Månad: september 2017

Efter att ätit frukost lastar vi in väskorna i bilen. Det är helt fullpackat i bagaget nu och lite i baksätet också, dessutom är takboxen full. Det som tillkommit sedan vi åkte hemifrån är vin! Vi har bestämt oss för att stanna en stund i Genua eftersom den staden ligger på vägen till vårt nästa resmål. Idag är det Bengt som kör. Det börjar med att vi får stå och vänta på grönt ljus i en kvart för att kunna köra i den enkelriktade tunneln. Vi kör norrut nu så det är inte samma tunnel som när vi kom, men denna ser likadan ut.

Det är hur många tunnlar som helst här. De har alla vitmålade väggar, så det känns inte så mörkt och smalt.

Efter knappt en timme är vi framme i Genua (som är ’huvudstad’ i Ligurien) och har sån tur att vi hittar en parkeringsplats nästan genast. Bengt betalar parkeringen med appen Easypark som vi brukar använda i Sverige, den funkar även här (lite orolig är jag att det ska bli nåt strul!!). 3,5 timmar kostar runt 60 kr.

Så går vi mot centrum, vi har inte läst på så mycket utan tänker bara strosa omkring och ta det lugnt. Det är en rätt så fin stad. Väldigt gamla höga hus som skiljs av smala gränder. Efter att ha besökt de små städerna i Cinque Terra med alla dessa tusentals turister är det en helt annan upplevelse i Genua. Nästan inga turister, men ändå ett väldigt livligt folkliv. Vi sätter oss på en uteservering på en liten piazza och tar en kaffe. Det är soligt och 24 grader varmt, enligt prognosen skulle det regna hela dagen, men vad gör det att prognosen är fel.

Vi går ner mot hamnen och passerar ett litet torg där man säljer LP-skivor.

Hamnen är stor, vi ser bara en liten del av den. Här är det marknad där man säljer mat, hantverk, textilier, kryddor mm mm. Bengt köper tre par kallingar  för 7.5 euro och jag köper en jättestor duk/filt för 10 euro, troligen hade vi kunnat pruta lite på priset också.

Vi äter en lättare lunch och hittar tillbaka till bilen. Jag skulle vilja besöka denna stad igen och promenera runt mycket längre tid.

Nu knappar vi in adressen till vårt elfte boende på denna resa. Det lilla hus vi har hyrt ligger ett par mil nordost om Asti. Det är bara ca 13 mil att köra och vi räknar med att vara framme vid 16-tiden. Nu blir landskapet mycket plattare igen, när vi lämnar Ligurien och kommer in i Piemonte.

Vi stannar till för att handla lite frukost mm och Bengt blir lyrisk när han hittar finöl.

Det är lätt att hitta till huset och hjälp så fint det ligger. Tyvärr så är det molnigt och börjar småregna, men utsikten är fantastisk! Huset är också bra, litet men här verkar finnas det man behöver. Ägaren bor på samma gård i ett stort hus. Hon är väldigt trevlig och visar oss runt. Hon pratar väldigt väldigt mycket, men hennes engelska är bra, så vi förstår vad hon säger. MEN vi kommer inte ihåg allt….. hur var det med sopsorteringen egentligen, vilka sopor skulle vara i vilka påsar?? Vi får fråga imorgon igen :-).

Vi packar upp och gör oss lite hemmastadda. Det finns endast fyra galgar, hahaha men efter fem veckor i resväska har man vant sig vid att alla kläder är lite skrövliga, så det är ingen fara.

Bengt fixar kvällsmat, vi får sitta inomhus men hoppas på bättre väder imorgon.

Men, men, men sängarna känns om möjligt ännu hårdare än de vi sovit i tidigare. Fler bilder från inomhus kommer i morgondagens blogg.

 

Idag har vi bara latat oss. Legat i trädgården och läst. Ätit lunch hemma i lägenheten. Bengt stekte varma mackor med ost och tomat.

Tagit en promenad ner till byn och stranden. Men det blev inga fler bad i Medelhavet. Tyvärr Swante, inget bad för Bengt!

Kikat in i kyrkan San Giorgio från 1300-talet, den är mycket vacker.

Olivoljan härifrån Moneglia ska vara en av de bästa i hela Ligurien så vi köpte en flaska att ta med hem, det slank även med två flaskor rött vin från trakten 3,5 euro per flaska. Sen gick vi till butiken som har färdiglagad mat och köpte pesto-lasagne till middag. Förutom lasagneplattor var det två lager med skivad potatis i lasagnen. Väldigt gott!

Sen har vi packat ihop lite och burit ner en del grejjer till bilen. Sista natten i dessa stenhårda sängar. Imorgon kör vi norrut.

Jo, just det – vi har kollat stegräknarna i våra mobiler idag. Det är så att jag alltid har gått många färre steg än Bengt om man jämför i våra telefoner, trots att vi gått tillsammans hela tiden. Även när jag jämförde med Karin hade jag färre steg. Idag bytte vi telefoner Bengt och jag för att se om det är telefonen det beror på eller om det är jag som liksom svävar fram och inte tar riktiga kliv :-). Det är telefonerna som räknar olika! Idag hade jag fler steg än Bengt. Skönt att veta att det inte är mina kliv det är fel på!!!

Här är en bild på antal steg vi gick igår. Bilden är från Bengts telefon, min telefon visade ’bara’ 17130 steg trots att vi gått tillsammans hela dagen.

Idag ska vi promenera igen. Vid 10-tiden tar vi tåget till Vanezza, den näst nordligaste av städerna i Cinque Terra. Tåget kostar 6 euro per person (enkel resa). Som vanligt…. möter vi skåningarna, dom är också på väg till Vanezza, men ska vandra söderut och vi ska vandra norrut.

Vanezza ska vara den vackraste av de fem städerna i Cinque Terra, enligt gudieboken, men vi kan inte riktigt hålla med. Staden ligger nere vid havet och det är väldigt turistiskt. Massor av serveringar och souvenirbutiker. Vi mjukstartar dagen med att bege oss upp till en borg där man ska ha en härlig utstik. Det är trappor upp och kostar 1.5 euro att komma in. Jag går inte upp i det högsta tornet, det är spiraltrappor och supertrångt så jag vänder i porten. Bengt får gå upp ensam.

Vi strosar omkring en liten stund, kikar in i kyrkan S Margherita Di Antiochia från år 1318 och bestämmer oss sedan för att ta en fika för att ladda inför vandringen. Vi sätter oss på en liten bar och beställer in en focaccia med salami och en med tomat och mozzarella. Dom är de godaste focaccia vi ätit! Brödet smakar härligt av olivolja och pålägget är så fräscht.

Sen går vi till en butik och köper vatten, frukt och en chokladbit och ger oss iväg uppför, uppför och uppför. Vi ska gå sträckan Vanezza -> Monterosso och det är en betalsträcka, man köper ett vandringspass när man går in på leden. Men vid betalstationen är det stängt. Vi möter två ungdomar som gått samma sträcka fast från andra hållet och dom frågar om vi vill köpa deras vandringspass för en billig penning eftersom dom inte behöver det längre. Vi tycker det känns lite skumt och säger nej. Vi vet att man kan betala när man går ut från leden också, så det får vi väl göra, det kostar 7 euro per person och dag.

Det är inte alls lika jobbigt som häromdagen. Det är mycket bättre trappor på denna sträcka. Men vi vilar flera gånger och dricker vatten, det är 26 grader varmt och oftast går man i solskenet.

Även här är det en hisnande vacker utsikt. Vi stannar och tar en hel del kort.

Stigarna vi går på idag är mycket smalare än häromdagen men på många platser finns räcken. Det är så mycket mer folk idag, vi får möte hela tiden och det går nästan aldrig att gå två i bredd, utan man får vänta in varandra där det är lite bredare. Bengt går bakom mej och ser då och då att mötande personer vill lämna plats för mej på ytterkanten, men jag vägrar släppa bergskanten :-).

Vi mötte väldigt många olika typer idag. Många svenskar och norrmän. Många unga tjejjer med finklänningar och glitterskor som knappt satt fast på fötterna. Ett par hundar som måste bli burna pga den svåra terrängen, en lite baby som bars i sele på magen och såg ut att kunna få värmeslag, så varmt mot pappans kropp. Stora personer och små personer, tanter med kjol och gubbar med käpp. Tre unga tjejjer som halvsprang fram i små bikinis och hade musikspelare som störde i naturen :-). Alla gjorde vi det väldigt bra som tog oss fram i solgasset. För oss tog det två timmar (skåningarna hade gjort samma promenad igår på två timmar och en kvart). Men oj vad vi svettades! När vi passerade betalstationen var det ingen som kontrollerade att vi hade ett vandringspass, så det blev en gratis tripp för oss!

Framme i Monterossi svalkade vi oss med varsin glass och varsin öl. Gott var det.

Monterosso är också en fin liten stad, den nordligaste i Cinque Terra. Men väldigt turistisk den också med en lång strand för sol och bad.

Vi är hemma igen vid halv sex-tiden. Vi tar en snabbdusch och går ner till byn för att äta lite aperetivo. Dvs, man beställer en dryck och får lite tilltugg ’gratis’. Vi är inte så hungriga, så detta får räcka.

 

Bengt fyller 63 år och vi har firat hela dagen lååång. Eller…. inte gjort så många knop faktiskt. Det är första dagen på hela resan som det är mulet och lite småregnigt. Första gången vi äter frukost inomhus. Vi tar ändå en promenad ner till stranden som ligger väldigt öde och tom. Inget dåligt samvete för att man inte badar idag :-).

Sen promenerar vi upp till en gammal borg och kollar på utsikten över staden Moneglia där vi bor.

Det finns två kyrkor i staden. Vi kikar in i den äldsta, som byggdes 1726. Här stod tidigare en kyrka byggd år 1030 som mysteriskt kollapsade i början av 1700-talet. Det är en mycket vacker kyrka. Ett kors som är starkt upplyst hänger över altaret. Någon spelar vackert på en kyrkorgel som är placerad bakom altaret.

Nu har det slutat regna, men luftfuktigheten är så hög. Jag köper med lite lunchmat. Det finns massor av små ’hål i väggen’ där man säljer hämtmat. Idag blir det något som liknar pizza.

Förutom alla grattishälsningar på facebook och sms ringer mamma Nancy och Swante och gratulerar.

På kvällen äter vi på Ristorante Da U Limottu. Bengt väljer det dyraste som finns på menyn, det är ju ändå hans födelsedag!!! Grillade skaldjur, jag tar dagens grillade fisk. Vi får vänta jättelänge på maten men när den väl kommer in så smakar den väldigt bra. Till detta dricker vi ett gott Nebbiolo-vin.

Det kommer mer och mer folk till restaurangen. Vid ett bord står fyra stolar och på en stol ligger en katt och sover. Servitören lyfter bort stolen med katten på och ställer en annan stol vid bordet så att gästerna kan sätta sig. Katten ligger kvar på stolen hela kvällen.

Sen vill vi ha dessert. På menyn finns citronsorbet med vodka. När vi var i Barcelona såg vi en kille på en bar som fick in en skål med glass och en flaska vodka bredvid. Han fick själv hälla på spriten vartefter han åt glassen. Bengt hoppades att det skulle var på samma sätt här, men icke! Han fick sorbet i glas och det kunde kanske anas en gnutta vodka :-).

Medan vi äter kommer skåningarna vi träffat på tidigare till samma restaurang. De sjöng och hurrade för Bengt och övriga på restaurangen applåderade! När vi gick hem var fullmånen på väg upp!

 

 

 

Idag ska vi ta tåget (kl 10.00) till Cinque Terra för att vandra. Cinque betyder fem och hela området består av fem små städer, från söder är det Riomaggiore, Manarola, Corniglia, Vernazza och Monterosso al Mare. Det finns vandringsleder mellan alla de fem städerna och vi tänker vandra den korta sträckan mellan Riomaggiore och Manarola. Det är en enkel vandring och vi tycker det ska passa oss bra.  På tågstationen möter vi svenskarna från igår (dom är skåningar såklart). Dom ska också vandra, men dom ska gå den långa turen mellan Corniglia och Manarola och kanske någon fler tur också. Dom ser ut att vara vana vandrare :-). Dom har läst att den långa turen ska ta ca 2 timmar, i vår guidebok står det att den tar 4 timmar!

När vi kommer fram till Riomaggiore får vi veta att den korta sträckan vi tänkte gå är stängd. Vi går runt i staden och funderar på hur vi ska göra, tar en fika och bestämmer oss för att prova att gå mellan två andra städer istället trots att det är mycket längre. De blir alltså samma vandring som skåningarna skulle göra fast åt andra hållet (4-timmarsvandringen).

Vi tar tåget tillbaka till Manarola och handlar lite vatten och frukt och börjar går mot Corniglia.

Så börjar en timmes vandring i uppförsbacke. Det är för det mesta breda/långa trappsteg, väldigt, väldigt jobbigt. Jag måste ta mer än ett kliv i varje trappsteg. Det är 27 grader varmt och svetten svider i ögonen. Jag måste stanna och vila massor av gånger. Detta är nog den jobbigaste vandring jag någonsin gjort. Vi möter en kille som är på väg ner som undrar hur långt vi gått. När vi säger 45 minuter ändrar han sig och går uppåt igen. Efter ca 5 minuter kommer han halvspringande nerifrån igen, herregud, han har hunnit ta nån annan sväng för att kolla på utsikten och ska tillbaka upp igen. Jag känner mej helt utmattad! Bengt är inte lika slut som jag. Men nu är det inte långt kvar innan vi är uppe i den lilla byn Volastra som ligger 513 meter öh. Det finns några barer och matställen i byn. Vi tar varsin färskpressad apelsindryck som smakar himmelskt.

Vi sitter inte så länge, det tar faktiskt inte så lång tid att hämta andan. När vi startar igen möter vi skåningarna! Dom kommer från den stad vi är på väg till. Dom har också haft en jättejobbig klättring uppför och det har tagit dem över två timmar och nu har dom ju ca 1 timmes vandring nerför kvar. Vi önskar varandra lycka till och går åt varsitt håll.

Men nu får man verkligen lön för mödan. Oj va vackert det är här uppe. Vilken utsikt! Det går inte att förklara! Vi tar en massa kort, men det är ändå svårt att förmedla känslan! Stigarna är väldigt smala, och går utmed branta stup. Jag tycker vissa delar är väldigt otäcka (=höjdrädd). Man kan ibland inte mötas utan får vänta in mötande folk där det är lite bredare. Här uppe är det inte alls jobbigt att vandra :-).

Här kommer en massa bilder 🙂

Vi slog oss ner på en av alla barer som finns i staden och beställde Testaroli med pesto. Testaroli är en sorts pannkaka som först steks sen kokas. Den anses vara en föregångare till pasta. Tillsammans med pesto smakade det väldans gott.

Vilken härlig dag vi haft. Det har inte varit speciellt mycket folk ute på stigarna. Fy så jobbigt det måste vara under den värsta turistsäsongen, att hela tiden möta en massa folk och folk som vill gå förbi och folk man själv vill gå förbi. Jag är glad att jag inte visste hur jobbig klättringen uppför var, då kanske jag hade fegat ur. Man kan grovt säga att vi gick 1 timme uppför, 1 timme på ganska platt och 1 timme nerför. Mina knän som ibland inte klarar att gå nerför har hållit jättebra idag. Det var bara de sista 200 trappstegen ner till tåget som var besvärliga. Väl hemma igen var det dusch som gällde. Fy så skitig jag var från fötterna och en bra bit upp på benen. Det var då dammigt på stigarna.

 

Hej alla som läser! Nu har jag kompletterat 26 augusti – 1 september med några bilder. Bengt och jag tycker att det är jättekul att läsa era kommentarer, så skriv mer!!! Om man klickar på bilderna så förstoras de (för dom som inte vet).

3 september
Idag är det en slappardag igen. Vi ser oss omkring runt hotellet och i staden.

Vi rekar lite på stranden, det finns många olika ställen där man kan hyra stolar/parasoll, men även en del offentliga strandremsor där man kan vara helt gratis. Det är söndag idag och packat med folk.

4 september
Frukost går bra att äta ute på balkongen, det är skönt på morgonen, solen finns på vår balkong fast den är delvis skymd av ett stort pinjeträd.

Vi går ner i trädgården och lägger oss på varsin solstol och läser. Jag har börjat på den fjärde och sista delen av Elena Ferrates historia om de två italienska vännerna Elena Greco och Lila Cerullo. Väldigt bra! Bengt läser Lee Child, vet inte vilken i ordningen, det finns en massa.

Efter lunch går vi ner till stranden. Idag är det betydligt mindre folk, väldigt glest faktiskt. Vi hyr varsin solstol och ett parasoll för dyra pengar (15 euro). Det är varmt och skönt och vattnet är rätt så varmt det också.

Vi träffar på fyra svenskar, det är de första svenskarna vi mött sedan vi lämnade Venedig. De är här för att vandra i Cinque Terra. Dom bor på samma hotell som vi.

 

Vi lämnar Gardasjön vid halv tio på morgonen. Bengt pratade med Anders igårkväll och dom kom att prata om de goda vita vinerna från Soave. Eftersom vi har gott om tid att ta oss till vårt nästa boende bestämde vi att ta en omväg för att besöka den lilla staden Soave. Det är inte mycket trafik så de sju milen går snabbt att köra. Vi hittar en vinproducent och ber att få prova deras vita viner. Det är ett par från Tyskland som också provar viner och detta är deras absoluta favoriter i Soave, dom har varit här flera gånger. Vinet smakar bra och vi köper några flaskor (som vanligt). Dom har även ett mousserande rosa vin som också slinker med!

Det är för tidigt för lunch så vi tar en fika på en liten bar. Det tyska paret sitter också där med sina tre barn. Vi pratar lite och dom berättar att dom varje påsk brukar åka till en storstad utanför Tyskland, nästa år kommer dom att åka till Göteborg eller Stockholm. Deras äldsta ficka (kanske 13 år) går i en skola där man sista året kan välja att studera i Sverige!

Det är fint i Soave, hit måste vi också åka fler gånger.
Några vyer från Soave:

Sen styr vi kosan mot vårt nya boende som ligger strax norr om La Spezia, dit är det nu ca 28 mil. Efter motorvägen får vi varning om att det är 8 km köer vid Carpi så vi tar lite småvägar istället. Det regnar lite till och från, riktiga störtskurar. Temperaturen växlar mellan 12 grader som kallast och 27 grader som varmast. Idag blir det snabblunch på en autogrill efter vägen.

När vi närmar oss vårt resmål blir vägen smalare och kurvigare och så blir det plötsligt en jättelång tunnel. Så smal och så mörk. Den är enkelriktad, trafiken styrs med trafikljus, från vårt håll får man åka var tionde minut, 00, 10, 20 osv (står på en infotavla vid infarten av tunneln). När vi nästan är ute ur tunneln skymtar jag något på min vänstra sida, det är folk som går i tunneln, herregud, jag hade kunnat köra på dem!!! Det är inte tillåtet att gå där och man fattar inte hur någon kan komma på idén att ta sig in där till fots!

Vi snirklar oss uppför berget och hittar hotellet. Vi får hjälp att parkera bilen, det är väldigt trångt i garaget. Vi checkar in, det är en liten lägenhet, bara ett rum, ett badrum och en lite balkong. Men fiffiga lösningar gör att det ändå inte känns så trångt.

Det var inte någon rolig väg att ta sig upp till hotellet, men tjejjen i receptionen berättar att det bara tar 10 minuter att promenera ner till byn, Moneglia. Känns väldigt bra att inte behöva ta bilen måste jag säga!!! Vi går iväg för att handla lite mat. Det är brant! Vi kollar lite på stranden och går en runda i affärskvarteren. Det känns lite märkligt att vi valde denna ort! Men nu är vi här och det kommer att bli jättebra. Vi handlar och packar en del i ryggsäcken, benmusklerna kommer att må bra av att vandra upp till hotellet minst en gång om dagen i en veckas tid.

 

31 augusti

Idag ska vi inte göra någon utflykt utan bara var hemma. Det blir en lugn dag på altanen.

Vi samlar ihop det som behöver tvättas och köper en tvättpollett för 6 euro, då ingår tvättmedel, rätt så dyrt tycker jag, men vi behöver ju tvätta! Tvättmaskinen ser hyfsat fräsch ut och är enkel att starta, tvättiden är 30 minuter. Det är ju väldans snabbt om man jämför med tvättiden vi har hemma! Resultatet blev bra, allt känns rent och inget är förstört.

Jag kollar igenom alla broschyrer vi fått när vi checkade in och upptäcker att det är en kvällsmarknad inne i byn ikväll. Det är ju en lite lagom aktivitet, så vid sextiden promenerar vi in till byn och passar på att äta lite också. De är massor av folk på restaurangerna. Efter maten går vi en sväng och kollar på marknaden. Det är en del hantverk blandat med lite krimskrams och lite loppisprylar.

Sen blir det en snabb prommis hem i mörkret. Vissa delar av vägen är upplyst, men annars är det verkligen kolsvart ute.

1 september
Efter gårdagens hemmadag ska vi göra en kortare utflykt idag. Vi har kollat runt på kartan för att hitta en trevlig mindre stad i närheten dit vi kan åka och äta lunch. Det är inte så lätt att hitta, Bengt har googlat och kollat på Trippeladviser (=TripAdvisor, men Bengt har trott att det heter TrippelAdviser, hahaha, så nu får det heta så). Bedizzole verkar vara en lagom stor stad bara ett par mil från oss så vi ställer in GPS:en och åker iväg.

Då plingar det till i färddatorn och meddelandet att det är för lågt lufttryck i vänster bakdäck presenteras. Ååå, fy!! Det får inte bli fel på bilen i ITALIEN!!! Vi kör in på närmaste mack, men där har de ingen lufttrycksmätare utan pekar att vi ska fortsätta en bit längre fram. Vi kör vidare och då dyker det upp en skylt med en skiftnyckel och ett däck på – precis vad vi behöver!!! Vi svänger in och har sån himla tur att killen i verkstaden kan lite engelska. Han lovar att kolla på däcken om vi kan vänta i 10 minuter. 10 minuter i Italien kan ju betyda lite vad som helst, så vi ställer in oss på att vänta. Men det går snabbt, han tar fram mätaren och kollar alla däcken. Det är för mycket luft i några däck och för lite i några, han släpper ut och fyller på å så är det klart! Det kostar en kopp kaffe! Vi fattar inget, men så skrattar han och ber om 1 euro 😊.

Vi fortsätter mot Bedizzole, men tyvärr ser den staden inget mysig ut. En enorm kyrka har dom, men inget torg med serveringar.

Vi kör mot Brescia istället. Oj vilken trevlig stad det är!! Flera stora torg med många serveringar. Massor av fina byggnader och konstverk. Här finns bl a ett Herkulestempel av marmor byggt 72 e Kr och en katedral byggd 1604 -1825 i form av ett grekiskt kors. Hit måste vi åka fler gånger, här finns mycket att se. Vi går över en enorm piazza som vi senare läser är Piazza della Loggia som är känt för terrorbombningen i maj 1974 (röda brigaderna) där åtta personer dog och över 100 skadades.

Vi äter lunch på en av de många uteserveringarna. Sen strosar vi en stund i staden, här finns även massor av fina butiker med kläder, skor och inredning. Jag slinker in på HM och köper en underklänning (check på den KARIN!!!!!).

Här kommer några bilder på fin konst och vackra byggnader:

Vi åker hem igen och är så glada över att lufttrycket i däcken verkar vara stabilt.

Det mulnar på framåt kvällen och jag hämtar koftan från bilen, första gången sedan vi kom till Italien jag får användning av den. Och första kvällen vi flyttar inomhus efter att ha ätit middag. Det känns bra att åka härifrån imorgon, det har nämligen flyttat in fyra ungdomar i lägenheten över oss och där är ett himla liv. Medan dom satt på sin balkong spelade dom popmusik också!! Usch och fy, hahaha. Dom är tyskar som nästan alla turister här är!

På nästa ställe hoppas jag på bättre internet och mycket mjukare säng. Det är svårt att sova här, sängen är väldigt hård!

Fortsätt läsa ”31 augusti – 1 september”

Åke och Elisabeth packar ihop och vi skjutsar dem till tågstationen i Decenzano. Dom ska nu fortsätta till Venedig där dom stannar till lördag. Det är enkelt att köpa biljetter i automaten så det blir tid över till att ta en fika innan tåget går. Vi sätter oss på en liten bar utanför stationen och dricker kaffe och äter crossianter. Det är många roliga människor som passerar, bl a en rysk donna i klackeskor och kortkort kjol som är hög på någonting, hon gapar och gestikulerar, lite bakom henne går en yngre kille i shorts o t-shirt, dom hör ihop på nåt sätt. Han bär på en kattunge. Hon är så arg där hon vinglar fram. Hon köper cigaretter och sen försvinner dom i en liten bil.

Vi hänger med upp på perrongen och väntar in tåget. Medan vi står där är det flera tåg som susar förbi i väldigt hög fart, utan att sakta in något alls! Undrar om det är så i Sverige också? Eller om tågen saktar in när de passerar en station? Några minuter efter utsatt tid avgår tåget. Kul att ni kom och var med oss några dagar!!!

Nu är vi ensamna efter två och en halv vecka tillsammans med olika folk. Det känns lite tomt. Vi åker till ett snabbköp och handlar mat för resten av veckan. Sen åker vi hem till lägenheten och slappar på altanen med varsin bok. Det är runt 30 grader varmt idag också.

Innan vi lagar middag tar vi en promenad ner till stranden. Det är en stenig strand inte så badvänlig, men det är rätt så varmt i vattnet.

Bengt steker fisken vi köpte i affären. Det är en fisk som påminner om röding, till den äter vi bönor och kapris. Det smakar jättegott.

 

Jag vaknar först av alla och märker att vi inte har någon el. Jag smyger in i köket och letar efter säkringarna och ser där att huvudsäkringen är trasig, bara att vippa upp den så funkar elen igen. Tur vi inte har nåt i frysen förutom kylklampar som nu är tinade.

Vi äter frukost och åker sedan mot Sirmione som ligger på sydspetsen av Gardasjön. Elisabeth har läst att man därifrån kan ta båtturer på sjön. Vi åker mot centrum i den historiska delen av staden. Det är mycket vackert i de medeltida gränderna och där finns en stor medeltida borg. Men det känns som att det bara är turister som vimlar runt i staden. Det finns en massa butiker, cafeér och glassbarer. Vi köper varsin glass, det finns mängder av smaker, nog det mesta jag någonsin sett. Idag behöver vi nog ingen lunch, glassen är väldigt mäktig. Vi hittar ingen båttur som verkar intressant utan bestämmer oss istället för att åka vidare norrut på den östra sidan av sjön.

Det är jättevarmt idag också, över 30 grader. Vi åker upp till staden Torri där det ska gå båtturer över till den västra sidan. Det är inte så många mil, men det går långsamt så vi är inte framme i Torri förrän halv två. Härifrån går det en färja över till Maderno, som även tar bilar. Nästa tur går fem över två så vi behöver inte vänta länge. Det blir en härlig båttur på ca 40 minuter (kostade drygt 300 kr för bil och 4 personer).

Maderno ser inte så kul ut, en lite ort dit folk åker för att bada och sola. Vi åker ca en mil norrut istället till staden Gargnano (Bengt och jag har varit där tidigare). Det är en söt liten stad med en strandpromenad som kantas av restauranger. Som vanligt är vi hungriga på lite fel tid då många ställen har stängt för siesta, det är mest glassbarer och cafeér som är öppna. Men vi hittar en bar som ligger ungefär mitt i gatan, där tar vi dagens spritz och lite god mat. Vi passar även på att handla lite godsaker till kvällen.

Sista kvällen med Åke och Elisabeth! Som vanligt sitter vi ute på altanen, det är så himla skönt med dessa varma kvällar!