Fredag 6 oktober 2023.

Idag bestämmer vi att vi ska gå en långpromenad. Nu har Bengt ’vilat’ i flera dagar så nu känner han att det är dags igen.

Det är mulet och bara runt 18 grader när vi ger oss av från huset.

Raska steg!
Jädrans vad trångt det är här.
Lite av varje.
Terassodling.
Jättetjusig entré till en privat fastighet.

Nu var det ju längesen vi var in i en kyrka, så det får bli ett besök i den lilla kyrkan från början av 1700-talet. Så enkel och fin den är. Den har renoverats mellan åren 1965 och 1968 efter att taket kollapsat.

Chiesa di San Sebastiano.

I taket finns en oljemålning från 1967 av Giovanni Toye den föreställer San Sebastians martyrskap.

På bänkarna finns plåtar med namn på personer i församlingen.
Ett litet, litet klocktorn finns det också på kyrkan.

Vi traskar vidare i lugn takt.

Så kommer vi fram till kyrkogården. Man fascineras av dessa stora pampiga gravar, det måste vara många välbärgade familjer i Grazzano.

Tjusig marmor.

De flesta blommor är av plast.

Utanför kyrkogården finns en minnesplats över personer, från Grazzano, som stupat i de två världskrigen. Det verkar som att platsen varit igenvuxen och nu röjer man här. En rostig kanon från första världskriget finns också på platsen.

Är detta bomber?

Från kyrkogården går en smal väg fram till ’The Big Bench’. Chris Bangle skapade den första bänken 2010. Hans tanke med de gigantiska bänkarna är att när man som vuxen sitter på bänken ska känna sig som ett barn igen och förvånas över skönheten i landskapet man har framför sig. Chris Bangle låter nu andra människor bygga bänkar men kräver att den ska vara tillgänglig för allmänheten och att den ska stå i ett naturskönt område. Bänken i Grazzano har nummer 91 och invigdes i juli 2020.

Det är inte helt enkelt att tas sig upp.

Utsikt från bänken.

Efter den lilla vilopausen går vi vidare ner genom vinfälten. Det känns ordentlig i knäna i den branta backen.

Där uppe är bänken.
En vacker grind leder in till ett vinfält.
Där inne skymtar en stor damm.
Är det ympningar? Ett helt fält ser ut så här.
Kvarlämnad frukt.

Det ser ut som krokus.
Där bor vi, det är lång väg hem.

Nu har solen kommit fram och det är väldigt varmt. Vi stretar på hemåt och stannar till vid vår lilla affär för att köpa lite lunchmat.

Den fruktade mördarbacken.

Kämpa sista biten!!

Det blir verkligen en härlig promenad, men fy vad svettiga vi är när vi kommer hem. Det är en bra bit över 20 grader och solen skiner.

Det blev ändå 4 km i kuperad terräng.

Rosaria kommer över med en liten smakportion av hennes hemlagade risotto. Den är ljuvligt god!

Risotto.
En liten ödla kikar in genom köksfönstret.
Den mysiga lilla katten är med oss hela eftermiddagen.

Bengt går en runda och fotar.

Rosarias och Claudios hus.
Nu är poolen stängd för iår. Vi hann inte ta något dopp :-).
Vårt lilla hus. I den vänstra delen bor Rosarias moster.
Bengt tar en fredagsöl.

Strax före halv åtta går vi ner till den lokala restaurangen för att äta middag.

Vacker solnedgång.
Dom bjuder på en entrérätt.
Vi delar på en ost- och charktallrik.
Pasta med tryffel och smör.
Rikligt med tryffel.
Bengt beställer en grappa och får fem olika sorter att välja på.
Gott, tycker han.

Jag beställer en Tiramisu. Den är jättestor, servitrisen slänger fram en extra sked så vi kan äta av den båda två.

Tiramisu, gott tycker både Bengt och jag.

En kommentar till “Fredag 6 oktober 2023.”

  1. Vaknar till minus 5, nu är det friskt ute, skoj att se jättebänkarna, kan förstå konstnären i sin vision att titta ut över en vacker vy. En stunds kontemplation. Ser man på kartan tog ni ju en jättelång promenad

Lämna ett svar till Swante Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *