Första natten i Grazzano, och sängen är lika hård som vanligt. Jag har ju en ’resemadrass’ med mej som fungerade bra förra året, men det tar några nätter för att ställa in rätt mängd luft i den, så det kommer nog att kännas bättre framöver.
Idag ska vi åka in till Asti för att kolla på festligheter. Enligt Rosaria måste vi åka väldigt tidigt för att få en parkering eftersom nästan hela staden stängs av redan vid niotiden. Men vi är lite sega idag, så klockan blir strax före nio innan vi kommer iväg. Det tar en halvtimme att köra och vi ställer in GPSen på den stora parkeringen mitt i staden. Det går ju som tåget, inga avspärrningar än så länge och massor av lediga parkeringsplatser. Det är ju så himla bra att vi kan parkera så nära centrum eftersom Bengt glömde sina kryckor i huset…………
Turistinformationen är öppen så vi går in där för att få en karta och ett program över dagens aktiviteter. Damen som jobbar där tar fram en karta över Asti med omnejd och sen börjar hon rabblar sevärdheter i ca 10 minuter, det tar aldrig slut. Hon ritar ringar överallt på kartan, det är ju omöjligt att komma ihåg allt hon pratar om. Men vi har i alla fall en bra karta med massor av röda ringar på, så vi får väl grunna på vilka platser vi ska besöka i lugn och ro en annan dag. Först på programmet idag står flaggviftarna som ska ha sin uppvisning klockan elva.
Så bra, då hinner vi fika innan detta börjar, vi måste ju sitta ner mellan varven så att Bengt orkar vara med hela dagen.
Utanför kyrkan vid torget där flaggviftarna ska ha sin uppvisning hittar vi en pelare som Bengt kan luta sig mot. Här är det skugga vilket är nödvändigt, det är så himla varmt i solen. Vi ser inte jättebra, men det duger. Flaggviftargruppen bildades i slutet av 1960-talet och har sedan dess utvecklats och är nu superduktiga.
Nu är det mer än två timmar innan paraden börjar. Vi går till saluhallen där dom serverar enklare mat och vin idag. Eftersom vi inte kan gå så långa sträckor får vi väl äta och dricka ofta istället. Bengt äter råbiff med tryffel och jag kalvfilé med tonfisksås, det smakar jättebra.
Det är fortfarande en stund kvar till paraden, hahaha då får det bli resans första spritz och till den får man ju lite tilltugg.
Sen är det dags att leta upp en pelare i skuggan igen. Paraden håller på i 1,5 timme så det blir lååång tid att stå. Det är redan massor av folk, men vi lyckas hitta en hyfsat bra plats. Vi ser bra, men det är svårare att fotografera.
Paraden har detta år över 1200 deltagare som är klädda i medeltida kostymer. Det är 21 olika byar/distrikt/städer som medverkar. Varje distrikt presenterar olika teman, tex fest, begravning, eld, jakt, medicin osv. Nästan varje distrikt inleds med en vacker häst. Dräkterna är gjorda av duktiga byskräddare efter verkliga förlagor. Så otroligt vackra, jag som älskar tyger, kan inte se mej mätt på alla plagg. Allt är skräddarsytt för just den person som bär dräkten. Många spektakulära hattar och fantastiska pärlbroderier. Här skulle man gärna vilja vara med och sy, eller hur Ingalill. Något lite enklare plagg kanske man skulle kunna fixa med lite hjälp. Hela paraden avslutas med fyra gigantiska kossor (vet ej vilken sort). Rosaria berättar att dom här kossorna finns till just bara för att delta i denna årliga parad. Tyvärr fick varken Bengt eller jag med dem på någon bild.
Varje år utses en vinnare som bäst representerar paradens historiska tema. En jury bedömer tyger, stilar, tillbehör, frisyrer och utrustningar.
Här kommer massor av foton på vackra dräkter. En och annan näsa, hårkalufs och haka kommer med på köpet. Så blir korten när man är kort i rocken 🙂
Medan vi kollar på paraden ser vi två personer som kollapsat. Överallt finns det sjukvårdare och dom är snabbt framme och hjälper till. Det är säkert värmen som ställer till det.
Direkt efter paraden börjar Palio di Asti som är en ryttartävling. Vi har inte tänkt gå på denna iår, men blev övertalade av kvinnan i turistinformationen. Det är jubileum i år, lite extra festligt. Man firar att det är 1900 år sedan San Secondo dog. Det är inte helt klarlagt, men man betraktar honom som en romersk soldat. ev martyr, och han är skyddshelgon för Asti.
När vi köpte biljetterna till tävlingen hade vi tänkt köpa de allra billigaste. Den unga tjejjen i kassan upplyste då oss (bleka nordbor) om att platserna ligger i gassande sol! Vilken klok flicka, såklart klarar vi inte att sitta i solen, så vi köper lite dyrare biljetter och får plats i skuggan. Det är nästan helt utsålt!
Den här banan med sina läktare är uppbyggd på ett torg mitt inne i Asti. Massor av sand har fraktats hit och allt bara för några timmars tävlingar. Imorgon monteras läktare ned och sanden forslas bort igen.
Det är svårt att fånga loppet på bild. Hästarna rusar fram i full fart. Dom rider barbacka. I varje lopp är det några ryttare som faller av sin häst. Hästarna skenar vidare och ställer till oreda i loppet. I finalen är det en av de ryttarlösa hästarna som är först över mållinjen. Men för att vinna måste ju både häst och ryttare susa över mållinjen tillsammans.
Vi sitter vid en nödutgång och ser hur sjukvårdare vid fem olika tillfällen rusar ut med en person på bår. Det är inte svårt att föreställa sig hur jobbigt det ska vara att stå i den stekheta solen på innerplanen. Det är fortfarande 32 grader i skuggan.
Trötta och svettiga kör vi hemåt. Imorgon får det bli vilodag!!!
Vilka dräkter! Behövs nog en större sysal när man jobbar med så stora arbeten!