22 september 2017

Idag har vi varit i Asti två gånger….

Efter frukost åker vi in till Asti för första gången. Vi parkerar där vi brukar och försöker betala med kort. Det finns en massa info på olika skyltar, men ingenstans står det hur länge man får parkera, så vi antar att det inte är någon gräns. Man betalar mellan klockan 8 – 19. Vi väljer att betala med kort och knappar in 4 timmar, då får vi info om att det överstiger maxbetalningen, vi provar med 3 timmar, men samma info. Då avbryter vi och lägger i mynt för 4 timmar går det hur bra som helst. Det är inte alltid man förstår hur saker och ting funkar här i detta landet!

På en skylt har vi tidigare läst att det ska vara någon sorts gatufest med vinprovning ikväll.

Vi går till turistinformationen för att höra lite mer om den. Det är samma kvinna där som förra veckan och hon sprutar ur sig info. Det går iaf att förstå att det ska vara någon slags vinprovning ikväll, men hon vet inte så mycket om den. Hon tar fram en karta och ritar en massa ringar och pilar. Medan vi tar en kaffe planerar vi dagen. Vi promenerar runt i staden och kollar på vackra hus och andra byggnader. Vi går upp till den stora katedralen, Cattedrale di Santa Maria Assunta e San Gottardo, men där kommer man inte in! Det är stängt mellan klockan 13 och 15 (vilket det är i flera andra byggnader också).

Lite foton från promenaden

Mitt ibland alla gamla byggnader, kyrkor och torn ligger ett dagis.

Lunchen tar vi på en trevlig uteservering där det sitter massor av folk. Vid bordet intill vårt sitter två damer från Göteborg och dom berättar att dom är på en gruppresa i Piemonte (ca 40 personer från SE-banken). Dom har flugit till Milano och sen åkt omkring med buss lite hit och dit, bla varit på vinprovningar. Men dom är riktigt missnöjda, guiden är väldigt oproffsig. När dom frågat henne vad hon sysslat med innan hon blev guide svarar hon bara att hon ’jobbat med människor i olika situationer’ – ja, det säger ju inte så mycket. Idag har dom varit på vinprovning på förmiddagen. Sen var det bussresa till Asti, där det skulle finnas tid till lunch och shopping. Alla som varit i Italien vet ju att det är siesta från halv ett fram till fyra/halv fem, men det hade guiden missat. Dom kom till Asti vid 12-tiden och det var återsamling vid bussen klockan 14.30 för vidare färd till ytterligare en vinprovning. Någon shopping hann dom inte med, till och med saluhallen hade hunnit stänga. Imorgon åker dom hem igen. Dom sticker iväg till bussen och Bengt och jag äter klart i lugn och ro. Det är både för- och nackdelar med gruppresa.

När klockan närmar sig tre går vi till parkeringen och fyller på med pengar så vi kan stå kvar hela kvällen. Sen går vi tillbaka till Katedralen där man nu får komma in. Detta är en av de största kyrkorna i Piemonte, den är verkligen gigantisk.

Vid sju-tiden går vi till Caffe del Teatro för att ta en första provsmakning. Där får man man en charktallrik och två olika viner. Vi har bestämt att jag kör hem ikväll, så jag smuttar bara på vinet (om ni undrar).

Nästa provsmakning blir på Cit ma Bon där dom serverar agnolotti (fyllda pastakuddar).

Det är inte så små portioner som vi trodde och inte så väldigt billigt heller, så vi bestämmer oss för att avsluta med den dolce och sedan åka hem. Det får bli en Cannoli med chokladfyllning på Panetteria Giorgio il Fornaio, till det ett vitt mousserande vin, Moscato de Asti. Vinet är väldigt gott och har blivit omtalad som en ’doldis’ som passar bra till tex jordgubbar (istället för prosecco).

Så promenerar vi tillbaka till bilen och åker hem i mörkret.

När vi parkerat hemma på gården och kliver ur säger Bengt. Meeeeen, vart är min ryggsäck?? Å hjälp, den är kvarglömd på någon restaurang inne i Asti! Det är bara att åka tillbaka hela vägen till staden igen. Vi har jättetur och hittar en ensam parkering rätt så nära centrum. Det är massor av bilar och folk överallt. Bengt har försökt tänka igenom när han senast hade ryggan och tror bestämt att det var där vi åt pastan som han glömde den, då satt vi inomhus på höga stolar. Vi rusar dit, men det är nu bara en restaurang som fortfarande har öppet på hela gatan, allt annat är stängt. Jag tycker det är så himla konstigt, hur har dom hunnit stänga och städa undan på bara en timme!!! Jag tror att vi är på fel gata – och tack och lov – det är vi! När vi kommit på rätt gata hittar vi restaurangen och hur tur har vi inte!!!! Ryggan är kvar precis där vi suttit, inklämt mellan stolen och väggen! Det är nästan overkligt att den står kvar! Telefon och plånbok låg inte i väskan, men väl 2800 kr i kontanter som vi tagit ut för att betala förra veckans hyra. Och ryggan är ju så snygg, i skinn, inköpt ifjol här i Italien, så den vill man ju inte bli av med. Nu kan vi pusta ut och köra tillbaka till vårt hus igen.