Dagbok Ångman – Varverud

Vaknar av väckarklockan 06.30! Dags att lämna Meggiano för denna gång. Vi packar bilen (det blir trång i baksätet med alla vinkartonger), äter söt-frukost och checkar ut. Kommer iväg redan kvart över åtta. Åker mot Leonardo da Vinci-flygplatsen för att lämna Elisabeth och Åke där. Deras flyg till Arlanda går halv två. Bilresan går bra, vi är framme redan halv elva. Tråkigt att lämna dem, men det är ju bara temporärt, vi ses snart igen :-).

Sen åker Bengt och jag norrut igen. Tar kustvägen på östra sidan mot San Marino. Bitvis mycket trafik. Massor av tunnlar och broar! Karin- detta spräcker vårt tidigare rekord på MC-resan till Lofofen :-).

Är framme i San Marino vid fyratiden. Har inte varit här tidigare. Vilken fin liten stad. Checkar in på ett bra hotell i den gamla stadsdelen. Vi får inte köra in och parkera bilen på hotellets parkering förrän klockan nitton och den måste ut ur staden senast klockan nio imorgonbitti. Träffar ett par från Sverige som checkar in på samma hotell. Två surriga norrlänningar, från Holmsund utanför Umeå.

Strosar omkring i staden en stund. Blir rekommenderade en restaurang av hotellportieren, men det är tyvärr fullbokat. Hittar ett annat ställe som verkar bra. Bengt beställer Lasange och  jag en pastarätt med zuccini och ost. Maten smakar bra. Vi sitter utomhus, det är fem bord i rad och vi sitter vid det mittersta. Alla som sitte runt om oss är tyvärr rökare, det är nästan lite komiskt! När den ena rökt klart börjar den andra – suck.

Dessutom är det ett stort gäng med svenska killar i olika åldrar, troligen på konferens, som äter på samma restaurang. Många är redan väldigt onyktra. Efter ett tag börjar de skråla och sjunga svenska visor – hmmm – låter faktiskt inte alls så bra. Vi låtsas inte om att vi också är från Sverige :-).

Telefånstatus: Nu kan jag inte ringa annat än nödsamtal – samtal till mej går inte fram. Men… det finns wifi här på hotellet och det funkar bra. Jag kan även surfa utanför hotellet :-). Men det går inte att ladda över bilder från telefonen hit till bloggen!

Ååå så härligt – solen är tillbaka och med den kommer värmen.

Vi är ’hemma’ hela dagen och ligger vid poolen, läser, fikar och äter lunch. Det enda badandet idag blir som tidigare dagar här i Meggiano, dvs Elisabeth doppar sig. Det är faktiskt lite svalt i vattnet. Bengt och Åke fixar med takboxen. Åke gör en insats för miljön och går iväg med alla flaskor till sopsorteringen.

Vi lagar en god middag. Ravioli fylld med ricotta och spenat. Hemmagjord tomatsås, sallad med tomat, ruccola och fetaost samt en jättegod pesto. Vi jobbar på att tömma kylskåpet eftersom vi åker härifrån imorgon. Återstår lite ost samt en del frukt som vi ska ta senare ikväll. Vi har beställt söt-frukost till klockan 07.30 imorgonbitti vilket innebär ”piccolo problemo” för vår värdinna då hon bor flera mil härifrån. Hon är nog morgontrött :-). Imorgon åker vi vidare mot olika mål!

Nu blir det fruktstund med ost och en flaska vin från Narni!

Telefonstatus: Jag har lyckats skicka två Whats app-meddelande idag!!!!! Och tagit emot svar från båda. Men sen var det stopp igen, så mina nya svar ligger här på kö!

By the way – vilken tur att det är jag som har problem med telefåånen och inte Bengt, hahahaha.

Men usch – vaknar av att det regnar och är kallt, ca 15 grader! Då får det bli utflykt idag också. Vi bestämmer oss för att åka till en liten stad som heter Trevi. Vi blir tvungna att ta på jackor och Bengt och Åke har letat fram långbyxor!!

Trevi är en fin liten stad, men den har inte mycket att erbjuda mer än vackra hus och mängder av gränder. Det är bättre väder, men inget som inbjuder till att åka hem och lägga oss vid poolen, så vi hoppar in i bilen och åker till Assisi. Staden ligger ytterligare ca 3 mil norrut och vi kan ta motorvägen, så det tar bara drygt en halvtimme.

Detta är verkligen en vacker stad. Vi promenerar upp till högsta punketen där det ligger en borg. Utsikten är fantastisk. Det blåser förskräckligt och är molnigt. Vi äter lunch på en riktig turistfälla, men det är fin utsikt och det smakar rätt så bra. Åke och Elisabeth äter resans första lasange, Bengt och jag tar risotto med svamp. Hejjar på två svenska killar som också hamnat där.

Vi strosar omkring i staden, besöker den stora basilikan. Vid jordbävninen 1997 skadades kyrkan, men det såg vi inga spår av nu.

Bengt shoppade en ryggsäck och en t-skirt. Elisabeth en fin schal (sen köpte de också en present till Linnéa och en till Eilert). Jag köpte två kakelplattor som jag ska lägga på den nya lilla uteplatsen som jag planerar att fixa när vi kommer hem :-).

På hemväg stannade vi till på supermarket och handlade lite till morgondagens frukost. Handlade även 12 paket (!!!) Piadini som vi ska ha med hem. Supergott att fylla och värma dubbelvikt i stekpannan!

Det är kallt – vi äter kvällsmat inomhus (jag tar på fleecetröjan).

Försökte ringa Viktor medan jag hade täckning på telefonen – men fick inget svar – du jobbar säkert :-). MEN…. jag fick meddelande om att mitt saldo är 1.35 euro!!!! Jag har inte ringt ett enda samtal och bara skickat ETT sms sedan jag betalade 5 euro för att låsa upp simkortet. Herreguuud – vart tar pengarna vägen – är det någon annan som ringer på mitt abonnemang ?????

Foton kommer senare

 

Bengt fyller år!!!

Vi hade planerat att tillbringa dagen vid poolen och äta middag i en liten by på kvällen, men…. det var dåligt väder när vi vaknade. Rätt så kallt och molnigt. Vi bestämde oss för en liten tripp för att dricka födelsedagskaffe. Vi åkte åt motsatta håll vi tidigare varit, till byn Cerreto de Spoleto. Det var en väldigt liten by. På torget satt mammor med sina småbarn, i övrigt nästan helt öde. Vi avverkade byn på ca 5 minuter. Det fanns ett café, men inget bra fikabröd, så vi åkte tillbaka hem igen.

Solen hade nu kommit fram och det var hyfsat varmt så vi fixade fika på terassen! Sen låg vi vid poolen och läste våra böcker. Det blev dåligt med badandet idag igen. Elisabeth tog ett snabbdopp (utan badmössa)!!!

Under tiden vi fixade lunch började det regna. Vi tog en liten siesta och gjorde oss sedan klara för att besöka en restaurang som vi blivit tipsade om av ägaren till vårt boende. In i bilen igen och ca en halvtimmes bilfärd ner till byn. När vi gått alla trappor upp till den mysiga restaurangen möttes vi av ett litet anslag där det stod ungefär ”tisdag 6 sept har vi stängt, välkommen den 7 igen”. Suck!!

Vi bestämde att åka till närmast större stad, Spoleto. Där hittade vi en restaurang i den gamla fina stadsdelen, där lokalbefolkningen brukar äta. Bengt ville ha en trerätters och eftersom han fyllde år fick han bestämma. Till huvudrätt beställde Elisabeth och jag ”mixed grill” vilket vi aldrig kommer att göra igen. Så mycket mat!!! Kött, fläsk och korv av alla dess sorter – vi orkade inte ens äta upp halva portionen! Bengt och Åke åt andra rätter som de gillade!

Men så klart måste vi ändå trycka mer en Dolce :-). Jag tog en semifreddo med amaretto – jättegod, de andra åt crema Catalana, Bengts favvo-efterrätt!

PS – min telefon fungerar – jag har täckning när vi kommer till de större orterna, men inte i den lilla by vi bor i. Får komplettera med bilder när vi flyttat härifrån.

Idag var det dax för utflykt igen. Vi åkte till Spoleto, en hyfsat stor stad några mil från vårt boende. Där fanns en Wind-butik där jag försökte få hjälp med mitt telefonproblem. Mannen i butiken pratade dålig engelska, men han förstod att inget funkade med mitt abonnemang. Han ringde och surrade en lång stund med supporten. Dom kom fram till att att mitt simkort var spärrat eftersom saldot var minus 75 cent. Jag som ringt ett enda samtal och bara skickat ett par sms! Jag fick ingen förklaring till varför pengarna var slut – jag måste ha blivit lurad och fått ett riktigt skitabonnemang. Men om jag betalade 5 euro skulle allt ordna sig. Det gjorde det också, jag kunde ringa, skicka meddelanden och surfa (=GLAD!!). Ända tills vi kom till vårt boende – nu har jag ingen täckning – hoppas det ”bara” är det (=SUUUUR)!

Vi åkte vidare till en liten stad som heter Montefalco som är känd för att producera gott vin och god olivolja. Vi stannade på första bästa vingård (det fanns 90 vingårdar i trakten). Blev hälsade välkomna av ägaren, en jättetrevlig man som pratade bra engelska. Vi provade två vita, två röda samt ett rött dessertvin (Elisabeth testade även ett rose). Mycket goda alla sorterna! Det röda vinet har fått utmärkelser både i Tyskland och Frankrike! Och så fick vi prova olivolja – å gud så god den var. Vi blev ju naturligtvis tvungna att handla en del flarror vin och olja :-). Ägaren frågade om vi ville äta en god lunch till en bra peng – såklart ville vi det. Han ringde in till staden och bokade bord på en restaurang han kände till (säkert hans kompisar).

Det blir ju väldigt tjatigt – men oj vilken mysig liten stad! Vi parkerade bilen och stretade uppför en brant för att komma till torget där vi skulle äta. Väldigt god lunch, charktallrik med ostar, äggplanta med tomat och mozarella, zucciniblomma fylld med ricotta och finhackad zuccini och en grön örtsås. Till detta drack vi samma vita vin som vi smakat på vingården. Behöver jag säga att det var toppen toppen-gott?

Bordet bredvid vårt satt ett gäng killar med kameror och filmutrustning. Några av dem pratade svenska. Jag frågade vad de filmade. De höll på att göra reklam för en italiensk man som stickade till bla Prada!!! Häftigt!

Sen strosade vi omkring och njöt av den vackra staden. Bengt hittade bra öl (nu igen).

Vi befinner oss nu i Umbrien, det är mycket vacker natur här. Lite som i Toscana, fast inte så turistiskt.

Vi möttes av ett riktigt störtregn när vi kom hem igen. Men det varade inte så länge, nu är det uppehåll igen :-).

PS – tack för era kommentarer – det är jättekul att läsa!

Bilder får jag lägga till när jag har täckning på telefonen.

 

 

 

Ännu en härlig dag i Italien. Varmt och soligt.

Idag har vi beställt frukost på boendet. Oj – sötchock! Müslin är jättesöt. Det finns en sorts matbröd, hyfsat gott. Inget smör!!! Äggen är så välkokta att gulan är delvis grön. Sen finns där chokladfyllda gifflar pudrade med vaniljsocker, sockerkaka beströdd med strösocker samt en mjuk kaka med ett tjockt lager fikonsylt- allt är så himla sött. Vi bestämmer att fixa egen frukost de återstående dagarna. Nu är vi ju vana vid mycket frukt och inget sött alls (och smöööör så klart) :-).

Ja, sen blir det en dag vid poolen, mestadels läsandes böckerna under parasollerna. Vi delar trädgården och poolen med ett par från Tyskland, som bor i lägenheten intill vår. Det blir inte mycket bad idag – faktiskt bara Elisabeth som hoppar i en snabbis. Vid incheckningen blev vi tilldelade varsin badmössa som är ett måste i poolen!! Hahahaha – inga bilder på det ;-).

Det blir lite molnigt på kvällskvisten så vi orkar ta en liten promenad i den branta byn! Man ser hur långt som helst! Sen lagar vi mat och äter ute i trädgården.

Imorgon ska vi se om vi kan hitta en Wind-butik igen :-).

Bilder kommer senare!

Ingen bra start på dagen!! Bengt har en fruktansvärd huvvevärk, det finns inget varmvatten och spolningen till toan på översta våningen går sönder.

Bengt får piller, Emanuel fixar varmvatten och vi berättar för honom att toan är trasig. Som tur är finns det ytterligare två badrum/toaletter.

Efter frukost packar vi bilen. Det blir trångt men det går. Åke och Elisabeth sitter i baksätet tillsammans med tre vinkartonger. 4 stora resväskor får faktiskt plats i bagaget och resten har vi i takboxen.

Vi åker till den lilla fina staden Narni. Mycket gammal och mycket vacker (börjar nästan bli lite tjatigt med alla vackra städer). Eftersom det är lördag förmiddag trodde vi att det skulle vara marknad. Men i Narni är det denna lördag istället något event med bla serietecknare. Det är lång kö till två gubbar som skriver autografer. Vi hittar iaf ett bra fik och får oss en kopp kaffe med tillbehör. I en lite speceriaffär får vi tips om att man kan köpa vin från Narni och det gör vi så klart. Åke shoppar en skjorta och en tenniströja på rea.

Sen åker vi vidare till Terni, en större stad, där vi letar telefonaffär som ska kunna förklara varför mitt abonnemang inte fungerar. Klockan fem över ett hittar vi Wind-butiken som så klart stängde klockan ett. Siesta i flera timmar, eftersom det är lördag kan tjejjen i affären intill inte garantera att Wind-butiken öppnar något mer denna dag.

Vi shoppar lite istället. Både Elisabeth och jag hittar rea-fynd. Varsin klänning faktiskt, inte varje dag jag köper klänning. Sen är det tji att hitta något ställe som serverar en lättare lunch. Det är visst bara kondis öppna denna tid på dagen, allt annat är stängt. På väg tillbaka till bilen dyker det plötsligt upp ett hål i väggen där en dam gräddar bröd, som ser ut som mjukt tunnbröd, vi väljer att fylla dem med prosciutto, ruccola och ost. De är ljuvligt goda.

Så åker vi mot vårt nya boende, tror vi iaf. På ett ställe ska vi under en järnväg och i sista minuten ropar Elisabeth stopp!! Hon kommer på att vi har takbox och underfarten är bara 1,70 meter, det är ju alldeles för lågt! Tack Elisabeth! Bengt backar tillbaka på den smala vägen. Vi åker vidare på toksmala vägar upp i bergen. Detta känns inte bra – hur ödsligt ska vi egentligen bo? När vi kommer fram till byn, finns där bara några enstaka hus, ganska ruffiga dessutom. Jag går ut och frågar en liten, liten gammal tant. Eller frågar kanske är mycket sagt, jag pekar på vårt dokument där namnet på boendet står och hon bara ruskar på huvudet. Vi letar på gps:en och hittar ytterligare en ort med samma namn – 3,5 mil därifrån (ca 1 timmes bilfärd). Det är bara att åka igen. Till slut når vi byn. Även den ligger högt upp i bergen men i en betydligt trevligare by.

Vi checkar in på Agriturismo Roccagelli och får veta att den restaurang som skulle finnas 150 meter från boendet inte existerar. Vi får slingra ner till närmaste by, 10 minuter säger tjejjen, det tar minst en halvtimme, vi kör ju fel ett par gånger också. Vi handlar på resans mest anonyma mataffär. Sen äter vi god mat i en annan by. Denna trakt är känd för sin tryffel. Elisabeth och jag äter carbonara med tryffel och Bengt äter lamm med tryffel. Åke provar italienska korvar. Allt smakar väldigt bra, vi sitter i en trädgård under hängande lyktor – allt är så mysigt.

Åter hemma dråsar vi i säng direkt.

I denna by har jag ingen täckning alls på min mobil. Det är bara jag som har ett italienskt abonnemang och bara jag som inte har täckning. Bilder får komma lite senare 🙂

 

Idag har vi bara varit ’hemma’. Legat vid poolen, badat, fikat och ätit hemlagad middag. Förberett oss för lördagens flytt till nytt boende.

Vi lade märke till att Emanuel har en dam på rummet :-).
Sent på kvällen kom det nya hyresgäster till den andra lägenheten på gården. Den har stått tom under veckan.

Mitt nya italienska abonnemang slutade att fungera. Jag kan inte längre skicka SMS, MMS eller ringa ut – suck!

Jag lägger ut några bilder senare!

Idag var det dags för utflykt igen, nu till Orivieto. Staden ligger ca 8 mil norr om vårt boende. Denna stad är verkligen vacker. Staden ligger på en klippa väldigt högt. Vi parkerade bilen och tog rulltrappor upp till ”centrum”. Där fanns en fantastisk dome från 1200-talet. 100 arkitekter arbetade med utformningen av den. Vi tittade även in i den fina teatern. Många vackra byggnader att kika på. Orivieto är också känt för det vita vinet som tillverkas här. Vi köpte med oss ett par flaskor hem.

Vi åt en fantastisk lunch. Charktallrik med olika salami, skinka och ostar. Samt Caprese (tomat, mozzarella och pesto). Till detta drack vi det vita vinet som smakade väldigt bra!

Vi hann med att njuta av Italiensk glass också – mums!

Middag skulle vi äta på ett ställe som expediten i vinaffären rekommenderade. Men tyvärr är vi ofta lite för tidigt ute när vi ska äta middag, klockan var ca halv sju, och restaurangen hade ännu inte öppnat. Synd – det är alltid kul att prova något som rekommenderas av de inhemska. Men…. det fanns ju en massa andra ställen att välja bland så vi åt gott igen. Åke åt jättegod risotto men det blev lite besvärligt med de hela små skaldjuren – väldigt petigt!

Ikväll kom Emanuél ut redan då han hörde vår bil, så han tog hand som hundarna direkt 🙂

Idag har det regnat. Vi hann sitta vid poolen ett par timmar innan åskan brakade loss. Vi bestämde att göra en utflykt till den lilla staden Viterbo, en av de mest välbevarade medeltida städer i Italien. Det är väldigt tät växtlighet som kantar vägarna i dessa trakter, så det är inte mycket till utsikt när man kör omkring. Vägarna är rätt usla. Även de lite större vägarna är gropiga som sjutton, och smala. Det är inte jättekul att köra på kvällen när det mörknat, vita linjer existerar knappast. Vägskyltarna är smala och väldigt många på samma ställe så det är lätt att välja fel avfart i rondellerna :-).

Vi åt väldigt god lunch i en liten gränd, men husets vin var ingen höjdare (men billigt, 6 euro för en liter – man får det man betalar för). Sen promenerade vi omkring och tittade på de mycket gamla husen, var bl a in i en liten kyrka. Det är en märklig känsla när man tänker på hur avancerat de byggde för så många år sedan! Elisabeth och jag försökte shoppa lite också, men utan framgång, vi hittade var sitt nagellack för 1.9 euro.

Middag tog vi på en pizzeria. Stenugnsbakade, rätt brända, men jättegoda pizzor. På väg till bilen passerade vi en piazza där det samlats massor av folk. Vi frågade en polis vad som var på gång och senare förstod vi vad hon sagt, nämligen att det var en procession. Det var en slags hyllning till ett helgon, Santa Rosa från 1258. De hela inleddes med en paradorkester som spelade en trudelutt. Sen kom vakter och poliser och mängder av karlar i alla dess åldrar. Många bar facklor. Sen kom några bärande på en kista där

själva Santa Rosa låg. Åke tyckte hon såg rätt så ”tör” ut i hyn :-). Det var nog ungefär hela stan som var ute och kollade på detta. En ledare skrek ”viva Santa Rosa” och allt folket svarade  ”viva Santa Rosa”, det var verkligen mäktigt!

När vi kom tillbaka ”hem” var klockan ca elva. Vi öppnar en stor grind för att köra in bilen och det är varje gång problem med att de båda hundarna som bor på gården, smiter ut. Sen gör dom som dom vill, vi har svårt att få dem att gå in igen. Nu var det dessutom mörkt ute, så de smet iväg en rätt bra bit. Som tur var kom ”vaktmästaren” (vi kallar honom Emanuél eftersom vi inte kommer ihåg vad han heter – han är från Peru och pratar bara spanska) och då lyssnar de och vänder tillbaka in igen. Kan ju lägga till att jag inte är så inblandad när det gäller hundarna, jag försöker hålla mej undan eftersom jag är hundrädd :-).