-tävlingar.

Vilken fullträff, Monza är en superfin stad, här bor dryga 120000 människor. Vi parkerar bilen, Benka och Tuula byter från varma jeans till shorts innan vi traskar iväg till centrum. Vi äter Melon, skinka, Bresaola, ruccola och parmesan på torget Piazza Trento e Trieste (det antika torget). Väldigt gott och fräscht.

På torget finns ett enormt monument, ett krigsminnesmärke tillägnat de 667 stupade från Monza under första världskriget. Namnen på de stupade finns listade på bronsplattor på monumentets sidor. Efter andra världskriget har även namnen på de stupade där lagts till och monumentet tillägnas nu alla stupade i alla krig. Monumentet tog nio år att bygga, det invigdes 1932.

Vi går en sväng och kollar på fina byggnader, kyrkor och torn.

Kyrkan Santa Maria in Strada ligger mitt i stan. Namnet sägs komma från att den låg på huvudvägen från Monza till Milano, kallad ”Strada”.

Den vackra Monza-katedralens tinnar sticker upp bakom de lite lägre byggnaderna. Sån tur att vi får syn på tornen annars hade vi missat den (vi har läst på lite för lite om staden)! Katedralen byggdes mellan 1300 – 1600-talet och den är tillägnad Johannes döparen. Klocktornet är den högsta byggnaden i staden.

Vi fortsätter mot bilen. Efter att ha passerat flera glassbarer ger vi till slut upp och köper varsin glass. Det blev inga foton på glassarna, men Bengt tog ett kort på tjusiga glasstårtor.

Vi tar en sväng med bilen utanför Monza-banan också, så har vi i allafall sett en skymt av den. Bilderna är ju inget att ha egentligen, men de får bli ett bevis på att vi varit där :-).

Vi tuffar hemåt, stannar till på en Conad och handlar. Ikväll blir det middag på altanen, det har varit en lång dag för våra vänner från Ulvvik så det blir inget nattsudd.

Swante – Bengt brukar ha keps när vi är ute och kör med lillbilen :-), men en mycket diskretare med Hard Rock-loggan på.

————————————–

Vi har sovit bra i denna fina lägenhet, sängen var perfekt, mjuk och skön. Vi packar ihop och bär ner allt till bilen och går till närmaste kafé för en kopp kaffe innan vi åker. Då kommer jag på att jag glömt telefonen i lägenheten. Men tur som en tokig, nyckeln till lägenheten har vi lämnat i den lilla boxen där vi hämtade den igår och den boxen har vi fortfarande tillgång till. Jag slår in koden, hämtar nyckeln och går upp till lägenheten och hämtar min telefon. Puh!

Idag har vi en lunchdate! Karin och Anders är också i Italien just nu. Dom bor i utkanten av Alba en vecka. Det är bara en dryg halvtimmes bilfärd från Asti, så vi kör dit för att träffa dem några timmar.

Det är lite för tidigt för lunch, vi sätter oss ner med en kaffe. Så kul att ses.

Det är mysigt i Alba. Vi strosar runt en stund innan lunch.

Efter den smala gågatan ligger kyrkan Santa Maria Maddalena från 1700-talet.

Vi sätter oss ner på en liten restaurang och beställer lunch. Maten får vi beställa utifrån en vanlig tryckt meny, men dryck måste vi googla fram!!! Så stolligt. När vi hittat dryckerna på nätet förstår vi ändå inte HUR vi ska beställa dem, det går inte att klicka och ’lägga i varukorg’. Vi får ropa på servitrisen (som inte kan ett enda ord engelska) och då frågar hon helt enkelt vad vi vill dricka och tar upp det som beställning?? Vi fattar inget.

Vi får i alla fall vår dryck och efter en stund även maten. Men Anders som beställt en burgare får istället en bricka med ost och chark. Helt fel, servitrisen ber om ursäkt flera gånger och sen tar det bara en kort stund så har han sin burgare. Vi är alla nöjda med våra rätter.

Det blev ett kort men mycket trevligt möte med våra vänner från Härnösand/Älandsbro.

Nu är det dags för oss att bege oss till vårt nästa boende. En stor lägenhet i utkanten av Bergamo där vi ska bo i en knapp vecka.

Det är rätt jobbigt att passera Milano, trots att vägen går en bra bit utanför storstaden är det massor av trafik och massor av avfartsvägar, det gäller verkligen att se upp och att veta vart man är på väg. Efter Milanostressen tar vi en kort bensträckare och nu får Bengt köra resten av vägen, det är bara några få mil kvar.

Inne i Bergamo är det jätterörigt i trafiken. Sån tur det finns GPS, vi hittar direkt till lägenheten och ställer oss utefter gatan, det är parkeringsförbud, men vi chansar på att vi hinner packa ur bilen innan någon kommer och kollar.

Lägenheten är fin och altanen är superhärlig. Det är bara ett fel, altanen ligger precis vid gatan, så det bullrar jättemycket från trafiken. Det syns såklart inte på någon av bilderna vi kollade på när vi valde lägenheten. Inte är det några som skrivit dåliga recensioner på grund av buller heller. Men…. man kan inte få allt.

När vi packat ur bilen kör vi runt i de närmaste kvarteren för att hitta en parkering som är laglig. Det finns ingen alls i närheten, det står bilar överallt. Vi vänder tillbaka till lägenheten och då finns en plats precis utanför dörren. Nu hade vi tur igen :-).

Det blir en tidig kväll i kväll. Bullret från gatan minskar betydligt framåt åttatiden och inomhus hörs det nästan inte alls.

Idag ringer väckarklockan 06.50. Vi behöver komma iväg tidigt eftersom vi vill se den stora paraden i Asti.

Vi hade planerat att åka klockan nio, och tre minuter över nio sitter vi i bilen efter att vi måst tacka nej till en kopp kaffe som Rosaria ville bjuda på. Men paraden lockar.

Vi får snurra runt en hel del innan vi hittar en parkering, det är massor av folk i stan idag. Vi hittar till sist en plats, det blir lite stressigt, men det är bara tio minuters promenad ner till city. Paraden har redan kommit igång, det är massor av folk men Bengt hittar en perfekt plats under ett stort träd. Efter en stund börjar det duggregna, men under trädet är man rätt så skyddad. Paraden är fantastiskt fin. Nu är det många år sedan vi såg den. Vilket engagemang! Så mycket jobb som måste ha lagts ner innan, maskiner, kläder och övrig rekvisita. Ja, det är verkligen trevligt att få vara med här igen.

Många bilder blir det, men tyvärr inte så många på alla finklädda småbarn. Så himla duktiga de är som travar på i paraden, det är ju en lång sträcka de går.

Sist i paraden kommer två sopmaskiner som gör rent och fint på gatorna. Nu har det börjat regna ordentligt. Jag har tagit med regnjacka, men det blev lite stressigt när vi gick från bilen så Bengt glömde sin. Inget paraply har vi heller.

Vi promenerar ner till den stora mat- och vinfestivalen. Vi riktar in oss på serveringar där det inte är så långa köer :-).

Tre smakprov får det bli och varsin mugg vin. Det är jättegod mat, men så trist att det regnar, det finns ingenstans att sätta sig ner under tak. Förra gången vi var på denna matmarknad var det fullknökat med folk, idag är det glesare. Så synd för de som ordnat detta.

Många köper med sig mat i lådor och tar med hem, andra söker skydd lite överallt.

När vi lämnar matmarknaden får Bengt en ’jättefin’ keps som ska skydda lite mot regnet. Det blir en snabb promenad upp till city där vi slinker in på ett kafé för att värma oss.

Vi har hyrt en lägenhet här i Asti där vi ska bo en natt, incheckning är klockan 16. Vi chattar med uthyraren och frågor om det är möjligt att checka in tidigare eftersom vädret är så dåligt. Vi får ok på att checka in klockan 14.

Vi flyttar bilen till en parkering som ligger precis utanför lägenheten. Nyckeln ligger i ett litet fack och vi får en kod för att öppna facket. Det funkar jättebra.

Woow vilken fin lägenhet! Perfekt med parkering utanför och gångavstånd till centrum.

Och hela tiden övervakas vi av madonnan….

Bengt gick till närmaste pizzeria och hämtade hem en väldigt god pizza. Vädret gjorde att vi stannade inomhus ikväll.

Efter gårdagens firande blir denna lördag en dag i vilans tecken. Det händer nästan ingenting. Varmt och skönt är det i alla fall. Det är lugnt hos Rosaria och Claudio också.

Vid lunchtid dukar Claudio bordet i trädgården, med duk, vinglas och finporslin. Det är väldigt ovanligt att de dukar där, de brukar sitta på sin altan, precis intill huset. Efter en stund kommer borgmästaren på lunchbesök (=finbesök). Innan han åker hem kommer han bort till oss och hälsar.

Vi pratar med Rosaria om hur mycket vi ska betala i hyra och för el/gas. Vi ska ju åka vidare redan imorgon. Efter det åker vi till bankomaten i byn och tar ur pengar, hon vill fortfarande att vi betalar med kontanter.

Första försöket i bankomaten går inte bra, jag lyckas inte byta språk. Jag tycker att jag gjort detta så många gånger så det borde gå att förstå även på italienska. Men denna bankomat är så modern och har flera funktioner så jag går bet. När jag börjar om igen hittar jag knappen för att byta språk till engelska, och vips har jag pengar i handen.

Bengt åker vidare till affären och jag tar en promenad tillbaka till huset. Jag måste ta mej an mördarbacken åtminstone en gång innan vi åker härifrån.

Herreguud av jobbig den är! Jag är helt genomsvettig när jag kommer tillbaka, skyller lite på värmen också.

Bandet i min hemsydda ryggsäck har halkat ut ur sin kanal. Sån tur att jag packat ner ett litet sykit :-).

När det kommer till böcker så har man ju väldigt olika smak, men den jag läser just nu tycker jag är väldigt bra!

Vi lyfter på takboxen på bilen och börjar lite smått med packningen.

Till kvällsmat blir det lite plock.