Månad: september 2024

Bengt fyller 70 år idag, hurra, hurra, hurra! Många gratulanter hör av sig under dagen, både via meddelanden och via telefonsamtal.

Det är en fin morgon, solen kommer strax att titta fram ordentligt.

Vi tar en tur till Casale Monferato, vi måste ju kolla upp hur Po mår detta år. Allt är sig likt i staden, vi promenerar upp till torget.

På Mazzinitorget står statyn över Carlo Alberto Emanuele Vittorio Maria Clemente Saverio di Savoia-Carignano, en av grundarna till nuvarande Italien, lite förenklat sagt. Torget är en av de äldsta platserna i staden med anor från romartiden (tror man).

Vi börjar med att ta en födelsedagsfika på det fina kafeét intill torget. Som vanligt blir det en petit choux fylld med vaniljgrädde.

Efter fikat promenerar vi ner till floden Po. Det är jättemycket vatten i år.

Tyvärr är staden dålig på att underhålla området kring floden. Det finns en lång gångväg längs floden, där vi gått flera gånger tidigare, men iår är den alldeles lerig och flera nedgångar från gatan är helt igenväxta.

Det är ett stort nöjesfält i stan denna helg.

Efter glassen åker vi hemåt igen. Det får bli en rejäl äggmacka som mellanmål, i väntan på kvällens middag.

Klockan sju beger vi oss till restaurangen Corona Reale för att äta födelsedagsmiddag.

Vi delar en förrätt, fyllda zucchiniblommor. En riktig favorit.

Till huvudrätt äter jag Dumplings med gorgonzola- och stark tomatsås. Bengt äter inbakat ankbröst. Allt är ljuvligt gott.

Det är en jättemysig restaurang med stor uteservering, det är helt fullsatt såväl ute som inne denna varma kväll. Vilken tur vi hade bokat bord.

Egentligen orkar vi ingen dessert, men vi vill inte bryta upp ännu, så vi får väl anstränga oss lite extra. Men jag får så mycket glass så jag blir tvungen att lämna hälften. Bengt äter créme brulée med nån aprikos.

Vi får också in ett fat med kakor. Jag smakar en av dem men den smakar verkligen hemskt illa av någon slags örtkrydda. Jag råkar tappa halva kakan under bordet, men Bengt äter två stycken :-).

Avslutningsvis en Grappa (till Bengt, jag dricker inte sånt som luktar fotogen).

Elisabeth – jag det var mysigt, varma kvällar med gott att äta och dricka, du vet hur det kan vara!! Nej, det blev inga rea-fynd 🙂

——————————————–

Jädrans vad det regnat och åskat i natt och blåst stormvindar. Det är bara 17 grader nu på morgonen och småregnigt, vilket ändå är lite bättre än prognosen, enligt den ska det spöregna hela dagen.

Vi får äta frukost inomhus.

Vid 11-tiden klarnar det upp. Vi åker till den närmaste staden, Moncalvo för att ta en fika och sen åka till supermarket för att handla.

Vi passar på att handla ost, frukt, grönsaker och kycklingklubba på den lilla marknad som faktiskt finns här idag. Eftersom vädret plötsligt är så bra tar vi en fika också.

Vi handlar det mesta i supermarket men stanna också till i byns lokala lilla affär för att köpa ’hembakad’ focaccia och lite annat till lunch. Kvinnan bakom disken hälsar så glatt, hon känner såklart igen oss nu, det är ju sjätte året vi är här. Tyvärr kan hon ingen engelska, så vi kan inte ’småprata’ med henne.

Eftermiddagen ägnas åt att slappa.

Det är varmt och soligt, men plötsligt drar det ihop sig till oväder. Himlen runt omkring oss är väldigt mörk och det mullrar som sjutton på avstånd. Vi flyttar in och börjar göra iordning middagen. Det blir stekt kyckling med grönsaker.

Vi tänker ta ett glas rött till kycklingen, Bengt köpte ju en flaska på affären häromdagen. Men av alla hundratals flaskor som fanns på hyllorna lyckades han ta ett rött vin som är lite pärlande, ’stickevin’ som en god vän kallar det, hahaha, inte så gott faktiskt.

Jag ser att Rosaria och Claudio plockar in trädgårdsmöblerna så jag förstår att det nog är allvar med vädervarningen.

Himlen förändras…. Men än så länge har det bara regnat en lite skvätt. Vi får se hur natten blir.

Bengt har hittat ett äventyrsprogram som låter rätt kul, det ska vi se ikväll, ’Race across the world, Sverige’.

Plötsligt ringer Bengts telefon och några tokar i Skänninge börjar sjunga ????????

Swante och Ingalill – Ja, det blev verkligen en trevlig kväll. Det är kul att vi får hänga med på lite av varje.

Ewa – Maten var ’hämtmat’ från byn så vi fick inga recept.

——————————————

Vi hade planerat att åka till Casale imorgon, torsdag, för att gå på marknad där, den är så trevlig och lagom stor. Men nu får vi vädervarningar, imorgon kommer det att ösregna och storma i hela vårt område, då vill man inte gå på marknad. Om vi överhuvudtaget ska hinna med någon marknad denna vistelse så måste det bli idag, så vi kör in till Asti, där är det marknad.

Det är risk för regn idag också, vi tror att det är därför det är något färre marknadsstånd än det brukar vara, men det gör absolut inget, marknaden är stor ändå.

Vi går omkring och kollar lite här och där, jag köper ett linne av en person som syr själv, det är inte vanligt att man ser. Bengt har i alla år kollat in vagnen med friterad mat och i år slår han till och köper en mix som vi kan äta ikväll.

Massor av fräsch frukt och fina grönsaker.

Det är jättevarmt idag också. Vi går till närmaste café och pustar ut.

När vi sätter oss i bilen för att åka hem igen har jag fått ett meddelande i messenger, från Bengt. Han har skickat en länk med vädervarning för Asti. Så himla konstigt, det har han ju absolut inte gjort. Något har hänt, det har skapats tre olika grupper i hans messenger där denna varning skickats ut. Personerna i grupperna är helt slumpmässigt valda, i en grupp är det jag, Swante, en svensk kvinna som vi haft kontakt med för att få tips om restaurang här i trakten, en kille i Skänninge som samlar in grejer till Ukraina och en kompis från Bjärred! De två andra grupperna innehåller nästan samma personer. Vad dessa människor ska tycka det är konstigt att Bengt skickar vädervarningar till dem, från Asti, hahahaha, liiiite roligt är det ändå! Han blir något stressad innan han lyckas ta bort grupperna. Sen blir man såklart orolig, vad hände? Är det nåt skit i telefonen. Men det har inte hänt något mer efteråt.

På eftermiddagen blir himlen alldeles mörk och vi tror det ska börja regna, men det blåser bort. Vi blir sittande utomhus med varsin bok.

Klockan fem har vi bokat tid för att besöka vingården Sulin för att handla några flaskor vin att ta med hem. Alla tidigare år har vi träffat sonen, Vittorio, men denna gång är han alltför stressad för att hinna med oss. Vi får handla av hans kusin börjat jobba i företaget förra hösten. Hon kommer direkt från vinodlingen och ber om ursäkt för att hon har ’jobbarkläder’ på sig.

Skörden började i måndags och ska pågå en bit in i oktober. Årets skörd blir bra, det har varit lagom varmt och lagom regnigt.

På kvällen äter vi Fritto misto med ett glas öl.

Och så ser vi första avsnittet av ’Över atlanten’.

Swante – vi är lika spända som du på vad som ska hända 🙂

Ingalill – Det är pasta, salsiccia, ricotta och parmesan, sen lade jag på färska tomater i bitar.

———————————-

Så varmt det är redan på morgonen. Vi funderar på vad vi ska hitta på och bestämmer oss för att åka till Vignale och äta lunch.

En person i en italiengrupp på FB har tipsat om en restaurang i Vignale som ska vara jättebra. De två senaste åren har vi besökt stan för att äta, men båda gångerna har restaurangen varit stängt på grund av semester. Men iår är den öppen.

Det finns ett Enoteca (butik som säljer vin) i anslutning till restaurangen, vi kollar in där. Oj, vilket utbud, men väldigt många viner är dyra. Vi hittar i alla fall ett par flaskor som vi köper med oss hem.

Vi promenerar runt i staden i väntan på att restaurangen ska öppna. Det finns såklart en stor och pampig kyrka, men den är stängd.

Det är en vidunderlig utsikt över området, så himla vackert.

Det finns flera fina målningar i staden, lite här och där målade direkt på fasaden.

Så öppnar restaurangen och vi beställer lunch. Det är ungefär tusen grader varmt, men det finns parasoller som ger bra skugga. Vi delar dagens Antipasti, som är salami med färskt fikon, en supergod kombo.

Efter det blir det varsin vegetarisk lasagne med ricotta och spenat.

Vi dricker ett väldigt gott glas vitt vin till maten, på druvan Arneis. Vi ber att få köpa med ett par flaskor av vinet, men det är tyvärr slut.

Efter lunch åker vi tillbaka hem.

Det gäller att se upp i trafiken här på landet. Här går de gamla paret i lugn och ro med sitt barnbarn. Det är genomfartsvägen i byn, men bilarna får väja :-).

Nu börjar en väntan på vad som ska hända denna eftermiddag och kväll. Bengt är rätt säker på att Rosaria sa klockan fem. Strax före fem är vi ombytta och klara. Rosaria syns inte till någonstans, däremot är ett par från Belgien här och badar i poolen. Vi väntar till kvart över fem, sen går vi bort och kollar läget vid poolen. Belgarna ska med på samman event som vi ikväll, men det är klockan sju!

Vi går tillbaka till vårt lilla hus, jag äter en frukt och en liten macka så jag inte ska svimma av hunger. Vi gör så lite som möjligt eftersom det är så himla varmt. Klockan tio i sju kommer Rosaria och hämtar oss, vi kan åka med dem.

Efter en kvart har vi ’städat’ ur alla prylar i deras bil, så vi ryms där och så susar vi iväg. Vi ska till borgmästaren, Mauro Rodini, som vill bjuda på lite mat ikväll. Han har precis blivit omvald som borgmästare och är nu inne på sin andra 5-års period. Max 3 perioder får de sitta, Rosaria gjorde det.

Han bor i ett jättestort hus långt ute på landet. Det är vi, Rosaria och Claudio, paret från Belgien inklusive fruns mamma samt ett ungt par som också är från Belgien och ägarna till vingården Capretto (där vi var förra året). En stor hund och två kolsvarta katter.

Vi blir bjudna på en massa smårätter och vin.

Efter smårätterna blir det Agnolotti, en slags ravioli som serveras av Maurio och fru Capretto (vingården). Maurio lever ensam i sitt stora hus.

Det är ett himla surr runt bordet. De flesta pratar italienska men det är även engelska, franska, flamländska och så en del svenska.

Det är väldigt trevligt, Rosaria försöker översätta så vi ska hänga med i samtalen. Det blir en lååång kväll, och i ärlighetens namn blir det rätt jobbigt, man känner sig lite utanför. De andra har träffats flera gånger och har många gemensamma minnen som de surrar om. Inte förrän klockan elva bryter vi upp.

Eftersom Mauro är ensam tycker Rosaria att vi ska hjälpa honom att duka undan och att diska glas och kastruller. Det gör vi damer så gärna…… medan herrarna går runt i huset och kollar på Mauros samling av fortskaffningsmedel. De står lite här och där i huset, aningens stökigt kan man tycka :-).

Sen åker vi hem i kolsvarta natten, Claudio kör.

Ingalill och Swante – tack, min mage mår bra idag! Det var nog tyvärr bara råbiffen som skulle passera!

Svante – jag har aldrig tänkt på att stöpa är nåt obekant, vi har sagt det om en stor ’sats’ av deg eller mat eller annat. Kul att du nämnde det!

——————————————–

Oj, vilket åskväder det varit i natt. Riktigt hårda knallar. Nu på morgonen är det svalt men inget regn. Det går bra att äta frukost utomhus.

Vid elvatiden tar vi bilen och åker in till Asti. Vi ställer bilen på den jättestora parkeringen strax intill centrum. Den har tidigare varit avgiftsfri, men från i år kostar det 1 euro per timme att stå här. Vi hittar en automat där det går att betala med kort. Timern i automaten förlänger parkeringstiden med FYRA minuter varje gång man trycker på plustangenten, vi tänker stanna i stan i några timmar så det blir en massa knapptryckningar. Och plötsligt får vi maxtid, ett dygn = 8 euro. Det vill vi inte ha så vi får börja om igen och försiktigt stega oss fram till 3 timmar. När vi äntligen är klara och går mot centrum märker vi att man hade kunnat parkera med EasyPark!! Hahaha, men nu vet vi det till nästa gång.

I helgen har det varit den årliga hästkapplöpning på ett av torgen. Nu håller man som bäst på att montera ner läktarna, vilket jobb!! Så många rör och ställningar som ska skruvas loss och plockas ihop. Sen ska all sand som hästarna sprungit på tas bort. Vilken jobb för några timmars underhållning.

Dags för lunch.

Efter den ’lätta’ lunchen får vi plats med en piccolo coppetta gelato.

När vi kör hemåt tar vi en extra sväng runt stan och hamnar i ett område där vi inte tidigare varit. Där stöter vi på en otroligt tjusig kyrka, Porta Paradisi. 1902 påbörjades byggandet av kyrkan i dess nuvarande utseende, den invigdes 1912 och det sägs att följande söndag kom fler än 7000 nattvardsgäster till den nya kyrkan. 1993 besöktes kyrkan av påven Johannes Paulus II.

Vi stannar till för att kolla lite på resterna av en gammal mur som vi ser utefter en gata. Det är svårt att hitta någon info om muren, men den byggdes troligen på 1300-talet.

Bengt lagar middag, idag blir det pasta med salsicca. Till det en iskall Birra Moretti som svalkar skönt i värmen. Ikväll är det 28 grader och vindstilla.

Precis när vi svalt sista tuggan kommer Rosaria för att höra hur vi mår. Vi passar på att fråga henne om hon kan hjälpa oss att kontakta Fratelli Natta (vingården där dom inte pratar någon engelska), så vi kan handla några flaskor vin med oss hem. Jamen, Claudio är där precis nu, med några andra gäster, så snabba er på så hinner ni dit medan han är kvar och kan hjälpa er att tolka.

Vi dukar undan och hoppar in i bilen och kör ner till vingården, det tar bara några minuter. Vi hoppar över vinprovning, vi handlar direkt eftersom vi känner till deras vin så bra.

Jomen, just det….. Rosaria frågade om vi vill hänga med på nåt imorgon eftermiddag (eller var det kväll). Vi fattade inte riktigt vad hon sa, men vi tackade ja. Spännande :-).

Kristina, men vilken kul idé att kolla på street view, det borde man förstås göra. Måste genast kolla just den rastplatsen. Hahaha den fantastiska toaletten finns ju på en mycket bättre bild än den jag tog. Den lånar jag.

————————————–

Det känns hemtrevligt att vakna här i Grazzano, inget konstigt alls. Nu är det sjätte året vi är här och det mesta är sig likt. Rosaria berättade stolt igår att de införskaffat en tvättmaskin till oss. Vi har ju fått tvätta inne hos henne de åren vi varit kvar i flera veckor, men hon har insett att det är bättre att gästerna får en egen maskin. Den står utomhus, bakom husknuten.

Tyvärr är min mage inte så glad idag. Jag åt en liten bit råbiff (Carne-cruda-piemontese) igårkväll, kanske är det den som spökar. Jag har mått dåligt av den vid ett tidigare tillfälle. Jag måste bestämma mej för att inte äta denna rätt någon fler gång, trots att den smakar väldigt gott.

Egentligen skulle vi varit med på en mässa i en liten park här i Grazzano på förmiddagen idag, med tillhörande aperetivo, men jag vågar inte åka någonstans.

Det blir en dag i lugn och ro istället, det är inte alls helt fel efter tre dagars bilåkande.

Provar att äta lite frukost. Här är den igen, den fantastiska utsikten man ofta drömmer sig tillbaka till, och nu är vi här!

Rosaria kommer förbi och kollar läget, hon är nog lite fundersam över att vi inte dök upp på mässan. När hon får höra att jag är krasslig i magen frågar hon om jag vill ha lite kokt ris, det är jättebra för magen och hon ska ändå laga en portion till barnbarnet som är på besök. Det tackar jag ja till.

Efter en stund kommer hon tillbaka med en tallrik kokt ris som hon strött parmesan över. Det smakar rätt bra, Bengt får såklart också smaka.

Vi packar ut det sista ur bilen och tar ner takboxen. Sen åker Bengt till snabbköpet och handlar. De har gjort om en hel del i butiken och ökat hyllorna med vin, nu finns det massor. Medan vi är här nere brukar vi prova en och annan flaska från affären. Priserna varierar från 7 euro och uppåt, sen finns det förstås extrapris och då kan de kosta runt 5 euro eller ändå mindre. Kvaliteten varierar också väldigt mycket, varje köp är en chansning.

Priserna är ungefär som i Sverige, kanske något billigare.

Medan Bengt handlar ligger jag i en solsäng (under skärmtaket) och läser. Magen har lugnat ner sig betydligt. Jag läser en bok som är väldigt omtalad just nu, som Karin rekommenderade ’De fenomenala fruntimren på Grand Hotel’ av Ruth Kvarnström-Jones.

Bengt har köpt vit fisk som han steker. Tillsammans med böner, vitlök och lite ricotta blir det en god middag. Ölen han köpt är väldigt god, men den skummar alldeles för mycket. Jag dricker vatten idag.

Nu planerar vi för morgondagen. Enligt prognosen ska det regna en del på förmiddagen men det återstår att se, en prognos är en prognos och stämmer inte alltid in.

Kul att ni läser, Ingalill, Ewa och Swante! Jag vet att många gillar kålpudding, dock inte jag. När svärmor var hos oss i Älandsbro (många, många år sedan) gjorde hon ibland en jättestöpa kålpudding som jag brukade ställa ut på bron för att det doftade (stank) i hela huset :-).

Jag hör att flera har problem med att se bilderna. Det verkar vara lite skakigt, ibland funkar det, ibland måste man klicka på bilden för att se den. Bengt har provat att öppna länken med Firefox.

Klockan ringer 07.00, vi har en lång resdag framför oss och behöver komma iväg tidigt. Vi får inte komma fram till Grazzano för sent eftersom vi är inbjudna till lokala festligheter…….

Frukosten är jättebra, mycket att välja på.

Klockan är strax före halv nio då vi sätter oss i bilen och susar söderut. Enligt GPS:en ska vi vara framme 14.43, men så ska vi ju ha lite raster och så ska vi passera några vägarbeten och annat smått och gått, så vi räknar med att vara framme vid 17. Det är ju också så att det är fri fart i Tyskland på vissa sträckor, jag vet inte vilken hastighet GPS:en räknar med då, men den är säkert mycket högre än den hastighet vi håller. När man har takbox på bilen rekommenderas det att man inte kör fortare än 140 km/timme, så det gör vi inte!

En smal och krokig väg genom ett skogslandskap leder oss ut på motorvägen. Vi är väldigt nöjda med hotellet, här kanske vi bor fler gånger.

Eftersom vi ska passera både Österrike och Schweiz idag behöver vi köpa vägskattemärken att klistra på bilrutan. Vi stannar vid första bästa mack för att inhandla dessa. Vi passar på att tanka också. Här i Tyskland är det väldigt vanligt att när man tankat så måste man in på macken för att betala. Detta skapar såklart ofta köer vid automaterna. Så är det vid denna mack. Det är fem pumpar och köer vid alla. Vi hamnar bakom en liten bil med fyra tjejer som troligen aldrig tankat tidigare. Dom får inte upp tanklocket. Bengt konstaterar att de skruvar åt fel håll, dessutom är tanklocket låst. Han är på väg ut för att hjälpa dem, men precis då lyckas de skrattande lösa problemet.

När vi närmar oss Österrike börjar de höga bergen och Alperna att skymta. Det är lika häftigt varje gång.

Det flyter långsamt genom gränskontrollen mellan Österrike och Schweiz. Vi ser två bilar som blir kontrollerade. Vi sitter beredda med passen men polisen bara nickar åt oss och vi får passera.

Det är vackert i Schweiz men vi ger oss inte tid till att stanna, det får bli några fotominnen genom bilrutan.

Strax innan tunneln som ska ta oss under San Bernardinopasset ska det finnas en matservering där vi tänker stanna och äta lunch. När vi kommer dit visar det sig att restaurangen är övergiven, kvar finns en jättestor toalettanläggning och en liten kiosk. I kiosken finns Croque monsieur och Hotdog. De tar evigheter att tillaga men smakar helt ok.

Toaletten är en variant vi aldrig tidigare sett. En gigantisk rostfri behållare och över den en nedfällbar toalettsits.

Så åker vi in i den 6,6 km långa San Bernadinotunneln. Den har en höjd på 2 066 meter över havet (Nordtoppen på Kebnekaise är 2096 möh). Tunneln öppnades 1967, den har bara ett körfält i vardera riktning, omkörning är förbjuden ändå blir det sällan trafikstockningar här. Det har dock hänt att trafiken stoppats på grund av att stora flockar flyttfåglar upptäck tunneln som en genväg och måste hjälpas att ostört få flyga genom tunneln. Visst låter det märkligt!

Väl ute ur tunneln fortsätter vägen i sicksack med många broar som klättrar längs berget.

Sen dröjer det inte länge förrän vi är inne i Italien. Inga gränskontroller här heller.

Och vips är vi framme i Grazzano…. njaa riktigt så enkelt är det inte. När vi har ca 10 minuter kvar på vår resa kommer vi fram till ett ställe där vägen är helt avstängd. Vakten som jobbar där kan ingen engelska men vi fattar att vi måste vända och välja någon av två alternativa (om)-vägar. Vi har ju kört i dessa trakter massor av gånger så det är rätt så bekanta för oss, men vi kommer att bli försenade! GPS:en är inställd på snabbaste vägen och dumt nog kör vi efter den vilket innebär att vi får klättra genom den gamla stadsdelen i Ottiglio. Det är jag som kör och jag gillar INTE att köra i gränder som är så smala att bilen knappt får rum, dessutom tvära kurvor. Bengt får lova att inte bli arg om jag råkar köra för nära någon byggnad och skrapa bilens lack (eller nåt ännu värre).

Men sen är vi framme och blir så väl omhändertagna när vi rasar ur bilen helt genomsvettiga och rätt trötta. Klockan är kvart över fem.

Bengt kör en tur ner till snabbköpet och handlar frukost till imorgon.

Vi byter om och gör oss klara för att hänga med på kvällens byfest. Det är byns krögare och vinmakare som serverar sin allra finaste mat och sina bästa viner. Festen hålls vid byns gamla skola. Rosaria berättar att skolan lades ner för ett antal år sedan, det krävdes 50 barn för att den skulle få fortsätta drivas, men det fanns bara 40 barn i byn. Den gamla lärarinnan som arbetat i skolan i över 40 år är på plats ikväll och blir lite ’firad’. Byn får bidrag (minns inte från vem) för att hålla fastigheten i gott skick. Stora renoveringar har gjorts. För att få dessa bidrag behöver byn arrangera några event varje år, där alla innevånare bjuds in (och även lite annat löst folk, som turister tex).

Det är massor av folk, hela byn plus lite utomsocknes. Det är verkligen feststämning.

Klockan nio undrar Claudio om vi är trötta och vill åka hem. Vi tackar ja till erbjudandet. Det har varit en lång dag och vi känner oss helt nöjda med kvällen. Vi har träffat en del ’gamla’ bekanta och blivit presenterade för några nya ansikten.

Vi packar upp en del och sen blir det godnatt.

Idag har vi kört 62 mil.

Vägskatten i Österrike kostade 11 euro (gäller 10 dagar), i Schweiz 44 euro (gäller hela kalenderåret). Vi har kört på motorvägar i Italien och passerat tre olika betalstationer där vi totalt betalt 16 euro.