Tisdag 3 oktober 2023.

Karin: Jag lämnar ju alltid en liten plats för efterrätt 🙂

Swante: Förra året med Över atlanten var ju lite speciellt med allt som hände! Får se hur det utvecklar sig i år, vi har bara sett två avsnitt ännu. Bengt funderar om han gjorde rätt som inte köpte vinylen, kanske måste vi åka tillbaka till Casale innan vi far hem.

Igår var vi lite risiga i magarna, både Bengt och jag, men idag är vi pigga igen.

Bengt har slut på Grappa där hemma i Skänninge så vi tar en tur till Altavilla, en liten by där det finns två stora grappadestillerier. De har nästan samma namn, det är förvirrande, ’Mazzetti d´Altavilla’ är det största, där var vi förra året. Förutom grappa har de har en massa andra produkter och de har butiker i andra städer, bland annat Milano. Det grundades 1846, men sen är det svårt att hitta mer information om företagets historik.

Det mindre heter ’Filippo Mazzetti Distilleria di Altavilla’. Företaget grundades också 1846 och har gått i arv från far till son i sex generationer. De har även ett museum som vi besökte för några år sedan. Vi stannar vid det mindre, Bengt har handlat här tidigare och gillar Grappan de tillverkar.

Det finns många olika sorter att välja mellan, Bengt vill ha exakt samma som han köpt tidigare, en grappa gjord på Nebbiolo och lagrad nio år på ekfat. Här får man (=Bengt) såklart provsmaka. Det blir ett inköp.

Vi tar en tur till Moncalvo också. Rosaria har sagt att vi måste äta glass där, den är underbar. Men tyvärr har Gelaterian stängt för säsongen. Vi tar en kopp kaffe istället.

Till lunch gör vi iordning zucciniblommorna vi fick av Rosaria igår. Egentligen ska man göra en frityrsmet och fritera i olja, men vi har inte ingredienser till det, så vi tager vad vi haver. Vi smular vitt bröd och blandar med bubbelvatten, salt och citronzest. Det är svårt att få denna ’smet’ att fastna på blommorna, men det blir ändå hyfsat bra. Sen steker vi det i olja, i en vanlig stekpanna och det smakar gott.

På kvällskvisten ska vi åka till den närmaste vingården, Fratelli Natta, och handla lite vin. Både Claudio och Rosaria åker med, vilket är bra eftersom Dario som är den av bröderna som ska sälja till oss, inte kan någon engelska.

Jobbet med att ta hand om årets skörd pågår för fullt när vi kommer. I år är skörden lite mindre än vanligt, men av väldigt hög kvalitet. Rosaria berättar att de under våren drabbades av ett enormt regnoväder. Det kom hagel stora som tennisbollar, de har aldrig upplevt något liknande. Ungefär 200 takpannor slogs sönder på Rosarias hus. Deras två bilar stod som tur var inne i garagen. Regnet var väldigt lokalt, bara ett av Darios vinfält blev drabbat, där slogs skörden sönder. Tur i oturen att det inte blev värre.

Restprodukterna från tillverkningen, skal och kvistar, levererar Fratelli Natta till grappadestilleriet där vi var igår.

Vi har sagt att vi inte behöver någon provning, vi vill i första hand köpa vin. De är ju mitt uppe i skörden nu och vi vet att det är en stressig tid. Men Rosaria har gjort potatisbullar som hon tar med och Dario dukar fram en massa olika småplock. Till exempel äter vi de godaste tomater vi någonsin ätit. De är odlade i en liten by i närheten och Dario fick dem i morse när han levererade vin dit. Rosaria påstår att de smakar så bra eftersom de är odlade på hög höjd.

Det blir mycket prat kring bordet, många skratt och många historier. Rosaria försöker tolka så fort hon kan, men mycket blir bara sagt på italienska. Jag önskar jag kunde lära mej detta svåra språk.

Gården drivs av Dario och hans bror Fulvio som femte generation. Darios son som är 20 år arbetar även han på gården lika som deras gamle far. Fulvio har en 18-årig dotter som också är intresserad av att arbeta i företaget på något sätt.

Dario berättar att de i år haft personer från Pakistan som hjälp ute i vinfälten. De fick väldiga problem med dessa människor eftersom koranen gick före arbetet. Det blev långa pausar under dagen. När de blev tillsagda att arbeta blev de väldigt arga och drog kniv mot Dario. Han var verkligen bekymrad över detta.

Rosaria och Claudio berättar om byfesten vi var på i söndags och Dario blir intresserad och vill kika på de bilder som Bengt tog. Han har många kommentarer Rosaria översätter inte alla. Men en av dem får vi höra ’Det är så fula servitriser’. Hahahaha, egentligen en så hemsk kommentar, men i detta sammanhang håller vi på att skratta på oss. Det kom så oväntat, vi trodde det var maten han var intresserad att titta på.

Vi får några smakprov på vinerna och köper med oss några flaskor hem. Finvinet, en Barbera, lagrad 18 månader på ekfat är en av våra favoriter.