Dagbok Ångman – Varverud

Det är bara 8 grader när vi går upp klockan halv nio. Som vanligt är solen så varm så runt lunch har temperaturen stigit betydligt och på eftermiddagen är det shorts-väder igen.

Idag tar vi bilen ner till vår affär, vi behöver handla rätt mycket och det blir tungt att bära hem i mördarbacken. Det är livat inne i affären, fullt med folk och kö till den manuella disken.

När vi handlat går vi en sväng i byn. Rosaria har berättat att man håller på att bygga en stor fontän intill kyrkan och den letar vi upp. Arbetet är i full gång även idag men den ser ut att vara klar.

Uppifrån kyrkan se man byn med andra ögon. Bland annat upptäcker vi en typ radhuslänga som vi inte sett tidigare.

Vi har ännu inte ätit någon glass här i Grazzano så det känns som det är dags för det idag. Vi sätter oss på uteserveringen och njuter av solen.

När vi sitter ute med en kopp kaffe kommer Rosaria med en supergod dessert. Gud, vad man stoppar i sig!!

Strax efter klockan fem tar vi på oss lite finkläder och åker upp till Crea där den gamla kyrkan ligger. Det ska vara en konsert här klockan sex som Rosaria berättat om. Det är mycket folk, men mässan pågår fortfarande så vi sätter oss utanför och väntar. Vi är lite tveksamma, på dörren till kyrkan finns ett anslag om att det är konsert idag, men klockan tre. Mycket riktigt, när klockan är kvart över sex slutar mässan och folk strömmar ut ur kyrkan. Sen blir det rätt så tomt på platsen. Rosaria har gett oss fel tid, det känns verkligen snopet, men inget att göra något åt.

Men nu blir vi tveksamma om vi fått rätt tid till middagen ikväll, hon har sagt 20.00. Vi åker ner till baren där festen ska hålla till och läser på anslaget på dörren. Det kommer fram en kvinna och babblar, jag tror hon säger att det är en privat tillställning. Hon ropar på kocken som kan lite engelska. Jag förklarar att vi anmält oss och att jag bara ville stämma av vilken tid vi ska vara här och när jag säger det förlösande ordet ’Rosaria’ skrattar alla och hälsar oss välkomna klockan åtta.

Vi kommer till festen samtidigt med Rosaria och Claudio. Rosaria ser till att vi får sitta bredvid en kvinna som kan engelska, själv ska hon hjälpa till med serveringen. Claudio sätter sig mitt emot oss. Vi får en jättetrevlig kväll, kvinnan bredvid mej är från Milano och har ett hus på Sicilien och ett hus här i Grazzano. Hon pratar hela kvällen. Claudio som oftast inte säger så mycket, pratar en hel del engelska ikväll, det kanske är vinet som gör honom modigare, det är inget fel på hans engelska. Det är en jättehög ljudnivå men så är det ju här i Italien när vänner träffas. Golvet är av sten så skrapet av stolar är hemskt!

Det blir en fyrarätters middag med vin från den närmaste vingården Sulin. Antipasti: Två olika salami, en kokt och en rå och så en stor råbiff. Primi piatti: Panissa orginale Monferrina, det är typ risotto men en specialare härifrån trakten med bönor och grönsaker, istället för vitt vin använder man ett rött barberavin. Secondo alla chef (varmrätt överraskning), tunna skivor kalvkött med en supergod sås med färsk grönpeppar och senap. Till köttet (contorni)är det potatis som panerats i bröd och bakats i ugnen. Dolci: En mycket saftig kaka med hasselnötter. Allt smakar verkligen jättegott. Kanske saknar man lite kaffe till kakan eller varför inte en klick glass eller vaniljsås :-). Jag är så mätt så jag håller på att spricka, till och med Bengt är supermätt (han fick ju lov att äta lite av min mat också, så jag slapp lämna)! Detta kostar oss 20 euro per person, verkligen värt pengarna.

Lokalen som används är ett gammalt hus som rustats upp. En gång i tiden var här biograf. Huset användes i början av krigsveteraner från andra världskriget och nu för tiden har folket i byn sammankomster här flera gånger om året. Vi har sett skylten BAR utanför detta hus och undrat vad det är eftersom det alltid sett så dött ut, aldrig någon aktivitet och inget anslag om öppettider. Nu fick vi alltså en historia om huset, jag tror Rosaria sa att det är öppet kvällstid under helger.

Rosaria visar oss övervåningen där det finns ett stort kök med en enorm gasspis. Vi får också gå ner i källaren som använts som vinkällare, ’Infernot’ på Unesco:s världsarvslista. Det är verkligen häftigt att se.

Innan vi går hem tar Bengt en kaffe och Sambuca, jag sitter nöjd.

Swante – bra tips det där om försäkringen, hahaha. Nej av ’kryckmannen’ fick jag ingen hjälp, han är inte så snabb ;-).

Det är en kylig morgon, men solen skiner så luften värms upp rätt så snabbt. Vi ska ta en tur söderut för att besöka en vingård som vi ’missade’ förra gången vi var i de trakterna.

Först åker vi till vår lilla affär där vi ska boka två platser till en middag på lördagkväll. Rosaria berättade att det kommer att ordnas en ’middag för vänner’ här i Grazzano och hon vill bjuda in oss. Det vill vi ju gärna vara med på. Vi har tur, för tjejjen som talar engelska jobbar i affären idag, annars kanske vi hade haft svårt att förklara vad vi ville :-). Det går bra att boka och hon skrivet Rosaria efter vårt namn, så att alla ska veta vilka vi är.

Efter det åker vi till vingården Coppa i Canelli. Eller egentligen är det bara en vinbutik, vingården ligger lite utanför samhället. Idag är vi bara ute efter att köpa några flaskor att ta hem. När vi åt middag i Grazzano en av de första veckorna (denna resa) drack vi ett av deras viner och vi tyckte det var jättegott. Det är rätt dyra viner så det blir inte så många flaskor. Det brukar vara många turister från Sverige i butiken under sommarmånaderna berättar flickan i butiken. Vingården är även känd för sin fina spumante, men vi nöjer oss med några flaskor rött.

Bengt har väldigt ont idag också, han glömde kryckan i bilen sån tur att det finns en kork där han kan sätta sig och vila :-).

Vi träffade ju på några svenskar som var ute och cyklade för några veckor sedan och dom talade så varmt om den lilla byn Neive. Dit måste man åka eftersom det är så vackert. Byn ligger bara någon mil från vinbutiken så vi tänker passa på att åka dit och äta lunch. Det är verkligen vacker natur och utsikten är enastående. Byn ligger i Langhe-området så det är vinfält i alla väderstreck så långt ögat kan nå.

En sicksackgång leder upp från parkeringen till byn.

Kyrkan Parroccia dei Santi Pietro e Paulo med delar från 11oo-talet är väldigt vacker med många fina konstverk.

Det går snabbt att gå runt den lilla byn med kullerstensgator, smala gränder och vackra byggnader. Men egentligen har vi sett byar och städer som är precis lika fina som denna, det är inget som sticker ut speciellt här.

Vi tittar in i ytterligare en kyrka, San Michele från 1700-talet.

Det finns inte så många restauranger här, en av dem lockar med ’veranda med panoramautsikt’, vi går in där. Hovmästaren frågar om vi bokat bord, vilket vi ju inte har, men vi har tur och får ett bord ute på den stora altanen. Bredvid oss sitter två killar (cyklister) från Norge och vid fyra andra långbord sitter det svenskar, hahaha. Av ca 40 gäster på altanen är mer än 30 från Skandinavien. Det stora svenska sällskapet är på vinresa med buss. Det är ett gäng kompisar som åker runt i Frankrike och Italien och äter och dricker gott. Vilken kul idé, att samla ihop kompisar och kompisars kompisar för en sån resa.

Vi beställer varmrätt, vatten och varsitt glas barbarescovin. Servitören kommer in med bröd och en liten förrätt som är ’on the house’. Så trevligt det är när man får nåt lite extra. Brödet och smöret (smaksatt med citrus) är ljuvligt gott.

Vilken utsikt!!! Det är lite svalt här i skuggan, jag behåller jackan på :-).

Vi skulle ju bara äta en enkel lunch, men blir frestade att beställa dessert när servitören kommer med menyn. Jag beställer ett ägg, tänker att jag ska våga prova nåt som jag inte kan tyda vad det är. Det kommer in ett ägg med ska av vit choklad, fyllt med choklad- och nougarmousse, toppat med hasselnötter på en bädd av….. jag vet inte vad! Allt går att äta säger servitören. De små tunna ’snörena’ smakar inget alls, men ger lite crisp åt rätten. Så himla gott, men mäktigt!

Bengt får en chokladkaka och nåt vaniljskum och en liten amaretto. Det var också väldigt gott. Bengt tror att likören var utspädd.

Vi begär in notan och får den tillsammans med ytterligare godsaker ’on the house’. Hjälp, jag är så mätt!!

Två italienare från Turin börjar prata med oss om den vackra utsikten. De är på motorcykeltur. Killen har varit i Sverige många gånger, han har jobbat för ett företag som hade verksamhet i Sverige, vi kom oss inte för att fråga vilket företag! Det är roligt när människor börjar prata med oss, en del kan ju faktiskt engelska.

En sån härlig lunch, men smakar det så kostar det. Maten visste vi vad den kostade, det stod på menyn, men vinet, ojoj ett glas gick på 13 euro!!! Det är det absolut dyraste vin vi någonsin druckit i Italien. De har också den dyraste ’coperto’ (kuvertavgift) vi betalt, 5 euro per person! Coperto brukar ligga på max 2 euro, även i storstäderna.

Sen blir det raka vägen hem!

Oj, vilken fin morgon! Helt klart, inte ett moln på himmelen. Det blir frukost utomhus igen, härligt.

Det är fortfarande så fascinerande att se de höga bergstopparna. Vi måste ta foton så att vi kan minnas och längta tillbaka när vi kommer hem.

Det får bli en kort tur in till Moncalvo, den närmaste staden. Det finns en genväg och den väljer vi idag. Sån tur att det är Bengt som kör eftersom vi får möten två gånger i samma kurva och måste backa tillbaka på den smala vägen som saknar vägren och har ett brant stup på höger sida. Backa är inte min starka sida, men Bengt klarar det galant.

Det är rörigt på parkeringen idag och när vi går därifrån händer det, en äldre man backar rakt in i en annan bil! Detta händer ju hela tiden här i Italien. Efter att vi druckit elvakaffe upptäcker vi en ny butik där vi tittar in. Dom säljer glass och alla möjliga bakverk. Allt ser så smarrigt ut. Vi tar varsin glass. Vi äter alltså en glass precis efter fikat, ojoj jag undrar hur många kilo jag gått upp under denna resa????

Men nej……. när vi startar för att åka hem igen kommer varningen om att lufttrycket i däcken måste kontrolleras. Detta har ju hänt varje år här i Italien, suck. Det är bara att leta upp en mack där vi kan kontrollera lufttrycket. Det finns tre mackar på rad här i närheten, men ingen av dem har kompressor. Då kommer jag på att det finns en stor biltvätt, gör-det-själv, kanske finns det en mätare där. Vi har tur, det finns det, men det kostar en euro. Det är lite för lite luft i alla fyra däck, men inget uppseendeväckande. Bengt fyller på och kontrollampan lyser inte längre.

När vi nu står vid biltvätten ser vi hur smutsig bilen är. Bengt skjutsar hem mej och åker tillbaka och tvättar bilen. Jag får ligga hemma och lata mej.

Jag är så glad att jag får stanna hemma, jag läser en riktig bladvändare just nu, Bara du av Ninni Schulman. Spännande och otäck.

I Moncalvo är det marknad och vi köper hem färsk ravioli fylld med ricotta och en bit gorgonzola som vi äter till middag. Det smakar jättebra.

Det finns några läskiga kryp här i och utanför huset som kommer flygande och landar lite hur som helst och var som helst. Dom liknar ’Bärfisar’ som finns i Sverige, men är mycket större. Jag tänker att jag måste ta ett kort. Precis när jag har tryckt av så flyger kusen rakt mot mej och jag rycker till och tappar telefonen i stengolvet och skyddet spricker i tusen bitar, jädrans kryp! Men telefonen blir inte skadad i alla fall.

Det blir frukost inomhus idag, det är molnigt och dimma och känns riktigt ruggigt. Man ser inte kyrkan i byn mitt emot oss.

Jag skriver på bloggen, det är många dagar som ska dokumenteras innan jag är ikapp igen :-). VI brukar köpa hem små glassbägare från affären. Dom är riktigt goda, jag har ju snöat in på pistasch och Bengt har en som smakar kaffe.

Vi köper stora påsar med oskalade jordnötter. Bengt älskar dessa så han tycker att det är värt allt pyssel innan dom kan ätas.

På eftermiddagen klarnar det upp, helt enligt prognosen. Vi tar bilen in till Asti för att äta Aperitivo. Det brukar serveras mellan klockan fem och sju, ungefär. Man beställer en drink och får lite tilltugg på köpet. Bengt googlar och hittar två ställen som får mycket bra recensioner för sin Aperitivo. Det ena stället ligger lite i utkanten av city. Bengt har väldigt ont idag, men han tycker ändå att vi ska leta upp den restaurangen, så vi går i sakta mak och hittar den på en bakgata. Men någon Aperitivo har dom inte! Vi får gå tillbaka in till city igen, men har samma otur med den andra restaurangen, ingen Aperitivo där heller. Man kan inte lita på allt som skrivs på nätet! Kanske är det för sent på säsongen?!

Vi går till Hard Café, där vi åt förra året. De har hyfsat bra tilltugg och Bengt blir glatt överraskad eftersom det finns en massa finöl att välja på. Jag tar en spritz.

Det är en så härlig kväll så vi går vidare till en bar på torget och äter där också. Bengt beställer en Americano och jag tar ett glas Nebbiolo.

Här blir vi sittande en lång stund och kollar på folket på torget. Det är rätt många ute ikväll, gamla som unga.

Idag har vi tänkt att vi ska åka till Casale, den lilla staden vi floden Po som vi besökt flera gånger och som vi tycker är så mysig. Det är marknad där idag så vi tänker åka vid halv tio för att hinna strosa där en stund.

Oj, grinden är stängd idag!! Det brukar den inte vara, förra gången vi behövde öppna den så fungerade ju inte vår fjärrkontroll, hoppas dom har fixat den under tiden vi varit borta härifrån. Men nej, den fungerar inte idag heller. Jag går upp till huset och ringer på, men det är ingen hemma. Bengt skickar iväg ett mejl till Rosaria för att kolla om hon är i närheten. Men han får inget svar. Vi väntar ungefär en timme, sen ger vi upp och sätter på lite kaffe och dåå kommer Claudio hem!! Grinden är öppen igen och vi åker iväg, drygt en timme senare än vad vi tänkt.

Eftersom vi varit på så många marknader nu så är det inte lika spännande längre, det är inget vi behöver handla. Jag går en runda medan Bengt går till glassbutiken där han glömde sin krycka för precis två veckor sedan. Han frågar expediten om hon sett till den och det har hon!!!! Hon hämtar kryckan som dom har tagit hand om. Bengt blir så glad så han firar med att köpa en glass :-). Nu har han fyra stycken kryckor igen!

Vi går tillbaka till samma konditori som vi besökte förra gången vi var här och tar precis samma gofika som då och det smakar precis lika gott.

Sen går vi till den vackra katedralen Sant Evasio och tittar på glaskonsten som står precis innanför entrén. Det är verkligen en vacker kyrka.

Bengt har ont idag men vi går en liten sväng genom staden. I ett kvarter hittar jag en servering som verkar ha massor av öl. Tyvärr har den bara kvällsöppet, men Bengt lyckas ta ett foto genom fönstret.

Sen hittar jag en tygaffär med rea, men nu är klockan över ett och då är det stängt för siesta. Jag får också nöja mej med ett foto genom fönstret.

Det är många intressanta affärer på bakgatorna, här har vi inte promenerat tidigare. I ett skyltfönster ser vi Greta.

Vi tar en liten omväg när vi kör hem. Det är så himla vackert överallt. Böljande landskap och milslång utsikt.

På ett ställe står en gigantisk bänk. Vi stannar till, den vill man ju prova. Det finns en beskrivning intill bänken, Big Bench kallas den och det finns flera i världen. De är gjorda efter en idé Chris Bangle, en amerikan som flyttat till Italien, den första gjordes 2010. Hans avsikt har varit att bänken ska placeras i ett naturskönt läge, tillgänglig för allmänheten. Genom att bänken är så stor vill han få oss att känna samma känsla som då vi var barn och förundrades över världen.

På kvällen äter vi lite porchetta, ost och vin och inviger vinglasen vi fick från Margareta. Hon hade tänkt ta hem dem som handbagage, men ångrade sig och gav dem till oss. Tack Margareta, de var goda att dricka ur och här i huset finns ju bara vanliga dricksglas.

Meeen, jag glömde osthyveln i syskonhuset!!! Den blev nog kvar i diskmaskinen :-). Här nere är det omöjligt att få tag i en ny så vi får skära osten med kniv istället.

Idag blir det sovmorron :-).

Efter frukost tar vi en promenad in till byn och handlar lite färdiglagat småplock till lunch. Idag är det en ny expedit i affären, en yngre tjej som faktiskt pratar lite engelska. Kul, vi pratar en massa med henne. Hon berättar att det är hennes svärmor som äger butiken och hennes man jobbar i baren som ligger vägg i vägg med affären. När vi berättar att vi bor hos Rosaria säger hon ”Åå det är en stark kvinna”, på ett positivt sätt :-).

Vi har väldiga problem att få henne att förstå att vi bor i Sverige och inte Schweiz. Hon är väldigt imponerad av att vi kört bil ända hit och att vi är här för tredje året i rad.

Resten av dagen latar vi oss. Sitter i skuggan och läser. Till middag blir det fisk.

Jag hade glömt att berätta att vi blev påkörda på parkeringen på flygplatsen i lördags, är ni intresserade av det får ni läsa om lördagen en gång till :-).

Det blir en tidig morgon, strax efter klockan nio åker vi iväg till Santa Maria-kyrkan som ligger på en av de högsta kullarna i Monferrato, i naturparken Sacro Monte di Crea.

Den här söndagen, den sista i september, är speciell för byn Grazzano Badoglio. Det börjar med att folk från byn vandrar den en mil långa vägen från Grazzano till kyrkan. Rosaria är en av dem och i år är det (bara) totalt 10 personer som vandrar, inklusive en av prästerna, två timmar tar det.

När vi kommer till kyrkan (med bil) står en klunga människor utanför kyrkan, det är folk från Grazzano. Prästerna (dom är fyra stycken) håller ett litet tal till folket innan dom gemensamt går in i kyrkan. De som inte kommer från Grazzano sitter redan inne i kyrkan. Det blir nästan fullsatt, vi sätter oss långt bak.

Det är första gången vi är med på en katolsk mässa. Eftersom vi inte förstår italienska hänger vi ju inte alls med när prästerna pratar. Men vi noterar att man står upp under nästan hela mässan och att man inte sjunger några psalmer. Prästerna turas om att prata och rätt som det är ställer sig Rosaria upp och läser en text.

Efter drygt en timme är mässan slut. Rosaria kommer fram till oss och vill visa några av de gamla freskerna från 1400-talet. Fantastiskt att de kan vara så väl bevarade. Målningarna var viktiga på den tiden då många människor var analfabeter. Målningarna kunde ersätta texter, det finns mängder av symboler i målningarna som gjorde att folket förstod dess budskap.

Sen går vi ut på gården där folk från Grazzano dukat upp frukost. Det är många söta kakor, men även mackor med salami. Det bjuds på vitt vin eller vatten. En jättetrevlig tradition, just denna sista helg i september. Rosaria presenterar oss för hennes äldsta son med familj och hon berättar för flera andra att vi är ’svedese’ som bor hos henne.

När vi ätit färdigt går vi till baren på torget och tar en kaffe tillsammans med Rosaria och hennes man. Så trevligt. Men dom bryter upp ganska snart eftersom de ska ha stor familjemiddag hemma hos sig idag.

På vägen hem stannar vi vid affären och provianterar, vi har ju tänkt stanna här några dagar innan vi åker hem igen. Huset är ledigt, så vi kan stanna hur länge vi vill säger Rosaria :-).

På eftermiddagen när vi sitter ute och läser kommer Rosarias dotter med man och Rosarias yngsta son och hälsar på oss. Dom har med granatäpplen och fikon som dom plockat i trädgården. Granatäpplena är inte riktigt mogna, men smakar bra ändå.

När Bengt ska öppna ett äpple sprutar kärnorna ut och hamnar på hans vita t-shirt. Vi fick ju överta fläcksprayen som Margareta köpte i förra veckan. Den funkade utmärkt på hennes vita kläder och det blir samma resultat för oss, en helt ren tröja!

Idag är det resdag för oss alla, Leif och Margareta till Stockholm, Ann-Sofi, Magnus, Ingalill och Bengt till Linköping och Bengt och jag åker norrut.

Efter frukost städar vi i köket och bär ut all packning till bilarna. Vi har bestämt träff med Carla klockan tio, men hon kommer mycket tidigare. Bengt betalar för gas, el och städning. Först tror han att hon glömt ta betalt för städning, men när jag tycker att avgiften för el och gas är vansinnigt dyr kollar han hennes ’kvitto’ och ser då att städningen är med.

Bengt går runt och tar lite bilder på huset. Här har vi verkligen haft stor plats att röra oss på.

Redan första dagen märker vi att hunden går så illa. De som är vana vid hundar konstaterar att den har jättelånga klor och misskötta tassar. Eftersom Carla bara pratar italienska känns det svårt att ta upp det med henne så vi bestämmer att Bengt och jag ska skicka ett mejl till husets ägare när vi lämnat gården. Det har vi gjort nu, men inte fått något svar (onsdag 2 oktober).

Så lämnar vi gården och åker mot flygplatsen. Men på vägen ska vi stanna i Calsinaia där Bengt har läst att det ska vara marknad idag, det skulle ju vara så himla kul att visa gänget en italiensk marknad. Men det ska visst inte hända på denna resa, vi snurrar runt i staden utan att hitta någon marknad, vi frågar några ungdomar, men dom skakar bara på huvudet.

Då bestämmer vi oss för att åka till närmaste lite större stad och ta en fika, det är ännu flera timmar kvar innan gänget ska checka in på flygplatsen. Vi stannar till i Cascina och promenerar upp till torget. Det är någon slags matfestival här, gågatan kantas av matvagnar. Det finns flera cafeér och vi slår oss ner på ett som har lediga bord utomhus, det är varmt och soligt.

Fram till nu har vi betalat all mat och fika gemensamt. Bengt har haft koll med sitt berömda excelark. Nu är det dags för var och en att betala sina egna utgifter :-).

På torget står åtta läckra statyer som spelar olika instrument.

När vi går tillbaka till bilarna ser Bengt ett ställe där det säljs italiensk IPA så kallad ”finöl”. Såklart måste han provsmaka.

Sen kör vi till flygplatsen och vinkar av gänget som ska flyga med Ryanair till Skavsta.

Det är trångt på parkeringen, vi backar ut från vår plats och ska köra iväg, men hinner inte iväg innan en bil från parkeringsplatsen mitt emot vår backar rakt in i oss!!! Det blir en riktig smäll, vi hoppar ut och det gör den andra föraren också. Han ser skärrad ut, Bengt ser arg ut, jag försöker se lugn ut. Bengt pekar på den andra bilens backsensorer, eftersom han tycker att det borde ha tjutit i hans bil så han skulle ha stannat, vi vet inte vad han menar, men han pekar på sitt öra, kanske hör han dåligt eller inte alls??? Som ett under har det knappt blivit något märke på vår bil så vi låter detta vara utan att bråka, det är ju inte så enkelt när man inte kan språket. Är man i Italien får man nog räkna på en och annan buckla och repa :-). Detta var ju andra gången under den här resan.

Efter den lilla incidenten åker vi till närmaste bensinback och tankar och vidare till Sixt för att lämna tillbaka hyrbilen. Det går som smort, inga problem.

Flyget till Arlanda går inte förrän halv nio ikväll. Vi packar in oss i vår bil och åker in mot Pisa för att äta lunch. I utkanten av Pisa, vid floden (Arno) stannar vi och går in bland gränderna.

Rätt snabbt hittar vi en liten Libanesisk restaurang som ser trevlig ut. Servitören berättar vad som serveras och vi beställer. Bengt och jag tar en vegetarisk variant med hummus, baba ganaoush, falafel, grönsaker och några andra röror. Leif och Margareta väljer kyckling med pistach. Det smakar jättebra, men en av rörorna är vansinnigt stark.

Då återstår bara att skjutsa Leif och Margareta till flygplatsen.

Vilken trevlig vecka vi haft tillsamman alla åtta! Så kul att det blev av, att alla kunde komma loss. Tack alla säger Bengt och jag!

Nu blir det min tur att ta över ratten, jag har ju inte kört något alls denna vecka utan suttit som bisittare i den andra bilen. Vi styr kosan norrut, vi har bokat ’vårt’ hus i Grazzano några dagar innan det bär av till Skåneland.

Idag tar vi närmaste vägen, den som går via Genua. Det blir en rätt jobbig resa, jag räknar till 64 tunnlar. När det blir så många tunnlar blir jag nästan lite yr, inte kul alls. Det är så soligt ute så man vill ha solglasögon och då blir det istället rätt så mörkt i tunnlarna.

Halvvägs stannar vi på en vägkrog och dricker kaffe. Klockan blir sju innan vi här framme vid det lilla huset i Grazzano.

När vi packat upp och kommit till ro kommer Rosaria med en nybakad paj. Hon är så gullig. Hon bjuder in oss till mässan i den gamla kyrkan i morgon klockan halv tio och till frukosten som serveras efter mässan. Oj…. vi som hade tänkt ta en rejäl sovmorron, men den kan ju vänta någon dag till. Såklart tackar vi ja till en sån inbjudan :-).

Från flygplatsen till Grazzano var det ca 28 mil.

Flera i sällskapet har bidraget med fina foton.

Idag blir det utflykt igen, till den lilla fina staden San Gimignano, en medeltida stad känd som ’Staden med tornen’. Det finns ovanligt många gamla torn bevarade här. Stadens historiska stadskärna är ett av Unescos världsarv. Här bor ca 8000 innevånare.

Som vanligt är det Bengt som kör först och jag åker i den andra bilen där Leif är den lugna chaufför idag. Som vanligt tar Bengt någon av de alternativa vägarna, men idag blir vi väldigt tveksamma om han verkligen kör rätt då vår GPS hela tiden tjatar om att vi ska ”vända där det är möjligt”. Vi ringer till ledarbilen och efter en stunds dividerande kommer vi överens om att vända! Bengt och jag är ju så vana vid att sitta i samma bil, vi hjälps åt hela tiden, det kan vara lite trixigt att hålla reda på alla vägar och genvägar samtidigt som man kör.

GPS:en leder in oss på en genväg. En liten grusväg, vi hoppas verkligen att det är en kort sträcka. Vägen är så gropig och kurvig, lite bredare än en kostig, och vi tror inte våra ögon när vi ser två breda traktorer komma emot oss! Herreguud, vart ska vi ta vägen? Traktorförarna ser inte glada ut, dom kanske är vana vid vimsiga turister ;-). Dom håller ut så långt dom kan på kanten så vi kommer förbi.

Det är i alla fall vackert här, djupa dalar och utsikt hur långt som helst. Efter några kilometer kommer vi äntligen ut på den ordinarie asfalterade vägen.

Vi (Bengt och jag) var här i San Gimignano i juli 2015 och då upplevde vi staden som väldigt mysig, inte så mycket folk. Nu känns det som att den är invaderad av turister trots att det är så sent på säsongen. Vi får leta en stund efter parkering, de parkeringar som ligger närmast centrum är fulla och vi hamnar en bit ifrån. Jag tar hand om biljetten vi får när vi kör in på parkeringen (det brukar jag göra), men när vi ska gå kan jag inte hitta den. Leif har sett en biljett liggandes på vägen och det är vår!!!! Vilken himla tur att han uppmärksammat den, hur hade vi annars gjort för att komma härifrån, puh!! Sen får vi promenera i uppförsbackarna till centrum. Vi stannar för att ta kort på den vackra utsikten.

Vi går upp mot centrum och stannar på vägen för att ta en kopp kaffe, det kan vi behöva efter den krångliga bilfärden.

Vi kollar i några affärer på väg upp mot domkyrkan, Bengt köper ett klistermärke att sätta på takboxen, det har blivit några stycken där nu. Men de blir svårare och svårare att få tag i, numera är det visst magneter som säljer bäst.

Mitt på Piazza della Cisterna finns den stora brunnen från 1200-talet och torget omges av vackra gamla hus. Det var här stadens rikaste familjer bodde.

Vi fortsätter upp till Piazza del Duomo som ser likadan ut idag som på 1200-talet. Det är helt fantastiskt att alla dessa gamla byggnader fortfarande finns kvar.

Vi är väl inte jättehungriga, men klockan är runt två och med tanke på att många restauranger stänger klockan tre är det dags att hitta ett ställe där vi kan äta en sen lunch. I en gränd lite på sidan om de större stråken finns ett krypin där det inte verkar vara så mycket turister. Leif går in och frågar om det finns plats för åtta personer och det fixar dom strax.

Vi äter lite olika mat, till exempel tar jag tar sallad Bengt tar pasta carbonara med skaldjur, Bengt E väljer pasta med vildsvinsragu. Det smakar så bra.

Efter maten promenerar vi tillbaka till bilarna.

Kvällsmat handlar vi på en stor Coop i utkanten av staden. Det går bra att betala parkeringen trots att min biljett är smutsig och full av däckavtryck :-). Hemfärden blir lugnare och snabbare än hitfärden.

Ikväll äter vi lite smått och gott. Ann-Sofi lagar en jättegod päronpizza med philadelphiaost, gorgonzola, brie och skivade päron, toppad med riven parmesan. Det receptet måste vi spara, mums!

Sista middagen med gänget, det känns lite vemodigt!

Då är det dags att packa ihop, oj vad denna vecka har gått fort.

Flera i sällskapet har bidraget med fina foton.

Efter frukost ringer Margareta och pratar med försäkringsbolaget som informerar om att reparationen ska betalas på plats och kvitto skickas till försäkringsbolaget som därefter betalar ut ersättning.

Leif ringer hyresfirman och får en länk där skadan ska anmälas. Leif och jag hjälps åt att fylla i anmälan som är på italienska. För att beskriva skadan finns symboler och vi kryssar i däcksymbolen. Övrig information är bl a var bilen finns just nu, det får vi markera på en karta. Efter en del problem med avbrott för att internet försvinner kan vi skicka iväg anmälan och får ett kvitto på att den är mottagen. Nu är det bara att vänta….

Efter ca en timme ringer det på Leifs telefon, det är killen i bärgningsbilen som frågar något på italienska, han kan ingen engelska. Leif lämnar över luren till mej, men jag fattar heller inget. Ann-Sofi har sett att Ledo (det är så han heter, fastighetsskötaren) är vid huset och Leif hämtar honom så att han får ta över samtalet. Vi öppnar grinden så att bärgningsbilen kan köra in på gården.

Men killen i bärgningsbilen har fått information om att något är fel med bilens batteri. När vi visar och förklarar att det är en skruv i däcket skakar bärgarkillen på huvudet, det är inget han kan ta hand om. Ledo tar över och säger att detta kan han fixa med hjälp av sina kontakter. Jag använder google translate på telefonen och med hjälp av den kommer vi fram till att Ledos killar kommer till huset och fixar däcket. Skönt, då kanske det löser sig.

Det dröjer väl knappt en timme så dyker en bil upp med två killar. Bengt och Leif känner igen dem, de har tidigare idag varit vid huset och lämnat däck till Ledo. Nu har dom med sig en kompressor eftersom dom tror att dom ska fylla på luft i däcket, hahaha, hur många missförstånd kan det bli???

Aha…. är det en skruv i däcket :-). En av killarna kan lite engelska och säger att dom vill ta med sig bilen till sin verkstad och fixa däcket där. Ja, vad kan vi säga om det annat än att det är ok.

Det blir lunch ute på altanen idag.

Det blir en lång väntan på att killarna ska komma tillbaka med bilen. Vi softar vid poolen.

När klockan är fem är vi lite, lite oroliga, vad händer med bilen?? Men vi kommer på att dom troligen haft siesta i några timmar. Bengt och jag hjälps i alla fall åt att skriva ett meddelande till Ledo på WhatsApp . Vi ber honom kolla när bilen kan tänkas vara klar. Vi får svar nästan direkt att bilen är klar och killarna är på väg till huset.

Och mycket riktigt, det ringer på grinden och dom kommer körandes med vår bil. Däcket är fixat. Margareta frågar vad det kostar och dom vill ha 30 euro för jobbet! Billigt tycker vi.

Bengt och jag har haft med oss ett par flaskor Spumante från Sulin (’vår’ vingård) och det passar ju bra att vi tar fram dem nu och firar att allt gått bra.

Vilken dag….. men den slutar ju jättebra.

Bengt lagar en jättegod risotto med svamp till middag. Ovanpå risotton är det riven färsk tryffel som vi köpt i Alba. Det är första gången vi köpt färsk tryffel och är väl lite besvikna över att det inte blir mer smak av den.