Tisdag 3 september 2024.

Swante – vi är lika spända som du på vad som ska hända 🙂

Ingalill – Det är pasta, salsiccia, ricotta och parmesan, sen lade jag på färska tomater i bitar.

———————————-

Så varmt det är redan på morgonen. Vi funderar på vad vi ska hitta på och bestämmer oss för att åka till Vignale och äta lunch.

En person i en italiengrupp på FB har tipsat om en restaurang i Vignale som ska vara jättebra. De två senaste åren har vi besökt stan för att äta, men båda gångerna har restaurangen varit stängt på grund av semester. Men iår är den öppen.

Det finns ett Enoteca (butik som säljer vin) i anslutning till restaurangen, vi kollar in där. Oj, vilket utbud, men väldigt många viner är dyra. Vi hittar i alla fall ett par flaskor som vi köper med oss hem.

Vi promenerar runt i staden i väntan på att restaurangen ska öppna. Det finns såklart en stor och pampig kyrka, men den är stängd.

Det är en vidunderlig utsikt över området, så himla vackert.

Det finns flera fina målningar i staden, lite här och där målade direkt på fasaden.

Så öppnar restaurangen och vi beställer lunch. Det är ungefär tusen grader varmt, men det finns parasoller som ger bra skugga. Vi delar dagens Antipasti, som är salami med färskt fikon, en supergod kombo.

Efter det blir det varsin vegetarisk lasagne med ricotta och spenat.

Vi dricker ett väldigt gott glas vitt vin till maten, på druvan Arneis. Vi ber att få köpa med ett par flaskor av vinet, men det är tyvärr slut.

Efter lunch åker vi tillbaka hem.

Det gäller att se upp i trafiken här på landet. Här går de gamla paret i lugn och ro med sitt barnbarn. Det är genomfartsvägen i byn, men bilarna får väja :-).

Nu börjar en väntan på vad som ska hända denna eftermiddag och kväll. Bengt är rätt säker på att Rosaria sa klockan fem. Strax före fem är vi ombytta och klara. Rosaria syns inte till någonstans, däremot är ett par från Belgien här och badar i poolen. Vi väntar till kvart över fem, sen går vi bort och kollar läget vid poolen. Belgarna ska med på samman event som vi ikväll, men det är klockan sju!

Vi går tillbaka till vårt lilla hus, jag äter en frukt och en liten macka så jag inte ska svimma av hunger. Vi gör så lite som möjligt eftersom det är så himla varmt. Klockan tio i sju kommer Rosaria och hämtar oss, vi kan åka med dem.

Efter en kvart har vi ’städat’ ur alla prylar i deras bil, så vi ryms där och så susar vi iväg. Vi ska till borgmästaren, Mauro Rodini, som vill bjuda på lite mat ikväll. Han har precis blivit omvald som borgmästare och är nu inne på sin andra 5-års period. Max 3 perioder får de sitta, Rosaria gjorde det.

Han bor i ett jättestort hus långt ute på landet. Det är vi, Rosaria och Claudio, paret från Belgien inklusive fruns mamma samt ett ungt par som också är från Belgien och ägarna till vingården Capretto (där vi var förra året). En stor hund och två kolsvarta katter.

Vi blir bjudna på en massa smårätter och vin.

Efter smårätterna blir det Agnolotti, en slags ravioli som serveras av Maurio och fru Capretto (vingården). Maurio lever ensam i sitt stora hus.

Det är ett himla surr runt bordet. De flesta pratar italienska men det är även engelska, franska, flamländska och så en del svenska.

Det är väldigt trevligt, Rosaria försöker översätta så vi ska hänga med i samtalen. Det blir en lååång kväll, och i ärlighetens namn blir det rätt jobbigt, man känner sig lite utanför. De andra har träffats flera gånger och har många gemensamma minnen som de surrar om. Inte förrän klockan elva bryter vi upp.

Eftersom Mauro är ensam tycker Rosaria att vi ska hjälpa honom att duka undan och att diska glas och kastruller. Det gör vi damer så gärna…… medan herrarna går runt i huset och kollar på Mauros samling av fortskaffningsmedel. De står lite här och där i huset, aningens stökigt kan man tycka :-).

Sen åker vi hem i kolsvarta natten, Claudio kör.