Swante: Visst är det ett fint konstverk! Och namnet passar så bra.
Google translate är riktigt rolig ibland, undrar just vilka fiskar som avsågs.
————————————-
Oj, vilken tidig morgon. Solen färgar himlen rosa. Frukost och sen bär det iväg.
Här har vi också bott väldigt bra, vi har till och med haft varsitt badrum, lyx!
Denna roliga affisch finns vid vår gata. Översätts så här: Jag skäms över min herre. Jag hoppas att han blir en civiliserad person.
Jag försöker ta en bild på den extremt gropiga gatan utanför vårt hus, men det är svårt att se djupet på hålen i asfalten.
Resan till flygplatsen går superbra. Vi är ute i väldigt god tid. Det är inga köer så här tidigt en söndagsmorgon. Utom vid infarten till terminalen, där går det lite trögt. Men då är vi så nära så skulle det blir kris är det bara 600 meter till terminalens ingång och den biten kan man ju gå till fots. Kvart över åtta lämnar vi Tuula och Benka på flygplatsen, planet ska avgå tjugo i elva.
Nu styr vi bilen mot Toscana igen, närmare bestämt till Montepulciano. Det är en liten stad vi hört så mycket om, den ska vara trevlig. Det är ungefär 20 mil att köra och det ska ta 2 timmar och 15 minuter enligt GPS. Vi hinner köra i cirka en halvtimme, sen blir det helt stopp på motorvägen. Vi kryper fram och efter en stund leds vi av motorvägen, som är avstängd i norrgående riktning, och in på små vägar som går genom en massa byar. När vi kommer ut på motorvägen igen har vi kört i två timmar och kommit sex mil!
Allt har gått som på räls för Tuula och Benka. Väskorna är incheckade ända till Midlanda och planet ska avgå enligt tidtabell. Jag vågar inte tänka på vad som hänt om avstängning på motorvägen varit innan flygplatsen! Trots att vi var i så himla god tid hade det nog blivit svårt för dem att hinna med planet.
Stärkt av en kopp kaffe fortsätter vi resan.
Strax före ett är vi framme i Montepulciano. Vi åker direkt till byn för att äta lunch. Det blir en hel del snurrande innan vi hittar parkering (som vanligt). Det är massor av folk här.
Vi hittar en jättetrevlig restaurang som har några lediga bord inomhus, ute på terrassen är det fullt. Idag beställer jag en Ribollita, en toscansk brödsoppa gjord på grönsaker, bönor och bröd. Väldigt god, men mer som en gryta i konsistensen. Bengt äter lasagna. Det är första gången någonsin han äter en lasagne med köttfärs här i Italien och det är troligen den sista också! Tråkig mat tycker han.
Vacker utsikt och fina byggnader i gamla gränder. Det bor ungefär 13000 personer i kommunen, staden ligger 605 meter över havet.
Montepulciano är känd för sina många vingårdar. Men också för sina center för olika behandlingar, till exempel behandling av kroniska lungsjukdomar, terapier för rehabilitering efter ortopedisk kirurgi, behandling av andningsorganen och öron- näsa-halssjukdomar hos barn.
Piazza Grande omges av flera ståtliga byggnader.
Men utsikten, ojoj! Helt magisk (igen).
I Chiesa del Gesú, från 1730, hålls ofta konserter.
Så får vi pling i telefonen, nu sitter Benka och Tuula på planet mot Midlanda, klockan är runt halv tre.
Vi ska försöka hitta till hotellet där vi ska bo i två nätter. Det är svårt att hitta boende med självhushåll här, så vi valde att bo på hotell. GPS:en tar oss först till fel ställe, men efter ett nytt försök hittar vi rätt. Det är jättedålig väg sista biten upp till hotellet, smal och krokig och gropig.
Hotellet heter ’Hotel Panoramic’ och ligger högt uppe på en kulle. Utanför receptionsdisken halvligger en man i 50-årsåldern i en fåtölj och knappar på telefonen. Han stirrar på oss och undrar vad vi vill, hahaha, ja…. vi vill checka in. Aha, då får han fart upp ur fåtöljen och in bakom disken. Jag tycker han är lite lik Lurch i familjen Adams. Han rör inte en min och ser halvsovande ut. Han rabblar tider för frukost och lite annat. Vi får rum 105 och det finns hiss!
Pling i telefonen igen. Tuula och Benka är hemma i Ulvvik.
Vi vilar en stund och sen åker vi ner till Chianciano och äter pizza. Väldigt goda pizzor, serveras på papptallrikar och dryck i plastglas.
Pizzerian verkar drivas av en familj i tre generationer. Det är livat värre i den lilla trånga lokalen. Två småbarn är med och dom är väldigt ledsna, varken föräldrar eller morföräldrar kan trösta.
På väg till bilen finns en Gelateria. Vi behöver köpa vatten och det har dom där inne. Men när jag ska betala hör ja mej själv beställa en liten glass också 🤣🤣😂.
Dagens resa blev ungefär 20 mil.
Otroligt, 1:a gången som Bengt äter Lasagne, är verkligen en bedrift som inte ätit det förut, är ju nästan italiensk nationalrätt i Sverige, nästan i klass med Pizzsan.