11 Maj 2018

Fredag

Klockan halv tio lämnar vi huset i Monteverdi Marittimo. Det är en härlig morgon, soligt och varmt. Vi har ätit frukost och packat det sista. Bilen är redan rätt så full! Vi meddelar hyresvärden att vi åker och han hälsar oss välkomna tillbaka. Kanske kommer vi tillbaka, allt har varit bra förutom att det varit rätt så fuktigt i huset. Det känns när man packar ner kläderna som hängt i garderoben! Men det har ju regnat lite till och från, så det kanske inte är så konstigt.

Vi har bestämt oss för att stanna till vid en vingård som ägs av ett svenskt par. Gården ligger en bit utanför staden Volterra. Det är ca 5 mil till gården och det ska ta drygt en timme. Bengt googlar på adressen, men när vi kommer fram till där vi ska svänga av den stora vägen blir vi tveksamma, det står privat väg och den är väldigt smal. Vi stannar och googlar igen, nu får vi ett annat förslag som vi följer. Vi åker på en vansinnigt smal väg, men så småningom kommer vi fram till baksidan av vingården och möts av en låst grind utan ringklocka eller telefon. Vad gör vi nu? Vi är ju så nära! Långt bort ser vi en annan väg som går till framsidan av vingården, frågan är hur man tar sig dit. Vi åker tillbaka till den stora vägen och svänger av där vi tidigare vände, där det står privat väg. Efter en stund kommer vi fram till gården och på denna sida är det ingen grind.

Vi parkerar bilen och går fram till en man som står och pratar med två ungdomar. Det visar sig att det är Michele som är agronomist och ansvarig för produktionen av vin och olivolja på MonteRosola som gården heter. Ungdomarna kommer från Frankrike och är precis som vi intresserade av att prova deras vin.

Vi får en intressant föreläsning om gårdens utveckling av Michele. När svenskarna Ewa och Bengt Thomaeus köpte gården, 2013, producerades 10000 flaskor vin. Nu investerar familjen ca 70 miljoner svenska kronor och räknar med en produktion på 150000 flaskor. En helt ny produktionsanläggning byggs upp, den beräknas vara klar under hösten 2018. Det är ett mäktigt bygge som ska vara självförsörjande på vatten och värme. Inga kemikalier eller bekämpningsmedel används i vingården eller olivlunden. Vi promenerar till familjens privata hus som är superfint. En mycket gammal gård som är varsamt renoverad. Det är där inne vinprovningen äger rum.

Det känns lite konstigt att kliva in i deras privata hem (dom själva är inte hemma), men det är hel ok enligt Michele. I familjens vardagsrum finns en miniatyr av nybygget.

I deras kök får vi prova tre av gårdens viner. Alla smakar bra och olivoljan är supergod. Dom har ytterligare ett vin (som vi inte får prova), det finns på Systembolaget och heter Indomito.

När vi är klara med provningen kommer ägarna (Bengt och Ewa) hem. Dom är väldigt trevliga och verkar vara enkla människor. Dom kommer med matkassar från affären och väntar besök från Sverige senare idag. Vi pratar en stund och det visar sig att Bengt  varit i Härnösand och jobbat en del, han undrar om vi känner familjen Byström? Hahaha det känns lite dumt, sååå litet är ju inte Härnösand så att det bara finns EN familj Byström och vi känner ju verkligen inte alla där. Dom jobbar i alla fall med Logosol och det företaget känner vi ju till. Enligt Ewa trivs dom väldigt bra i Italien, men de har kvar en lägenhet i Stockholm och ett hus i Norberg där de bor under vintern. Bengt berättar att italienarna är positiva till att de tagit över gården (trots att de är utlänningar). Det är inte så många italienare som vågar satsa, man pratar fortfarande om kris och arbetslösheten är hög.

Sen vill han visa oss sitt nyaste förvärv…. en skärmaskinernas Rolls Royce!! Han är jättestolt över den och tar fram en salami som han skär tunna skivor av och vi får smaka. Frun bara skrattar!!

Vi köper några flaskor vin och en olivolja (usch, det är dyrt!!) och säger hej då. Dom hälsar oss välkommen tillbaka nästa år då vi ska få en guidad tur i den nya produktionsbyggnaden :-). Vid ingången till huset finns en installation som återfinns avbildad på etiketterna till vissa av deras vinflaskor. Det var lite svårt att förstå allt som Michele berättade (hmmm, man borde bli bättre på engelska) men symboliken var ungefär att det inte är någon jämvikt mellan det vansinnigt tunga ankaret och den förhållandevis lätta stenen, men i gårdens produktion råder en bra balans mellan naturen och produktionen.

På vingården står ett konstverk i form av en jättestor ring. Det finns flera likadana konstverk i trakten. Det var konstnären Mauro Staccioli som uppförde originalet till OS i Seoul 1988, där det fortfarande finns kvar. Konstnären föddes i Volterra men flyttade till Milano där han dog i januari 2018. Då fick vi en förklaring till dessa ringar som vi såg på väg från Siena, Elisabeth och Åke!

Vi åker vidare genom väldigt fin natur. Böljande åkrar där man odlar spannmål.

Vi stannar till vid en servering efter vägen och äter lunch. Bengt äter risotto med svamp och bläckfisk och jag tar fisk med stekt polenta och nåt rött snurr ovanpå.

VI är framme i Carpi klockan 17 och träffar hyresvärdens fru Gloria (som bara pratar italienska). Hon visar oss lägenheten (Agora 32) och ger oss nycklarna. Snacka om kontraster mellan detta och det senaste boendet, det är det som är kul! Denna lägenhet är supermodern, ljus och mycket trevlig med ett stort badrum. Lägenheten ligger precis vid torget, så centralt man kan komma.

Lite snacks bjuder dom på också! Men ärligt talat hade vi uppskattat en stor flaska vatten mycket mer :-).

Vi packar upp alla kläder för att lufta dem och få bort känslan av fukt, slöar en stund på rummet innan vi går ut. Vi har varit här ett par gånger tidigare och alltid gillat staden, men aldrig sovit över. Det ska bli kul att utforska den lite bättre, vi ska bo här i två nätter. Ikväll blir det en promenad och sen en pizza som är precis så god som de italienska pizzorna brukar vara. Tunn och spröd botten med gott ’pålägg’.

Det blev väldigt mycket skrivet idag! Kanske orkade ni inte läsa allt :-). Vad händer därhemma? Har snöberget smält i Sundsvall ännu???