Söndag 1 oktober 2023.

Karin: Jo, vi åt på en innergård, vet inte om det var pizza men det var i alla fall en servitris som blev så imponerad av Alfred, han var ju så ’stabil’. Det var där vi köpte hattarna också och vi fraktade väl hem din.

Swante: Kanske har Bengt gått lite för mycket, han är rätt så sliten nu och har ont i kroppen. Tur att vi kan vila här i Grazzano.
Det körde faktiskt en polisbil på muren, men inte då jag gick där uppe där det är förbjudet att gå. Tänk om de stannat och skällt på mej, huvva!!
Visst är det mysigt att bli bjuden på lokala evenemang, man känner sig verkligen välkommen här, de är så vänliga. Vi har nog upplevt det du säger, att det är vanligare att folk kan engelska här i de norra delarna än i söder.

Idag tar vi sovmorgon, vi är inte uppe förrän vid halv nio. Det är varmt och soligt så det blir frukost utomhus.

Prick klockan elva står Claudio färdig vid bilen och väntar på oss. Vi fattade inte riktigt vad det är för evenemang vi ska hänga med på. Det får visa sig. Men nåt med mat ska det vara i alla fall. Det är första gången vi åker med Claudio, han kör väldigt försiktigt och bra, inte lika ryckigt som Rosaria. Hon är på mässa i kyrkan och kommer att ansluta lite senare.

Vi åker till en grannby som heter Ottiglio, byn ligger 4 km från Grazzano och är ungefär lika stor. Det är en stor byfest där idag. Det är ett flertal stånd där det säljs olika hantverk, öl, honung, salami mm. Vi går runt en sväng och kollar läget.

Bengt stannar vid en ölförsäljare från ett gårdsbryggeri och dricker en god öl. Ännu en öl som han gillar.

Det pågår en tävling, vi tror att de utser den godaste råbiffen i byn. Herrarna har provsmakat och nu ska de berätta vad de tycker.

Sen säger Claudio att vi måste gå vidare och kolla på korna. Den stora händelsen idag är att de ska koras ’Finaste djuret’ i tre olika klasser. Det är tjurar och oxar.

Den finaste tjuren är redan utsedd och har fått ett band och en rosett.

En jury, även här består den bara av herrar, går fram och inspekterar djuren och nyper dem i skinnet.

Det är jättevarmt och ingen skugga på fältet så vi går in i en före detta kyrka som ligger på platsen. Där inne är det svalt och skönt. Där kan man köpa lotter med vinst varje gång. Behållningen från lotteriet går till restaurering av en orgel, från 1863, som står i kyrkan San Germano här i Ottiglio.

Vi tar en lott och vinner en liten nyckelring. Claudio tar tre lotter och vinner en stort paket med dessertskålar och ett annat paket med stora glas. Vi skrattar, det är ju inget han vill ha och vad ska Rosaria säga?? Prylarna kommer inte att få tas med in i huset! Claudio får hjälp att packa allt i påsar och hastar iväg till bilen med dem innan Rosaria dyker upp och får se dem.

Strax efter klockan tolv kommer Rosaria och vi beger oss ner till kossorna igen där det står ett stort tält som i vanliga fall används till olika sporter. Idag är det uppdukat för ca 400 matgäster. Vi ska äta lunch som är producerad enbart på produkter från byn, det är de väldigt noga med att poängtera. Vi blir tillfrågade om vi vill ha en full meny och svarar ja, jag tror ju att man får ta för sig själv, så jag kan ta en liten portion av varje rätt….

När vi varit på liknande byfester så har mat och dryck varit väldigt billigt. Jag har 40 euro, men i sista stund tar Bengt med en 50-eurosedel också. Sån himla tur, när vi ska betala säger de 28 euro PER PERSON!! Jädrans vad dyrt och då ingår ingen dryck, Claudio köper en flaska vin som vi kan dela på, den kostar 8 euro.

Rosaria har bokat platser mitt i tältet, så smart, för där är tältduken öppen på sidorna så att det åtminstone blir lite ventilation. När vi kommer är det inte så mycket folk, men det fylls på efterhand och jag tror det blev helt fullt till slut.

Första rätten består av en kokt och en torkad salami, en stor råbiff och två brödbitar. Jag äter salamin, knappt halva råbiffen och en brödbit. OKI – nu är jag rätt så mätt! Bengt äter allt, plus en liten bit av min råbiff. Rosaria äter inget av denna rätt, ett av barnbarnen är med (Márika 12 år) och hon äter allt med god aptit. Hon ääälskar all mat och behöver stoppas för att inte äta för mycket.

Så kommer andra rätten som är en jättegod buljong med parmesan och pastakuddar fyllda med kött, Angelotti.

Det går en dryg halvtimme mellan varje rätt, så maten hinner i alla fall sjunka undan litegrann innan nästa rätt kommer in. Hela tiden går servitörerna runt och bjuder mer bröd.

Tredje rätten, jag nästan svimmar av att bara se portionen. Jag tror att den är för två personer, men vi får varsin sån här bricka. Det är en korv och tre andra styckningsdetaljer, en av dem är oxkind. Allt är så himla mört och gott. Meeen, alldeles för mycket. Jag blir tvungen att lämna massor. Bengt äter nästan hela sin portion. I muggarna är det två goda såser, en sötsur chilisås och en sås med persilja, lök och nåt mer. Å så ännu mer bröd.

Fjärde rätten. En god chokladkaka indränkt med kaffelikör. Jag äter hela :-).

Nu är vi så mätta så vi håller på att spricka. Vi har mest druckit vatten, så vi lämnar nästan halva innehållet i vinflaskan.

Claudio ska iväg och cykla med några kompisar så vi måste skynda oss hem. Klockan är strax tre och vi brygger kaffe och sätter oss och pustar ut.

Klockan halv fem är det dags för nästa aktivitet. Vi byter om, Bengt tar långbyxor (det var länge sen sist) vi ska på konsert i samma by där festen var. Det är en världsberömd trio som ska spela i lokalen som tidigare varit en kyrka. Esther som är född i Bern har ett hus i Ottiglio och brukar ge (gratis) konserter när hon befinner sig här. Musiken är både klassisk och ny, experimentell. Det är mycket bra.

Hon har många strängar på sin lyra, här är några rader som jag hittar på nätet.

Rosaria, hennes 99-åriga mamma och hennes 94-åriga moster njuter av konserten. Båda systrarna har spelat piano så de vill sitta så de ser händerna på pianisten.

Esther spelar även Handsphere, det är instrumentet som syns hitom flygeln på bilden nedan. Det ser ut som ett flygande tefat på långa ben 🙂

Vilken fin avslutning på dagen. Så trevligt att vi fick följa med på konsert.