Söndag 24 september 2023.

Det blir en tidig morgon, redan klockan sex är vi redo att äta frukost. Här finns en riklig, gammeldags italiensk frukost vilket innebär massor av sötebröd, kex, rostat bröd, smör och ännu fler kakor, allt väl inplastat. Det finns även yoghurt, mjölk, te och juice. Eftersom jag inte äter yoghurt (=sur mjölk) tänker jag koka tevatten. Men…. vi får inte igång gasspisen. Gasen flödar, men ’tändningen’ fungerar inte. Jag får ta ett glas mjölk istället. Vi knaprar i oss lite rostat bröd och några kex, Åke provar en chokladöverdragen inplastad rulle som ser ut som en minirulltårta, inte så dum, men kanske inte som frukost.

Den korta resan till flygplatsen går genom ett öde Brindisi. Inte många är vakna en söndagsmorgon klockan 7.

Vi säger hej då till Åke och Elisabeth. Det har varit två fina veckor. Vi har bott i två bra hus och en bra lägenhet, vi har sett mycket och totalt har vi kört 125 mil här i Puglia i södra Italien. Klockan tio går flyget med Ryan Air, direkt till Arlanda, sen blir det tåg till Härnösand och taxi den sista biten hem till Kragom.

Bengt och jag fortsätter norrut. Det blir nåt knas med bilens GPS, den vill hela tiden ta oss tillbaka till flygplatsen. Den accepterar det nya resmålet, men håller ändå fast vid att vi först ska tillbaka till flygplatsen. Vid tredje försöket ger den upp och släpper flygplatsen.

GPS:en vill hela tiden att vi ska vända tillbaka till flygplatsen.

Olika landskap susar förbi, de stora vinodlingarna försvinner när vi svänger av från kusten. Nu blir det mer kuperat och bergigare. Jag ’tvingar’ Bengt att ta några foton genom bilrutan. Jag vet att det inte är proffsigt att fota från bilen, men jag tycker ändå det är rätt kul att påminnas om hur det ser ut.

Efter den ganska dåliga frukosten stannar vi rätt tidigt på en Autogrill och tar en kaffe och en tunnbrödsrulle, det smakar jättebra.

Det börjar bli ganska mycket trafik. Det är många vägarbeten där hastigheten är sänkt till 60 km/tim. Jag hänger på de försiktigaste italienska förarna och kör väl ca 90 km/tim men blir ändå omkörd av rätt så många. Om jag kommer ikapp någon bil, så är det oftast en jättegammal gubbe som kör, eller så är det en tysk bil, dom verkar köra hyfsat lugnt.

Här följer några fler fina bilder som Bengt tagit från bilen :-).

Det är bergskedjan Apenninerna som syns på bilderna. Den löper genom nästan hela Italien.

Nu har vi kört från öst till väst och hamnat i Gaeta där vi hyrt en lägenhet med uteplats, mitt i stan. Vi får checka in vid 15-tiden. Eftersom vi är lite tidiga hinner vi åka till Conad och handla till frukost och middag. Vi är rätt så trötta så vi bestämmer att det får bli en hemmakväll ikväll.

Mörka moln i Gaeta, hoppas det inte blir regn när vi ska bära packningen från bilen till lägenheten.

Incheckningen blir kaosartad. Sara, som vi hyr lägenheten av, kan inte möta oss utan hon skickar sin mamma, Doria. Sara berättar (via sms) vad som ska hända, vi ska träffas på en restaurang där vi ska lämna packningen, en av oss (jag) ska stå kvar med väskorna och en av oss (Bengt) ska köra bilen till en parkeringsplats, Doria ska visa den. Sen ska Doria skjutsa tillbaka Bengt till restaurangen och visa oss till lägenheten.

Efter lite letande hittar vi Doria, som står en bit ifrån restaurangen. Hon kan inte ett ord engelska, men pratar oavbrutet. Hon ringer Sara så att vi kan prata via henne. Vi försöker få dem att förstå att vi har många väskor och att vi nog behöver gå flera gånger mellan bilen och lägenheten. Vi har ju ingen aning om hur långt det är från restaurangen till lägenheten eller hur långt det är till parkeringen.

Då bestämmer Sara och Doria att vi ska börja med att bära all packning till lägenheten innan vi kör bilen till parkeringen. Nu börjar det regna. Doria är så forcerad, hon sliter tag i min resväska och Bengt tar sin resväska och en mindre bag. Doria är redan på väg bort från bilen så Bengt hastar efter. Jag tar matkassarna och två mindre väskor (resten får bli kvar i bilen) och spanar efter dem. Jag glömmer låsa bilen som vi ställt på en handikapplats enligt anvisning från Doria. Jag skyndar runt hörnet och ser Bengt. Som tur är ligger lägenheten bara en kort promenad från där vi ställt bilen. Jag kånkar mina väskor fram till dörren! Hjälp… lägenheten ligger inte på markplan utan en trappa upp. En smal trappa med så himla höga trappsteg. Doria är redan uppe i lägenheten, hon lämnade min väska på gatan. Bengt och jag kämpar på för att få upp allt till lägenheten. Doria ropar på mej och virvlar runt och visar lägenheten. Det är två smala balkonger, en utanför köket och en utanför sovrummet. Hmmm, det skulle ju finnas en uteplats, det såg vi på bilderna när vi valde lägenheten. Då pekar hon uppåt, uteplatsen finns ytterligare en trappa upp men den hinner hon inte visa.

Arrividerci säger hon till mej och rusar iväg med Bengt, tillbaka till bilen. Hon tar sin bil och kör till parkeringen och Bengt tar vår bil och hänger efter. När Bengt parkerat enligt hennes anvisning får han hoppa in i hennes bil och hon susar tillbaka till restaurangen där vi möttes. Allt detta händer under ca 15 minuter. Herregud, vilket tempo. Vi sätter oss och pustar. Vad hände, hahaha. Och var är vår bil?? Som tur är har Bengt en app där han kan se var bilen är, annars hade vi måst ringa Sara och be om hjälp. Enligt Google ska det ta ca 13 minuter att promenera från lägenheten till bilen.

Om man bortser från trapporna är lägenheten helt ok.