Dagbok Ångman – Varverud

Svar på Swantes kommentar 7 sept. – det fanns en bra stol som Bengt kunde sitta och sova i.

Den här natten har varit usel för Bengt. Stolen som fanns på rummet var inget bra att sitta i. Men lite har han sovit i alla fall.

Vi gör oss klara och lastar in väskorna i bilen och går för att leta efter baren där vi ska få vår frukost. Sämsta frukost hittills, det finns bara croissanter med olika fyllningar att välja på. Inga mackor, ingen frukt! Vi ber att få varsin ’tom’ croissant och varsin kaffe. Det får duga!

När vi går ifrån baren stöter vi på Giovanni (hyresvärden) som frågar om vi haft det bra. Han är ju så trevlig så vi har inte hjärta att klaga på frukosten, allt annat har ju varit så bra.

Vi har haft kontakt med hyresvärden till det hus vi ska hyra från och med idag och en vecka framåt. Vi har redan betalt en del av hyran, men det återstår 350 euro att betala och 250 euro att lämna i deposition. Dessa pengar vill hon ha i kontanter. Vi har tur och hittar en bankomat precis bredvid baren där vi tar ut massor av euro. Usch vilken dålig kurs vi får, 1 Euro kostar 12,16 Sek.

Det är ganska öde i staden så här en tidig lördag morgon.

Efter att vi tankat styr vi kosan söderut. Det känns så himla bra att det nu är sista etapp på denna första etapp. När vi ska köra ut ur staden säger vägskyltarna att vi ska åka rakt fram för att nå motorvägen, men vår GPS visar att vi ska ta höger. ”Nu följer vi GPS:en och håller inte på att tjafsa hur vi ska göra”, hahaha fel beslut, vi får köra en ’genväg’, den är troligen något snabbare, men så himla smal och krokig. Bengt kör och jag tar på åksjukearmbanden.

Motorvägen är bred och bra, inte mycket trafik. Sol som vanligt och temperaturen når snabbt upp till 30 grader.

Vindkraftverk har vi knappt sett tidigare, men nu börjar de dyka upp.

Vi rastar på en autogrill. Jag mår rätt illa efter den dåliga frukosten och den krokiga bilfärden, jag är inte sugen på någonting. Men jag köper en Coca Cola!!! Det har jag inte druckit på massor av år, den är vansinnigt söt, men det känns bra i magen. Jag tar över ratten också, och då mår jag mycket bättre.

Landskapet är torrt och kargt, en hel del olivodlingar, men även mycket ödemark.

Vi har meddelat hyresvärden att vi kommer fram till huset mellan klockan 16 – 17. Vi är framme redan vid 15-tiden. Allt har flutit på så bra idag. Vi hinner en sväng till Euro Spinn (supermercado) och handlar lite kvällsmat och lite nyttiga frukostprylar.

Sen möter vi Roberta som är vår hyresvärd. Hon kan ingen engelska, bara italienska. Men med google translate klarar vi oss fint. Hon visar huset, som är jättebra, stort och rymligt och rent och fräscht. Vi får instruktioner om hur vi ska sopsortera och så betalar vi henna alla hundratals euro. Hon lovar att lämna tillbaka 250 euro nästa lördag när vi checkar ut.

Nu kan vi äntligen pusta ut! Vi dråsar ner i korgmöblerna och bara slöar en stund och lyssnar till suset i träden. Huset ligger i ett villakvarter vid en lugn gata, knappt någon trafik alls.

Vi fixar lite pasta med kallrökt lax, det passar oss bra ikväll. Sen händer inte mycket mer. Det känns himmelskt skönt att få packa upp och veta att vi inte behöver packa ihop imorgon igen.

Några bilder från huset.

Det blev 50 mil idag. Så här långt söderut i Italien har vi aldrig varit tidigare.

Och hela resan, på ett ungefär rätt återgiven, 300 mil.

Tjohoo, när vi vaknar är vi faktiskt i Italien!!! Det känns fantastiskt. Det är 15 grader och lite krispigt i luften, men solen kommer strax att öka temperaturen.

När vi ätit frukost, som idag bara bestod av te, kaffe, bröd och pålägg, betalar vi notan för gårdagens middag (vi fick inte betala igårkväll), rummet är betalt i förväg. Det är chefen som tar betalt. Idag har han skjortan nedstoppad i byxorna och ser pigg och välvårdad ut! Kanske startar varje dag på det viset och slutar med lite oordning.

Vi hittar en bensinmack i närheten av hotellet och tankar fullt innan vi beger oss söderut. Här kostar dieseln 1,89 euro/liter vilket blir ca 22,50 sek. Dyrare än i Tyskland, men billigare än i Sverige.

Bengt får börja köra idag, det är inte mycket trafik, men den tätnar snabbt. Mycket långtradare och smal motorväg. Landskapet är bergigt, här är det Dolomiterna, en del av Alperna som syns.

Det blir fort väldigt varmt ute. Vi stannar vid en autogrill och dricker en kopp kaffe och…. här finns croissanter med pistagekräm!!!!! Pistage är min favorit, det smakar supergott (Bengt får smaka).

Vi byter chaufför och susar vidare. När vi närmar oss Bologna blir det väldigt mycket trafik. I mötande 3-filiga körbana är det kö i över en mil. Trafiken är nästan stillastående. Stackars människor tänker vi och är glada över att kön inte är i vår färdriktning.

Idag ska vi inte slarva med lunchen, vi bestämmer oss för att besöka Pesaro där vi övernattat för några år sedan. Vi hittar snabbt en parkering och väljer en restaurang som ser bra ut. Maten smakar jättebra.

Vi tar en kort promenad ner till stranden. Det är 28 grader varmt och många som solar och badar.

Vi åker vidare och nu är landskapet annorlunda, det är mycket jordbruksmark. Inte så många fruktodlingar. Böljande, men inga berg.

Motorvägen följer kusten, det är väldigt många tunnlar. De flesta breda och ljusa, men en och annan smal gammal tunnel med skum belysning.

Vi närmar oss slutmålet för dagen och ringer till vår hyresvärd för att meddela att vi beräknar komma fram klockan halv sex. Vi har hyrt ett rum på Bed & Breakfast för denna natt. Efter ett par snurrar pga felkörningar hittar vi rätt och Giovanni möter oss. En väldigt trevlig kille i 40-årsålderna som kan en del engelska. Han visar oss rummet, som ser fint ut. Frukost ska vi äta på en bar i närheten.

När vi fått nyckeln åker han med oss i bilen för att visa var vi ska parkera bilen. Vi pratar om lite av varje och han berättar att en av hans drömmar är att åka till Sverige. Vi säger att vår dröm (och verklighet) är att få besöka Italien. Hans familj är hans mamma och pappa. Flickvän har han haft i 14 år, men det var nog!! Nu är han singel :-).

Efter att vi andats ut på rummet en stund promenerar vi ner till stranden. Det är nog som ett alldeles vanligt turistparadis med massor av strandområden. Olika färg på parasoller och solstolar i olika områden. Klockan är 19 nu, så det är nästan tomt på gäster.

Giovanni har rekommenderat en restaurang där vi slår oss ner. Dom serverar Aperitivo så det får det bli och en Aperol Spritz, vi är ju ändå i Italien!!

Vi delar en pizza också.

Idag har vi kört 65 mil.

Natten har varit lugn och Bengt har lyckats sova väldigt bra!

I frukostmatsalen är det tomt när vi kommer. Det är inte många gäster som bor här. Vi är nöjda med utbudet, inget överflöd, men vem behöver det?

Hotellet är verkligen bra och prisvärt. Det enda som inte är helt perfekt är de pytte-pyttesmå badhanddukarna och doftpinnarna. Men pinnarna ställer jag ut i korridoren så är det ordnat.

Efter att ha tankat så fortsätter resan, idag ska vi köra in i Italien. Det börjar lugnt och bra, fint väder, fina omgivningar och rätt så lite trafik på autobahn.

Men så dyker det upp en varning på GPS:en. Något har inträffat efter resrutten så resan kommer att bli 140 minuter längre än beräknat.

Bengt kollar google maps och där finns en alternativ resväg. Vi bestämmer oss för att ta den, men då lägger även GPS:en ut en alternativ väg, inte samma. Hur gör vi?? Vi velar hit och dit och tar fel beslut. Nu befinner vi oss i en dubbel kö av långtradare och det står helt stilla! Det finns en liten lucka till höger där jag smiter in och hamnar på en jättestor rastplats. Jag kör igenom hela rastplatsen och ut på ’andra sidan’! Nu har jag lyckats passera en lång del av den stillastående kön och kan köra av på nästa avfart och ta en alternativ väg. Oj, vilket strul. Vi får köra en stor omväg och lyckas ändå inte helt undvika den långa kön som vi förstår beror på en större trafikolycka. Efter ca 2,5 timmar har vi bara kört ca 20 mil och stannar för att ta en fika. Nu får Bengt en gokaka, en dag ’för sent’.

Dagen fortsätter med fler olyckor och massor av köbildning. Även en hel del vägarbeten.

Ett gäng MC-knuttar fixar en egen fil, mellan två av köerna. Och vem vågar inte släppa fram dem!!

En zeppelinare följer oss en bit efter vägen. Så stor. Jag har aldrig sett en sån i verkligheten.

Vi stannar på en vägkrog och köper ett skattemärke för Österrike. Iår kostar det 9,90 euro. Efter allt strul och alla köer idag så är vi rätt så trötta och bestämmer oss för att bara trycka i oss något litet och fortsätta mot resmålet där vi kan äta middag ikväll.

Det är inga gränskontroller in i Österrike och inte är det någon som kontrollerar att vi har skattemärket heller. Vi tuffar på i 100 km/tim som är hastighetsbegränsningen efter denna väg. Det känns lugnt och bra!

På vissa ställen i Österrike har man byggt gigantiska skydd för att träd inte ska dråsa ner på vägarna.

Så kör vi då äntligen in i Italien. Inga gränskontroller här heller, men ett antal vägarbeten!

När vi kommer fram till hotellet är det 29 grader varmt. Vi befinner oss i norra Italien, ca 1 mil norr om Trento. Det känns fantastiskt härligt att kliva ur bilen och andas Italienluft! Vi checkar in och slappar en stund innan vi går ner i hotellets restaurang för att äta middag. Det är ett mindre hotell och en äldre man ’Chefen’, säkert ägaren till hotellet, sköter det mesta.

Det är lite svårt med språket när vi ska beställa mat. ’Chefen’ vill prata tyska (vi är ju långt norrut i Italien), men det är vi ju inte så bra på. Det finns inga menyer, han berättar vad som finns och vi uppfattar ’Pasta’ så det säger vi ja till! En karaff rött vin och en flaska vatten vill vi också ha.

Pastan är i alla fall jättegod. Två olika sorter.

Vi har kört 65 mil idag, det har varit jobbigt på grund av alla köer. Klokt av oss att inte planera för mer än ca 60 mil per dag då det ofta dyker upp hinder i vägen. Nu har vi avverkat 3 av totalt 5 resdagar innan vi når målet i södra Italien.

Idag är ingen vanlig dag, för det är Bengts födelsedag, hurra, hurra hurra!!

Natten har varit besvärlig för Bengt. Stora delar av nätterna sitter han upp och sover, i en soffa eller fåtölj, pga att armarna värker. Han har supersvårt att ligga på sidan i sängen. Men den lilla stol som finns på hotellrummet går inte att sitta bekvämt i, så han har inte sovit mycket. Jag har sovit sådär…. alldeles för hård säng.

Ingen idé att ligga kvar i sängen alltså, så strax efter halv åtta äter vi frukost. Det finns det mesta man kan önska, så vi blir mätta. Redan kvart i nio är vi klara för avfärd. Det är 20 grader varmt och solen skiner från en molnfri himmel.

Vi funderar lite över vilken väg vi ska ta idag. Google förestår A7 via Hamburg, men vi har dålig erfarenhet av A7. Vi valde den vägen de första åren vi reste till Italien och råkande ut för massor av vägarbeten. Bengt är inne på att vi ska åka längre österut på A9 som vi gjort de senaste åren. Men 1 mil innan vi ska välja väg så ändrar han sig och vi kör A7 mot Hamburg.

Visst är det en del vägarbeten men det får man acceptera i Tyskland, det är ju så himla många vägar och så vansinnigt mycket trafik. Hur många långtradare kör på dessa vägar varje dag? Hur orkar man vara långtradarchaufför när man hela tiden blir stående i kilometerlånga köer? Hur kan de planera sina dagar, när är man egentligen framme vid målet? Eller kör de så långt de hinner varje dag och hoppas på det bästa? Det skulle verkligen vara intressant att prata med en erfaren chaufför.

Klockan elva är det dags för fika på en vägkrog. Vi passar på att besöka toaletten också. Trots att det är så många besökare på toa varje dag så är det alltid så rent och fint. Det kostar 1 euro men det är det värt och handlar man något på platsen så drar de av den summan om man sparat kvittot man fick vid entrén.

Det är 29 grader varmt och sol.

Nu får Bengt köra en stund, vi susar vidare mot slutmålet.

Vi rastar ytterligare en gång och byter chaufför. Idag har vi tänkt stanna i någon trevlig liten stad och äta lunch. Bengt googlar och hittar en stad där det ska finnas ett flertal restauranger. Väl framme är klockan halv tre och staden är helt död. De restauranger vi hittar stängde klockan 14 och öppnar igen klockan 17. Det var en nitlott! Inte är det något mysigt här heller. Vi har lite frukt i bilen som vi äter och bestämmer oss för att fortsätta till hotellet istället.

Några kilometer från hotellet ligger staden Tanna, där stannar vi och letar efter något att äta. Till slut hittar vi Zum Löwen, ett omysigt, inrökt ställe med ett flertal bullriga gubbgäng som sitter och ölar och spelar kort eller Yatzy.

Vi beställer varsitt glas vitt vin (man kan välja på torrt eller halvtorrt) och varsin schnitzel (finns många olika att välja på, bla Hawaii med ananas). Bengt tar en original och jag en med sparris. Som tillbehör får vi välja ketchup eller majonnäs. Maten är jättegod, det tycker till och med Bengt. 30 euro för mat och vin, det är ju nästan billigt. Som tur är så har vi kontanter för här tar dom inte kort :-).

Sen är det dags att dra till hotellet. Det är riktigt fint. Rummet känns nyrenoverat. Återstår att se hur det går för Bengt att sitt-sova i denna typ av fåtölj i natt.

Idag blev det 64 mil. Totalt 7 större vägarbeten och några mindre. Det längsta på 11 kilometer.

Nu är vi på väg igen…..

Strax före klockan 10 startar denna höstresa till södra Italien. Vi har mycket packning, som vanligt. Jag har mest, så har det alltid varit. Jag blir inte bättre på att packa lätt trots alla resor. Men så bra då att man kan ha takbox.

Vilket fint väder vi har. När vi lämnar Skänninge skiner solen och det är 18 grader varmt. Solen glittrar över Vättern, Bengt får fota medan vi åker, än är det inte dags för rast.

När vi kört 20 mil tar vi första paus och äter medhavda mackor och dricker kaffe. Vi stannar på en rätt så nygjord rastplats med en stor lekpark, fräscha sittplatser och bra toa.

Vi ringer och pratar med våra snälla grannar som ska titta till vårt hus medan vi är borta, dom är Västergötland idag och plockar lingon. Senare på kvällen får vi se resultatet av deras plockande, dom är verkligen proffs.

Vi kör vidare och utanför Värnamo dyker det plötsligt upp 14 MC-poliser från en påfart. Dom försvinner snabbt i fjärran.

Vi tuffar vidare söderut, det händer inte mycket. Det är rätt så lite trafik fram till att vi byter från E4 till E6, vid Helsingborg, då tätnar trafiken. Som vanligt är det lite köbildning omkring Lödde.

De första milen i Danmark går trögt, det är jättemycket trafik och köer trots att det är 3- och ibland 4-filigt. Vi tar en rast vid en vägkrog och äter några smörrebröd och varsin 0-%-ig öl ( obs lager :-))

Nu har vi bara ca 10 mil kvar och då får Bengt ta över ratten. Innan vi åker på färjan i Rödby tankar vi. Hemma kostade dieseln 24,56 kr/litern. Här i Danmark kostar den ’bara’ 12,89 Dkr vilket motsvarar 20,56 Sek.

Färjan tar oss över Femer Belt på 45 minuter. På bildäck hittar jag en plånbok som innehåller en massa kontokort. Jag lämnar över den till personalen på färjan och hoppas att ägaren blir tokglad över det.

Hotellet vi bor på i natt ligger i Puttgarden, mitt ute i ingenstans, alldeles nära färjeläget.

Rummet är helt ok, vi ska ju bara sova här en natt. Men det är varmt, väldigt varmt, det finns ingen AC, men det finns en liten fläkt och fönstren går att öppna. Utetemperaturen har redan sjunkit till 20 grader, så det blir nog svalare framåt natten.

Idag har vi kört drygt 59 mil.

Det har varit en lite jobbig natt med hård säng igen och jättekonstig kudde. Bengt hade också problem med kudden, det var som ett stort örngott med en massa lös fyllning som bara for omkring, ingen stadga alls. I övrigt är allt med hotellet jättebra.

Frukost serveras inte förrän klockan åtta. Vi gör oss klara, packar ihop och bär ut allt till bilen. Sen går vi in igen och knackar på på frukostrummet prick klockan åtta. Det är väldigt bra frukost, vi äter i lugn och ro. Idag är den sista hotellfrukosten på denna resa och Bengt måste ju fixa sin specialare, ’crossiant med nutrilett’, det är faktiskt den första under denna resa.

Idag är det inga problem att ta sig ut till autobahn. Det är värre att köpa biljett till färjan. Internet funkar inte på våra telefoner, vi får stanna och ta fram extratelefonen och då lyckas Bengt beställa biljetter.

Ett enda vägarbete passerar vi i Tyskland idag. Det är lite trafik och allt flyter på jättebra.

Det är soligt och rätt varmt när vi åker iväg med färjan och alldeles lugnt på havet. Vi äter smörrebröd och dricker kaffe på båten, det smakar väldigt bra, men kostar massor. 45 minuter senare är vi framme i Rödby i Danmark.

Det är ett litet kort vägarbete i Danmark också.

Resan genom Danmark går finfint och vi kör över Öresundsbron och passerar tullen utan att behöva visa pass. Nu är vi i Sverige igen.

Det stora vägarbetet vid Ljungby som påbörjades redan 2018, pågår fortfarande. Man bygger om en sträcka med 2-1 väg till riktig 4-filig motorväg. I november 2021 gick det danska bolaget Barslund, som var byggherrar för projektet, i konkurs. Bygget stod helt stilla till mars 2022 då Svevia fick ta över ansvaret. Hela sträckan skulle ha varit klar hösten/vintern 2022, men är på grund av stoppet försenat till hösten 2023.

Precis när solen går ner är vi hemma i Skänninge igen.

Det är ju skönt att vara hemma igen, på ett sätt. Det har varit en superbra resa med många fina upplevelser. Mycket god mat och dryck och många trevliga möten med nya och gamla människor. Tänk vilket privilegium det är att få resa iväg på detta sätt. Vi tillhör de lyckligt lottade om man tänker på hur världen ser ut idag.

Så sitter man då i TV-soffan igen med te och en ’genemacka’. Imorgon blir det sovmorgon, men sen måste jag nog ut och klippa gräsmattan, den har vuxit en hel del. Så skönt att ha goda grannar som tittat till vårt hus och fixat med blommor, post och annat.

Bengts kommentar: Jag är nöjd, har kunnat checka av det mesta. Vingårdar med provning, Marknader, ’Antipasto, Pasta, Secondi piatti, Dolci’, Pizza, Aperetivo och som bonus två nya Hard Rock Café t-shirts från Verona och Milano.

Vi har kört 70 mil idag.

Så kul att ni läst min lilla dagbok. Tack för kommentarer, det är alltid kul att höra ifrån er 🤗.

Vilken mjuk och skön säng och superfluffigt täcke, jag tror det är bästa på denna resan.

Vi är uppe med tuppen, det är faktiskt en tupp som gal hos grannen, jag hör den när jag öppnar fönstret.

Vi äter frukost redan före halv åtta. Det finns lite av varje, bland annat varma frallor och hemmagjord äggröra. Fullt tillräckligt för mej. Fantastisk enligt Bengt.

Fem över åtta sitter vi i bilen och knappar in adressen till kvällens boende i GPS:en. Jag är lite fundersam, undra om påfarten på autobahn norrut, är avstäng? Motsvarande avfart är ju avstängd (det märkte vi ju igår kväll). GPS:en tror inte det, men mycket riktigt påfarten är ’gesperrt’. Det finns tyvärr ingen skyltning om hur vi ska åka istället. Bengts telefon krånglar, det går inte att komma ut på internet. Vi snurrar in i ett bostadsområde där det till slut bara är återvändsgränder så vi får vända och börja om. Bengt startat vår extratelefon där vi har ett kontantkort och efter en stund kommer internet igång och vi kan navigera efter Google. Det tar oss 20 minuter extra att komma ut på autobahn.

Det är mer trafik än jag hade trott, lördag morgon borde ju vara lugna gatan i trafiken! Men det visar sig att många långtradare är igång och dessutom en massa racerförare som troligen har bråttom till jobbet. Det blir lite stressig körning på autobahn.

Det gäller att vara uppmärksam. Ibland gör långtradarna konstiga omkörningar och då blir det nästan stopp i trafiken bakom. Kommer det då ett ’spjut’ i 160 km/tim eller mer kan det sluta riktigt illa.

Under dagens resa kör jag förbi sex svenskregistrerade långtradare med namnet Karlsson och en italiensk flagga målat på släpet. De är ett stort svenskt transportföretag, nordens ledande vad gäller transporter mellan Sverige och Italien. De har huvudkontor i Växjö och filial i Verona. Det kan ju vara bra att veta om man behöver hjälp med tex flyttransport till Italien 😂.

Vi rastar och fikar och pratar med Nancy i telefon :-).

Vi borde tanka, reservlampan börjar lysa, men vi kan köra ytterligare 10 mil så det är ingen direkt panik (Karin). Det är få tankstationer på den här vägsträckan, det kommer vi faktiskt ihåg från i våras. Vi var i samma situation då och när vi till slut hittade en mack så kunde man inte betala med kort!

Nu hittar vi en mack och tankar fullt och betalar med kort, köper varsin banan och kör vidare. Nu är det Bengt som kör. Det har varit bra väder hela dagen, men nu kommer plötsligt en störtskur. Massor av vatten på vägen, en kort stund, sen är det över. Framrutan blir i alla fall ren och fin.

Bengt har hittat ytterligare ett bra hotell.

Klockan är fyra och jag är hungrig, vi har inte ätit något under dagen idag. Vi bor precis i utkanten av staden och vid första anblick ser den inte mycket ut för världen. Men vi promenerar vidare mot centrum och det visar sig vara en rätt stor stadskärna med många restauranger och butiker. Det bor ca 25000 människor här.

Vi slinker in på en pizzeria. Det sitter ett äldre par (i vår ålder :-)) vid ett av borden, annars är det tomt. Menyn är flera sidor lång, det finns allt möjligt. Då blir man ju ganska misstänksam, men jag tänker att på en pizzeria kan dom väl ändå göra bra pizza, så det är vad vi beställer.

Alltså, vilken besvikelse. Vad är det här? Det är faktiskt den sämsta mat jag fått på hela resan. Känns som en pizza man köpt på någon mack och tinat i micron, hahahaha.

Men detta är kanske en sån pizza man gillar i Tyskland, för efter en stund kommer det rätt många flera gäster som beställer pizza. Jag spanar på kocken, jag vill vet vad han gör, jag tror att han tinar upp färdiga pizzor. Men Bengt tycker att jag är orättvis. Vi ser att han tar fram färdiga pizzabottnar från kylen, sen lägger han på olika saker och skjutsar in pizzorna i ugnen (en riktig ugn, ingen micro). Jag hade ett halvt rätt.

När vi ber att få betala kommer nästa överraskning, dom tar bara kontanter. Det kostar totalt 25 euro (två pizzor, en öl och ett glas rött vin), men vi lyckas bara skrapa ihop knappt 20 euro, så Bengt får ta en tur till bankomaten på torget. Jag sitter kvar som säkerhet, hahahaha, vilken middag det blev!!!

Vi promenerar tillbaka till hotellet. Några foton från staden.

Idag har vi kört 70 mil, det tog oss 7,5 timmar. Det har verkligen flutit på jättebra trots måånga vägarbeten.

Det finns en kortare väg, längre västerut, men utefter den är det ännu fler vägarbeten så den tar längre tid att köra.

Ett litet PS

Bengt hittar några recensioner från restaurangen, de flesta är mycket positiva till maten, särskilt pizzan.

Idag är det packaihopdag igen. Vi har inte hunnit sprida ut oss så mycket denna gång, så packningen går snabbt. På mjölkaffären intill oss hittade vi ett vin häromdagen som det var ’offerta 50%’ på. Vi köpte en flaska för att provsmaka och det var verkligen prisvärt. Medan jag diskar, plockar ihop och sopsorterar går Bengt till affären och köper ett par flaskor av vinet, som kostar 3,95 euro.

Igårkväll funderade vi hit och dit vart vi skulle ta vägen härnäst. Vi bestämde oss för att tuffa hemåt. Det känns lite vemodigt, men någon gång måste vi ju avbryta Italienvistelsen, det får bli idag.

Bengt får börja köra idag. Efter en dryg timme stannar vi och sträcker på benen och köper oss en kaffe. Sen tar jag över ratten. Efter några mil kommer en varning att det lite längre fram är kö i 6 km. Vi kör en liten stund och en ny varning dyker upp, nu anges att kön är 8 km lång. En stund senare börjar kön och den slutar INTE efter 8 km, den pågår i 1,2 mil. Det sinkar oss en dryg timme. Det är inget att göra åt det, bara sitta där och krypköra tillsammans med alla andra trafikanter. Det är verkligen inte vanligt med såna här lååånga vägarbeten i Italien. Tur ändå att vi stannade och tog en bensträckare och en kaffe så vi slipper sitta och vara sugna på det.

Efter ca 30 mil närmar vi oss gränsen mot Österrike. Det får bli ett stopp på det gamla vanliga stället så att Bengt får köpa den goda ölkorven med sig hem. Det har han gjort två gånger tidigare. Vi fikar igen och köper vägskattemärket som man måste ha för att resa igenom Österrike. Det har varit runt 22 grader varmt, men här är vi på hög höjd så temperaturen har sjunkit till 19 grader men solen skiner.

Vi kör in i Österrike utan att märka av någon gränskontroll. Det är vackert här.

Vid den tyska gränsen står vakter med kpist och kollar in i alla bilar, de flesta får passera utan att bli stannade, men bilen framför oss, en täckt skåpbil, får köra åt sidan för att bli kontrollerad. Usch, jag får alltid dåliga vibbar när jag ser vapen ’på riktigt’. Kanske är det för att man har turen att se dem så sällan.

I fjärran tornar molnen upp sig, temperaturen sjunker till ca 15 grader, men solen fortsätter skina hela dagen.

Jag fortsätter köra tills det återstår dryga 10 mil. Vi stannar för att tanka, dieseln kostar 2,31 euro här i Tyskland (ca 25,50 sek). När vi nu åker norrut ökar bränslepriset igen, undra vad det kostar i Sverige idag. Vi delar på ett ’Bratwurstmål – texas-style’. Det smakar faktiskt väldigt gott.

Bengt får ta över och köra den sista sträckan, vi håller på att inte hitta ut från macken, det är massvis med långtradare som parkerat för natten. Dom står i långa rader och på vissa ställen lite hullerombuller så de spärrar den ordinarie utfarten.

Jag försöker fota den fina solnedgången, men det går ju inget vidare bl a på grund av en väldigt skitig framruta i bilen.

Strax efter klockan sju är det mörkt. Det är jobbigt att köra på autobahn i mörker, som tur är blir det bara några mil.

När vi har 4 km kvar till kvällens boende ska vi ta av från autobahn, men den avfarten av avstängd!!! Vi har tur, det finns en avfart en halvmil längre norrut. GPS:en ruttar om, vi tar nästa avfart och svänger ut på autobahn igen, nu på väg söderut. Vi hittar hotellet direkt och det finns parkering precis utanför dörren. Såå skönt att vara framme, det blev en lång dag. I 10 timmar har vi varit på resande fot.

Hotellet, Wilder mann, ligger strax norr om Nürnberg. Det är jättefint, rätt så nybyggd med fräscha rum.

Dagens etapp blev 69 mil. Det stora vägarbetet i Italien är konstigt nog inte utmärkt på Googles karta.

Det är ju lite kortare väg att åka genom Schweiz, men det går inte så bra när man har många flaskor vin i bagaget :-). Eftersom Schweiz inte är med i EU gäller andra regler för införsel av alkoholhaltiga drycker. Det krångliga sättet är att betala tull och skatt för alla flaskor när man åker in i landet och så får man tillbaka pengarna när man åker ut, förutsatt att alla flaskor är oöppnade. Sen kan man ju alltid chansa förstås. Det är säkert inte någon stor risk att man blir kontrollerad.

Idag ska vi ta tåget in till Milano.

Vi promenerar till stationen, det tar ca 20 minuter. Köper biljetter, stämplat dem, hinner ta en kaffe innan vi hoppar på tåget till Milano.

Det tar ungefär en timme mellan Bergamo och Milano. Tåget är fullt. Det är ingen kontroll av biljetterna. Vi förvånas av hur många flerfamiljshus som ligger väldigt nära spåret. Även en del rätt så nybyggda hus. Vilket buller de som bor där måste utstå.

Vi kommer in till centralstationen i Milano och köper biljett till Metron som tar oss till Domen.

Första gången vi var i Milano var vi inne i Domen och vi gick även en tur på taken. Jag minns att det var häftigt, men också att det regnade rätt rejält så vi var lite rädda för att halka på taket.

Vi har siktat in oss på att äta lunch på mozzarellabaren Obica som ligger i närheten av Domen. Vi hittar ingången på en bakgata, där finns en hiss och en anvisning att åka upp till sjunde våningen. Där uppe finns en galleria med olika matställen och försäljning av mat och vin och andra godsaker (dyrt och lyxigt). Klockan är ungefär halv ett och det finns väldigt många lediga bord på terrassen. Under tiden vi äter blir det proppfullt.

Bengt beställer Polpo (bläckfisk) som han längtat efter. Jag tar tre smårätter, buffelmozzarella, tomater med pesto och parmaskinka. Allt är jättegott. Bengt portion är inte så stor, så han får en del från min :-).

Vi sitter länge och njuter av maten och miljön. Sen promenerar vi mot en speciell butik för att Bengt ska kunna shoppa igen.

Vi har tänkt att ta en aperetivo vid kanalen i den mysiga stadsdelen Navigli, så vi går i sakta mak däråt. Vi är alldeles för tidiga så vi måste dra ut på tiden. Jag kollar några klädaffärer på vägen, men hittar inget som jag gillar. Vi sätter oss ner och vilar på en servering som har gott kaffe.

Vi går vidare, det är rätt så långt mellan centrum och Navigli, lika bra att ta ytterligare en vilopaus.

Det är så kul att studera folk som passerar oss. Här en kvinna som bär en trave böcker på huvudet, så häftigt. Det borde man öva på, fin hållning och båda händerna fria.

Så är vi då framme vid kanalen som är kantad av serveringar.

Klockan är ungefär sex, det är inte så mycket folk som äter aperetivo, det är lite för tidigt. Folk brukar komma vid 19- 20-tiden säger servitören. Men vi slår oss ner på ett mysigt ställe som har buffé. Man betalar för en drink och så får man äta så mycket man vill från buffén.

När vi är mätta och nöjda promenerar vi till Metron och åker till centralstationen. Under resan som tog ungefär en kvart har det hunnit att mörkna, oj så snabbt det gick. Vi får vänta en dryg halvtimme på tåget som går 20.10.

Vi är lite trötta när vi stiger av tåget i Bergamo, klockan är drygt nio och Bengt har riktigt ont i benet. När vi kommer hem har vi gått 14,5 km enligt Bengt klocka, så det är inte konstigt att han har värk, han har kämpat bra idag.

Denna morgon tar vi det väldigt lugnt, jag är rätt så risig i magen. När vi ger oss av från lägenheten vid 11-tiden känns det bättre igen.

Idag ska vi ta en tur upp till den gamla stadsdelen här i Bergamo. Många har pratat om att den är så mysig och fin.

Från lägenheten är det ungefär 20 minuters promenad upp till en bergbana som tar oss den sista branta etappen upp på berget.

Det är låång kö till bergbanan men det finns två vagnar som kör i skytteltrafik och resan tar bara några minuter, så det går snabbt att ta sig upp. 6 euro kostar det för två personer, tur och retur.

Det finns personal på plats som räknar oss när vi kliver ombord, det ryms 40 personer i vagnen. Vi står som packade sillar, några få har munskydd (det är inte längre något krav på det).

Det blir lunch på en uteservering på ett av torgen, Piazza Vecchia. Vi beställer en polenta med gorgonzola och en spenat slungad i grädde och parmesan och delar på detta. Det blir precis lagom, bröd ingår också. Polenta verkar vara en specialitet här i Bergamo, vi ser att de serveras på flera ställen.

Det är ett jädrans liv på torget, flera skolklasser verkar träffas här, det är massor av barn i alla åldrar.

När vi ätit ser vi oss omkring på det otroligt vackra torget.

Fontänen Contarini, som skänktes till staden 1780, ligger mitt på torget.

Vi går in i en byggnad där det finns ett museum och det 52 meter höga tornet Torre Civica. En av oss gillar ju att klättra i torn😀😨. Vi pratar med kvinnan i infodisken som berättar att just idag är museet stängt, men tornet är öppet. Dessvärre är hissen trasig, men det går bra att gå i trappan, det är 228 steg upp till toppen. Det gör vi.

Trappan är ’inbyggd’ så även jag tar mej upp, men benen är inte speciellt stadiga när jag når sista trappsteget. Precis när jag kommer upp slår klockan ett slag, jag håller på att få dåndimpen för jag fattar ju inte riktigt vad det är. Det bara skräller i hörapparaterna. Det är fler än jag som blir skiträdd.

Sen tar man ju hundra bilder på utsikten, några kommer här.

Det var nästan läskigare att gå ner än upp. Det blev många pauser på vägen.

Vi fortsätter vandra omkring i gamla stan. I en liten gränd står det massor av folk och kollar in i ett skyltfönster. När vi kommer fram förstår vi varför, herreguud va gott det ser ut.

På ett litet torg kan man köpa glass och kaffe i samma servering. Det är inte så vanligt. Glass sälja oftast i glassbarer där man inte kan få kaffe.

Vi fortsätter vår vandring och snart har vi gått runt hela stadsdelen och kommer tillbaka till bergbanan.

Vi tar bergbanan ner igen. Nu är det knappt någon kö alls.

Nu har vi pinnat på väldigt mycket idag, det syns på Bengts gångstil. Efter en kort promenad genom den nya stadsdelen sätter vi oss ner och vilar en stund. Jag upptäcker en man som står och vaktar vid ett övergångsställe på gatan intill där vi sitter. Han har gul väst med någon text på ryggen och en ’spade’ som han sträcker ut och stoppar bilar respektive fotgängare. Jag funderar varför, det är inte speciellt mycket trafik och glest med fotgängare. Men efter en stund, klockan är halv fem, stormar barn tillsammans med vuxna ut från någon skola/fritids i närheten och det blir kaosartat på gatan och vid övergångsstället. Nu behövs verkligen denna man, han gör ett bra jobb. Han verkar känna alla också, ler och pratar och vinkar till bilisterna. Det pågår under ca 15 minuter, sen är allt lugnt igen och mannen tar av sig västen, tar på sig en hjälm och susar iväg på sin vespa.

Vi handlar lite pasta som vi ska värma till kvällsmat och sen går vi hem. Enligt Bengts klocka har vi gått 9 km idag!!