Jag har sovit väldigt dåligt inatt, kuddarna är ett skämt. Tidigare år har vi haft med våra egna kuddar, men den packningen har vi sparat in på. Förr om åren har jag ju haft väldiga problem med att sängarna varit för hårda, men det är inte längre så. Kan det bero på att jag lagt på mej några kilon som skyddar revbenen, hahaha?
Hyresvärden har berättat att det finns en stor avgiftsfri parkering nära lägenheten. Igår parkerade vi efter strandpromenaden och där är det avgift. Vi bestämmer oss för att flytta bilen till gratisparkeringen. Det ska ta ungefär 5 minuter mellan dessa parkeringar. Vi börjar med att köra fel, men det är ju rätt bra, för vi ser en bensinstation och passar på att fylla tanken. Efter det ska vi köra under järnvägen, men det går inget bra, högsta höjd är 1,8 meter och vår bil + takbox är minst 2 meter hög. Bengt får backa tillbaka och så får vi köra ända till nästa lilla ort för att vända och börja om. Resan som skulle ta 5 minuter har tagit en dryg halvtimme när vi äntligen är på rätt parkering. Den är jättestor, men bara ett fåtal lediga platser.
Nu är vi så kaffesugna, det passar bra att slå sig ner på en av alla uteserveringar.
Efter kaffet blir det ett besök i den stora basilikan San Nicolò. Bygget av kyrkan påbörjades 1752 och höll på i 41 år. Därefter gjordes flera kompletteringar. Klockan är 141 år gammal och väger 1040 kg, fram till 1864 fanns en avlönad anställd som ansvarade för att ringa i klockan.
Vi tar en promenad längs stranden. Det är flera stränder där man kan hyra solstol och parasoll och två stränder där man får ta med egen utrustning. Vi blir lite sugna på att göra som alla andra och läggas oss en stund på stranden!!!!!
Vi går till bilen och hämtar badlakan (jo, vi har med oss det trots att vi nästan aldrig badar). Köper med oss nybakad focaccia och traskar iväg. Det kostar 19 euro för två solsängar och en parasoll. Om man vill ligga i raden närmast vattnet kostar det 23 euro. Vi lägger oss längst upp från vattnet.
Bengt köper varsin öl. Det är inte så dumt ändå, att bara slappa på stranden så länge man kan hålla sig i skuggan.
Vi står ut i några timmar, ligger och läser. Bengt tar sig ett dopp. Jag avstår, det är väldigt besvärligt att ta sig upp ur vattnet, en brant kant med slipprigt grus. En äldre dam ramlar och får hjälpas upp av badvakten och ytterligare en kille.
En promenad hem igen, nu börjar man känna igen gatorna och även en del människor. Det är en liten stad och det känns som att de flesta som är ute är turister.
2018 bodde vi en vecka strax utanför Genua med Åke och Elisabeth och gjorde då ett besök i San Remo. På hemväg därifrån stannade vi här i Pietra Ligure och åt middag. I bloggen hittar vi restaurangen där vi åt, den hette Mama Mia. Vi hittar den, men nu har den bytt ägare och namn.
Jag slappar en stund på balkongen. På huset mitt emot vårt är det jättestora beslag fastskruvade i fasaden. Undrar varför. Är det fastsättning av några balkar där innanför? Jag har sett det på andra byggnader i staden också.
Ikväll blir det middag på restaurang. Det finns hur många som helst att välja bland. Det blir en där det serveras skaldjur. Alla bord utefter gatan är upptagna och vi vill ju sitta utomhus denna sköna kväll. Då ber kyparen oss att följa med rakt igenom restaurangen och ut på andra sidan, en ny gata där det finns fler bord. Vi är ensamma en liten stund, sen kommer det folk hit också, det verkar vara ett populärt ställe. Vi pratar lite med ett par som sätter sig vid bordet bredvid oss, de är från Holland och berättar att de brukar turista här i distriktet varje år. De är betydligt yngre än vi och blir så avundsjuka när vi säger att vi nog stannar minst 4 veckor till i Italien. De åker hem i helgen, för att jobba.
Bengt beställer pasta Vongole och jag pasta med olika skaldjur. Det var verkligen gott. Men vinet var ingen höjdare, det smakade inte mycket och var lite pärlande (stickevin som en bekant brukar kalla det ;.)).
Ägaren till restaurangen vill gärna berätta att han faktiskt kan lite svenska. Han säger tack, tack så mycket flera gånger.
Bengt vill ha en grappa efter maten så vi slår oss ner på en bar på ett av torgen. Han beställer en ’god grappa’ och jag beställer ett glas rött vin ’strävt, inte sött’. Vi blir båda nöjda med vår drycker.
Klockan är halv tio, det är jättemycket folk ute, fortfarande varmt och härligt. Till glassbaren är det lång kö när vi går hemåt.
