Idag tänker vi åka till Soave för att äta lunch. Vi knappar in resmålet på GPS:en och väljer ’snabbaste vägen’ och ’undvik betalvägar’ eftersom vi tänker slippa åka på den stora motorvägen idag.
Detta blir en pärs, nog värsta vägen vi någonsin åkt. Vägen blir smalare och smalare. Till slut kan man inte mötas. Som tur är får vi inga möten utom en del cyklister och det är lite snävt att ens möta dem. Det går bra ända till Bengt uttalar de förbjudna orden ’tur att vi inte får några möten’! Det tar bara en minut och i en hårnålskurva kommer en italienare i bil i hög fart rakt mot oss. Vi har precis passerat en varning om att vägkanterna är svaga. Bengt blir tvungen att backa och precis i kurvan är det ju lite bredare så där kan den andra bilen smita förbi. Sen får vi ytterligare ett möte och det blir vi som får backa även denna gång. Det går ju bra, men fy tusan vilken resa.
Den allra smalaste sträckan fotade jag inte, jag hade fullt sjå att hålla i mej och att bromsa.
När vi kört en dryg halvtimme kommer vi ut på en större väg, då har vi kört ca 1 mil!!!! Vi hade bestämt att inte ta någon 11-fika idag utan åka direkt till Soave för lunch. Men vi behöver stanna bilen för att andas ut och då är det ju lika bra att fika också. Vi har hamnat i en liten stad som heter Grezzana och där är gudstjänsten precis slut och mycket folk sitter på uteserveringarna och fikar med kaffe eller Aperol Spritz. Vi behöver kaffe.
Sen blir det full fart mot Soave, nu på mycket bredare vägar. Det märks att det är söndag, det är fullt med folk och såklart fullt på alla parkeringar i närheten av ringmuren som går runt den gamla stadsdelen i Soave. Vi får åka en bit utanför och hittar en parkering i ett villakvarter.
När vi var här för några år sedan köpte vi ett så gott vitt vin från en gård som heter Pieropan, dom har en butik inne i Soave. Vi hittar butiken som är stängd på söndagar, otur!
Men vinet finns i en vinshop där vi köper en flaska.
Det finns väldigt många trevliga restauranger och serveringar här. Men det är fler än vi som tycker det, vi går runt och frågar om ett bord för två på alla ställen, men det finns ingen plats om man inte bokat i förväg. Det slutar med att vi faktiskt får vända tillbaka hem igen för att få något i magen. Det finns en bra restaurang precis där vi bor, den tänker vi ta.
Nu ställer vi in GPS:en på vår hemadress i Negrar och tar bort önskemålet om att inte välja avgiftsvägar. Vi är så hungriga så vi vill ta den snabbaste vägen hem. När vi kört en halvtimme så ser vi plötsligt att vi närmar oss staden Grezzana! Herreguud, därifrån finns ju bara en väg och det är den smala vägen över berget.
Vi vänder och börjar om och nu hittar vi själva (utan GPS) ut på motorvägen mot Verona och vidare hemåt. Puh.
Det är fullpackat med folk på restaurangen där vi bor, men det finns alltid plats för två till, så vi får ett bord. Servitören visar oss en platta där man ska göra sin beställning av mat. Dryck beställer man av honom. Det funkar bra, Bengt vill äta pasta vongole och jag potatisgnocci med pesto, soltorkade tomater och bacon. Oj vad gott detta smakar.
Jag promenerar hem och Bengt åker till affären för att köpa något litet till kvällen. Men på söndagar stänger den stora matmarknaden redan klockan tre. Vi får skrapa ihop lite rester till kvällen.
En kaffe och en bok i solen på balkongen.
