Dagbok Ångman – Varverud

Swante och Ingalill – Ja, det blev verkligen en trevlig kväll. Det är kul att vi får hänga med på lite av varje.

Ewa – Maten var ’hämtmat’ från byn så vi fick inga recept.

——————————————

Vi hade planerat att åka till Casale imorgon, torsdag, för att gå på marknad där, den är så trevlig och lagom stor. Men nu får vi vädervarningar, imorgon kommer det att ösregna och storma i hela vårt område, då vill man inte gå på marknad. Om vi överhuvudtaget ska hinna med någon marknad denna vistelse så måste det bli idag, så vi kör in till Asti, där är det marknad.

Det är risk för regn idag också, vi tror att det är därför det är något färre marknadsstånd än det brukar vara, men det gör absolut inget, marknaden är stor ändå.

Vi går omkring och kollar lite här och där, jag köper ett linne av en person som syr själv, det är inte vanligt att man ser. Bengt har i alla år kollat in vagnen med friterad mat och i år slår han till och köper en mix som vi kan äta ikväll.

Massor av fräsch frukt och fina grönsaker.

Det är jättevarmt idag också. Vi går till närmaste café och pustar ut.

När vi sätter oss i bilen för att åka hem igen har jag fått ett meddelande i messenger, från Bengt. Han har skickat en länk med vädervarning för Asti. Så himla konstigt, det har han ju absolut inte gjort. Något har hänt, det har skapats tre olika grupper i hans messenger där denna varning skickats ut. Personerna i grupperna är helt slumpmässigt valda, i en grupp är det jag, Swante, en svensk kvinna som vi haft kontakt med för att få tips om restaurang här i trakten, en kille i Skänninge som samlar in grejer till Ukraina och en kompis från Bjärred! De två andra grupperna innehåller nästan samma personer. Vad dessa människor ska tycka det är konstigt att Bengt skickar vädervarningar till dem, från Asti, hahahaha, liiiite roligt är det ändå! Han blir något stressad innan han lyckas ta bort grupperna. Sen blir man såklart orolig, vad hände? Är det nåt skit i telefonen. Men det har inte hänt något mer efteråt.

På eftermiddagen blir himlen alldeles mörk och vi tror det ska börja regna, men det blåser bort. Vi blir sittande utomhus med varsin bok.

Klockan fem har vi bokat tid för att besöka vingården Sulin för att handla några flaskor vin att ta med hem. Alla tidigare år har vi träffat sonen, Vittorio, men denna gång är han alltför stressad för att hinna med oss. Vi får handla av hans kusin börjat jobba i företaget förra hösten. Hon kommer direkt från vinodlingen och ber om ursäkt för att hon har ’jobbarkläder’ på sig.

Skörden började i måndags och ska pågå en bit in i oktober. Årets skörd blir bra, det har varit lagom varmt och lagom regnigt.

På kvällen äter vi Fritto misto med ett glas öl.

Och så ser vi första avsnittet av ’Över atlanten’.

Swante – vi är lika spända som du på vad som ska hända 🙂

Ingalill – Det är pasta, salsiccia, ricotta och parmesan, sen lade jag på färska tomater i bitar.

———————————-

Så varmt det är redan på morgonen. Vi funderar på vad vi ska hitta på och bestämmer oss för att åka till Vignale och äta lunch.

En person i en italiengrupp på FB har tipsat om en restaurang i Vignale som ska vara jättebra. De två senaste åren har vi besökt stan för att äta, men båda gångerna har restaurangen varit stängt på grund av semester. Men iår är den öppen.

Det finns ett Enoteca (butik som säljer vin) i anslutning till restaurangen, vi kollar in där. Oj, vilket utbud, men väldigt många viner är dyra. Vi hittar i alla fall ett par flaskor som vi köper med oss hem.

Vi promenerar runt i staden i väntan på att restaurangen ska öppna. Det finns såklart en stor och pampig kyrka, men den är stängd.

Det är en vidunderlig utsikt över området, så himla vackert.

Det finns flera fina målningar i staden, lite här och där målade direkt på fasaden.

Så öppnar restaurangen och vi beställer lunch. Det är ungefär tusen grader varmt, men det finns parasoller som ger bra skugga. Vi delar dagens Antipasti, som är salami med färskt fikon, en supergod kombo.

Efter det blir det varsin vegetarisk lasagne med ricotta och spenat.

Vi dricker ett väldigt gott glas vitt vin till maten, på druvan Arneis. Vi ber att få köpa med ett par flaskor av vinet, men det är tyvärr slut.

Efter lunch åker vi tillbaka hem.

Det gäller att se upp i trafiken här på landet. Här går de gamla paret i lugn och ro med sitt barnbarn. Det är genomfartsvägen i byn, men bilarna får väja :-).

Nu börjar en väntan på vad som ska hända denna eftermiddag och kväll. Bengt är rätt säker på att Rosaria sa klockan fem. Strax före fem är vi ombytta och klara. Rosaria syns inte till någonstans, däremot är ett par från Belgien här och badar i poolen. Vi väntar till kvart över fem, sen går vi bort och kollar läget vid poolen. Belgarna ska med på samman event som vi ikväll, men det är klockan sju!

Vi går tillbaka till vårt lilla hus, jag äter en frukt och en liten macka så jag inte ska svimma av hunger. Vi gör så lite som möjligt eftersom det är så himla varmt. Klockan tio i sju kommer Rosaria och hämtar oss, vi kan åka med dem.

Efter en kvart har vi ’städat’ ur alla prylar i deras bil, så vi ryms där och så susar vi iväg. Vi ska till borgmästaren, Mauro Rodini, som vill bjuda på lite mat ikväll. Han har precis blivit omvald som borgmästare och är nu inne på sin andra 5-års period. Max 3 perioder får de sitta, Rosaria gjorde det.

Han bor i ett jättestort hus långt ute på landet. Det är vi, Rosaria och Claudio, paret från Belgien inklusive fruns mamma samt ett ungt par som också är från Belgien och ägarna till vingården Capretto (där vi var förra året). En stor hund och två kolsvarta katter.

Vi blir bjudna på en massa smårätter och vin.

Efter smårätterna blir det Agnolotti, en slags ravioli som serveras av Maurio och fru Capretto (vingården). Maurio lever ensam i sitt stora hus.

Det är ett himla surr runt bordet. De flesta pratar italienska men det är även engelska, franska, flamländska och så en del svenska.

Det är väldigt trevligt, Rosaria försöker översätta så vi ska hänga med i samtalen. Det blir en lååång kväll, och i ärlighetens namn blir det rätt jobbigt, man känner sig lite utanför. De andra har träffats flera gånger och har många gemensamma minnen som de surrar om. Inte förrän klockan elva bryter vi upp.

Eftersom Mauro är ensam tycker Rosaria att vi ska hjälpa honom att duka undan och att diska glas och kastruller. Det gör vi damer så gärna…… medan herrarna går runt i huset och kollar på Mauros samling av fortskaffningsmedel. De står lite här och där i huset, aningens stökigt kan man tycka :-).

Sen åker vi hem i kolsvarta natten, Claudio kör.

Ingalill och Swante – tack, min mage mår bra idag! Det var nog tyvärr bara råbiffen som skulle passera!

Svante – jag har aldrig tänkt på att stöpa är nåt obekant, vi har sagt det om en stor ’sats’ av deg eller mat eller annat. Kul att du nämnde det!

——————————————–

Oj, vilket åskväder det varit i natt. Riktigt hårda knallar. Nu på morgonen är det svalt men inget regn. Det går bra att äta frukost utomhus.

Vid elvatiden tar vi bilen och åker in till Asti. Vi ställer bilen på den jättestora parkeringen strax intill centrum. Den har tidigare varit avgiftsfri, men från i år kostar det 1 euro per timme att stå här. Vi hittar en automat där det går att betala med kort. Timern i automaten förlänger parkeringstiden med FYRA minuter varje gång man trycker på plustangenten, vi tänker stanna i stan i några timmar så det blir en massa knapptryckningar. Och plötsligt får vi maxtid, ett dygn = 8 euro. Det vill vi inte ha så vi får börja om igen och försiktigt stega oss fram till 3 timmar. När vi äntligen är klara och går mot centrum märker vi att man hade kunnat parkera med EasyPark!! Hahaha, men nu vet vi det till nästa gång.

I helgen har det varit den årliga hästkapplöpning på ett av torgen. Nu håller man som bäst på att montera ner läktarna, vilket jobb!! Så många rör och ställningar som ska skruvas loss och plockas ihop. Sen ska all sand som hästarna sprungit på tas bort. Vilken jobb för några timmars underhållning.

Dags för lunch.

Efter den ’lätta’ lunchen får vi plats med en piccolo coppetta gelato.

När vi kör hemåt tar vi en extra sväng runt stan och hamnar i ett område där vi inte tidigare varit. Där stöter vi på en otroligt tjusig kyrka, Porta Paradisi. 1902 påbörjades byggandet av kyrkan i dess nuvarande utseende, den invigdes 1912 och det sägs att följande söndag kom fler än 7000 nattvardsgäster till den nya kyrkan. 1993 besöktes kyrkan av påven Johannes Paulus II.

Vi stannar till för att kolla lite på resterna av en gammal mur som vi ser utefter en gata. Det är svårt att hitta någon info om muren, men den byggdes troligen på 1300-talet.

Bengt lagar middag, idag blir det pasta med salsicca. Till det en iskall Birra Moretti som svalkar skönt i värmen. Ikväll är det 28 grader och vindstilla.

Precis när vi svalt sista tuggan kommer Rosaria för att höra hur vi mår. Vi passar på att fråga henne om hon kan hjälpa oss att kontakta Fratelli Natta (vingården där dom inte pratar någon engelska), så vi kan handla några flaskor vin med oss hem. Jamen, Claudio är där precis nu, med några andra gäster, så snabba er på så hinner ni dit medan han är kvar och kan hjälpa er att tolka.

Vi dukar undan och hoppar in i bilen och kör ner till vingården, det tar bara några minuter. Vi hoppar över vinprovning, vi handlar direkt eftersom vi känner till deras vin så bra.

Jomen, just det….. Rosaria frågade om vi vill hänga med på nåt imorgon eftermiddag (eller var det kväll). Vi fattade inte riktigt vad hon sa, men vi tackade ja. Spännande :-).

Kristina, men vilken kul idé att kolla på street view, det borde man förstås göra. Måste genast kolla just den rastplatsen. Hahaha den fantastiska toaletten finns ju på en mycket bättre bild än den jag tog. Den lånar jag.

————————————–

Det känns hemtrevligt att vakna här i Grazzano, inget konstigt alls. Nu är det sjätte året vi är här och det mesta är sig likt. Rosaria berättade stolt igår att de införskaffat en tvättmaskin till oss. Vi har ju fått tvätta inne hos henne de åren vi varit kvar i flera veckor, men hon har insett att det är bättre att gästerna får en egen maskin. Den står utomhus, bakom husknuten.

Tyvärr är min mage inte så glad idag. Jag åt en liten bit råbiff (Carne-cruda-piemontese) igårkväll, kanske är det den som spökar. Jag har mått dåligt av den vid ett tidigare tillfälle. Jag måste bestämma mej för att inte äta denna rätt någon fler gång, trots att den smakar väldigt gott.

Egentligen skulle vi varit med på en mässa i en liten park här i Grazzano på förmiddagen idag, med tillhörande aperetivo, men jag vågar inte åka någonstans.

Det blir en dag i lugn och ro istället, det är inte alls helt fel efter tre dagars bilåkande.

Provar att äta lite frukost. Här är den igen, den fantastiska utsikten man ofta drömmer sig tillbaka till, och nu är vi här!

Rosaria kommer förbi och kollar läget, hon är nog lite fundersam över att vi inte dök upp på mässan. När hon får höra att jag är krasslig i magen frågar hon om jag vill ha lite kokt ris, det är jättebra för magen och hon ska ändå laga en portion till barnbarnet som är på besök. Det tackar jag ja till.

Efter en stund kommer hon tillbaka med en tallrik kokt ris som hon strött parmesan över. Det smakar rätt bra, Bengt får såklart också smaka.

Vi packar ut det sista ur bilen och tar ner takboxen. Sen åker Bengt till snabbköpet och handlar. De har gjort om en hel del i butiken och ökat hyllorna med vin, nu finns det massor. Medan vi är här nere brukar vi prova en och annan flaska från affären. Priserna varierar från 7 euro och uppåt, sen finns det förstås extrapris och då kan de kosta runt 5 euro eller ändå mindre. Kvaliteten varierar också väldigt mycket, varje köp är en chansning.

Priserna är ungefär som i Sverige, kanske något billigare.

Medan Bengt handlar ligger jag i en solsäng (under skärmtaket) och läser. Magen har lugnat ner sig betydligt. Jag läser en bok som är väldigt omtalad just nu, som Karin rekommenderade ’De fenomenala fruntimren på Grand Hotel’ av Ruth Kvarnström-Jones.

Bengt har köpt vit fisk som han steker. Tillsammans med böner, vitlök och lite ricotta blir det en god middag. Ölen han köpt är väldigt god, men den skummar alldeles för mycket. Jag dricker vatten idag.

Nu planerar vi för morgondagen. Enligt prognosen ska det regna en del på förmiddagen men det återstår att se, en prognos är en prognos och stämmer inte alltid in.

Kul att ni läser, Ingalill, Ewa och Swante! Jag vet att många gillar kålpudding, dock inte jag. När svärmor var hos oss i Älandsbro (många, många år sedan) gjorde hon ibland en jättestöpa kålpudding som jag brukade ställa ut på bron för att det doftade (stank) i hela huset :-).

Jag hör att flera har problem med att se bilderna. Det verkar vara lite skakigt, ibland funkar det, ibland måste man klicka på bilden för att se den. Bengt har provat att öppna länken med Firefox.

Klockan ringer 07.00, vi har en lång resdag framför oss och behöver komma iväg tidigt. Vi får inte komma fram till Grazzano för sent eftersom vi är inbjudna till lokala festligheter…….

Frukosten är jättebra, mycket att välja på.

Klockan är strax före halv nio då vi sätter oss i bilen och susar söderut. Enligt GPS:en ska vi vara framme 14.43, men så ska vi ju ha lite raster och så ska vi passera några vägarbeten och annat smått och gått, så vi räknar med att vara framme vid 17. Det är ju också så att det är fri fart i Tyskland på vissa sträckor, jag vet inte vilken hastighet GPS:en räknar med då, men den är säkert mycket högre än den hastighet vi håller. När man har takbox på bilen rekommenderas det att man inte kör fortare än 140 km/timme, så det gör vi inte!

En smal och krokig väg genom ett skogslandskap leder oss ut på motorvägen. Vi är väldigt nöjda med hotellet, här kanske vi bor fler gånger.

Eftersom vi ska passera både Österrike och Schweiz idag behöver vi köpa vägskattemärken att klistra på bilrutan. Vi stannar vid första bästa mack för att inhandla dessa. Vi passar på att tanka också. Här i Tyskland är det väldigt vanligt att när man tankat så måste man in på macken för att betala. Detta skapar såklart ofta köer vid automaterna. Så är det vid denna mack. Det är fem pumpar och köer vid alla. Vi hamnar bakom en liten bil med fyra tjejer som troligen aldrig tankat tidigare. Dom får inte upp tanklocket. Bengt konstaterar att de skruvar åt fel håll, dessutom är tanklocket låst. Han är på väg ut för att hjälpa dem, men precis då lyckas de skrattande lösa problemet.

När vi närmar oss Österrike börjar de höga bergen och Alperna att skymta. Det är lika häftigt varje gång.

Det flyter långsamt genom gränskontrollen mellan Österrike och Schweiz. Vi ser två bilar som blir kontrollerade. Vi sitter beredda med passen men polisen bara nickar åt oss och vi får passera.

Det är vackert i Schweiz men vi ger oss inte tid till att stanna, det får bli några fotominnen genom bilrutan.

Strax innan tunneln som ska ta oss under San Bernardinopasset ska det finnas en matservering där vi tänker stanna och äta lunch. När vi kommer dit visar det sig att restaurangen är övergiven, kvar finns en jättestor toalettanläggning och en liten kiosk. I kiosken finns Croque monsieur och Hotdog. De tar evigheter att tillaga men smakar helt ok.

Toaletten är en variant vi aldrig tidigare sett. En gigantisk rostfri behållare och över den en nedfällbar toalettsits.

Så åker vi in i den 6,6 km långa San Bernadinotunneln. Den har en höjd på 2 066 meter över havet (Nordtoppen på Kebnekaise är 2096 möh). Tunneln öppnades 1967, den har bara ett körfält i vardera riktning, omkörning är förbjuden ändå blir det sällan trafikstockningar här. Det har dock hänt att trafiken stoppats på grund av att stora flockar flyttfåglar upptäck tunneln som en genväg och måste hjälpas att ostört få flyga genom tunneln. Visst låter det märkligt!

Väl ute ur tunneln fortsätter vägen i sicksack med många broar som klättrar längs berget.

Sen dröjer det inte länge förrän vi är inne i Italien. Inga gränskontroller här heller.

Och vips är vi framme i Grazzano…. njaa riktigt så enkelt är det inte. När vi har ca 10 minuter kvar på vår resa kommer vi fram till ett ställe där vägen är helt avstängd. Vakten som jobbar där kan ingen engelska men vi fattar att vi måste vända och välja någon av två alternativa (om)-vägar. Vi har ju kört i dessa trakter massor av gånger så det är rätt så bekanta för oss, men vi kommer att bli försenade! GPS:en är inställd på snabbaste vägen och dumt nog kör vi efter den vilket innebär att vi får klättra genom den gamla stadsdelen i Ottiglio. Det är jag som kör och jag gillar INTE att köra i gränder som är så smala att bilen knappt får rum, dessutom tvära kurvor. Bengt får lova att inte bli arg om jag råkar köra för nära någon byggnad och skrapa bilens lack (eller nåt ännu värre).

Men sen är vi framme och blir så väl omhändertagna när vi rasar ur bilen helt genomsvettiga och rätt trötta. Klockan är kvart över fem.

Bengt kör en tur ner till snabbköpet och handlar frukost till imorgon.

Vi byter om och gör oss klara för att hänga med på kvällens byfest. Det är byns krögare och vinmakare som serverar sin allra finaste mat och sina bästa viner. Festen hålls vid byns gamla skola. Rosaria berättar att skolan lades ner för ett antal år sedan, det krävdes 50 barn för att den skulle få fortsätta drivas, men det fanns bara 40 barn i byn. Den gamla lärarinnan som arbetat i skolan i över 40 år är på plats ikväll och blir lite ’firad’. Byn får bidrag (minns inte från vem) för att hålla fastigheten i gott skick. Stora renoveringar har gjorts. För att få dessa bidrag behöver byn arrangera några event varje år, där alla innevånare bjuds in (och även lite annat löst folk, som turister tex).

Det är massor av folk, hela byn plus lite utomsocknes. Det är verkligen feststämning.

Klockan nio undrar Claudio om vi är trötta och vill åka hem. Vi tackar ja till erbjudandet. Det har varit en lång dag och vi känner oss helt nöjda med kvällen. Vi har träffat en del ’gamla’ bekanta och blivit presenterade för några nya ansikten.

Vi packar upp en del och sen blir det godnatt.

Idag har vi kört 62 mil.

Vägskatten i Österrike kostade 11 euro (gäller 10 dagar), i Schweiz 44 euro (gäller hela kalenderåret). Vi har kört på motorvägar i Italien och passerat tre olika betalstationer där vi totalt betalt 16 euro.

Marja och Kristina, tack för feedback och kul att ni är med, trogna kompisar :-).

Redan halv sju är jag på gång, ingen av oss har sovit speciellt bra i natt. Sängarna är lite för mjuka (hör och häpna)!! Strax efter sju beger vi oss ut för att söka efter ett kafé där vi kan äta frukost eftersom hotellet inte erbjuder någon sådan. Vi hittar ett bageri på torget som har öppet denna tidiga timme, vi är inte ens de första gästerna. Det blir kaffe och mackor till frukost idag.

Vi susar iväg söderut klockan 08.00. Enligt GPS ska vi vara framme vid dagens mål klockan 14.00. Efter att ha kört i Tyskland ett antal gånger förstår vi att det inte stämmer.

När klockan är 11.22 är sluttiden ändrad till 15.42, det läggs till minuter hela tiden. Så här många vägarbeten och stopp och krypkörning har vi nog aldrig varit med om. Det är tur att vi inte har någon speciell tid att passa ikväll.

Några foton från vägarna. Inga köer på bilderna, det har vi sett nog av i verkligheten.

Vi stanna och äter en helt ok lunch på en vägkrog.

Klockan är halv sex och vi är bara kilometer ifrån vårt hotell, nu kan det väl ändå inte bli fler förseningar?? Men jodå….. vägen till hotellet är avstängd. Hahaha, men det finns en alternativ väg som bara är några kilometer längre, så bra!! Vi hamnar på en smal väg på rena landsbygden.

Hotellet ligger i en liten, liten by där det inte finns mycket mer än ett hotell, en skola, en kyrka och lite bostadshus. Inte en människa syns till. Men hotellet är trevligt, ett stort rum får vi på andra våningen. Det finns såklart ingen hiss, men vi har ju bara varsin (skittung) resväska att släpa på så det går bra.

Hotellet har en restaurang med servering i trädgården där vi äter middag.

Det är 32 grader varmt. Jag svalkar mej med en Aperol Spritz efter maten. Bengt beställer en grappa, men den är slut så han får en tysk motsvarighet. Obstler heter den och smakar ungefär som rå grappa.

Efter maten går vi en promenad och kollar på kyrkan. Den är låst så vi får nöja oss med att kolla utsidan.

Några bilder från byn Marktlustenau där vi bor.

Idag har vi kört 72 mil. Den första timmen i regn och 17 grader. Sen har det blivit varmare och varmare och är 32 grader när vi kommer fram till hotellet.

Totalt har vi haft ca 1,30 timmes rast under dagen. Om man jämför första prognos som sa att vi skulle vara framme 14.00 och lägger på 1,30 timmars paus så borde vi varit framme ca 15.30. Vi var framme strax före 18.00. Vägarbeten och andra köer och stopp har tagit 2,30 timmar. Tyskland alltså!!! Man är rätt mör efter en sån här dag i bilen.

Då är det dags igen att påbörja den årliga Italienresan. Så härligt att komma iväg ännu en gång.

Vi lämnar en trädgård som fortfarande är grönskande, luktärterna har verkligen blommat rikligt i år och för första gången bär päronträdet frukt, en massa fina päron på gång, dock några veckor kvar till de är riktigt mogna. Skönt att vi har en god granne som kommer att vattna det som behövs och ta hand om det som går att skörda. Och en annan god granne som kommer att klippa gräset vid behov.

Klockan är strax efter tio när vi sticker iväg.

Vi tankar fullt på macken i Skänninge, idag kostar dieseln 16,94 kr/liter.

Första stopp blir efter ca 20 mil. Vi har kaffe och mackor med oss och fikar i det fina vädret.

När vi byter från E4 till E6 tätnar trafiken och det blir kö. Så vanligt i dessa trakter där vi bott några år. En bil har fått problem och måste bärgas.

Vi bestämmer oss för att äta en sen lunch innan vi lämnar Sverige och stannar i Katrinetorp strax söder om Malmö. En gammal gård med anor från 1800-talet med en stor park och historiska trädgårdar. I det mysiga trädgårdskafeét serveras god mat.

Till Bengts stora glädje är det kålpudding på menyn denna vecka. Jag satsar på en caesarsallad.

Efter maten fortsätter vi resan söderut. Vi är så nöjda med att ha stannat och ätit så god mat på ett så mysigt ställe…….

men…. strax innan betalstationen vid Öresundsbron blir det tvärstopp. Bron har stängts av för ungefär 10 minuter sedan. Hade vi inte stannat och ätit….

Bengt googlar på trafikinformation för Öresundsbron och får uppgift om att det är en bil som brinner och att bärgningsarbetet beräknas pågå till klockan 17.10 och nu är klockan 15.30. Nästan 2 timmar kommer vi att bli stående!! Men det kunde ju varit värre, tänker på de som satt fast i snöstormen i vintras.

Efter en stund har de ändrat prognosen, bron ska öppnas redan 16.50. Men vad händer… nu är klockan 15.55 och nu öppnar de de!! Hurra! Nu susar vi vidare mot Tyskland.

Det är jättemycket trafik runt Köpenhamn, men det flyter på hela tiden utan stopp. Kvart i sex är vi framme vid färjan i Rödby och får åka med den som går kvart över sex. Det är 30 grader varmt och lugnt på havet.

Inga kontroller för att komma in i Tyskland, nu är det bara ett par mil kvar till Heiligenhafven, där vi ska bo inatt. En liten stad med drygt 9000 innevånare. Vi har bott här en gång tidigare, för tio år sedan, då körde vi motorcykel.

Efter lite dividerande får vi vårt rum och en parkeringsplats till bilen. Det är ett litet hotell och personalen verkar inte ha någon större erfarenhet av att ta emot nattgäster.

Vi tar en bit mat på en restaurang vägg i vägg med hotellet. Bengt äter schnitzel och jag nöjer mej med en liten räksoppa (toppad med vispad grädde ??!!). Båda rätterna smakar bra. Det ingår till och med en liten sallad till Bengts rätt.

Efter en liten promenad går vi tillbaka till rummet. Det blev en bra dag.

Idag har vi kört 63 mil.

Karin: Vad uppmärksam du är :-). Jo, jeansen gick att få på, men ’note to myself’ Ta inte med NYTVÄTTADE jeans nästa gång.

Jag vaknar av att väckarklockan ringer. När gjorde jag det senast? Det vet jag inte, jag vaknar alltid innan den ringer och kan stänga av den utan att behöva höra ljudet. Jag har sovit så bra i natt, sängen är toppenmjuk och skön.

Det regnar och är 15 grader varmt. Frukosten är väldigt bra, det finns allt möjligt. Mycket mer än man behöver.

Halv nio har vi packat ihop, checkat ut och sitter i bilen. Hotellet ligger intill en jättestor hästgård. Om vi inte hade haft GPS igårkväll hade vi nog inte hittat hit. Hotellet ligger gömt bakom ett enormt stort stall.

Det är ett riktigt ruskväder idag, det regnar kraftigt och blåser när vi kommer ut på autobahn. Många bilister kör ändå vansinnigt fort. På vissa sträckor är hastigheten sänkt till 110 km/tim vid regn, här märker man ändå att många saktar ner och håller en mycket lägre hastighet än vid torrt väglag.

Idag är faktiskt första dagen det regnar på oss sedan vi åkte hemifrån (om vi minns rätt). Det regnade någon natt i början, men inte på dagtid. Vi har verkligen haft ett kanonväder. Eventuellt lite för varmt vissa dagar.

Vi rastar på en rätt sunkig vägkrog. Det är färre vägkrogar här i norra Tyskland än längre söderut. Vi köper en espresso, en vanlig liten kaffe och en chokladmuffins, det kostar totalt 12,17 Euro, vilket blir ungefär 145 sek. Hutlöst dyrt.

Idag är det nästan inga störningar alls i trafiken. Några mindre vägarbeten, men inga stopp.

Det händer inget speciellt efter vägen. Vi har lite olika åsikter om hur vi ska köra när vi kommer upp i norra Tyskland. Jag röstar på att köra den rakaste vägen, men då kommer vi rätt nära Hamburg och Bengt är lite orolig för att det ska vara mycket trafik och långa köer där. Bengt vill köra som vi alltid gjort, dvs vi svänger norrut tidigare och kör lite mindre vägar för att undvika att komma nära Hamburg. Eftersom det är jag som kör, så får jag bestämma, vi åker mot Hamburg :-).

Denna gång blev det ett bra val, det var inga köer alls runt Hamburg. Då vet vi att vi kan välja denna väg om vi vill, den är kortare och går mycket snabbare.

Vi stannar och äter en lättlunch och beställer biljett till färjan. Det strular, som det alltid gör, men till sist lyckas vi få igenom beställningen.

Vi träffar ett par svenskar från Ystad när vi lunchar. Dom har varit två veckor i Frankrike och Tyskland och dom tycker det ska bli jätteskönt att komma hem igen. Dom ser lite förvånade ut när vi berättar att vi varit ute på resa i nästan sex veckor.

Idag hamnar vi först i kön till färjan. Oj, vi har aldrig stått så långt fram i båten tidigare, hur långt fram ska jag köra?

Det gungar rätt bra idag. Det är lite vingligt att gå faktiskt. Jag har armbanden på mej :-).

Rampen fälls ner så att vägbanan kan kopplas ihop med båten och vi kan köra av som första fordon.

Dom ropar i högtalaren att man ska ha passen framme eftersom det kan bli kontroll, men oss viftar dom bara förbi.

Bengt får köra resten av resan, genom Danmark, över bron och in till Malmö. På den svenska sidan är det också passkontroll, men återigen vinkas vi bara förbi. Flera bilar framför oss kontrolleras ordentligt.

En vacker solnedgång får bli sista bilden för denna resa. Nu ska vi stanna i Skåne ett par dagar och hälsa på släkt och vänner. Det ska bli jättetrevlig.

Den här resan blev så himla mysig, vi har upplevt så mycket och njutit av så många unika miljöer. Och så himla roligt att Åke och Elisabeth ville hänga med oss ett par veckor. Vilken lyx att kunna göra på detta viset!

Tack ni som kommenterat, det är kul att läsa för oss. Ett särskilt tack till Swante som skrivit nästan varje dag!

Den sista dagsetappen blev ca 65 mil.

Swante: Hahaha, i takboxen vågar vi inte ha något vin, det blir för tungt. Men om jag säger så här…. resväskorna får vi ha i baksätet ;-).
Bengt har räknat ut att det är 12 mil längre att inte åka genom Schweiz.

Seefeldt ligger 1200 möh och är känt som Österrikes längskidhuvudstad. Här finns 279 km längdskidspår. Skidorter är en av de mest besökta turistorterna i Österrike. Tre gånger har de varit med att arrangera vinter-OS, även VM-tävlingar har hållits här.

Hotellet är bra med bra frukost.

Bengt frågar om han får ta ett foto av hyresvärden, men det vill han inte, han vill ta foton av oss istället, så då får han väl göra det då.

Vi ger oss inte tid att stanna och kolla något i Seefeldt trots att hyresvärden försöker med alla möjliga trix. Vi kanske återkommer ett annat år. Idag vill vi komma iväg så fort som möjligt, men vet aldrig hur lång tid en resa i Tyskland tar. Klockan kvart i nio startar vi dagens etapp. Solsken och 7 grader varmt. Jag sätter igång rattvärmen, så skönt!

Det är häftigt med alla spetsiga höga berg längs vägen. Efter bara ca en mil passerar vi den Tyska gränsen.

En sån skillnad det är på trafiken i Tyskland jämfört med Italien. En sån disciplin tyskarna har. Exempelvis när det är ett vägarbete där hastigheten sänks från fri till 80, så håller dom 80 eller i alla fall inte mer än 90. Det är ju väldigt hetsigt på autobahn, men ändå väldig ordning och reda. Det gäller att ha koll i backspegeln så man inte blir skrämt när någon visslar förbi i 200 knyck.

Idag blir det lättlunch på en vägkrog i Tyskland. VI delar en macka med falafel.

Dom gör reklam för svenskt Fika. Kul, men vi ser inget av det inne på vägkrogen.

Det odlas solrosor på stora fält utefter motorvägen.

Vi rastar för att byta chaufför, nu har vi bara ca 1,5 timme kvar till hotellet. Jag pratar i telefon med Lisbeth och berättar hur bra det flyter på idag. Visst har det varit några vägarbeten, men vi har aldrig blivit stillastående, eller ens kört långsammare än 80 km/timmen.

Man ska aldrig, aldrig, aldrig säga så!!!! Bara en kort stund därefter blir det tvärstopp. Jag kollar i google och där syns en olycka med ett tidstillägg på 1 timme. Plötsligt är det 2,5 timmar kvar till hotellet. Vi har blivit stående precis vid en avfart på den trefiliga autobahn. Några bilister snirklar sig ut på avfarten. En tokstolle lite längre fram vänder och kör mot trafiken i höger vägren för att komma in på avfarten (kan det verkligen ha varit en tysk??) Vi tar ett snabbt beslut och snirklar oss också ut på avfarten. Så tuffar vi på ute på landsbygden, det är mycket trafik, men det är trevligare att köra, om än långsamt, än att stå helt stilla i bilkö. Vi möter flera räddningsfordon som kör i ilfart med tjutande sirener. Undrar verkligen vad som hänt.

Efter den lilla omvägen känner vi att vi ändå är i så bra tid så vi kan göra en avstickare för att äta något innan vi kör till hotellet. Vi åker till Wittenberg. Det var ju här som Martin Luther spikade upp sina teser på porten till slottskyrkan (universitetets anslagstavla). Vi var här på hemväg från Italien 2018, då gjorde vi en ordentlig rundtur i stan. Idag nöjer vi oss med att äta mat. Vi hittar en italiensk restaurang med en stor uteservering, där slår vi oss ner. Det är 23 grader varmt (lite italienkänsla)! Detta är nog den sista kvällen vi sitter utomhus och äter på flera månader. Det är flera som äter pizza här, vi beställer varsin. Egentligen är det väl tokigt, att äta pizza när man precis lämnat Italien! Ja, det är tokigt, det är ju inte samma maträtt, men dessa var ändå rätt goda.

Men sen då…. ännu tokigare. Vi köper varsin glass som inte heller kan jämföras med Italien. Det är väl så att vi vill hålla kvar Italien en liten stund till.

Wittenberger Marktplatz, den stora öppna platsen mitt i stan.

Nu är vi trötta efter en lång dag. Vi går tillbaka till bilen och kör de sista två milen till hotellet. Det blir snabbt mörkt, vägen till hotellet går genom flera små byar där ingen verkar bo, det lyser nästan inte i något hus.

Vi hittar fram till hotellet som ligger ute på landet. Det är så mörkt, men jag tror det ligger intill en jättestor bondgård, eller hästgård, vi får väl se imorgon bitti.

Det är ett jättetrevligt hotell, mycket större än de vi brukar bo på. Vi får ett rum på bottenplan, så skönt att slippa kånka väskorna uppför trappor. Rummet är jättestort och sängen…… woow, supermjuk!

Idag har vi tagit oss ännu en bit norrut. Det blev totalt ca 66 mil med omvägen för olyckan och den lilla avstickaren till Wittenberg.

Nu är klockan tio på kvällen och när vi kollar på google maps ser vi att motorvägen A9 fortfarande är avstängd. Det måste ju ha med olyckan att göra eftersom trafiken flöt på där strax innan vi kom. Vi såg ’stoppet’ endast några hundra meter framför oss.

Swante: Du har rätt om oskrivna regler, det finns nog i varje land, inte minst Sverige. Lite kul ska det bli att komma hem igen och höststäda i trädgården. Men måste det vara så kallt???

Strax före sju ringer väckarklockan, det var längesen jag behövde ställa den. Det är bara 13 grader, men solen skiner redan.

Sista frukosten här för denna gång, vi sitter ute som vanligt, trots att det inte är så varmt. Rosaria och Claudio kommer och säger hej då och vi ses igen. Sen sticker dom iväg till flygplatsen i Milano för att åka söderut.

Vi plockar ihop det sista, gud va mycket grejjer vi har. Bilen är full! Klockan nio lämnar vi Grazzano Badoglio.

Det finns två vägar att välja mellan, vi väljer den större som går via Milano. Det kanske är ett tokigt val, det vet man inte. Vi vet inte hur den andra vägen funkade just idag. Men utanför Milano är det jättemycket trafik och vi blir sittande i bilkö i 40 minuter då trafiken bara kryper fram. Ska man byta fil eller inte?? Jag brukar alltid lägga mej i filen längst till vänster, den brukar flyta på bäst, men idag går filen i mitten lite fortare. Bilar byter fil kors och tvärs, men jag blir kvar, vi har ju inget bråttom och man tjänar så lite på att hålla på att byta. Till sist släpper det och vi susar vidare.

Då möter vi en så låång kö, långtradare i dubbla led och personbilar i den vänstra filen, stackare som sitter där och svettas. Det är 27 grader varmt.

Vi har ett ärende i Negrar så vi passar på att äta lunch där också. Vi letar upp ett ställe där vi ätit god mat flera gånger tidigare. Restaurangen är jättestor och lunchrusningen är över, vi är nästan ensamma. Här är det så modernt så man får kolla in menyn på en läsplatta och beställa både mat och dryck den vägen. Bengt provar en Pasta Carbonara och jag en sallad med skinka och mozzarella. Vi får in maten snabbt och det smakar bra.

Så åker vi vidare till vingården Recchia där vi ska handla några flaskor vin. Här har vi varit så många gånger, vi tycker mycket bra om deras vin.

I Piemonte var ju de flesta vinodlarna klara med sin skörd, men här i Valpolicella pågår skörden för fullt. Vi möter flera traktorer med vagnarna fulla av druvor.

Så fortsätter vi norrut, i sista stund ser vi att GPS:en tänker styra in oss på en genväg genom vinfälten, vi har åkt där förut, det var så himla smalt och krokigt så det vill vi inte göra om. Vi åker tillbaka till tätorten och börjar om därifrån. Så småningom är vi ute på motorväg igen.

Det har varit varningar ganska länge, på digitala vägskyltar, om att det kommer att bli kö för långtradare. Och plötsligt hinner vi ifatt kön. Den är över 2 mil lång!! Som tur är så flyter trafiken i vänster fil så det är bara att köra förbi hela den superlånga kön. Lika plötsligt som kön uppstod så är den borta, detta fattar man aldrig, vad hände? Vad är det som orsakat kön?

Eftersom vi strax är i Österrike och tänker köra på deras motorvägar måste vi köpa ett vägavgiftsmärke och klistra på rutan. Första stället vi stannar på har inga märken trots att det skyltats om det, vi åker vidare och vid nästa vägkrog finns det, 9,90 euro kostar det och det gäller i 10 dagar, kortare tid finns inte.

Nu börjar de riktigt höga bergen att visa sig. Det är häftigt.

Halv sju är vi äntligen framme i Seefeld in Tirol där vi ska bo i natt. Rummet är litet, men det gör inget, vi ska ju bara sova här.

Det blev en lång dag på grund av alla vägarbeten och köer. Det har varit 28 grader varmt under dagen, då var vi rätt klädda med shorts och kortärmat. Nu är det 14 grader, brrrr… imorgon får det bli långbyxor. Men hur i hela friden ska jag komma i mina jeans??? Efter dessa veckor har jag nog ökat flera kilo i vikt.

Vi körde 59 mil idag.

Den kortaste vägen norrut är ju via Schweiz, men eftersom vi har mer än två liter vin med oss :-), så kan vi inte åka den vägen, då Schweiz inte är med i EU.