Torsdag 3 oktober 2019.

Oj, vilken fin morgon! Helt klart, inte ett moln på himmelen. Det blir frukost utomhus igen, härligt.

Det är fortfarande så fascinerande att se de höga bergstopparna. Vi måste ta foton så att vi kan minnas och längta tillbaka när vi kommer hem.

Det får bli en kort tur in till Moncalvo, den närmaste staden. Det finns en genväg och den väljer vi idag. Sån tur att det är Bengt som kör eftersom vi får möten två gånger i samma kurva och måste backa tillbaka på den smala vägen som saknar vägren och har ett brant stup på höger sida. Backa är inte min starka sida, men Bengt klarar det galant.

Det är rörigt på parkeringen idag och när vi går därifrån händer det, en äldre man backar rakt in i en annan bil! Detta händer ju hela tiden här i Italien. Efter att vi druckit elvakaffe upptäcker vi en ny butik där vi tittar in. Dom säljer glass och alla möjliga bakverk. Allt ser så smarrigt ut. Vi tar varsin glass. Vi äter alltså en glass precis efter fikat, ojoj jag undrar hur många kilo jag gått upp under denna resa????

Men nej……. när vi startar för att åka hem igen kommer varningen om att lufttrycket i däcken måste kontrolleras. Detta har ju hänt varje år här i Italien, suck. Det är bara att leta upp en mack där vi kan kontrollera lufttrycket. Det finns tre mackar på rad här i närheten, men ingen av dem har kompressor. Då kommer jag på att det finns en stor biltvätt, gör-det-själv, kanske finns det en mätare där. Vi har tur, det finns det, men det kostar en euro. Det är lite för lite luft i alla fyra däck, men inget uppseendeväckande. Bengt fyller på och kontrollampan lyser inte längre.

När vi nu står vid biltvätten ser vi hur smutsig bilen är. Bengt skjutsar hem mej och åker tillbaka och tvättar bilen. Jag får ligga hemma och lata mej.

Jag är så glad att jag får stanna hemma, jag läser en riktig bladvändare just nu, Bara du av Ninni Schulman. Spännande och otäck.

I Moncalvo är det marknad och vi köper hem färsk ravioli fylld med ricotta och en bit gorgonzola som vi äter till middag. Det smakar jättebra.

Det finns några läskiga kryp här i och utanför huset som kommer flygande och landar lite hur som helst och var som helst. Dom liknar ’Bärfisar’ som finns i Sverige, men är mycket större. Jag tänker att jag måste ta ett kort. Precis när jag har tryckt av så flyger kusen rakt mot mej och jag rycker till och tappar telefonen i stengolvet och skyddet spricker i tusen bitar, jädrans kryp! Men telefonen blir inte skadad i alla fall.