Tisdag 1 oktober 2019.

Idag har vi tänkt att vi ska åka till Casale, den lilla staden vi floden Po som vi besökt flera gånger och som vi tycker är så mysig. Det är marknad där idag så vi tänker åka vid halv tio för att hinna strosa där en stund.

Oj, grinden är stängd idag!! Det brukar den inte vara, förra gången vi behövde öppna den så fungerade ju inte vår fjärrkontroll, hoppas dom har fixat den under tiden vi varit borta härifrån. Men nej, den fungerar inte idag heller. Jag går upp till huset och ringer på, men det är ingen hemma. Bengt skickar iväg ett mejl till Rosaria för att kolla om hon är i närheten. Men han får inget svar. Vi väntar ungefär en timme, sen ger vi upp och sätter på lite kaffe och dåå kommer Claudio hem!! Grinden är öppen igen och vi åker iväg, drygt en timme senare än vad vi tänkt.

Eftersom vi varit på så många marknader nu så är det inte lika spännande längre, det är inget vi behöver handla. Jag går en runda medan Bengt går till glassbutiken där han glömde sin krycka för precis två veckor sedan. Han frågar expediten om hon sett till den och det har hon!!!! Hon hämtar kryckan som dom har tagit hand om. Bengt blir så glad så han firar med att köpa en glass :-). Nu har han fyra stycken kryckor igen!

Vi går tillbaka till samma konditori som vi besökte förra gången vi var här och tar precis samma gofika som då och det smakar precis lika gott.

Sen går vi till den vackra katedralen Sant Evasio och tittar på glaskonsten som står precis innanför entrén. Det är verkligen en vacker kyrka.

Bengt har ont idag men vi går en liten sväng genom staden. I ett kvarter hittar jag en servering som verkar ha massor av öl. Tyvärr har den bara kvällsöppet, men Bengt lyckas ta ett foto genom fönstret.

Sen hittar jag en tygaffär med rea, men nu är klockan över ett och då är det stängt för siesta. Jag får också nöja mej med ett foto genom fönstret.

Det är många intressanta affärer på bakgatorna, här har vi inte promenerat tidigare. I ett skyltfönster ser vi Greta.

Vi tar en liten omväg när vi kör hem. Det är så himla vackert överallt. Böljande landskap och milslång utsikt.

På ett ställe står en gigantisk bänk. Vi stannar till, den vill man ju prova. Det finns en beskrivning intill bänken, Big Bench kallas den och det finns flera i världen. De är gjorda efter en idé Chris Bangle, en amerikan som flyttat till Italien, den första gjordes 2010. Hans avsikt har varit att bänken ska placeras i ett naturskönt läge, tillgänglig för allmänheten. Genom att bänken är så stor vill han få oss att känna samma känsla som då vi var barn och förundrades över världen.

På kvällen äter vi lite porchetta, ost och vin och inviger vinglasen vi fick från Margareta. Hon hade tänkt ta hem dem som handbagage, men ångrade sig och gav dem till oss. Tack Margareta, de var goda att dricka ur och här i huset finns ju bara vanliga dricksglas.

Meeen, jag glömde osthyveln i syskonhuset!!! Den blev nog kvar i diskmaskinen :-). Här nere är det omöjligt att få tag i en ny så vi får skära osten med kniv istället.