Inatt har det regnat och åskat och blixtrat som bara den. Morgonen är mulen och bara ca 15 grader så det blir frukost inomhus och långbyxor.
Idag ska vi ta en tur till Asti för att kolla på en utställning av tavlor av bland annat Cloude Monet. Det är Rosaria som tipsat oss om att denna utställning nu är i Asti.
Som vanligt startar vi med en kaffe.
Vi köper biljetter för pensionärer, 10 euro istället för 13 euro per person. Det är en massa fina tavlor av flera kända och okända konstnärer. Det gemensamma är att de målades i Normandie och anses vara starten på impressionismen. Konstverken är från tiden omkring 1870 och en bit in på 1900-talet. Vi får en telefonliknande apparat där vi kan knappa in numret på vissa tavlor och få information omkring målningen på engelska. Vid dessa tillfällen märker jag att min engelska inte är så bra som den borde. Det är en hel del ord som jag inte förstår!
Utställningen är mindre än vad vi förväntade oss, inga riktigt stora kända konstverk.
Bengt har inte så ont idag så vi tänker passa på att klättra upp i något av alla torn som finns här i Asti, staden har kallats ’staden med 100 torn’ och många av dem finns kvar än i dag. Vi köper biljett i konstmuseét för att få tillträde till ett av tornen. Biljetten är ett litet kort som vi ska hålla mot kortläsaren som finns vid tornet, modernt och bra, öppet hela dygnet! Vi går till Torre Rosse, men där finns ingen kortläsare vid ingången, det finns knappt en ingång, tornet är väldigt risigt, det verkar vara en plats där duvorna håller till. Det har alltså blivit någon missuppfattning, det är ett annat torn vi köpt biljetter till och det ligger på andra sidan staden.
Det är bara att vända och promenera rakt genom staden.
Tornet vi har biljett till heter Torre Troyana, ett betydligt mer inbjudande torn, det ser väldigt fräscht ut. Tornet är byggt på 1200-talet och är 44 meter högt med 199 trappsteg.
Det finns en kortläsare i grinden utanför tornet och det funkar klockrent att ta sig in. Jag är tveksam om jag ska klara detta, jag är ju så himla höjdrädd. Trapporna är ändå väldigt rejäla, fastsatta efter väggarna så jag börjar klättra upp i sakta mak, Bengt går före och försvinner snart uppåt. Han älskar ju att klättra i torn och går med väldigt lätta steg :-). Det går rätt bra för mej, men när jag är uppe i höjd med näst översta fönstret tar det stopp. Jag mår illa och benen är som gelé och jag tycker tornet börjar svaja. Det är bara att vända och ta sig ner. Bengt är redan högst upp och fotograferar.
Efter denna pärs går vi ner till centrum och äter piadina.
På kvällen är det dags att besöka den nyöppnade restaurangen i byn. Vi promenerar dit.
Rosaria har berättat att det är en köttrestaurang, så det är vi förberedda på. Vi beställer en charktallrik till förrätt, att dela på. Till huvudrätt tar jag rostbiff. Bengt väljer att följa med kyparen ut till charkdisken och peka ut en köttbit han vill ha. Lite ovanligt, men kul. Ingen av personalen i restaurangen kan någon engelska. Bengt hoppas verkligen att dom förstår att han vill ha köttet ’medium rare’. Vi beställer blandade grönsaker som tillbehör till köttet.
Innan förrätten kommer in får vi en liten brödbit med en slags pesto som smakar supergott (och så en köttbit ovanpå såklart).
Charktallriken är gigantisk, det går inte att äta allt detta! Men det smakar gott.
Sen kommer varmrätten in och det är så mycket mat så det känns inte alls bra. Jag kan absolut inte äta så här mycket, till och med Bengt tycker att det är alldeles för mycket.
Det finns ungefär 30 platser inomhus och det är nästan fullsatt. Det finns även en stor uteservering men där är det tomt, det är rätt så kallt ikväll och här har dom ju ingen infravärme. Sällskapet intill oss, tre ungdomar och en äldre man beställer varsin förrätt och äter upp allt. Efter det beställer de hamburgare. Bengt blir tvungen att fråga om han får ta ett foto på de gigantiska burgarna med tillbehör. Det visar sig att dom inte heller orkar äta allt detta. Men dom klämmer i sig varsin dessert efter en stund.
Vi orkar ingen dessert, det får bli varsin kaffe. Kyparen ser lite besviken ut. Allt smakade ju jättebra, men vi kommer nog inte att gå tillbaka hit. Det är alldeles för stora portioner!
Karin – ja visst är det spännande med ett nytt vin, det kan man få smaka om man kommer till Lödde…… Å fy sjutton för kyla, vi får nog stanna kvar här ner ett tag till :-).