Tisdag 24 maj 2022.

Jag har sovit bättre i natt. Sängen har ju varit lika hård, men jag har haft min mysiga kudde i alla fall. Jag har ställt väckarklockan på kvart över sju så att vi ska vara redo att äta frukost när de öppnar, klockan åtta. Vi har många, långa mil att åka idag så det är bäst att starta tidigt.

Klockan nio är bilen packad och hotellnotan betald så vi kör norrut.

Bengt får börja att köra och jag tar lite foton från bilen. Man kan inte se sig mätt på utsikten, vilka vyer. Det går inte att förmedla riktigt med ett foto, men man kan minnas hur det ser ut när man ser sina bilder, så jag envisas att fota genom bilrutan.

Vi stannar och tankar och byter chaufför, så nu är det slut med bilder på fina vyer :-).

För några år sedan stannade vi på ett mysigt rastställe och Bengt tror sig minnas att det låg väldigt nära Brenneropasset. Och precis när vi gett upp hoppet och är ganska fikasugna så dyker det upp. När jag kliver ur bilen blir jag alldeles chockad, hahaha herreguuud va kallt. Det är bara 15 grader och jag inser att när vi kommer hem kommer vi att tycka att det är en rätt så hyfsad temperatur. Nu fryser jag och letar fram jackan som jag inte använt sedan vi kom till Italien.

Jag förstår nu varför Bengt ville tillbaka hit, förra gången köpte han en supergod korv och den ska han köpa med sig hem igen. Dessutom slinker det med en flaska Lagrein som är gjord på den blå vindruvan med samma namn. Vinet kommer från regionen Trentino-Alto Adige (alltså precis där vi befinner oss nu). I kön för att betala stöter Bengt på ett äldre par från Sverige. Dom har varit i Italien, vid Garda och ska nu resa runt i Österrike ett tag. De har inget planerat utan tar dagen som den kommer.

Efter fikarasten är det bara att köra mil efter mil. Vi passerar Österrike, där är hastigheten 100 km/timme nästan hela tiden, det flyter på men inte så snabbt. Det är mycket trafik, massor av långtradare från många olika länder. Det är lite kul att kolla vad de kommer ifrån. Jag ser ett ekipage med landskoden SO men det kan ju inte stämma, det skulle betyda att långtradaren är från Somalia. Kanske det stod SD, men det är lika otroligt för det är Sudan.

När vi kommer in i Tyskland börjar det regna och sikten är dålig. Vi blir sittande i några långa köer på grund av vägarbeten, men inte alls så farligt. Det är aldrig helt stopp.

Dagens ’middag’ intas på MC Donalds. Jag vet inte när vi senast besökte den kedjan, men det är väldigt många år sedan (vi brukar välja Max när vi ska ha burgare). Det finns inga halloumiburgare, vilket jag brukar välja så jag tar en ostburgare istället, Bengt kör på kyckling. Båda är torra och trista.

Hotellet som Bengt bokat för natten ligger bara ett par kilometer från motorvägen, lätt att hitta. Privat, avgiftsfri parkering finns. Rummet är stort och ljust och blått. Sängen känns rätt skaplig, inte så hård och kudden verkar helt ok.

Vi har varit kaffesugna ett tag, men bestämt oss för att köra fram till hotellet och ta en kaffe i lugn och ro där istället för att stanna på en vägkrog. Vi är framme halv sju. Men där fick vi tji. Inget kaffe finns på hotellet trots att de fram till klockan sex har caféverksamhet. Istället meddelar de lite stolt att det står en flaska vin på rummet som vi får gratis. Det är vi inte alls sugna på, det får vi ta med hem. Vi går en sväng i de närmaste kvarteret och letar fik, men allt är stängt för dagen.

Vi går till bilen och letar efter något ätbart. Vi hittar ett äpple, två apelsiner, två inplastade chokladkakor (som vi snodde med från frukosten imorse) och varsin flaska vatten. Vi kommer absolut inte att svälta ihjäl innan frukost imorgon bitti.

Idag har vi kämpat på i 77 mil, puh.