Månad: april 2019

Bengt har ringt försäkringsbolaget igen och fått uppgift om att vi ska betala hela kostnaden för byte av rutor på bilen här på plats och sen får vi reglera det med försäkringsbolaget i Sverige. Någon polisanmälan här i Italien är inte nödvändig, däremot har vi polisanmält i Sverige, det kunde man göra via webben.

Hyresvärden har sett till att originalrutor är beställda, enligt honom är det tre dagars leveranstid på dem. Ska bli spännande att se om tre dagar betyder tre dagar här i Italien. Till att börja med är det ju helgdag även här den 1 maj, så nåt byte av rutor innan helgen skulle göra mej väldigt förvånad och glatt överraskad.

På förmiddagen var det varmt och soligt, så vi softade på takterrassen. Efter lunch har det regnat. Vi behövde handla en del så vi åkte till det stora köpcentret igen. Idag var det nästan ödsligt. En av femton kassor är öppna inne i matvarubutiken och vi känner oss nästan ensamma.

När jag står i kassan och packar upp varorna på bandet säger kassörskan plötsligt signora, signora till mej pekar på kunden bakom mej! Jag förstår direkt vad det är, kvinnan bakom oss är gravid och då låter man henne gå före i kön. Så verkar det fungerar här i Italien, vi var med om samma sak på Malta. Ann-Sofi, har du varit med om det i Spanien också??

Efter handlingen är jag så sugen på glass och såklart finns en Gelateria här inne. Äntligen en riktig italiensk glass, så himla gott, jag äter pistage och en för mej ny smak, bittermandel. Jättegott!! Bengt tar stracciatella och coccos.

Bengt har lagat god fisk med bönor till middag. Regnet har upphört och nu hoppas vi på sol imorgon.

Elisabeth, ja terrassen är verkligen stor, ungefär som den utanför Genua. Du kan ju hälsa Åke att han kan köpa den där rutan i Kramfors och åka hit med den, han hinner kanske hit innan firman här nere får in rutorna :-).

Idag har det inte hänt så mycket. Vi hade ju planerat att bara ta det lugnt med tanke på all tid vi spenderat i bilen de senaste dagarna och efter gårdagens upplevelser känns det som ett bra beslut.

Och hörrni…. tack för all omtanke via kommentarer här på bloggen och i andra media, det är skönt att veta att ni bryr er :-). Det känns ju bättre idag men igår var det bara så trist så att man (=jag) till och med fick lite hemlängtan.

Vi äter frukost i solen ute på den lilla balkongen utanför köket. Sen slappar vi och provar solsängarna (heter det så??) uppe på den enorma takterrassen. Det har varit soligt och runt 20 grader men blåst rätt så svala vindar.

Bengt ringer försäkringsbolaget men får inga klara besked om vad som gäller. Tjejjen han pratar med jobbar i Norge och vet bara vad som gäller där, om samma regler gäller i Sverige vet hon inte (?). Vi måste ringa imorgon då det finns svensk personal på plats!

Hyresvärden har lämnat en påse muffins till oss. Dom har nog inte börjat plastbanta här i Italien, det har vi ju noterat tidigare. Dessa muffisar ligger i en plastpåse där varje muffins dessutom har sitt egna lilla omslag.

Hur vet man att man är i Italien?? Jo, om inte annat så har man ont i hela kroppen eftersom man sovit i en stenhård säng. Men Bengt tycker den är perfekt :-).

Vi är i alla fall överens om att frukosten är usel. Det finns inga mackor förutom rostat bröd i plastförpackning, inget smör och inget pålägg. Men det finns flera sorters söta bullar, med och utan fyllning, vilket inte är det man är sugen på till frukost. Vi bestämmer oss för att åka till Ancona och ta en kopp kaffe och en god macka.

Ancona ligger vid havet och vi trodde att vi skulle hitta ett mysigt café vid vattnet. Men Ancona är en rätt stor stad och nere vid vattnet finns bara den stora hamnen. Vi lyckas hitta en parkering och går mot centrum. Det är marknad idag!! Jag kollar lite efter den där jackan som jag inte köpte förra våren, men den finns inte här. Vi sätter oss på en servering och äter varsin jättegod macka och varsin croissant med vaniljfyllning. Det är så billigt, allt detta kostar bara 6,40 euro.

Ancona är ingen fin stad, stökigt och bökigt och husen är ruffiga. Efter kaffet åker vi vidare söderut. Det är runt 22 grader och solen lyser så skönt. Vi kommer in i regionen Puglia och här är landskapet väldigt platt. Det är massor av odlingar efter motorvägen, vin och oliver men även en del fruktträd. Det är omväxlande väldigt mycket trafik men också långa sträckor där det är riktigt lugnt.

Vi har bestämt möte med hyresvärden klockan fem men behöver hämta pengar innan dess så vi åker till det närmaste samhället som har bankomat (Bengt har såklart googlat på detta), Torre a Mare, det ligger bara ca 10 minuters bilfärd från huset där vi ska bo.

Vi letar parkering och plötsligt dyker det upp några killar som viftar åt oss att svänga av vid nästa gata för där finns parkering, och det stämmer vi hittar direkt en plats utefter gatan. Det är ett mysigt samhälle, massor av folk nere vid havet och på uteserveringarna. Vi hittar snabbt till bankomaten och tar ut en massa pengar.

Nu är klockan halv fem, så vi går tillbaka till bilen. Meeeeen vad ser jag….. bakrutan är sönderslagen!!! Någon har krossat rutan på vänster bakdörr och sen ser vi att den lilla rutan på höger bakdörr också är krossad. Hela baksätet är täckt av glassplitter. Bengt hade sin skinnväska i baksätet och sin lilla handväska, jag hade min ryggsäck där. Dessa har dom rotat igenom om lämnat blodspår efter sig. Men vilken tur i oturen, vi hade inga pengar i väskorna. Men båda passen låg där och dom är kvar!!! Det måste ha varit pengar dom var ute efter. Så dumt att lämna något synligt kvar i bilen. Hade baksätet varit tomt hade dom säkert inte brutit sig in. Vi funderar på om inbrottet har något att göra med dom ’vänliga’ killarna som visade oss vart vi skulle parkera??? Å vad gör man nu då??? Jag såg en polisbil nere vid vattnet, Bengt går och kollar om han hittar någon polis, jag står kvar vid bilen. Men någon polis syns inte till. Bengt ringer hyresvärden, men han kan inte ett enda ord engelska, pratar bara italienska. Hyresvärden skickar ett meddelande istället och säger att han kommer bort till oss. Det hjälper ju inte så mycket att han kommer, vi kan ju nästan inte göra oss förstådda med varandra. Men eftersom inget är stulet bestämmer vi oss för att åka bort till huset och checka in.

Vid huset finns hyresvärdens fru och hon kan pyttelite engelska. Men hon är en hejjare på att använda översättning i telefonen. Hon pratar in den ena meningen efter den andra och får översättning till svenska. Det går ju riktigt bra. Dom lovar att ringa en firma som kan byta bilrutor på måndag och hjälpa oss att boka en tid. Killen åker iväg och hämtar plast och tape och fixar så att bakrutorna blir täckta.

Vi får tips om vart vi kan åka och handla mat. Både Bengt och jag är lite skärrade och längtar mest efter att få sättas oss i lugn och ro och pusta ut. Men handla måste vi ju. Men hjälp vilket vansinnigt stort köpcentra vi hamnar i. Det är så stressigt, redan på parkeringen är det kaos och folk tutar som tokar och musik dånar från högtalare. En vakt stoppar vår bil och ber om en gåva eftersom dom har nåt speciellt jippo denna helg (vi fattar inte vad). Han vill ha 10 euro, men han får bara 5, han blir sur men vi förstår att vi ändå blivit lurade!! Vi hittar i alla fall en mataffär och försöker skärpa oss och snabbt plocka på oss det mest nödvändiga men det tar så lång tid att hitta i den jättestora butiken.

När vi ska ut från området åker vi mot Exit, men den sista sträckan har en maxhöjd på 1,95. Där kan vi inte köra eftersom vi har takboxen på! Bengt får backa mellan irriterade bilister och så hittar vi en annan exit med fri höjd. Sen kör vi fel och får köra rätt långt innan vi kan vända. Vi kommer ’hem’ till sist, men tyvärr missbedömer jag avståndet när jag viftar ok till Bengt när han parkerar så det blir skrapmärken på vänster framskärm. Fy vilken skiteftermiddag!!!!

Nu har vi i alla fall ätit lite gott italienskt och sitter i soffan och slötittar på TV. Huset är fint och jättestort, så det ska nog bli bra det här!

Idag har vi kört ca 54 mil. Nu ska vi inte åka på några längre turer på ett tag.

En solig och kylig morgon, bara 5 grader, men riktigt vackert med de snöklädda topparna.

Frukosten var riktigt bra. Vi checkar ut och tar några bilder innan vi åker mot Italien.

Efter att ha kört knappt en timme på en slingrig smal väg kommer vi ut på motorvägen igen. Nu är det slut på att åka gratis, nu börjar betalvägarna. Det är bra internet-täckning här i bergen, sån himla tur eftersom Bengt ska beställa biljetter till en konsert som han och Swante ska gå på i november. Biljetterna släpps klockan nio och tio över har han lyckats med köpet. Det är nån mysko musik som framförs av nån son till nån som inte längre lever…….

Italien hälsar oss med regn och bara 14 grader varmt. Det positiva är att bilen äntligen blir rentvättad från all pollen.

Idag äter vi på Autogrill som är en räddare i nöden när man vill att det ska gå snabbt. Det finns en hel del att välja mellan, vi tar varsin grillad macka och en kopp kaffe. Sen stannar vi ytterligare en gång efter vägen och tar en glass. Nu har vädret blivit jättebra, soligt och 24 grader när vi rastar strax utanför Bologna.

Vi är framme vid vårt boende redan vid femtiden. Hotellet ligger i centrum i den lilla staden Pesaro som ligger efter ostkusten, söder om Rimini. Det är en riktigt liten fin stad som Bengt hittat. Vi promenerar gågatan som går genom centrum, ända ner till havet. Det är massor av folk ute men det verkar inte vara några turister här. En del restauranger har fortfarande inte öppnat för säsongen.

• 

Vi äter middag på en mysig restaurang mitt i centrum. Bengt äter salsicca med wookade grönsaker och jag äter gnocci med knaperstekt speck. Båda rätterna smakar jättegott.

Det har kommit en häftig regnskur medan vi ätit, men nu har det klarnat upp igen. Vi går tillbaka till vårt hotell, rummet är stort och rymligt och sängarna verkar vara sköna.

Idag har vi kört ca 63 mil.

Tuula, kul att du också är med och läser 🙂

Swante, nu är vi i Italien så nu kan Bengt njuta av maten igen….

Oj vilket oväder det varit i natt, både åska och blixt. Men det verkar inte ha regnat. Vår bil hade mått bra av ett riktigt störtregn eftersom den är täckt av pollen från Lödde.

Efter en jättebra frukost startar vi dagens etapp. Vi kommer iväg redan klockan nio.

Det är varmt idag också, runt 24 grader och strålande sol. Vi stannar till i Bayreuth, en stad med drygt 70000 innevånare. På den långa gågatan finns det massor av serveringar. Vi sätter oss i skuggan och Bengt beställer Pasta med spenat, paprika och mozarella, jag beställer en Italiens sallad med parmaskinka. Bengts pasta smakar nästan bara paprika, inte alls god (som vanligt med den tyska maten alltså). Min sallad är jättebra, men lite för mycket dressing.

Utefter gågatan rinner det vatten i en liten kanal och det finns flera fontäner. Väldigt trevligt.

Det finns ett fint operahus i staden. Det berättas att tonsättaren Richard Wagner besökte staden 1870 för att uppföra en av sina operor där. När Wagner fick se det befintliga operahuset tyckte han att det inte var bra nog, så han bestämde sig för att bygga ett eget operahus! Bygget påbörjades 1872 och var klart 1876. Tyvärr får man inte besöka huset spontant utan måste gå med på någon av de guidade visningarna, som är på tyska! Vi hoppade det och nöjde oss med att kolla på husets utsida.

Vi rastar ytterligare en gång och dricker kaffe med glass. Det är väldigt många vägarbeten idag så resan blir rätt jobbig. Det är stundtals väldigt häftig trafik på autobahn, det gäller verkligen att hålla koll så man hinner se fartdårarna som susar förbi i närmare 200 knyck.

Ikväll ska vi bo på Gästehaus Baldauf i Berwang i Österrike, vi bodde här förra våren också. Ett bra prisvärt litet hotell.

Idag har vi kört ca 75 mil.

Swante: Kul att du vill läsa och alltid kul när du skriver något!

Kristina: Va skoj att höra ifrån dej!!! Synd med förkylningen, krya på dej, skånebaciller är inte att leka med :-). Vi har haft tur och sluppit förkylning denna säsong.