Dagbok Ångman – Varverud

Kvart över nio har vi ätit frukost och checkat ut från hotellet här i Rom. Bengt får köra ut ur staden, det är mycket trafik och så himla rörigt. Jag sitter bredvid och bromsar!!

När vi kört några kilometer kommer varningen om för lågt lufttryck i vänster bakdäck upp igen, inte bra! När vi kommit ut på ringleden runt Rom stannar vi på första bästa bensinmack och kollar trycket. Det har sjunkit, men inte så mycket som förra gången. Vi fyller på med ny fräsch luft och nu tar jag över ratten och kör vidare.

Det är tät trafik och väldigt mycket långtradare. Igår kväll funderade vi länge om hur vi skulle göra, stanna en dag till i Rom eller fortsätta hemåt. Rom är jättemysigt, men när nu Bengt har så ont så bestämde vi att fortsätta hemåt. Rom finns kvar till en annan gång.

Strax är vi inne i Toscana.

Första stopp på dagens resa blir i Lornano som ligger strax norr om Siena. Vi besöker vingården Fattoria Lornano, där vi handlat flera gånger tidigare. Vi köper med oss några flaskor hem.

Vi hade tänkt äta på torget i byn Lornano. Det är ju där jag hyrde ett hus och firade min 60-årsdag. Men restaurangen har tyvärr stängt på måndagar så vi åker vidare norrut. Det får bli lunch på en Autogrill efter vägen.

I natt ska vi sova i Negrar, en liten stad i Valpolicella, norr om Verona, där vi varit flera gånger tidigare. Vi har hyrt ett rum på en B&B där vi bodde för några år sedan, bra och prisvärt, med stor parkering. Bengt får mail om att vi är välkomna, men eftersom det är måndag så är receptionen stängd! Om vi talar om när vi tänker anlända så ska det komma en person och öppna åt oss, vilket tur!!! Vi bestämmer att träffas klockan sex.

När vi lämnat Toscana dyker Dolomiterna upp i fjärran. Det ser nästan overkligt ut med de höga snöklädda topparna som glittrar i solen. Namnet Dolomiterna kommer från att det finns så mycket dolomit (en sorts kalksten) i berggrunden. Den högsta toppen är Punta Penia, 3342 m ö h. Sedan 2009 är Dolomiterna ett världsarv.

Vi kommer fram till Negrar redan halv fem och bestämmer oss för att besöka en vingård medan vi väntar på att få checka in, vi kör till Recchia Vini. Här har vi handlat tidigare efter tips från en kille i Sundsvall. Vi träffar samma tjej som i fjol, det är faktiskt precis ett år sedan vi var här. Det blir inköp av några flaskor här med.

Det är fortfarande tid kvar innan klockan är sex så vi tar en tur till en bensinmack och tankar. Passar på att kolla lufttrycket också, det är bra denna gång. Sen åker vi till B&B och väntar på att få checka in.

Prick klockan sex kommer hyresvärdinnan och vi får vårt rum. Det är samma dam som förra gången vi bodde här, hon kan några fler ord engelska nu är tidigare. Hon är på väg till sjukhuset, hon pekar på ryggen och grimaserar. Kanske skulle Bengt bett att få följa med!!

Vägg i vägg med B&B finns en pizzeria/restaurang som har jättebra mat. Vi har ätit både middag och lunch här tidigare. Ikväll är det inte så många gäster men trots att klockan bara är sju är vi inte först.

Det får bli pizza, dom är ju berömda för sina goda pizzor.

Trots att vi är så mätta tar vi varsin dolci också.

Notan för allt detta gick på 43 euro och det var det verkligen värt.

Några kvällsbilder.

• 

Så här har vi åkt idag, det blev ca 57 mil.

Karin – ja, visst är det kul att studera andra gäster i smyg. Skönt att det ska bli varmare i Sverige, det passar ju bra nu när vi snart är där.

Natten har varit hyfsat bra, inga störande grannar, men väldigt varmt och väldigt hård säng. Bengt tycker det varit lagom varmt i en lagom hård säng :-).

Frukosten är bra, det finns mycket att välja på. Bengt fotade godsakersidan, men det fanns vanligt matbröd och flera olika pålägg också.

Vid bordet intill vårt sätter sig en italiensk familj med ett barn som är ungefär 5 år. Jag kan inte låta bli att studera dem, oj vilka olika frukostvanor vi har. De börjar med att hämta 6 st söta bullar och lillkillen hämtar en hel skål med cornflakes. Killen vill börja äta flingorna, men det får han inte, han måste äta en bulle först. Föräldrarna äter också bullar. Sen hämtar de mackor (tror det var 6 st) och pålägg och en stor hög med servetter (??). Mamman delar mackorna och lägger skinka och ost i dem och sen lindar hon in varje macka i en servett och lägger ner dem i sin stora handväska. Sen hämtar pappan ytterligare ett par mackor som dom fixar och lägger i väskan. Vilken matsäck!!! Sen går vi tillbaka till rummet så jag vet inte om dom åt något mer eller om dom nöjde sig med att ta med matsäck. Men lillkillen orkade såklart inte äta alla flingor….. han bestämde sig för att lämna tillbaka dem, han gick helt enkelt till serveringsbordet och hällde ut dem på bordet bredvid behållaren där han tagit dem.

Idag ska det regna, hela dagen, men är man i Rom får man tåla lite regn. Vi skippar solglasögon och packar regnponchos istället. När vi går från hotellet är det uppehåll, men mulet. Vi går ner mot Petersplatsen. Där är det helt avspärrat idag. Framme vid kyrkan visas det en högmässa på en bildskärm, det är massor av folk som sitter och kollar. Man kan alltså komma innanför avspärrningen om man passerar säkerhetskontrollen där alla väskor blir genomlysta och personerna kontrollerade, precis som på flygplatserna. Visst är det märkligt och sorgligt att det ska behöva vara på detta viset!!

Vi fortsätter mot floden, nu kommer solen fram och det blir jättevarmt.

Vi kommer fram till en stor affärsgata och hittar en butik som säljer fina väskor. Bengt passar på att köpa sig en ny liten väska i fint italienskt skinn.

Men nu har vi promenerat så länge så vi behöver en rejäl paus. Bengt har jätteproblem idag och stannar för att vila/sitta ner väldigt ofta.

Efter vilan strövar vi vidare i sakta mak.

Det är väldigt mörkt på himlen och plötsligt brakar ovädret loss. Det åskar och blixtrar, vilket muller det blir mellan husen. Nu får vi prova om våra regnponchos från Box fungerar. Men regnet formligen vräker ner så vi ställer oss under ett valv och väntar på att det ska avta. Vi är precis vid Piazza Navona.

Efter en dryg halvtimme har det lugnat ner sig och vi fortsätter vår promenad i duggregnet.

Vi går till Pantheon. Där inne är det trångt och bullrigt. Vi har hört att det aldrig regnar in här trots den ca 9 meter stora öppningen i kupolens tak. Men nu kan vi konstatera att det inte stämmer, det har regnat in och golvet är jätteblött och halt. Men här finns det bänkar att sitta på, så nu kan vi vila en stund igen.

Efter lite mer promenerande slinker vi in på en liten restaurang. Det är jätteskönt att komma in i värmen. Det har slutat regna, men det är kallt och rått.

Det är en riktigt mysig restaurang med god mat och bra priser. Men idag äter vi på ’fel’ tid igen, klockan är bara fem, så det är ganska folktomt i lokalen.

Vi blir sittande i över en timme innan vi strosar tillbaka till hotellet.

När vi äntligen kommer ’hem’ (många stopp har det blivit) har vädret blivit bra igen, solen skiner men i horisonten tornar molnen upp sig.

Karin – en liten stund till är vi kvar 🙂

Efter frukost åker vi ner till det lokala bageriet och köper nybakad focaccia och några skorpor. På hemväg händer det klassiska Italiensyndromet. Lufttrycket i ett av bakdäcken är för lågt. Här i Italien kan man inte vara säker på att det finns lufttrycksutrustning på bensinmackarna. Men vi chansar och åker till närmaste mack och har tur för där finns luft så vi kan fylla på. Samma sak har hänt de två senaste åren vi varit här i Italien och det har räckt med att vi fyllt på luft, så vi får hoppas att det inte är något annat problem.

Det blir en vilodag idag. Inga utflykter. Det är fint väder, varmt och soligt så vi softar på takterrassen.

Franco kommer hit med ett par grabbar som ska laga luftvärmepumpen, aggregaten både ute och inne ska bytas ut. Grabbarna fixar en stund uppe på takterrassen men åker ganska snabbt utan att ha slutfört jobbet.

Det jobbas vidare på granntomten. Idag kommer flera lass med grovt grus. Man blir lite nyfiken på vad som ska hända, men det kommer vi ju inte att få veta eftersom vi åker härifrån imorgon.

Dags att sätta på takboxen på bilen igen, den har legat på balkongen medan vi varit här. Vi packar ihop det mesta redan ikväll. Klockan nio imorgon bitti kommer Giuseppe och hans fru hit för att kolla att vi inte rivit huset och för att få betalt för den el vi har förbrukat.

Imorgon börjar vi resan hemåt, med några stopp på vägen :-).

Det får bli en marknad idag :-). I Polignano är det torsdagar som är marknadsdagar.

En kul och rätt så stor marknad. Jag hittar en jacka som är nästan exakt lika som den som jag inte köpte förra året. Men tyvärr finns den bara i ’små’ storlekar, jag provar storlek L och den är för liten tycker jag. Försäljaren tycker den sitter perfekt, hahaha. Han berättar att det är slut på större storlekar i hela Italien……. Kanske är det så, jag hittar ingen på denna marknad i alla fall.

I ett av de sista stånden på marknaden har de ost och chark i mängder. Bengt provsmakar och handlar både ost och lite chark. Ost att ta med hem (vakuumpackad) och chark till fredagsmys.

Det fanns baccala också, men det köpte vi inte (torkad saltad torsk).

Vi åker vidare till Ostuni ’den vita staden’. Nu börjar det regna och det blåser riktigt ordentligt. Tur det inte var idag jag glömde täckjackan.

Vi börjar med att äta lunch på ett mysigt ställe på det stora torget. Uteserveringen är helt tom inte så konstigt eftersom det är skitkallt. Det är inte speciellt varmt inomhus heller, men det går an.

Trots det eländiga vädret tänker vi ta en promenad i den gamla stadsdelen. Det finns en liten vinshop där vi köper två flaskor av ett lokalt vin, en druva vi inte alls känner igen, Negroamaro. En druva som odlas och trivs bra här på Italiens klack. Det ska bli spännande att prova när vi kommer hem.

Bengt har det svårare med sin värk idag, vi tar en lugn vandring i de smala gränderna och njuter av den vackra utsikten.

På hemväg stannar vi till i Alberobello (staden med alla trullihus) och tar en fika. Det är lika kallt här (ca 16 grader) men blåser kanske lite mindre.

Oj, vilket dyrt fika. 12 euro!! Det är vi inte vana vid.

Vi går en liten runda innan vi åker hem igen. Idag är det massor av turister här och flera skolklasser.

Halvvägs hem klarnar det upp på himlen och det blir 23.5 grader varmt!!! När vi kommer hem, vid halv sextiden är det 21 grader hos oss.

Idag åker vi till Matera, en stad ca 6 mil sydväst om där vi bor. Vi har sparat denna utflykt till dess att rutan blivit fixad. Det är rätt så varmt idag och solen skiner.

Vi har läst om att detta ska vara en av de mest fascinerande städerna här i södra Italien. När vi kommer fram åker vi in till centrum och blir så besvikna, för det finns inget vackert alls med denna stad. Massor av trafik, vi får snurra omkring på de smala gatorna en lång stund. Så kommer vi till utkanten av staden och där ligger en katolsk kyrka med en tillhörande liten parkering och där finns det en ledig plats som vi tar. Men så ser vi en skylt som säger att parkeringen är reserverad för besökare till kyrkan, men det struntar vi i. Vi tänker leta rätt på ett café och ta en fika och sen åker vi eventuellt vidare eftersom det inte verkar vara nåt speciellt att kolla på här. Jag upptäcker att jag glömt min täckjacka!!! Hjälp, hur ska jag klara av denna dagen!! Som tur är så har jag schalen i alla fall.

Det blir kaffe och macka på ett riktigt kondis. Gott och billigt, 8 euro för kaffe, två mackor och två små kakor. Det smakar jättebra.

När vi fikat tar vi ändå en sväng ’runt hörnet’. Meen vilken tur, nu dyker den gamla stadsdelen upp. Helt otroligt vilken bebyggelse! Stadsdelen är världsarv sedan 1993 och är i år en av Europas kulturhuvudstäder.

Vi går i lugn takt, det går bra för Bengt idag trots att det är ojämnt underlag och många trappor. Det är verkligen jättehäftigt här.

På torget framför kyrkan finns en liten servering, där vi tar resans första spritz.

Vi fortsätter promenera omkring, det är rätt dag att glömma täckjackan! Det är härligt väder, nästan ingen vind.

Det är flera skolklasser på utflykt med sina lärare.

Dags att återvända till bilen. Lite orolig är jag för att vi ska ha fått böter, men vi har klarat oss.

Vi åker hemåt, det är stora olivodlingar utefter vägen. Det är väldigt platt, man ser hur långt som helst.

Vi ser en svår trafikolycka på hemvägen, polis och ambulans är på plats och en helikopter landar intill vägen. En stor långtradare är inblandad, mer hinner vi inte se.

När vi svänger av från motorvägen har vi ca 10 minuters väg kvar hem till vårt hus. Men idag är det riktig kaos. Det står bilar parkerade efter vägen och folk kommer gåendes och trafiken sniglar sig fram. Efter ca 45 minuter är vi nästan hemma då stannar vi till och Bengt frågar vad som ska hända. Det är en flyguppvisning över Bari ikväll igen. Vi parkerar och kollar en stund vi också. Det syns ju inte så tydligt eftersom vi är så långt utanför Bari, men det är rätt så häftigt ändå.

Karin – ja, Bengt är ju bra på att laga god mat, man sparar ju lite pengar på att äta hemma också.

Ingalill – tur att stolen inte får plats i bilen eftersom den inte ryms där hemma heller (eller ….. den är ju så ful :-))

Marja – det är kul med de mindre vingårdarna, där är folket oftast jättetrevliga.

Tuula – här händer det grejjer, kanske ni får ta en tur hit ni också.

Elisabeth – kul när man får lära sig, fiffigt när det snygga också har en funktion

Miguel – ’chefen’ påstår att det inte är Peroni, men den var i alla fall supergod (det var en Nastro Azzurro)

Idag ska det alltså ske, bytet av ruta på bilen!! Oj, vad vi hoppas på att det ska gå bra så vi blir av med detta problem…..

Papá Franco ska komma hit till huset och hämta vår bil klockan åtta. Vi är redo redan halv åtta, men vi förstår att det är väldigt optimistiskt, detta är ju ändå Italien. Halv nio börjar vi fundera om det uppstått något problem!! Men om rutan inte har kommit till verkstaden borde dom hört av sig tycker vi. Vi bestämmer oss för att vänta till klockan nio innan vi kontaktar Giuseppe. Tio i nio går Bengt ut och precis då dyker Franco upp. Ingen kommentar att han är sen såklart, detta är ju ändå Italien, hahaha. Han tar vår bil och åker iväg.

Vi har ingen aning om hur lång tid det kommer att ta, det är bara att vänta. Strax efter klockan tolv får vi ett meddelande från Giuseppe, papá Franco kommer hit om tio minuter. Vi går ut på gatan och väntar och han dyker upp med en bil som har hela rutor. Å så himla skönt!! Bilen är klar, tjohooooo!

Franco följer med oss till Carozzeria och vi får betala, det tar låång tid, det är många uppgifter som ska fyllas i på nätet. Det kostar ca 4500 kr. Vi betalar hela beloppet, sen ska vi ju förhoppningsvis få tillbaka allt utom självrisken (1500 kr) från försäkringsbolaget.

Papá Franco får en liten slant för besväret och han blir jätteglad.

Rutan är fint ditsatt och bilen är städad, det doftar italienskt rengöringsmedel, inga glasbitar finns kvar. Låset på höger bakdörr slutade fungera efter förra gången bilen varit här på verkstaden, men det är också fixat nu.

Vi åker till det stora shoppingcentret och handlar lite mat. Bengt hittar en massagefåtölj som han provar, en euro för en stunds knådning.

Det blåser jättemycket idag, vågorna går höga på havet.

Idag lagar Bengt en variant på Paolo Robertos Melanzane och till det blir det rullader fyllda med soltorkade tomater och oliver. Mumsigt!

Solen skiner, men det fortsätter blåsa. Vi softar på takterrassen, det är lä i ett av hörnen så dit flyttar vi solsängarna och tar en kopp kaffe. På avstånd ser vi de tio militärflygplanen igen, de susar runt, gör loopar och olika formationer över Bari. De pågår nästan en halvtimme. Vi antar att det hör ihop med firandet av helgonet San Nicola som börjar idag.

Senare på kvällen knackar det på dörren. Det är Giuseppe som kommer förbi och vill kontrollera med egna ögon att bilen verkligen är fixad. Trevliga och engagerade människor här i Italien.

Karin – ja det var verkligen en trevlig upplevelse på vingården.

Swante – tack :-), du var först att gratta idag. I år blir det inte så mycket vin, vi har en hel del kvar från tidigare år dessutom måste vi hålla lite hårdare i plånboken nu!!

Idag är det grått och mulet och kallt! Det får bli frukost inomhus. Vi funderar lite på vad vid ska göra idag. Kanske åka till en vingård, det har vi ju inte gjort ännu. Det finns en vingård i närheten och det verkar som att dom har öppet.

Det är faktiskt 17 grader varmt, men det känns mycket kallare, det blir såklart täckjacka och schal idag också :-).

Det mullrar på himlen och så dyker 10 militärflygplan upp i formation. Dom flyger så nära varandra, men dom har säkert koll på vad dom gör!

Landskapet ser lite märkligt ut med alla plastöverdragna vinodlingar.

Vi hittar till vingården, Tenuta Terre di San Vito, men grinden är stängd och ingen svarar när Bengt ringer på klockan. Precis när vi ska ge upp och åka därifrån kommer det ett gäng människor gående inifrån gården och grinden öppnas. Det är ägaren som just haft vinprovning för fyra personer. Vi fråga om vi kan få köpa några flaskor vin, vi förstår att man troligen måste boka tid för att få en provning. Killen är jättetrevlig och när han sagt adjö till de andra så ber han oss följa med upp till vinkällaren. Han heter Giovanni och det är han som tillsammans med sin far äger gården.

Bengt förklarar att han har ont i kroppen och att vi alltså inte vill gå någon promenad i vingården. Men vi måste ändå följa med på en kort liten sväng, han måste verkligen få visa oss sin beautiful vingård. Han är såå stolt och det är en mycket välvårdad gård. Vi får även hänga med upp på takterrassen till hans villa för att vi ska se bättre :-).

I början av varje rad i vinfälten har man planterat en ros. Det är exklusiva rosor importerade från England. Han frågar om jag vet varför man planterar rosor på detta sätt, det vet jag ju inte. Han förklarar att rosorna är väldigt känsliga för ohyra och sjukdomar. Det är ju så smart, rosorna är de första som drabbas av ohyra. När man upptäcker detta kan man analysera och snabbt sätta in åtgärder för att skydda vinrankorna. Vingården är ekologisk, men det måste den vara i tre år innan den får sätta på etiketten eko på flaskorna. Vinerna från den kommande skörden kommer att få denna stämpel.

Jag passar på att fråga varför så många odlingar är ’inplastade’. Giovannis är ju inte det, men en odling precis kant i kant med hans är övertäckt av plats. De vindruvor som odlas under plast är bara till för att ätas, plasten gör att de mognar fortare och de förstörs inte heller av regn. Men själv ’hatar’ han plast. Han berättar att odlingen intill hans, som är inplastad, nu är tjugo år gammal och då ger rankorna inte längre någon frukt. Han och hans far har köpt in denna odling och ska ersätta den med nya rankor. Dom ska försöka sig på att odla Pinot Noir.

Till sist når vi vinkällaren som är nybyggd. Dörren är gjord av olivträd. Det är så himla mysigt här.

Inne i källaren står det rester kvar efter den tidigare vinprovningen. Det är en massa gott och han bjuder oss att smaka, det är ju ändå betalt skämtar han. Vi får prova rose, vitt och tre olika röda viner, det låter mycket men det är ju bara en skvätt av varje. Alla smakar bra, men två röda blir favoriter. Gårdens viner lagras endast i ståltankar, ingen efterlagring i ekfat som är vanligt på andra gårdar.

Giovanni babblar på och vi har mycket trevligt. Han berättar att de som provade vin innan oss var två personer från England och två från Ryssland, det var väldigt tysta och det tycker han inte är så skoj. Hahaha, till skillnad från oss som babblar och ställer frågor. Han berättar att han nyss kommit hem från Köpenhamn. Han älskade staden, men inte folket (inget trevliga, tyvärr). Vingården säljer vin till en bar i Malmö, L´enoteca och vi fick lova att besöka den och hälsa från honom. Det är klart att vi ska göra det.

Vi köper det vita vinet som består av Sauvignon Blanc. Några flaskor av det röda som är deras flaggskepp (Il Vescovo) och består av Malbec och Cabarnet Sauvignon och några flaskor av Tinto som består av Malbec. Det tredje rödvinet innehåller den lokala druvan Primitivo men det var inte så smakrikt, så det hoppar vi över. Dom tillverkar även olivolja så det får bli en handmålad flaska olja också.

Han berättar att i Italien får man inte sälja olivolja som olivolja i flaskor som går att fylla på när oljan är slut. Dessa flaskor måste säljas som souvenirer. Vi köper ju flaskan just för att kunna återanvända den.

Han tar oss med ut på lagret där en av de anställda jobbar med vinflaskorna. Varje flaska får en etikett påklistrad för hand och sen plomberas den också manuellt. Den doppas ner i flytande vax och sen väntar man på att det droppat klart, då höjer man upp flaskan mot en lien fläkt som blåser varmluft så att vaxet torkar. Vilket hantverk, det tar en stund för varje flaska. Allt går i ett lugnt tempo, ingen stress här!

Vilken supertrevlig vinprovning, och lärorik. Vi får med en korkskruv och en liten flaska olivolja på köpet. Giovanni ger oss också tips på några städer han tycker vi ska besöka.

Vi har nu stämt av med hyresvärden om vad som ska hända med rutan på bilen imorgon. Vi var ju så osäkra på om vi fattat rätt när vi höll på att översätta konversationen mellan oss och papa Guiseppe (han heter Franco). Omkring klockan åtta imorgon bitti kommer Franco hit och hämtar vår bil och kör in den till Carozzeria. Sen väntar han tills bilen är fixad, kör den hem hit och så kör vi tillbaka till Carozzeria och betalar.

Det var så vi uppfattade det, men sen blev vi så osäkra….. menade han verkligen att han skulle komma hit och hämta bilen, hahaha vilken service!

Spännande är det 🙂

En varm och solig morgon och förmiddag. Vi slöar på takterrassen. Grannarna har börjat röja på sin tomt. Det verkar välbehövligt, det är väldigt igenväxt. Dom eldar vartefter dom klipper grenar på träden. Vi har tur, det är nästan vindstilla idag, så vi slipper lukten av röken som stundtals är kraftig. Det är ett gäng äldre gubbar som hjälps åt.

På eftermiddagen åker vi till en ny liten stad, Polignano a Mare med runt 18000 innevånare. Oj, ytterligare en vacker, mysig liten stad alldeles vid havet. Här är det många turister och många familjer som är söndagslediga och ute för att äta lunch/middag. Eller bara promenera och äta glass.

Det finns massor av serveringar och restauranger. Vi är sugna på pizza och hittar en pizzeria där vi ber om att få ett bort på terrassen. Nej, nej säger kyparen, det kommer att börja regna om fem minuter så det är bättre att sitta inomhus. Ja, vädret är växlande här, det är ömsom sol ömsom mulet och rätt blåsigt. Vi följer hans råd och får ett bord inne i restaurangen. Det är fullt av folk, många stora sällskap med barn. Ganska så högljudda barn med leksaker som blinkar och tjuter. Vi beställer varsin pizza, det blir de första på denna resa.

Vi fortsätter vandra runt i staden och innan vi åker tillbaka till huset tar vi varsin liten glass.

Stadens berömda sångare Domenico Modugo har fått en egen staty. Det är ett helt gäng damer som sjunger (hmm…. vrålar!) den italienska slagdängan ni vet, Volare… oh, oh!… , cantare… oh, oh, oh, oh!  Låten var med i Eurovision song contest 1958 och kom på tredje plats (av tio). Det är den enda italienskspråkiga melodin som legat etta på billboardlistan. Damerna har jätteskoj och klänger på statyn hur länge som helst, dom är helt klart lite berusade, kanske ute på någon jobbresa?

Idag har vi gått långt, Bengt kämpar på, det blir många stopp och en del piller, värken kommer och går hela tiden.

Kristina – ja, visst är trullihusen söta. Jag skulle så gärna vilja titta in i ett och se hur dom är inredda.

Swante – det ska verkligen bli spännande att se om rutan kommer att bli fixad på tisdag.

Första morgonen vi inte sitter ute och äter frukost. Det är mulen och bara 15 grader. Efter en stund börjar det regna, helt enligt prognosen, det ska regna hela dagen. Det är väl lika bra att göra en utflykt med bilen…..

Bengt har kollat vart det är marknader i närområdet och hittat den lilla staden Castellana Grotte där det bor ca 20000 innevånare. Vägen till den lilla staden kantas av enorma vinodlingar. Här nere i södra Italien verkar det vara väldigt vanligt att man täcker vinodlingarna med plast, vilket vi aldrig har sett i norra Italien.

Marknaden är stor, massor av stånd på alla smågator. Men det är nästan bara kläder och skor. Ingen mat och inga grönsaker.

Så börjar det regna och vi skyndar in på ett café och tar en elvafika.

Det är inget trevligt att vara ute i regnvädret så vi tar bilen till de berömda kalkstensgrottorna som ligger i närheten, Grotte di Castellana. För att se grottorna måste man gå med i en guidad tur. När vi kommer fram ska en tur med engelsktalande guide precis starta, så vi betalar och ställer oss i kön. Det är massor av folk här. Det finns två turer, den korta som är ca 1 km och tar runt 50 minuter (där kan man välja engelskspråkig) och den långa som är 3 km och tar ca 2 timmar (där pratas det endast italienska).

Det är en väldigt spännande tur. Men också läskig (tycker jag iaf). Det är bara i den första grottan man ser ut. Denna grotta kallas Graven och är 60 meter djup, 100 meter lång och 50 meter bred. Här får man ta foton, när man fortsätter till de övriga grottorna är fotografering förbjuden.

Det är synd att man inte får fota i de andra grottorna och i gångarna mellan grottorna. Trots att guiden högt och tydligt talar om att vi inte får fota är det ju folk som gör det ändå. Hon fortsätter att ropa gång på gång ’please don’t take photos, it is forbidden’. Men vi tror att det är en del personer i gruppen som inte förstår engelska, för dom fortsätter fota ändå. Den enda chansen att få se grottorna är att gå med på en tur och det kan man ju faktiskt göra utan att förstå vad som sägs.

Det är smalt och blött och rätt så mörkt och överallt hänger de droppformade ’taggarna’ som är enorma på sina ställen. Guiden pratar engelska med jättestor brytning så det är inte lätt att förstå henne. Men jag uppfattar att det tar ca 40 år för en ’droppe’ att växa med 1 cm. Inne i grottorna är det konstant 18 grader varmt.

Så fort vi kommer in i grottan börjar jag tänka på jordbävning och rasrisk (så himla dumt). Men guiden berättar att grottorna på något sätt står emot jordbävningar, väggarna i grottorn rör sig inte. Men jag är ganska nöjd när jag märker att vi börjat gå uppåt igen för då är vi på väg ut :-).

Nu har det slutat regna men nu blåser det hårt istället. Vi går tillbaka till bilen och funderar på om vi ska åka hem eller inte. Vi är rätt så hungriga märker vi. Det finns en liten stad som har massor av trullihus, det vill man ju se så dit åker vi. Staden heter Alberobello.

Trullihusen är verkligen märkliga och väldigt söta. Tyvärr är det inga som är öppna för allmänheten, så vi får bara se utsidorna. Jag läser att husen har mellan 80 och 270 cm tjocka väggar. Det gör att värmen hålls utanför under sommaren och innanför under vintern. Man tror att denna enkla tjocka stenkonstruktion användes (på 1400-talet) för att man enkelt skulle kunna montera ner husen när skattmasen kom för att kräva skatt för husen. När masen försvunnit monteras husen upp igen.

Nu regnar det igen och vi bestämmer oss för att åka tillbaka hit en annan dag. Det blåser och är bara 13 grader. Brrrr

Innan vi åker hem behöver vi lite mat i magen. Det är som vanligt inga restauranger öppna (när vi vill äta lagad mat) så vi slinker in på ett café och beställer en macka och en öl istället. Jag väljer Foccatia de Italia och blir väldigt överraskad när jag får en liten bricka med sex små brödbitar, jag trodde jag skulle få en macka. Bengt blir ju såklart avundsjuk, men när hans panini kommer in känner han sig nöjd (å så fick han en av mina bitar också). Dessutom fanns det finöl på detta ställe så allt var så himla bra.

Det blev en trevlig men kall dag. Men när vi läser om vädret i Sverige så har vi det lite bättre här ändå. Det blev i alla fall inget häng på takterrassen idag.

Det är inte många insekter här, men denna lilla fining (ca 5 cm lång) hittade vi på balkongen, det är en liten hälsning till Karin 🙂

Karin – Usch vilket väder ni haft i Härnta. Men snart är det din tur att resa till värmen och lunka runt.

Ingalill – det finns mååååånga städer och de flesta är mysiga. De fem inringade har vi varit i hittills så du ser ju att det är många kvar……