15 oktober 2018

Måndag

Bengt hostar och nyser så vi börjar lugnt idag. Det är grått och bara 17 grader, så det blir frukost inomhus.

Avloppet under diskhon läcker på två ställen. Jag upptäckte det i lördagskväll när jag tömde ut diskvattnet. Idag är hyresvärden (eller vem det nu är) på plats i receptionen så vi säger till om problemet och han lovar lösa det under dagen.

Vi tar bilen till Rimini som ligger ca 1,5 mil härifrån. Det första vi stöter på när vi parkerat är en stor saluhall. I fiskavdelningen är det ödsligt, det är två fiskdiskar öppna av totalt ca 30 diskar. Men frukt och grönsaker finns i mängder.Saluhallen

På Piazza Tre Martiri ligger den lilla kyrkan Tempietto di Sant Antonio som vi tittar in i. Den byggdes 1963 på resterna av en barockkyrka från 1518.Torget.

Fellini är född här i Rimini (1920), vi strosar vidare mot Piazza Cavour där filmen Amarcord till stor del är inspelad. En av Bengts favoritfilmer. Filmen vann en Oscar 1975 som bästa utländska film.

Några bilder från torget.

Man skulle ju kunna tänka sig att det finns en staty av Fellini på torget, men det gör det inte. Istället finns där en bronsstaty på en marmorbas av påven Paul V. I sin vänstra hand har han nycklarna och den högra handen tecknar välsignelse.

Bengt googlar för att kolla om det finns något Fellinimuseum här. Det gör det inte ännu…. men staden har nu givit tillstånd till att bygga ett museum som enligt plan ska vara klart år 2020, så vi får väl återvända hit då.Byggarbetsplats för Fellinimuseet.

Nu är vi lite fikasugna så vi sätter oss på ett café och dricker kaffe med rejäla bakelser :-).

Å så ska det köpas dyr finöl.

Bengt vilar en stund utanför den ofullbordade katedralen, Tempio Malatestiano från mitten av 1400-talet. Kyrkan är stängd.

När man är i Rimini måste man ju se den lååånga stranden också. Vi parkerar vid parken Parco Frederico Fellini som ligger nära strandpromenaden. Här finns en fontän och den berömda kameran som är en av de mest fotograferade objekten i Rimini. Kameran ”Fellinia” byggdes 1948 och användes som fotoshop, senare har turistinformationen legat här. Den är ca fyra meter bred och tre meter hög. Jag förstår inte riktigt hur den har kunnat inrymma en fotoshop, kanske var det någon byggnad som hängde ihop med kameran.

Intill parken ligger det eleganta Grand Hotel. Enligt nätet är det det enda femstjärniga hotellet i Rimini och det enda hotell som har en egen privat strand. Det invigdes 1908 och rummen är fortfarande inredda med venetianska och franska antikviteter från 1700-talet. Grand har även en andra byggnad som ligger tvärs över gatan och kallas Residenza där finns det moderna rum. Fellini älskade att bo på hotellet där han alltid hade samma svit. Grand Hotel finns även det med i hans film Amarcord.Grand Hotel.

Ännu en övergiven strand.

Vi promenerar en stund på stranden. Det är ett stort arbete på gång, vi fattar inte vad dom ska göra, men höga järnfundament pressas ner i sanden tätt intill varandra. Här syns hela balken och när dom är klara är det bara ca en meter som sticker upp ur sanden.

Så blev det ändå till slut en solstol. Det var ju inte ens tjugo grader imorse, så det blev långbyxor, men nu är det skönt i solen. Bengt har glömt badbyxorna idag också, men förra gången han var i Rimini, i början av 70-talet, då badade han (säger han i alla fall).

Innan vi åker tillbaka hem äter vi lite mat. Idag beställer Bengt Fish and Chips (en italiensk variant) och jag provar en burgare på mozarella, tomat, parmaskinka och basilikamajonnäs. Inte kunde jag ana att det skulle vara så vansinnigt mycket mat. Bengt blev tvungen att hjälpa till att göra rent på tallriken. Det var väldigt gott.Meeen va mycket mat!!

Här har dom redan förberett för jul!

På hemväg passerar vi flygplatsen som också den fått namn efter Fellini, ”Frederico Fellini Flygplats”. Enligt prognosen skulle det ha regnat lite både på för- och eftermiddagen idag, men det har vi sluppit.

När vi kommer hem är vi spända på att se om avloppet är fixat, och det är det faktiskt, men hantverkaren har lämnat allt precis som hantverkare brukar. Smutsigt!! Han har använt disktrasan att torka med så den är ju oanvändbar nu. Usch va trist. Men läckaget är är lagat :-).

Elisabeth – som du ser är ordningen återställd, vi äter torta igen. Gårdagen var ett misstag, vi hoppade över elvafikat!

Karin – ja, trappan upp till tornet var en pärs, men den såg inte ut som i Bologna för en sån trapp klarar jag inte :-).

Tuula – kul att du läser och kommenterar 🙂