12 oktober 2018

Fredag

Redan klockan nio sitter vi i bilen på väg till Lucca. Vi har varit där två gånger tidigare, en gång ifjol med Karin och gänget och en gång för massor av år sedan, med Elisabeth och Åke då vi var på väg till Pisa och bara råkade stanna i Lucca. Det är en rätt så stor stad, ca 90000 innevånare.  Runt hela staden löper en hög mur som är bevarad sedan 1500-talet. Muren är 12 meter hög och 4,4 km lång. Det går att promenera och cykla uppe på muren. Innanför muren är det nästan bilfritt. Men desto fler cyklar och här cyklar dom som tokar, hur fort som helst, mest vuxna faktiskt, inte så många barn.

Staden består av en mängd smala gränder och massor av vackra hus. Det finns 40 kyrkor här, men vi kollade bara in ett par stycken.

Lucca är verkligen värt ett besök, åk hit om ni har möjlighet.

Vi hittar en bra parkering strax utanför muren, det går att parkera med EasyPark här också! Så promenerar vi till torget som är byggt på den gamla amfiteatern och tar en kaffe och en cornetto som är fylld med nutella. Det är varmt idag så vi söker oss till skuggan under en parasoll. Det är massor av turister här. Flera guidade grupper, många amerikaner men som vanligt också många tyskar.

Vi promenerar i de smala gränderna. På ett ställe håller de på att renovera en lägenhet på översta våningen, en fiffig hissanordning gör att det blir enkelt att frakta upp alla prylar utan att behöva ta trapporna.Varuhiss.

I en lite lokal sitter flera tjejjer och väver, oj nu fick jag lite hemlängtan. Lisbeth och jag hyr ju en liten lokal i Kävlinge där vi har två olika vävar igång, ska bli kul att fortsätta väva när jag kommer hem.En vävlokal.

Här finns en staty av Francesco Carrara, han med marmorn!Francesco Carrara.

Puccini är född i staden och har förståss fått en staty på ett av torgen.Giacomo Puccini.

Utanför musikhögskolan sitter Boccherini.Luigi Boccherini.

Bengt har siktat in sig på att traska upp i ett av de många tornen som finns i staden. Tornet Guinigi är 44,5 meter högt och berömt för att det är ekar planterade högst upp i tornet. Jag är ju så himla höjdrädd, men tänker att jag ändå ska gå med in för att kolla hur trapporna ser ut. Om man inte ’ser igenom’ trappstegen brukar det gå rätt bra. Det kostar 4 euro att komma in. Jag vågar mej ända upp…. väldigt bra gjort av mej, men fy vad illamående jag är. Bengt tog väl sådär en hundra bilder på hur jag smyger efter väggarna :-).Usch, jag ryser när jag ser bilden.

Det var väldigt fin utsikt där uppifrån och häftigt att det växte stora träd där. Bengt tog alla bilder, jag höll i mej :-).

Sen ska man ju ner igen också, det gick lite bättre.

Där uppe har vi varit.

Efter denna pärs är man värd en glass.Glasstime.

Vi stöter på två snygga bilar. Det är nåt event kring bröllopsbestyr.

Några kyrkbilder.

Vi går upp på muren och promenerar drygt 2 km. Man får ingen direkt känsla av att man går uppe på en mur eftersom den är så bred, det känns nästan som en bilväg eftersom den är asfalterad i mitten. Nu är det 27 grader varmt, puh.Muren.

Överallt i stan håller dom på att bygga upp enorma tält. Jag har läst att Lucca Comics & Games hålls här varje år i slutet av oktober och det är detta man förbereder. Förra året hade eventet ca 270000 besökare. Vilken tur att vi missar det!Jättestora tält.

Dags för lunch. Bengt äter friterad baccala (torsk) och friterad zuccini och jag äter caprese på tomat och mozarella. Mycket gott.Lunch

Vi är lite sugna på att besöka en vingård igen. Bengt har googlat på en gård som ligger ca 30 minuters resa från Lucca. När vi börjar närma oss tycker vi att vi känner igen den krokiga vägen. Hahaha när vi kommer fram så märker vi att det är en av gårdarna vi besökte förra året med Karins gäng. Vi provar fyra röda viner och köper några flaskor.Hmm, vad ska man köpa.

Sen åker vi hem och packar. Detta är ju sista dagen här i Viareggio. Imorgon bär det av mot nya spännande trakter.

Elisabeth – jag skulle gärna köpa lite fina marmorprylar och fixa till lilltoa, men jag har ju inte råååd. Det går för mycket pengar till resor  ;-).

Swante – jaaa vi njuter verkligen och tänker bara på vikten ibland. I våras gick ju Bengt till och med ner ett halvkilo och det försöker han råda bot på nu.

Karin – ja, huset är superbra och både Viareggio och Lucca har vi kunnat kolla mer på iår.