Kristina: Man har (oftast) mycket energi som pensionär 😄😄.
Swante: Vi har blivit bra på att packa med åren. Visst är det trevligt när folk flyttar ut från storstäderna och de mindre ’hålorna’ lever upp. Så trist att se övergivna samhällen.
————————————
Alla har sovit bra, sängarna är rätt mjuka. Det är en solig morgon, det blir frukost på uteplatsen.






Anzio, en liten stad som ligger några mil söder om vårt boende verkar vara trevlig, vi tar en tur dit för att äta lunch.



Vi parkerar och promenerar in mot centrum. Stranden är rätt så övergiven så här sent på säsongen. En del barer är öppna, men de flesta har slagit igen.


Vi står och tvekar utanför en fiskrestaurang då en kille kommer förbi och säger att där inne har dom jättebra mat. Det får oss att gå in, trots att vi inte sett någon meny. Det finns många läckra rätter att välja bland, men det är väldigt dyrt. Vi bestämmer oss för att testa pasta med ansjovis, tomat och parmesan och det ångrar vi inte, det smakar så bra.


Personalen är inte jätteintresserade av oss, kanske för att vi bara äter en (1) rätt (dessutom den billigaste). Övriga gäster äter flera rätter, bland annat lyxiga skaldjur och till det dricks något bubbel. Det är lite rörigt, Tuula och Bengt beställer espresso, men bara Bengt blir serverad.

Vi promenerar utefter hamnen. Det ligger många olika båtar här.




Sen fortsätter vi in mot torget. Där står en staty av påven Innocentius XII. Han sökte skydd för en storm i hamnen i Anzio när han var på väg till konklaven. Han lovade de fattiga fiskarna i staden återuppbyggnad av hamnen om han blev vald till påve. Han infriade löftet då han 1697 valdes till påve.


Att vi inte tog någon dessert på restaurangen betyder ju inte att vi inte är sugna på något sött efter maten. I en liten gränd hittar vi en Gelateria där vi köper varsin liten bägare. Såå gott.



På väg tillbaka till bilen slinker Tuula in hos en optiker och får sina glasögon justerade. Det blir så bra, bättre har de aldrig suttit. Gratis är det också.
Innan vi åker hem igen måste vi gå ner på stranden och känna på vattnet.





Sen bär det hemåt. Många pinjeträd längs vägen ser väldigt döda ut.


Middag äter vi hemma ikväll. Risotto med grönsaker.





Jag är dålig på Italienska ortnamn men Anzio klingade välbekant, de allierades landstigning där 1944,
WW2.