Månad: september 2017

Ååå, vilken tråkig dag. Jag vill knappt berätta detta!! Igår bestämde vi oss för att börja hemresan. Så imorse sa vi hej då till Rosaria och Claudio och vårt lilla hus! Känns bedrövligt, men nån gång måste vi ju ändå hemåt, eller….. Vi kan ju inte köra slut på Lisbeth som kollar till vårt hus i Lödde:-).

Vi började med att köra västerut och hamnade i Siestriere som ligger på 2000 meters höjd. Man har ju hört talas om denna ort i samband med skidåkning så vi tyckte att det var kul att stanna till där för en lättare lunch. Men ack så dött det är. Det är ju så klart ingen skidsäsong ännu, men vi tänkte att det kanske pågår andra aktiviteter. Nästan alla affärer och barer/restauranger är stängda. Några butiker som säljer skidkläder är öppna och där är det rea. Men priserna är höga trots att det är 30% rabatt. Vi hittar ett café som är öppet och där beställer vi varsin focaccia som smakar toppenbra. Det är bara 11 grader varmt, men i solen är det skönt, vi sitter i ett hörn på uteserveringen. Idag är det täckjacka och långa jeans som gäller. Shorts och linnen är nerpackade.

Vi fortsätter mot Beaune (uttalas Båån) i Frankrike där vi har bokat en lägenhet för två nätter. Bengt har tidigare varit här med sin fd chef och kompis Thomas och då tyckte han det var en väldigt trevlig stad. Vi har ca 35 mil kvar att köra. Det är vindlande vägar, krokiga och smala, det är kul att köra.

När vi närmar oss Franska gränsen ska vi åka genom en 2 mil lång tunnel. Det är en betalväg och kostar 440 kronor!!! Fy fasen vad dyrt. Tunneln är ljus och fin och hastigheten är max 70, alla håller bra avstånd, ingen kör om. Lugnt och fint.

När vi kommer ut ur tunneln är vi i Frankrike. Nu blir det väldigt dåligt väder. Regn och rusk.

Vi stannar på en auto-grill för att ta en kopp kaffe och en glass och handla lite vatten. Jag ställer mej i kön för att beställa kaffe, det går lååååångsamt. Jag har tagit två glassar ifrån en frysdisk, men dom får jag inte betala i den kassan. Jag väntar på och betalar kaffet och sen får jag ställa mej i en annan kassakö för att betala glassen. Så ineffektivt. Det är tur vi inte har bråttom :-). Bengt har tidigare googlat på trafikregler i Frankrike och hittat en regel som säger att man måste ha alkomätare med i bilen. Alltså sådana som man blåser i när man gör alkotest. Bäst att köpa sådana också, annars kan man få böta ca 100 kr om man blir stoppad i en poliskontroll. Dom kostar bara 29 kronor styck.

Det är så himla dyrt att köra i Frankrike, idag har vi betalt 915 kronor i olika vägavgifter! Det är klart man kan välja att köra på vägar som inte är motorvägar, dvs gratis, men då tar det ju väldigt mycket längre tid att komma fram, snabbt=dyrt. Det är mycket billigare i Italien.

När vi kommer fram till Beaune har det klarnat upp och är 15 grader varmt.

Vi hittar vårt lägenhetshotell. Det är ett kombinerat hotell och äldreboende. Det gör inget tycker vi, vi är ju ändå rätt så ’äldre’, så vi passar nästan in här. Före oss i receptionen står fyra ungdomar och checkar in, så det kanske är poppis även bland yngre! Receptionisten är noga med att visa oss vilken hiss vi ska ta, tar man fel hamnar man bland åldringarna ;-).

Det är stora lägenheter. Vår har två rum, ett litet pentry, ett stort badrum och en balkong som har utgång både från vardagsrummet och från sovrummet. Lägenheten kostar ca 800 kr per natt, då ingår parkering, sängkläder och handdukar, men inte frukost. Det är ett bra pris om man jämför med andra boenden här i trakten. Vi är rätt så trötta efter resan så vi fixar lite mat och äter på rummet ikväll.

Nu har vi avverkat ca 55 mil och har ca 150 mil kvar hem, beroende på vilken väg vi väljer. Vi får väl se hur vi trivs här och hur länge vi blir kvar i Frankrike.

Måste berätta en anekdot från igår. Jag satt ute i solen och blev jättetörstig och gick in och svepte ett glas bubbelvatten. Men det var inte vatten, vi hade köpt fel så det var SOCKERDRICKA. Fy tusan vad äckligt. Sött så in i bomben. Jag fattade först inte vad det var som var fel! Hahaha, vi fick hälla ut det (efter att Bengt också provsmakat förståss).

 

 

Idag är vi bara hemma och slöar och läser och sitter/ligger i skuggan/solen.

Bengt har googlat lite på den by vi bor i och hittat att borgmästaren faktiskt är vår hyresvärd Rosaria. När vi pratar med henne idag berättar hon att hon är inne på sin tredje period (som borgmästare), som pågår fram till 2019. Grazzano är ju ingen stor by/stad, bara 620 innevånare, så hon får bestämma om det mesta från sophämtning till konst, skolor och asfaltering. Hon är född 1953 och funderar på att pensionera sig. Hennes man, Claudio, har varit läkare, men är nu pensionerad. Här i Italien jobbar man oftast till 67 år.

Idag gör vi en utflykt till ytterligare en lite vacker stad. Cella Monte som ligger en halvtimmes bilkörning härifrån. Eller stad vet jag inte, mer en större by. Det ska finnas ett museum här, vi hittar det, men det är tyvärr bara öppet på söndagar. Vi promenerar omkring i gränderna och fotar lite. I utkanten hittar vi en mataffär där vi går in och köper lite vatten och smör.

 

 

 

Det är inte lätt att hinna läsa alla skyltar, toppen att ha GPS 🙂

Sen åker vi vidare, Rosaria har berättat om en höjd alldeles nära där vi bor, med underbar utsikt och det ska även finnas en bar där man kan ta en kopp kaffe. Men efter att ha kört på diverse konstiga vägar, bland annat en skogsväg med stenbumlingar, ger vi upp, vi hittar inte detta ställe. Vi åker till grannstaden Moncalvo och tar en fika istället.

Överallt passerar vi dessa gamla städer som klättrar utefter bergen oftast med en väldigt stor stenkyrka.

Idag är det väldigt varmt, kanske varmaste dagen sen vi kom hit. Vi har en liten, liten fundering på att besöka poolen, men…. näää vi struntar i det. När klockan är fem kan man flytta från skuggan ut i solen.

Bengt steker kyckling och jag gör hummus till middag.

Just det…. vi har tvättat idag också, så nu har vi rena kläder ett tag framöver 😉

Idag tar vi en tur in till Asti igen, det är ju en så himla trevlig stad.

Vi strosar en stund på onsdagsmarknaden och köper lite godis. Sen blir det en fika på en uteservering, det är varmt och mysigt idag också.

Jag känner mej lite sugen på att shoppa, efter alla besök i gamla byggnader och kyrkor så vi åker till ett modernt shoppingcenter strax utanför Asti. Men det är verkligen inget att ha. Det ser ut att vara gigantiskt, men det är bara några få affärer som säljer kläder. Såklart hittar Bengt en snygg skjorta som han köper och det är ju kul för honom :-).

Det finns en matvaruaffär här också. Fruktansvärt stor, där går vi omkring en stund. Vi skulle köpa frukt och vatten, men det blir lite fler saker. Vinavdelningen i affären är hur stor som helst, så där fastnar vi en stund. Bengt hittar miniöl, 15 cl/flaska som han köper till mej. De är lagom tycker han.

Resten av dagen slöar vi, jag ligger i solen ungefär en kvart, sen blir det för varmt så jag flyttar in i skuggan. Igår läste jag färdigt Linn Ullmans bok ’De oroliga’ som handlar om henne och hennes föräldrar. Det var väldigt bra! Idag har jag börjat på Alex Schulmans bok ’Glöm mej’ som handlar om hans uppväxt med en alkoholberoende mor.

Vi äter fisk, potatismos med pesto till middag, vansinnigt gott är det. Bengt steker fisken i mycket olivolja. Till det dricker vi en god italiensk sprumante. På en av vingårdarna beskrev killen Sprumante som lite mer komplex än Prosecco. Proseccon är lite mer lättdrucken. Ja, så tycker vi också :-).

Sen blir det en lite ostbricka.

Så här avslutades kvällen, herreguud – det är tolfte säsongen!!

Idag har vi inget på programmet. Det är soligt och varmt igen. Vi har ända sedan vi kom hit sagt att vi ska sticka ner till affären på morgonen och köpa nybakat bröd till frukost, men det har inte blivit av. Idag gör jag det, dom har flera sorter att välja mellan och allt är rykande färskt.

På eftermiddagen kommer Rosaria över och undrar om vi vill hänga med på en visning av den gamla kyrkan i byn. Hon ska visa den för en flicka som studerar konst på universitetet i Rom. Det vill vi ju gärna.

Först får vi gå ner i två väldigt gamla vinkällare som ligger under bostadshusen. Förr hade varje familj sin egen vinkällare, där nere var det perfekt temperatur och luftfuktighet hela året. Det är unikt att dessa källare finns bevarade och det är bla på grund av det som detta område är med på Unescos världsarvslista. Det är väldigt fint ordnat med hyllor och fack för vinflaskorna.

Sen går vi upp till kyrkan.

Rosaria berättar så mycket om historien kring kyrkan och gamla sägner och myter. Det är väldigt intressant att lyssna på, men det är svårt att komma ihåg allt. Aleramo, den förste markisen av Monferrato, som levde på 900-talet är begravd här. Mosaiken över graven ska vara från den tiden. Enligt legenden om Aleramo var han föräldralös och arbetade för kejsaren. Han blev förälskad i kejsarens dotter och efter många om och men fick dom gifta sig. Han utsågs till markis av Monferrato. Storleken på territoriet Monferrato blev det område som Aleramo kunde rida genom under tre dagar och tre nätter. Namnet Monferrato kommer av att Aleramo använde en tegelsten (mon) som hammare för att sko (ferrato) hästen.

Som i många andra kyrkor här i Italien finns det fler än ett altare. Förutom altaret längst fram i kyrkan är det altare på långsidorna. Rosaria berättar att dessa altare användes vid speciella tillfällen. Till exempel användes ett altare för ’den goda döden’. Förr i tiden kostade det 3 lire att begrava en kvinna och 4 lire att begrava en man. Rosaria brukar säga att det inte berodde på att kvinnan var mindre värd, utan på att kvinnan hade en mindre kropp :-).

Ett annat altare användes vid en ceremoni för att återuppta kvinnor i församlingen igen, efter att de fött barn. Det behövdes renas efter barnafödandet.

Bakom altaret finns en utgång till en fin och välskött trädgård. Det kommer en trädgårdsmästare och sköter den två gånger i veckan.

Kyrkan har åtta altarfönster, vilket är väldigt ovanligt.

Det finns en massa andra rum sammanbyggda med kyrkan. Vi får kika in i dessa också.

Kyrkan ligger på den högsta punkten i byn och det är inte lätt att ta sig dit om man inte har pigga ben. Därför finns ytterligare en kyrka som ligger nere vid torget. Det är där de flesta mässorna hålls för att alla gamlingar lätt ska kunna ta sig till kyrkan. Kyrkan är låst, men Rosaria ropar något till några gubbar som sitter och snackar på en soffa invid posten och vips kommer en av dem och låser upp så att vi får titta in i den kyrkan också.

När vi kollat klart vill Rosaria visa oss ännu en väldigt vacker plats i byn. Vi hoppar in i hennes bil och hon kör oss till utkanten av byn, till Tenuta Santa Caterina, som är en vingård med Bed & breakfast.

Det är ett väldigt vackert ställe, men vi tycker nog att det är lika vackert där vi bor. Tjejjen som visar oss runt berättar att de ska ha en vinprovning senare på eftermiddagen och vi är välkomna om vi vill, och det vill vi ju :-).

Vi samlas utanför vinkällaren klockan 17 och får redan på lite om vingården. Den nuvarande ägaren köpte vingården år 2000. Innan dess hade den varit övergiven i många år. Vi är totalt tio personer. Sex personer bor på detta B&B. Fyra personer är från USA, så är det vi från Sverige och fyra italienare. Guiden talar engelska under hela visningen.

Sen får vi gå ner i vinkällaren som ligger 17 meter under mark. Vinet lagras i tunnor från Frankrike.

Alla vindruvor är nu skördade. I år har det varit så varmt och torrt så att skörden började redan första veckan i augusti vilket är tre veckor tidigare än normalt. Vi får kika på deras privata vinsamling, det är hur många flaskor som helst. Varje flaska är inlindad i plast, denna plast byts vart annat år. Plasten är till för att skydda etiketterna så de inte ska förstöras av fukten i källaren.

Innan vi går upp ifrån källaren är det en tjej som frågar om hon får sjunga lite för att kolla akustiken. Oj…. vilken röst, hon är operasångerska, det låter fantastiskt bra.

Så var det dags för själva vinprovningen. Vi får prova fem olika viner, fyra röda och ett vitt. Till det får vi en tallrik med lite salami och några ostbitar. Några av vinerna smakar väldigt bra, så vi köper med oss några flaskor (igen).

Dagen börjar grå och mulen och enligt prognosen ska det inte klarna upp, men ändå var kring 20 grader så vi tänker stanna hemma och lata oss idag.

Jag loggar in på PC:n för att läsa Tidningen Ångermanland (passar ju bra en sån här dag), men kommer inte ut på nätet, vi har inget WiFi.

Efter lunch har Rosaria kommit hem och fixat anslutningen, det var troligen någon som fingrat på routern inne hos dem så den var avslagen. Vi pratar lite med henne om utflykter och hon berättar att det finns två olika vandringar som utgår från vår by. Den kortare är ca 6 km och går genom flera vingårdar och passerar 3 väldigt gamla kyrkor. Vi bestämmer oss för att prova att gå den redan idag. Klockan är fyra när vi ger oss av och vi räknar med att det nog tar en och en halv timme i lagom tempo och med stopp för att se sig omkring. Leden som heter 3 pievi (tre kyrkor) ska vara väl utmärk med rödvita pilar.

Det är väldigt bra väder för en långpromenad och utsikten är ju magisk. Vi går genom vinfält.

Den första kyrkan ligger en bit från leden, men vi går den lilla omvägen för att kika på den.

Det ligger valnötter på marken och det är faktiskt valnötsträd efter vägen.

Vi kommer fram till en lite by där det är hundar som skäller vid varje gård. Plötsligt rusar det fram två lösa hundar mot oss och jag blir ju jätterädd. Dom följer oss på några meters avstånd på vår högra sida och tokskäller och morrar hela tiden. Inga människor syns till. Vi går snabbt vidare, vägen delar sig och vi går åt vänster för att slippa hundarna och då slutar dom följa oss. När vi kommer ut ut byn blir vi fundersamma om vi gått åt rätt håll, men då ser vi en rödvit markering och fortsätter på den vägen. Vi går och vi går och borde vara framme vid nästa kyrka, men den syns inte till. Vi börjar tro att vi gått fel, och stannar flera gånger för att försöka lokalisera oss på Google maps men det är inte lätt. Vi fortsätter ännu en bit och plötsligt dyker det upp en liten kur med målning innanför ett glas. Men kan detta verkligen kallas för kyrka??? Vi har nu gått i nästan två timmar.

Vi måste ha gått fel någonstans, troligen inne i byn så vi vänder och går tillbaka. Nu hittar GPS:en vart vi är, och vi har ju gått helt åt skogen fel. Inne i byn skulle vi tagit till höger, inte till vänster. Markeringen vi såg när vi kommit ut ur byn tillhörde en annan vandringsled. Nu börjar vi bli rätt så trötta och jag har fått världens skavsår på ena hälen. Vi vill inte gå in i byn igen, så vi traskar genom en vingård och kommer fram i utkanten av byn, där dyker det upp skällande hundar igen, men inga som är lösa. Vi ser nu kyrka nummer två, den ligger högt uppe på en kulle men dit orkar vi inte gå. Vi är nöjda med att ha sett den på avstånd.

Enligt Goggle maps är vi nästan 4 kilometer hemfrån. Nu struntar vi i vandringsleden utan går den snabbaste vägen. Den tredje kyrkan bryr vi oss inte om att leta efter, nu vill vi bara hem. Mitt skavsår har spruckit, så det är lite jobbigt att gå. Klockan är nästan halv åtta när vi kommer hem, hahaha vi har gått i över tre timmar och näsan 14 istället för 6 kilometer. På bilden ser man hur vi gått. Jag har gjort ett rött streck där vi borde svängt av. Istället gick vi flera kilometer rakt fram och fick alltså vända och gå tillbaka samma väg.

 

 

23 september
Efter gårdagens strapatser orkar vi inte göra någonting idag :-). Vi äter både lunch och middag hemma.

När vi hittade detta boende på sidan Homeaway stod det att ’huset delas med en äldre dam’. När vi ’checkade in’ berättade Rosaria att det är hennes faster och hon brukar inte dyka upp förrän i slutet av september och bor då i andra ändan av huset. Hittills har vi varit ensamma, men idag kom hon! En diskret liten tant som håller sig på sin sida och lyssnar på musik i hörlurar. Det känns inte alls störande. Vi får hoppas att hon inte heller blir störd av oss.

Bengt kontaktar vår granne Daniel (Bengts fd arbetskompis) och ber honom köpa öl på systembolaget i Lödde. Det har visst kommit någon ny sorts öl som kommer att ta slut innan vi är hemma. Det får bli dagens bild (som tagits av Daniel) 🙂

24 september
Morgonen är mulen och rätt så kallt, 16 grader. Men vid tiotiden kommer solen fram och vi kan lägga oss i solstolarna och läsa. Efter en lättare lunch åker vi in till Asti. Idag är det dags för marknad igen. Förra helgen var det ju fokus på finfolk. Denna helg är det medeltida köpmän (ca 1300-talet) och konstnärer som ska visas upp.

Vi parkerar bilen och går mot marknadsplatsen men först stöter vi på en enorm loppis. Det är så mycket prylar, både skräp och fina saker. En hel del linnetyger, men rätt så dyrt så det blir ingen shopping.

Vi tar oss en kaffe innan vi traskar in på marknadsområdet.

När vi gått omkring en stund börjar det spelas musik, blås och trummor och det är ju såklart en parad! Vad vore en septemberhelg i Asti utan parad med tillhörande flaggviftare. Idag är det kommunen, San Lazzaro, som vann förra helgens hästkapplöpning som går i paraden, inga andra.

Det serveras en massa olika mat och dryck, det är lätt att bli frestad. Det doftar så gott från ett stånd som friterar äppelringar, så det måste vi prova och det smakar väldigt gott också.

Bengt blir så glad då han hittar flera sorters finöl. Det är inte billigt, ett litet glas kostar 30 kronor.

Efter det provar vi ett stort bröd som ser ut som langos. Man får välja om man vill ha socker eller salt på brödet, vi tar salt. Gott.

Det är väldigt varmt idag, 26 grader och strålande sol. Vi strosar runt hela området, det är lite uppträdande här och där av varierande slag.

Vi avslutar med att köpa varsitt grillspett och varsin öl. Det finns vanlig fulöl också som tur är.

Man kan undra hur mycket säckväv som använts för denna marknad. Allt modernt är övertäckt med säckväv. Tex soptunnor, parkeringsautomater, alla vägmärken och allt annat som inte passar in i medeltiden. Dom lägger verkligen ner stor möda på dessa tillställningar, man blir imponerad!

Vi kikade in i en kyrka också, idag blev det Santa Caterina, som tros vara ett centrum för Asti skyddshelgon.

 

Idag har vi varit i Asti två gånger….

Efter frukost åker vi in till Asti för första gången. Vi parkerar där vi brukar och försöker betala med kort. Det finns en massa info på olika skyltar, men ingenstans står det hur länge man får parkera, så vi antar att det inte är någon gräns. Man betalar mellan klockan 8 – 19. Vi väljer att betala med kort och knappar in 4 timmar, då får vi info om att det överstiger maxbetalningen, vi provar med 3 timmar, men samma info. Då avbryter vi och lägger i mynt för 4 timmar går det hur bra som helst. Det är inte alltid man förstår hur saker och ting funkar här i detta landet!

På en skylt har vi tidigare läst att det ska vara någon sorts gatufest med vinprovning ikväll.

Vi går till turistinformationen för att höra lite mer om den. Det är samma kvinna där som förra veckan och hon sprutar ur sig info. Det går iaf att förstå att det ska vara någon slags vinprovning ikväll, men hon vet inte så mycket om den. Hon tar fram en karta och ritar en massa ringar och pilar. Medan vi tar en kaffe planerar vi dagen. Vi promenerar runt i staden och kollar på vackra hus och andra byggnader. Vi går upp till den stora katedralen, Cattedrale di Santa Maria Assunta e San Gottardo, men där kommer man inte in! Det är stängt mellan klockan 13 och 15 (vilket det är i flera andra byggnader också).

Lite foton från promenaden

Mitt ibland alla gamla byggnader, kyrkor och torn ligger ett dagis.

Lunchen tar vi på en trevlig uteservering där det sitter massor av folk. Vid bordet intill vårt sitter två damer från Göteborg och dom berättar att dom är på en gruppresa i Piemonte (ca 40 personer från SE-banken). Dom har flugit till Milano och sen åkt omkring med buss lite hit och dit, bla varit på vinprovningar. Men dom är riktigt missnöjda, guiden är väldigt oproffsig. När dom frågat henne vad hon sysslat med innan hon blev guide svarar hon bara att hon ’jobbat med människor i olika situationer’ – ja, det säger ju inte så mycket. Idag har dom varit på vinprovning på förmiddagen. Sen var det bussresa till Asti, där det skulle finnas tid till lunch och shopping. Alla som varit i Italien vet ju att det är siesta från halv ett fram till fyra/halv fem, men det hade guiden missat. Dom kom till Asti vid 12-tiden och det var återsamling vid bussen klockan 14.30 för vidare färd till ytterligare en vinprovning. Någon shopping hann dom inte med, till och med saluhallen hade hunnit stänga. Imorgon åker dom hem igen. Dom sticker iväg till bussen och Bengt och jag äter klart i lugn och ro. Det är både för- och nackdelar med gruppresa.

När klockan närmar sig tre går vi till parkeringen och fyller på med pengar så vi kan stå kvar hela kvällen. Sen går vi tillbaka till Katedralen där man nu får komma in. Detta är en av de största kyrkorna i Piemonte, den är verkligen gigantisk.

Vid sju-tiden går vi till Caffe del Teatro för att ta en första provsmakning. Där får man man en charktallrik och två olika viner. Vi har bestämt att jag kör hem ikväll, så jag smuttar bara på vinet (om ni undrar).

Nästa provsmakning blir på Cit ma Bon där dom serverar agnolotti (fyllda pastakuddar).

Det är inte så små portioner som vi trodde och inte så väldigt billigt heller, så vi bestämmer oss för att avsluta med den dolce och sedan åka hem. Det får bli en Cannoli med chokladfyllning på Panetteria Giorgio il Fornaio, till det ett vitt mousserande vin, Moscato de Asti. Vinet är väldigt gott och har blivit omtalad som en ’doldis’ som passar bra till tex jordgubbar (istället för prosecco).

Så promenerar vi tillbaka till bilen och åker hem i mörkret.

När vi parkerat hemma på gården och kliver ur säger Bengt. Meeeeen, vart är min ryggsäck?? Å hjälp, den är kvarglömd på någon restaurang inne i Asti! Det är bara att åka tillbaka hela vägen till staden igen. Vi har jättetur och hittar en ensam parkering rätt så nära centrum. Det är massor av bilar och folk överallt. Bengt har försökt tänka igenom när han senast hade ryggan och tror bestämt att det var där vi åt pastan som han glömde den, då satt vi inomhus på höga stolar. Vi rusar dit, men det är nu bara en restaurang som fortfarande har öppet på hela gatan, allt annat är stängt. Jag tycker det är så himla konstigt, hur har dom hunnit stänga och städa undan på bara en timme!!! Jag tror att vi är på fel gata – och tack och lov – det är vi! När vi kommit på rätt gata hittar vi restaurangen och hur tur har vi inte!!!! Ryggan är kvar precis där vi suttit, inklämt mellan stolen och väggen! Det är nästan overkligt att den står kvar! Telefon och plånbok låg inte i väskan, men väl 2800 kr i kontanter som vi tagit ut för att betala förra veckans hyra. Och ryggan är ju så snygg, i skinn, inköpt ifjol här i Italien, så den vill man ju inte bli av med. Nu kan vi pusta ut och köra tillbaka till vårt hus igen.

Vilken härlig morgon, idag kan vi sitta ute och äta frukost trots att klockan bara är halv nio. Det har blivit varmare även på morgnarna nu. Vi pratade med Rosaria igår (hyresvärdinnan heter så har vi kommit fram till), och hon berättade att det har varit ovanligt kyligt på morgnarna. Det är visst nån dimma som ligger över Alperna som påverkar vädret här. Men nu verkar det bli bättre. Vi fick också veta att huset som vi hyr är ledigt ända fram till 21 oktober och vi kan stanna hur länge vi vill. Så nu förlänger vi dag för dag :-).

Jag har varit lite sugen på att se Po på närmare håll. Bengt gogglade och såg att staden Casale Monferrato är den enda stad som ligger intill floden, så dit åker vi idag, det tar bara en halvtimme.

Det finns en liten gångväg intill floden där man kan promenera.

När vi kollat en stund på floden går vi upp till staden, en väldigt mysig gammal stad, med många affärer och serveringar och ett par kyrkor. Det finns ju hur många fina städer som helst här, i varierande storlekar.

I en annan kyrka, Cattedrale di Sant’Evasio, finns flera väldigt fina (men dammiga) konstverk.

Vi tar en 11-fika i solen på en mysig piazza. Här är det billigt, två kaffe och två crossianter kostar bara 5 euro.

Vi handlar med oss lite mat till lunch och åker hemåt igen. Det är lite tråkigt med siestan, butikerna stänger redan vid halv ett.

Vi värmer maten i stekpanna, vi har ju varken micro eller ugn i vårt lilla hus.

På kvällen grillar vi. Det finns en murad grill som vi eldar i. Vi är lite oroliga att det ska flyga iväg några gnistor, det är ju så himla torrt i marken, men allt går bra och det blir väldans gott.

Denna dagen – inte många knop.

Efter lunch bestämde vi att gå ner till byn och besöka Gelaterian. Men när vi kom ner så var den stängd. Det var rödvita band fastbundna framför hela butiken. Jag föreslog för Bengt att det kanske begåtts ett mord där, så det var avspärrningar!!! Men då tyckte han att jag läst för många deckare, hahaha.

Vi fortsatte fram till affären istället. På onsdagar har den öppet även på eftermiddagarna. Där stötte vi på hyresvärdinnan med sina barnbarn. Den är liten den här byn. Vi köpte varsin Magnum hallon. Har inte sett den i Sverige, det var väldigt god.

På hemvägen gick vi förbi Gelaterian igen och då såg vi att dom lagt ny cement på trottoaren utanför butiken så det var nog därför det var avspärrat. Inget spännande alltså.

Jo, men just det – vi har ju nästan badat i poolen idag. Bengt har doppat sig upp till knäna och jag har doppat fötterna. Så då har vi check på den!

Swante, här har du din badbild. Rätt tshirt också 🙂