Månad: maj 2022

Vilka bra sängar de har på Comfort Hotell i Malmö och bra kudde. Dessutom en perfekt frukost. Men vädret är inget vidare. Det blåser jättemycket, regn och solsken om vartannat.

Det är en matmarknad på Gustav Adolfs torg idag. Vi promenerar dit, men halvvägs får vi smyga in i en portgång för att ta skydd mot en häftig regnskur.

Det klarnar upp igen men det känns inget lockande att äta något på marknaden, borden och bänkar där man kan sitta är alldeles blöta av regnet. Bättre är det inne på Hollandia (ett av våra favoritfik i Malmö) där vi slinker in och dricker kaffe med tillbehör.

Vid 13-tiden tar vi bilen och åker norrut till Barsebäck. Vi är bjudna på mat hos Lisbeth. Anna och Kamile är också där. Visst längtar man lite tillbaka till Skåne när man närmar sig Löddeköpinge.

Vi äter jättegott och har en trevlig dag tillsammans.

Rabarberpaj med glass till efterrätt. Mums. Det är poppis med glasögon :-).

Synd bara att vädret inte är bra, här blåser det hårda vindar och regnet kommer och går. Det är helt enkelt skitkallt ute. Det blir bara en snabbtitt i Lisbeths fina trädgård.

På kvällskvisten åker vi tillbaka till hotellet.

Hyfsat bra säng, lite för hård, kudden var bra. Bengt tyckte tvärtom, alldeles för mjuk säng och värdelös kudde. Men det sämsta med rummet var att textilierna var tvättade med ett jättestarkt doftande sköljmedel. Det stank i hela rummet, huvudvärksvarning!!

Frukost börjar serveras redan 06.30 på detta hotell. De flesta som bor här stannar nog bara en natt på väg någon annanstans. Vi träffade en svensk kille igår kväll när vi skulle parkera bilen. Han var på väg till Kroatien för att köpa en lägenhet. Han hade redan en lägenhet där nere, men den var han så missnöjd med så han skulle byta.

Det här hotellet är berömt för sin stora frukostbuffé (en av anledningarna att Bengt valde det och detsamma sa den svenska killen vi träffade igår). Jag äter ju inte så mycket till frukost, så för mej är det helt godkänt om det finns bra bröd och ost och gärna någon müsli och vanlig mjölk. Te och kaffe förstås. Här finns det massor av småplock. Bengt provar en del av dem.

Det väntar en lång resdag idag också, redan klockan åtta sitter vi i bilen.

När vi kört ett par timmar har vi inte så mycket bränsle kvar och vi är lite fikasugna. Det är glest med rastställen efter denna sträcka av motorvägen, men vi hittar en Esso-mack där vi stannar. Vid pumparna har dom satt upp anslag att kortbetalning inte fungerar. Jag går in för att fråga om man kan tanka och sen betala med kort inne på stationen, men det går inte. Kortbetalning fungerar överhuvudtaget inte. Oj, nu kan det bli problem. Kontanter??? Som tur är så har jag (som alltid) lite kontanter, jag får ihop 25 euro till bränsle och en extra 5 euro för lite kaffe och ett kex. Bengt mår lite illa efter den stadiga frukosten, så han tar bara kaffe. Nu klarar vi oss ett tag, jag tror vi fick 13 liter diesel, inte klokt, så lite för så mycket pengar. Tyvärr är det ’hundra’ människor i kö till den enda toalett som finns här, så vi skippar den.

Vi kör vidare men hittar ingen rastplats/tankställe efter mototvägen så vi svänger in en liten stad som heter Wittenburg. Den första bensinmack vi stöter på är Esso. Men dom har samma problem här, kortbetalning fungerar inte. Bengt googlar och hittar ytterligare en mack och där kan man betala med kort, där finns även en bankomat så jag passar på att ta ut lite kontanter medan Bengt tankar.

Staden Wittenburg är känd för sin stora inomhusanläggning för skidåkning. Här inne är det -1 grad, det finns skidlift, pister och längdåkningsspår. Vi åker dit för att kolla på den, det låter ju jättespännande. Men det ser rätt så öde ut, inget är öppet och jag läser sedan att anläggningen inte öppnar för allmänheten förrän i oktober i år. Synd, men vi hitta i alla fall en annan inrättning som vi besökte :-).

Skidanläggningen med tillhörande hotell och en enorm parkering.

Vi tuffar på mot färjan i Puttgarden. Det är problem att beställa biljetter online. Bengt provar flera gånger innan han lyckas (jädrans Tyskland, det är oftast dåligt internet utefter Autobahn). Om man köper biljetter på plats vid färjan blir det mycket dyrare.

Vi har inte jättegott om tid, men tror ändå att vi ska hinna in på Bordershop och handla lite öl. När det är 2 mil kvar till färjan blir det tvärstopp. Det är kö så långt ögat kan nå. Vi kryper fram och står helt stilla långa stunder, den första milen tar 50 minuter. Sen lossnar det, efter att vi passerat en broreparation. Vi är framme vid färjan 16.30 och hinner precis komma med på avgången 16.45. Ölen fick vi skippa.

På båten äter vi en räkmacka, Bengt tar ett glas vin.

Det blir en lugn färd, ingen sjögång alls. Jag är glad att vi hann åka över före ovädret som väntas dra in med 11 sekundmeter i vindbyarna, huvva.

Två timmar senare checkar vi in på Hotell Comfort i Malmö. Imorgon och på fredag ska vi hälsa på släkten i Barsebäck och Landskrona. Det ska bli så härligt. Annars känns det trist att redan vara tillbaka i Sverige. Det blev en kort resa denna gång, men vi ville känna oss för. Förhoppningsvis blir det en långresa till hösten.

Det blev 79 mil idag.

Jag har sovit bättre i natt. Sängen har ju varit lika hård, men jag har haft min mysiga kudde i alla fall. Jag har ställt väckarklockan på kvart över sju så att vi ska vara redo att äta frukost när de öppnar, klockan åtta. Vi har många, långa mil att åka idag så det är bäst att starta tidigt.

Klockan nio är bilen packad och hotellnotan betald så vi kör norrut.

Bengt får börja att köra och jag tar lite foton från bilen. Man kan inte se sig mätt på utsikten, vilka vyer. Det går inte att förmedla riktigt med ett foto, men man kan minnas hur det ser ut när man ser sina bilder, så jag envisas att fota genom bilrutan.

Vi stannar och tankar och byter chaufför, så nu är det slut med bilder på fina vyer :-).

För några år sedan stannade vi på ett mysigt rastställe och Bengt tror sig minnas att det låg väldigt nära Brenneropasset. Och precis när vi gett upp hoppet och är ganska fikasugna så dyker det upp. När jag kliver ur bilen blir jag alldeles chockad, hahaha herreguuud va kallt. Det är bara 15 grader och jag inser att när vi kommer hem kommer vi att tycka att det är en rätt så hyfsad temperatur. Nu fryser jag och letar fram jackan som jag inte använt sedan vi kom till Italien.

Jag förstår nu varför Bengt ville tillbaka hit, förra gången köpte han en supergod korv och den ska han köpa med sig hem igen. Dessutom slinker det med en flaska Lagrein som är gjord på den blå vindruvan med samma namn. Vinet kommer från regionen Trentino-Alto Adige (alltså precis där vi befinner oss nu). I kön för att betala stöter Bengt på ett äldre par från Sverige. Dom har varit i Italien, vid Garda och ska nu resa runt i Österrike ett tag. De har inget planerat utan tar dagen som den kommer.

Efter fikarasten är det bara att köra mil efter mil. Vi passerar Österrike, där är hastigheten 100 km/timme nästan hela tiden, det flyter på men inte så snabbt. Det är mycket trafik, massor av långtradare från många olika länder. Det är lite kul att kolla vad de kommer ifrån. Jag ser ett ekipage med landskoden SO men det kan ju inte stämma, det skulle betyda att långtradaren är från Somalia. Kanske det stod SD, men det är lika otroligt för det är Sudan.

När vi kommer in i Tyskland börjar det regna och sikten är dålig. Vi blir sittande i några långa köer på grund av vägarbeten, men inte alls så farligt. Det är aldrig helt stopp.

Dagens ’middag’ intas på MC Donalds. Jag vet inte när vi senast besökte den kedjan, men det är väldigt många år sedan (vi brukar välja Max när vi ska ha burgare). Det finns inga halloumiburgare, vilket jag brukar välja så jag tar en ostburgare istället, Bengt kör på kyckling. Båda är torra och trista.

Hotellet som Bengt bokat för natten ligger bara ett par kilometer från motorvägen, lätt att hitta. Privat, avgiftsfri parkering finns. Rummet är stort och ljust och blått. Sängen känns rätt skaplig, inte så hård och kudden verkar helt ok.

Vi har varit kaffesugna ett tag, men bestämt oss för att köra fram till hotellet och ta en kaffe i lugn och ro där istället för att stanna på en vägkrog. Vi är framme halv sju. Men där fick vi tji. Inget kaffe finns på hotellet trots att de fram till klockan sex har caféverksamhet. Istället meddelar de lite stolt att det står en flaska vin på rummet som vi får gratis. Det är vi inte alls sugna på, det får vi ta med hem. Vi går en sväng i de närmaste kvarteret och letar fik, men allt är stängt för dagen.

Vi går till bilen och letar efter något ätbart. Vi hittar ett äpple, två apelsiner, två inplastade chokladkakor (som vi snodde med från frukosten imorse) och varsin flaska vatten. Vi kommer absolut inte att svälta ihjäl innan frukost imorgon bitti.

Idag har vi kämpat på i 77 mil, puh.

Natten har tillbringats i den hårdaste sängen jag någonsin legat i. Plus att kudden var som en soffplymå, alldeles oformbar. Bengt tycker såklart att kudden är den bästa av de bästa. I natt ska jag ha min egen kudde. Den är ju oftast med på våra resor, men när vi sover på hotell brukar jag inte ta med den in så i natt har den legat kvar i bilen.

Vi börjar dagen med att äta en god frukost. Jättegott med färska jordgubbar, kiwi och apelsinskivor.

Idag ska vi åka till Negrar, en liten stad där vi har varit många gånger tidigare. Den ligger i Valpolicella omgiven av många vingårdar.

Det är måndag och då är det marknad i staden, det vet vi sedan länge. Eftersom det är sista dagen i Italien är det ju också sista chansen att besöka en trevlig marknad, så det gör vi.

11-fikat tar vi på den minsta baren i stan, där vi druckit gott kaffe tidigare.

Bengt köper två tshirt, de är välsydda och bomullen känns mjuk och skön. 9 euro per styck.

Sen tar vi bilen och åker till en vingård som vi besökt tidigare och handlat väldans gott vin ifrån. I år har vi ingen takbox på bilen där vi kan lägga en del av packningen vilket innebär att det inte kommer att rymmas så mycket vin. Vi vill packa allt vin i bagaget, så de inte syns utifrån, och nu måste vinkartongerna samsas med annan packning där bak.

Vi får prova det vita vinet, det har vi aldrig köpt tidigare. Det smakade gott, så vi köpte två flaskor. En i personalen har munskydd, de andra har inte. Den första maj togs de flesta restriktioner bort här i Italien (det kanske jag redan skrivit). Munskydd krävs bara i kollektivtrafiken om vi fattat rätt. Det är fortfarande en del som jobbar i affärer och restauranger som har munskydd. Men många har det bara så att det täcker munnen, inte näsan. Många har det runt armen och tar fram det när dom tycker det behövs 🙂

Termometern visar 28 grader, det är halvmulet, jättevarmt. På väg till nästa vingård (vi har bestämt oss för att besöka våra två favoriter) stannar vi och äter lunch på en bar där vi också varit tidigare. Nu har den bytt namn, men har samma goda rätter att välja bland. Vi beställer en dagens pasta, en liten charktallrik och två bruschetta. Sen delar vi på detta. Pastan är fylld med ricotta och ligger i en sås av zucchini och mynta, toppad med rostat speck, det är så gott.

Sen får det bli ett besök på den vingård som var den allra första vi besökte när vi började resa med bil till Italien, alltså 2013, första sommaren i Skåne. Då var vi så osäkra på hur ett besök på en vingård egentligen går till. Kan man komma utan föranmälan? Kostade det pengar att prova? Ska man spotta ut vinet när man provar? Kan personalen någon engelska? Många frågor. Så hittade vi denna lilla vingård, vi ringde på en klocka på en grind och blev så himla bra mottagna. Och en sån tur vi hade, där inne satt två personer och provade vin, en kille och en tjej från Staffanstorp. Hahahaha, då kunde vi fråga dem om allt vi undrade över.

Efter det har vi åkt tillbaka hit flera gånger, deras vin är så gott. Nu har de flyttat sin vinshop till ett väldigt trist industriområde, men vad gör det när vinet är bra. Det är samma kvinna där som vi träffat tidigare, men nu är även hennes man med inne i butiken. Jag tycker han ser bekant ut och efter en stund frågar han om vi varit i den ’gamla’ butiken för många år sedan. Han känner igen mej, du är ju så blond säger han, och det får man ju hålla med om.

Han är väldigt pratsam, det är han och hans fru (kvinnan vi träffat alla år) som äger gården. De har en dotter, men hon är inte alls intresserad av att ta över efter föräldrarna. Så frågar han vad vi tycker om Putin. Frun verkar lite besvärad, men vi tycker väl alla likadant om den hemska personen så det är inget kontroversiellt ämne.

Vi provar några viner och köper några röda och några vita. Medans frugan tar betalt av Bengt så blir jag inbjuden att kika in i deras heliga vinkällare. Han är väldigt stolt över de franska tunnorna som ligger där inne fyllda med Amarone och Ripasso. Bengt få naturligtvis även kika in.

Bengt får en kopp kaffe när vinerna är avsmakade.

Så ville han ta ett foto på Bengt och mej också. Det har en väldigt effektfull belysning här inne.

Nu åker vi tillbaka mot Gardasjön och vårt hotell, men klockan är inte så mycket så vi tar en sväng till Bardolino också, den staden ligger någon mil norr om Lazise.

Vår GPS tar oss på en del små vägar idag också, några hundra meter känns det som att vi åker inne i en olivodling.

Här i Negrarområdet finns det flera stora företag som jobbar med stenförädling, både granit och marmor. Det finns ett stort stenbrott i berget Lessinibergen, tidigare bröts stenen i en tunnel, men nu sker all brytning ovan jord. Stenen används både till byggnader, inredningsdetaljer och bruksföremål.

Idag finns det gott om parkeringar utanför Bardolino, man får inte köra inne i staden om man inte har speciellt tillstånd. Vi går ner till vattnet, det är inte så mycket folk så här en måndag, men väldigt många tyska turister. Lazise och Bardolino påminner väldigt mycket om varandra. Vi söker oss till skuggan på en bar för att äta varsin glass. Vi beställer två kulor var och tänker oss att vi blir serverade i en normal bägare, men in kommer två stoora välfyllda glas. Det är gott, men lite för mycket.

Ikväll orkar vi inte göra något alls, vi köper varsin macka som vi äter på rummet. Bengt förbarmar sig och går ut till bilen och hämtar min kudde.

Det känns supertrist att behöva lämna detta boende idag. Vi har verkligen trivts här och vädret har varit fantastiskt. Men nu har vi ju bestämt att denna resa inte ska bli så lång, så det är inget annat att göra än att packa in i bilen och resa vidare.

När vi ätit frukost på uteplatsen kommer en av grannarna och visar ett dokument och pratar en massa på italienska. Han kan inte ett ord engelska så vi förstår inte varandra. Det lilla jag uppfattar är att han vill ha pengar och att han pratar om att hans far har dött och något om bröder. Bengt ser dokumentet och tror att det är en faktura där det står 25 Fr (dvs ca 250 kronor). Jag tar fram översättningsappen i telefonen och skriver att ’vår hyresvärd kommer klockan 10’ och översätter det till italienska. och visar upp för mannen. Jag tänker att hon kan hjälpa oss att förstå vad han vill. Han läser och förstår och säger ok och går upp till sin lägenhet igen. Sen visar han sig inte mer medan vi är kvar.

Strax efter tio kommer hyresvärdinnan och hennes syster och vi betalar den extra natten plus turistskatt och tackar för oss. Jag berättar om mannen som pratat med oss och dom blir väldigt bekymrade. Dom vill ju såklart inte att någon ska tigga pengar, det kan ge dåligt rykte för dem. Dom ber tusen gånger om ursäkt och säger att mannen är lite ’udda’. Vi tycker inte det är något problem, det tråkiga är ju att vi inte förstod vad han ville. Om han är i väldigt stort behov av pengar skulle vi kunna tänka oss att ge ett bidrag till vad det nu var han skulle betala. Men det vill dom inte. Så vi får tyvärr aldrig veta vad detta handlar om.

Vi åker mot Gardasjön och en liten stad som heter Lazise där vi ska bo två nätter. Idag verkar det vara utflyktsdag för italienarna, det är ju söndag. Det är massor av motorcyklar ute och kör och även cyklister och folk som promenerar.

Men efter några mil lämnar vi de små vägarna och kör ut på motorvägen, den första betalvägen i Italien för denna resa. Nu tätnar trafiken, speciellt när vi närmar oss avfarterna till Milano. Men det är inga köer.

Vi stannar på en Autogrill och tar en kaffe och en macka. Det är väldigt varmt idag, runt 30 grader trots att det är mulet. Det är skönt med AC:n i bilen.

Det är ganska tråkigt landskap utefter motorvägen, platt med många industrier och många köpcentra. Vi har lämnat Piemonte och är nu i Lombardiet på väg till Veneto.

Strax innan Gardasjön kör vi av betalvägen och nu blir det trångt och smalt igen. Folk som går och cyklar överallt.

Efter lite trixande hittar vi hotellet och jag ringer på en klocka på en grind där vi får köra in på hotellets privata parkering. Rummet är rent och fint och ganska stort.

Vi vilar en stund på rummet och sen går vi ner till centrum, det tar bara 10 minuter.

Oj, oj…. vad mycket turister!!! Vi lämnade ett ställe där det kändes väldigt genuint italienskt med få turister och hamnar mitt i hetluften. Man hör tyska överallt, men även italienarna verkar turista här. Men det är kul med olika!

Det är bland annat en jättestor MC-träff, hjälp….. i denna värme, att dom orkar! Men här nere är dom inte lika noga med att ha riktiga MC-kläder på sig, här kör och åker dom i ’vanliga’ kläder, så det är nog inte så kämpigt att klä på och av sig.

Usch, jag minns hur det var när det var riktigt varmt och skinnhandskarna ’satt fast’ på händerna, fodret följde med när man tog av sig dem. För att inte tala om skinnbyxorna, hahah, innan man kom på att man skulle ha sidenlångkallingar under, även när det var jättevarmt.

En glass är ett måste, men det är så varmt så man hinner inte äta innan det börja rinna och kladda.

Vi går längs strandpromenaden. Det verkar vara nån slags marknad, så många försäljare med hantverk och många som säljer blommor. Det kanske är så på söndagar.

I övrigt i stan är det försäljning av kläder, ungefär samma utbud i alla butikerna. Sen är det glassbarer och restauranger och cafeér i alla de små gränderna.

I denna värme orkar man inte gå så länge, vi hittar en bar där det är skugga och beställer varsin Aperol Spritz.

Jag hörde ett reportage på SVT i veckan där man pratade om att det finns så få statyer i Italien som föreställer ’riktiga’ kvinnor (alltså som funnits på riktigt). Här är det i alla fall en fin liten staty på en kvinna, lite osäker på om jag fattar rätt, det kan var författaren Simona Cremonini.

Vi strosar runt, runt och försöker få tiden att gå så att vi kan sätta oss någonstans och äta middag. Det kan man ju inte göra för tidigt.

Bengt har bestämt sig för att äta Pasta Vongole innan vi lämnar Italien. Vi hittar ett ställe som serverar denna rätt och jag beställer Vitello Tonnato (kalvkött med tonfisk) med grillade grönsaker, som är en specialitet här. Vi är båda jättenöjda med maten, den är verkligen god.

När vi betalat frågar servitrisen om hon får bjuda på en limoncello eller grappa. Vi tackar ja till varsitt glas.

Sen promenerar vi hem till hotellet. Nu är det riktigt skönt ute. Bara 26 grader.

Igår glömde jag lägga ut denna bilden. Typiskt i de lägenheter/hus vi hyrt är att köken har diskställ i ett skåp ovanför diskbänken. Det är ju praktiskt, men så himla skönt (inte) när man sträcker sig upp med det blöta porslinet och vattnet rinner utefter armarna, hahaha.

Idag har vi förflyttat oss 23 mil.

Idag är sista dagen här i Pettenasco och vi tänker ta det lugnt. En promenad ska vi i alla fall ta. Vi ser en massa finklädda människor som verkar vara på väg till kyrkan. Det ska bli bröllop, klockan är strax före elva så vi chansar på att brudparet strax ska dyka upp och ställer oss bland de andra nyfikna och väntar utanför kyrkan.

Så kommer en blomsterprydd bil körandes och tre fotografer rusar fram och tar tusen bilder. Efter en lång stund kliver en äldre herre ur bilen, det är nog brudens far och efter honom kommer bruden. Varje steg förevigas av fotograferna.

Så skrider dom in i kyrkan. Men inte hur som helst, dom får stanna, gå långsammare, lite fortare….. och brudnäbbarna får tillsägelse att inte kasta blommorna just nu, osv osv.

Vi går vidare till baren för att få en 11-kaffe. Idag är stranden fylld av människor som solar och badar.

Ett helt gäng kommer åkandes på SUP-brädor där ute på sjön.

Trots värmen fortsätter vi vår promenad. Det märks att det är lördag, det är mycket folk ute och rör på sig. Vid varje strand badas det.

Vi bokade en extra natt här i lägenheten och den ska vi betala kontant, så det blir till att ta ut lite pengar i bankomaten. Annars har vi kunnat betala med kort överallt.

Nu har jag hittat sköldpaddans bo, under en av buskarna. Idag är den ute och går igen.

Järnvägen går strax ovanför vår lägenhet. Det går inte så många tåg per dag, men några av dem transporterar stora lastbilar. Smart sätt att ta sig fram här istället för att trängas på de smala vägarna.

Ikväll blir det en billig middag, Bengt lagar salcicca med pasta, ricotta och pecorino. Jättegott. Vi försöker göra oss av med allt vi har i kylskåpet eftersom vi ska checka ut imorgon. Det får bli en liten fruktsallad med nötter och grädde till efterrätt.

Men allt är inte gott, hahaha. Bengt gjorde en chansning och köpte en flaska vin för 40 kronor i mataffären. Det gick inte att dricka, det var som sockerdricka, ett så kallat ’stickevin’ (Elisabeth). Det fick vi hälla ut.

Klockan är halv nio och det är 28 grader varmt, så skönt. Varför i hela friden ska vi åka hem egentligen??????

Nu ska vi packa lite och se Muren på SVT1.

Strax efter klockan nio sticker Bengt iväg till turistinformationen som ju var stängd igår. Men där finns tyvärr inget nytt och ingen personal att fråga.

Vi bestämmer oss för att åka till den västra sidan av sjön, dit vi inte varit tidigare. Där finns en liten stad som heter Pella och där ska det finnas en berömd kyrka, San Filiberto Di Pella. Det tar knappt en halvtimme att hitta till kyrkan och det finns parkering precis intill.

Delar av kyrkan härstammar från 1100-talet. Detta är den enda kyrkan i Italien som är tillägnad San Filiberto. Runt kyrkan finns fjorton små kapell från slutet av 1700-talet. Bilderna i dessa kapell restaurerades 1931.

Vi träffar på ett par från Australien, Jade och Stewe, som vi börjar prata med. De bor i samma by som vi och är väldigt pratsugna. De är på långsemester i Europa, bland annat Italien och Schweiz, nu kör de runt med hyrbil. Mycket trevliga. Vi resonerar lite om man ev kan ta sig upp till Madonna Del Sasso med bil. Kyrkan ligger enormt högt upp i bergen, på en klippa. Vi ser den från där vi står. På google maps verkar det gå att ta sig fram.

Vi skiljs åt, och Bengt och jag letar upp en bar där vi sätter oss och beställer varsin kaffe.

Sen besämmer vi oss för att göra ett försök att ta oss upp till kyrkan Madonna Del Sasso. Goggle tar oss på en kurvig, men rätt så bred väg upp i bergen. Hur kan man bo här?? Det finns flera stora fina hus på vägen upp.

Efter ett tag blir vägen smalare. Det är bara att hålla tummarna för att man inte ska möta någon bil här.

Till slut blir det så smalt så att backspegeln på höger sida raspar emot den höga muren intill vägen. Vi bestämmer oss för att vända. Vi vågar inte fortsätta eftersom vi inte vet om vägen fortsätter vara så smal eller inte. Jag går ur bilen och dirigerar och Bengt lyckas vända och köra tillbaka utan missöden. Vi parkerar och hittar en trapp som leder upp till en kyrka.

Men när vi kommer upp så inser vi att detta inte alls är den kyrka vi letat efter. Det är fin utsikt här, men vi ska ännu högre upp!

Vi tänker inte ge upp riktigt ännu. Vi provar att ta en annan väg i den senaste korsningen och då kommer vi äntligen till rätt ställe. Och vilka sitter där om inte de nya bekanta från Australien. Dom har beställt kaffe och vi slår oss ner hos dem och beställer varsin smörgås. Vi pratar om allt möjligt, dom är intresserad av hur det fungerar i Sverige. Vi jämför pensioner, pratar lite politik och lite om världsläget. En del av deras vänner gillar inte deras Europaresa. Dom tycker det känns otryggt och instabilt här nu.

Han är en pensionerad arkitekt som håller på att renovera deras boende (vilket hon tycker går lååångsamt), hon jobbar fortfarande som mäklare. Dom har träffats på ’äldre’ dar.

Så blir det dags att ta några foton på kyrkan och den fantastiska utsikten.

Det är läskigt högt.

Sen bär det nerför och hemåt igen. En annan, mycket snabbare, slinga än den vi åkte upp hit.

Hemma pustar vi ut och äter lite lättlunch.

Hyresvärdinnan rekommenderade oss att äta på en restaurang alldeles nära vattnet, ett par kilometer från lägenheten. Bengt ringer och beställer bord till klockan sju ikväll, dom öppnar halv sju. När vi kommer dit är det alldeles tomt, det är ju det vanliga när vi ska äta middag i detta landet, vi är först. Italienarna äter mycket senare.

Det är lite dyrare och finare än vad vi tänkt oss, men nu är vi här. Vi beställer mat och ett glas bubbel.

Mitt rosébubbel smakar nästan ingenting, Bengts vita bubbel är väldigt gott.

Vi delar på en förrätt och äter varsin varmrätt.

Risotton är jättegod och mäktig, jag orkar inte allt, Bengt får hugga in. Bläckfisken är otroligt vacker och alla tillbehör goda, men själva bläckfisken smakar nästan ingenting.

Jag avslutar med en efterrätt, jag frågar om den är stor, men nejdåå, den är liten säger servitrisen. Den är jättestoooor! Jag får ta hjälp av Bengt även här.

Bengt tänker slå till på en liten grappa, men det finns så många sorter att välja bland så ha får beslutsångest. Servitrisen kommer in med två flaskor, han får prova båda och bestämmer sig för den som är lite rundare och ’sötare’ i smaken.

Medan vi har ätit har det fyllts på med folk och när vi går hem finns inga lediga bord. Det är en så härlig kväll med vacker himmel och fin solnedgång.

Idag får det bli utflykt till en större marknad, till en liten stad i norra änden på sjön. Staden heter Omegna, svår att uttala på italienska eftersom gn inte låter som i svenskan.

Här är det betydligt svårare att hitta en parkering. Vi snurrar runt i staden men där står bilar överallt, huller om buller. Vi får bege oss till utkanten och hittar en ledig plats i ett hyreshusområde. Det är tur att Bengt klarar att promenera ett bra stycke nu för tiden.

Det är det vanliga utbudet, massor av härliga färska frukter och grönsaker.

Vi strosar gatan fram med sikte på ett café. Klockan har hunnit bli över elva och vi måste ju får vårt 11-kaffe. Det rinner en kanal genom staden och intill den hittar vi ett litet fik med bord under parasoll. Även denna dag är det väldigt varmt och soligt. Det är billigt att fika, ca 55 kr för två kaffe och två cornetto!

Vi går tillbaka mot marknaden för att handla lite, oftast börjar dom packa ihop redan klockan 13, så man får inte sitta för länge med sitt kaffe om man ska hinna handla.

Vi går förbi en vinbutik och i fönstret ligger en jättestor flaska vin från Sulin. Det är ju vår favoritvingård som ligger strax bredvid ’vårt’ lilla hus i Grazzano. Vi hoppas på att kunna åka dit i höst. Men nu har vi lärt oss att man aldrig kan vara säker på någonting, vi får se hur världen ser ut i höst.

Åter på marknaden handlar vi lite frukt, bröd, peccorino, porchetta och friterade mozzarellabollar. Bengt hittar kallingar och jag hittar sockar, det brukar vi alltid handla här i Italien. Bra pris och bra kvalité.

Hemma igen fixar vi lite lunch.

Det finns en turistinformation några kvarter från där vi bor, vi går dit för att se om de har några bra broschyrer och om de ev kan tipsa om några fler utflyktsmål i närheten. Men kontoret är stängt för dagen, dom har öppet 9-12. På vägen tillbaka ser vi en öppen port som ska leda till ett museum, men det finns inget alls där inne.

Idag hälsar sköldpaddan på igen. Hen knatar iväg åt motsatt håll mot häromdagen.

En av katterna har blivit lite modigare och lägger sig nu rätt så nära mej. Mysigt!!

Det blir en svalkande svensk öl för Bengt ikväll också.

Ikväll blir det middag ’hemma’. Bengt fixar piadina som är så gott. Ett speciellt italienskt bröd som fylls med tomat, ruccola, mozzarella och parmaskinka sen steks det i stekpanna. Smakar superbra.

Det är lite svalare ikväll, så det blir kofta över axlarna.

Koltrasten dyker upp ungefär klockan sex och börjar sin serenad.

Efter frukost tar vi bilen till den närliggande staden Orta San Giulio, den ligger bara 3 km från Pettenasco. Det ska vara marknad där idag.

Det finns parkering en bit utanför centrum, det är inte tillåtet att köra i staden för oss turister. Vägen bär brant nedför, centrum ligger precis vid vattnet. Det är redan väldigt varmt, solen gassar. Vi promenerar i de smala gränderna där det är lite skugga.

Det är en liten marknad, inte många stånd. Vi går ett varv och bestämmer oss för att ta en kaffe. Och…. äntligen en italiensk himmelskt god glass. Pistacchio fr mej, så klart. Bengt tar stracciatella, så klart.

Efter fikat är det dags för shopping. Bengt köper salami, det finns hur många sorter som helst.

Utanför staden finns en liten ö, Isola San Giulio, dit det går små turbåtar. Vi köper biljetter och åker ut till ön utan att veta exakt vad som finns där.

Fastlandet, sett från båten.

Fastlandet.

Resan över till ön tar bara ca 5 minuter. Det finns bara en väg att välja på, den tar oss uppför några trappor och vidare runt ön. Det är en stor turistgrupp (långsamma pensionärer :-)) som går framför oss och det är nästan omöjligt att ta sig förbi dem.

På ön ligger klostret San Giulio och Basilikan med samma namn. Den smala vägen slingrar sig runt ön och med jämna mellanrum hänger skyltar med visdomsord, alla handlar om tystnaden.

Ett antal smala gränder leder rakt ner till vattnet.

Det tar inte lång stund att vandra runt ön, vi avslutar med ett besök i Basilikan. Här krävs det munskydd för att komma in.

Män fick inte ha kortbyxor och det var fotoförbud inne i kyrkan, men det uppmärksammade inte Bengt :-).

När vi kommer tillbaka till fastlandet har folk börjat vakna, så nu är det plötsligt massor av folk som rör sig på gator och torg. Vi är lite hungriga så vi sätter oss på en servering och beställer en lätt lunch. Det blir två sorters sallad, en med bresaola och ruccola och en med tomat, mozzarella och basilika.

Sen är det dags att vända hemåt. Det blir ett halvt träningspass att ta sig upp till bilen igen. Puh, va många trappsteg det var.

Igår kväll gick vi förbi en liten restaurang som vi tyckte såg mysig ut, så ikväll går vi dit för att äta middag. Det är rätt mycket folk, men inga problem att få ett bord. Det får bli pizza, det är ju ett måste när man är i Italien.

Bengt beställer in en Grappa och jag tar en dessert (fast jag egentligen inte orkar).

Nu är vi så mätta så vi behöver gå en extra sväng innan vi går hem. Den lilla vinbutiken har öppet så vi går in och blir övertalade att köpa två flaskor vin från trakten. När killen (som äger butiken) packar ner dem så lägger han i en extra flaska ’for free’. Så gulligt.

Så skönt att ta lite sovmorgon och inte behöva jäkta för att köra en massa mil idag. Det är soligt och fint och väldigt varmt. Det blir frukost på uteplatsen, nu känns det att man är i Italien.

Utanför vår lägenhet finns det några avgiftsfria parkeringsplatser där man får stå 2 timmar, man lägger en p-skiva i framrutan, precis som i Sverige. Detta gäller mellan 08.00 och 20.00, övrig tid är det ingen begränsning på tid. Klockan 10 på morgonen är det alltså dags att flytta bilen, vilket Bengt gör. Annars får man böter och det har bilen intill vår fått.

Efter att ha suttit i bilen i tre hela dagar är det skönt att ta en långpromenad. Vi går ner till vattnet. Sjön heter Lago D´Orta. Det går en hel del båtturer på sjön.

Det går inte att promenera utmed stranden eftersom varje egendom som gränsar mot sjön har staket ända ner till vattnet. Men det finns ett antal ställen där man kan gå ner till stranden. Det är även tillåtet att bada på de flesta ställen. Det är en hel del människor som tagit med sig solstolar och picnic för sol och bad.

Det finns en del restauranger rätt nära vattnet, vi tar en 11-fika. Det sitter ett gäng engelsmän som vi pratar lite med. De har varit här i en vecka och haft samma fina väder hela tiden. Vi fortsätter promenaden bort till matvaruaffären och köper melon och skinka till lunch. En flaska vitt vin blir det också.

Grannarna har tvättdag idag, så bra torkväder.

Under eftermiddagen provar jag solstolarna. Det är flera katter som håller till på gården, men de är skygga och gömmer sig under buskarna. Men rätt som det är kommer något annat vandrande förbi mej. Det är en sköldpadda!! Undra vart den är på väg? Tillhör den någon?

Ikväll har vi bestämt oss för att ta en Aperetivo på ett ställe nere vid sjön. Såklart måste man ju ta en Aperol Spritz när man är i Italien. Tyvärr är det inte mycket till Aperetivo, vi blir inte särskilt mätta, det får bli te och macka när vi kommer hem.

På hemväg tittar vi in i kyrkan, Santa Caterina.

Vet inte om jag skrivit att den lilla orten vi bor i heter Pettenasco. Här bor det knappt 1400 människor. Villorna ner mot sjön är stora och har stora välvårdade trädgårdar. Alla tomter är inhägnade med staket och grindar. På väldigt många grindar sitter skyltar med varning för hund. Det är ju vanligt i Italien. Vi ser också många hundar, men det ovanliga här är att hundarna inte rusar fram till staketet och skäller på oss. De flesta bryr sig inte alls, några följer oss tyst lufsande på insidan av staketen. Sånt gillar jag som är rädd för okända hundar.