Tisdag 10 oktober 2023.

Swante: Du har rätt om oskrivna regler, det finns nog i varje land, inte minst Sverige. Lite kul ska det bli att komma hem igen och höststäda i trädgården. Men måste det vara så kallt???

Strax före sju ringer väckarklockan, det var längesen jag behövde ställa den. Det är bara 13 grader, men solen skiner redan.

Sista frukosten här för denna gång, vi sitter ute som vanligt, trots att det inte är så varmt. Rosaria och Claudio kommer och säger hej då och vi ses igen. Sen sticker dom iväg till flygplatsen i Milano för att åka söderut.

Vi plockar ihop det sista, gud va mycket grejjer vi har. Bilen är full! Klockan nio lämnar vi Grazzano Badoglio.

Det finns två vägar att välja mellan, vi väljer den större som går via Milano. Det kanske är ett tokigt val, det vet man inte. Vi vet inte hur den andra vägen funkade just idag. Men utanför Milano är det jättemycket trafik och vi blir sittande i bilkö i 40 minuter då trafiken bara kryper fram. Ska man byta fil eller inte?? Jag brukar alltid lägga mej i filen längst till vänster, den brukar flyta på bäst, men idag går filen i mitten lite fortare. Bilar byter fil kors och tvärs, men jag blir kvar, vi har ju inget bråttom och man tjänar så lite på att hålla på att byta. Till sist släpper det och vi susar vidare.

Då möter vi en så låång kö, långtradare i dubbla led och personbilar i den vänstra filen, stackare som sitter där och svettas. Det är 27 grader varmt.

Vi har ett ärende i Negrar så vi passar på att äta lunch där också. Vi letar upp ett ställe där vi ätit god mat flera gånger tidigare. Restaurangen är jättestor och lunchrusningen är över, vi är nästan ensamma. Här är det så modernt så man får kolla in menyn på en läsplatta och beställa både mat och dryck den vägen. Bengt provar en Pasta Carbonara och jag en sallad med skinka och mozzarella. Vi får in maten snabbt och det smakar bra.

Så åker vi vidare till vingården Recchia där vi ska handla några flaskor vin. Här har vi varit så många gånger, vi tycker mycket bra om deras vin.

I Piemonte var ju de flesta vinodlarna klara med sin skörd, men här i Valpolicella pågår skörden för fullt. Vi möter flera traktorer med vagnarna fulla av druvor.

Så fortsätter vi norrut, i sista stund ser vi att GPS:en tänker styra in oss på en genväg genom vinfälten, vi har åkt där förut, det var så himla smalt och krokigt så det vill vi inte göra om. Vi åker tillbaka till tätorten och börjar om därifrån. Så småningom är vi ute på motorväg igen.

Det har varit varningar ganska länge, på digitala vägskyltar, om att det kommer att bli kö för långtradare. Och plötsligt hinner vi ifatt kön. Den är över 2 mil lång!! Som tur är så flyter trafiken i vänster fil så det är bara att köra förbi hela den superlånga kön. Lika plötsligt som kön uppstod så är den borta, detta fattar man aldrig, vad hände? Vad är det som orsakat kön?

Eftersom vi strax är i Österrike och tänker köra på deras motorvägar måste vi köpa ett vägavgiftsmärke och klistra på rutan. Första stället vi stannar på har inga märken trots att det skyltats om det, vi åker vidare och vid nästa vägkrog finns det, 9,90 euro kostar det och det gäller i 10 dagar, kortare tid finns inte.

Nu börjar de riktigt höga bergen att visa sig. Det är häftigt.

Halv sju är vi äntligen framme i Seefeld in Tirol där vi ska bo i natt. Rummet är litet, men det gör inget, vi ska ju bara sova här.

Det blev en lång dag på grund av alla vägarbeten och köer. Det har varit 28 grader varmt under dagen, då var vi rätt klädda med shorts och kortärmat. Nu är det 14 grader, brrrr… imorgon får det bli långbyxor. Men hur i hela friden ska jag komma i mina jeans??? Efter dessa veckor har jag nog ökat flera kilo i vikt.

Vi körde 59 mil idag.

Den kortaste vägen norrut är ju via Schweiz, men eftersom vi har mer än två liter vin med oss :-), så kan vi inte åka den vägen, då Schweiz inte är med i EU.