Tisdag 17 maj 2022.

Så skönt att ta lite sovmorgon och inte behöva jäkta för att köra en massa mil idag. Det är soligt och fint och väldigt varmt. Det blir frukost på uteplatsen, nu känns det att man är i Italien.

Frukost.

Utanför vår lägenhet finns det några avgiftsfria parkeringsplatser där man får stå 2 timmar, man lägger en p-skiva i framrutan, precis som i Sverige. Detta gäller mellan 08.00 och 20.00, övrig tid är det ingen begränsning på tid. Klockan 10 på morgonen är det alltså dags att flytta bilen, vilket Bengt gör. Annars får man böter och det har bilen intill vår fått.

Det känns bra att det inte är vi som fått p-böter, ca 300 kronor.

Efter att ha suttit i bilen i tre hela dagar är det skönt att ta en långpromenad. Vi går ner till vattnet. Sjön heter Lago D´Orta. Det går en hel del båtturer på sjön.

Oj, det är badförbud, attans….

Klart vatten är det.

Det går inte att promenera utmed stranden eftersom varje egendom som gränsar mot sjön har staket ända ner till vattnet. Men det finns ett antal ställen där man kan gå ner till stranden. Det är även tillåtet att bada på de flesta ställen. Det är en hel del människor som tagit med sig solstolar och picnic för sol och bad.

Damer på väg till stranden.

Vattnet är inte alls så kallt.

Det finns en del restauranger rätt nära vattnet, vi tar en 11-fika. Det sitter ett gäng engelsmän som vi pratar lite med. De har varit här i en vecka och haft samma fina väder hela tiden. Vi fortsätter promenaden bort till matvaruaffären och köper melon och skinka till lunch. En flaska vitt vin blir det också.

Det är en rätt så brant uppförsbacke till lägenheten.

Grannarna har tvättdag idag, så bra torkväder.

Lunchtime.

Under eftermiddagen provar jag solstolarna. Det är flera katter som håller till på gården, men de är skygga och gömmer sig under buskarna. Men rätt som det är kommer något annat vandrande förbi mej. Det är en sköldpadda!! Undra vart den är på väg? Tillhör den någon?

En livs levande sköldpadda.

En palm har vi också på tomten.

Det är lika noga med sopsortering här som hemma.

Ikväll har vi bestämt oss för att ta en Aperetivo på ett ställe nere vid sjön. Såklart måste man ju ta en Aperol Spritz när man är i Italien. Tyvärr är det inte mycket till Aperetivo, vi blir inte särskilt mätta, det får bli te och macka när vi kommer hem.

En Spritz och lite tilltugg.

På hemväg tittar vi in i kyrkan, Santa Caterina.

Kyrkan.

Gravplatsen utanför kyrkan.

Vet inte om jag skrivit att den lilla orten vi bor i heter Pettenasco. Här bor det knappt 1400 människor. Villorna ner mot sjön är stora och har stora välvårdade trädgårdar. Alla tomter är inhägnade med staket och grindar. På väldigt många grindar sitter skyltar med varning för hund. Det är ju vanligt i Italien. Vi ser också många hundar, men det ovanliga här är att hundarna inte rusar fram till staketet och skäller på oss. De flesta bryr sig inte alls, några följer oss tyst lufsande på insidan av staketen. Sånt gillar jag som är rädd för okända hundar.

Det blommar i trädgårdarna.

En stilla promenad hemåt.

Måndag 16 maj 2022.

Jag har sovit lite bättre i natt, sängen är något mjukare än gårdagens.

Frukosten är bra här också, inte lika mycket att välja på, men det finns gott bröd och god ost. När vi går in i frukostrummet frågar värdinnan efter vårt rumsnummer. Jag funderar om jag vågar prova att säga det på tyska och tar en chansning, det går ju bra, hon förstår exakt vad jag säger. Känns bra, senast jag läste tyska var i årskurs nio. Bengt står som ett frågetecken och undrar vad jag sagt, hahaha. Rumsnumret är 338, lätt som en plätt.

Vi har många mil att köra idag, kvart över åtta kör vi ut från parkeringen mot Italien. Det är en del vägarbeten efter vägen idag också, men inte alls några längre stopp. Vi stannar strax innan München för att ta en kaffe, det brukar ta jättelång tid att passera storstäderna, så vi tycker det känns bra att ha rastat innan. Vi passar på att köpa skattemärket som behövs för att köra bil i Österrike. Idag är det inga problem att passera München, det bara flyter på, vi har valt en bra väg denna gång (det finns ju en del att välja på).

En liten kaffe på Starbucks är ju jättestor. Vi borde haft med
termosen och fyllt med kaffet vi lämnade.
Idag var de flesta köerna i norrgående riktning.
Alltså…. det är nåt speciellt när man ser Alperna för första gången på resan.

Vi passerar Österrike, det tar väl ungefär en halvtimme. Ingen kontroll vid gränsen. När vi kommer till gränsen mot Schweiz är jag lite nervös eftersom vi ännu inte köpt skattemärket man måste ha för att köra i detta landet. Jag saktar in och ’vevar’ ner bilrutan för att ev förklara att vi inte hittat någonstans att köpa märket, men poliserna vinkar bara att jag ska åka vidare.

Det tar rätt lång tid innan det dyker upp någon vägkrog där vi kan stanna för äta lite och inhandla skattemärket. Som vanligt är det jättedyrt att äta i Schweiz och det finns inte mycket att välja på. Bengt tar gulaschsoppa och jag tar dagens soppa. Två små bröd ingår, det kostar ’bara’ 178 svenska kronor.

Dyr soppa i Schweiz.

Ett palats i bergen, utsikt från rastplatsen.

Nu känns det lugnt igen. Vi kör lagligt även i Schweiz.

Trafiken i Österrike och Schweiz är betydligt lugnare än i Tyskland. Men genom alperna är det många tunnlar och många mil med smala krokiga vägar. Nu tar det betydligt längre tid att ta sig fram.

Många långa och korta tunnlar.

Det har varit runt 25 grader varmt och sol under vår resa, men när vi närmar oss Italien sjunker temperaturen och det börjar ösregna.

Ösregn.

Vi slingrar oss fram utefter Lago Maggiore, det är väldigt smalt och krokigt och mycket trafik. Trots att det bara är 2,5 mil kvar till vårt boende känner jag att det är dags för Bengt att köra den sista biten. Och det var ju en himla tur…..

När vi har ca 7 km kvar att köra är vägen plötsligt avstängd. GPS:en ruttar om och vi kör vidare, men strax är det avstängt igen. Vi tar fram google maps och kollar efter ytterligare en väg och kör vidare. Då kommer vi fram till en järnvägskorsning där bommarna är nere. Det står bilar från motsatt håll och väntar så vi förmodar att det kommer ett tåg om en stund. Men efter ca 10 minuter (då det kommit bilar bakom oss som vänt) ger vi upp och vänder. Nu hittar vi en väg som leder upp i bergen. Det är så smalt, så smalt. Vi skrapar nästan i husväggarna. Vid ett tillfälle är det så nära att smälla. Hade vi kommit 5 sekunder tidigare hade vi blivit påkörda av en bil som kommer i världens fart runt en husknut. Tyvärr kunde jag inte ta några foton, jag hade fullt upp att hålla i mej och att tokbromsa. 10 minuter försenade kommer vi fram till boendet, puh!!!

Hyresvärdinnan tar emot och visar oss runt. Vi ska bo i en lägenhet på nedre plan i ett hus med flera lägenheter. Det bor ’vanligt’ folk i ett par av de övriga lägenheterna. Vår lägenhet är helt nyrenoverad. Väldigt fint, men rätt så litet. Ett stort rum, ett stort badrum, en uteplats med matbord och en plats på gräsmattan med solstolar. Det räcker bra för oss, vädret ska ju bli toppen denna vecka så vi har tänkt att tillbringa så mycket tid som möjligt utomhus.

Sovrum/vardagsrum/kök.

Köksdelen

Det ska ligga en matvaruaffär i byn så vi tar en promenad för att inhandla något att äta. Jag är alldeles för trött för att äta på restaurang ikväll. På väg ner till centrum ligger en gigantisk tågviadukt.

Tågviadukten.

Det ser trevligt ut i byn, flera restauranger och några butiker. Matvaruaffären stänger om 10 minuter, halv åtta, så vi får skynda oss att handla. Det får bli färsk pasta till middag. Lite frukostmat hinner vi plocka på oss också.

Så skönt att sätta sig ner och äta. Det är fortfarande varmt ute. En koltrast sjunger i högan sky.

Supermarket.

Färsk pasta med mozzarella och basilika och en kall god Birra Moretti till det.
Bengt drack nåt brunt sött, tror det var öl det också :-).

En koltrast som håller låda.

Vi avslutar kvällen med att kolla på Mästarnas Mästare. Duktig tjej, den där Sofia!!

Vinnaren i MM.

Idag har vi kört drygt 70 mil.

Dagens resrutt

Söndag 15 maj 2022.

Oj, vad jag sovit dåligt. Jag hade glömt bort att sängarna utomlands är så himla hårda. Aj, jag har ont överallt. Lika bra att stiga upp och göra sig iordning för frukost.

Frukosten är superbra, det finns allt och lite till. När vi ätit och checkat ut är klockan halv nio. Det är 7 grader och lite dimma.

Tidig söndagsmorgon. Dimman håller på att lätta.

Efter att vi kört några mil ska vi byta motorväg, men det går inte, den avfarten är avstängd på grund av vägarbete. Vi får fortsätta rakt fram, men det gör ju inte så mycket eftersom GPS:en genast tar fram en alternativ väg till oss. Vi får köra några mil ute på landsbygden på riktiga kringelkrokvägar där miljön påminner om bokskogen i Skåne.

Träden ramar in vägen.

Idag är det så många vägarbeten, tror jag räknade till tio stycken. Det är långa köer och trafiken kryper fram. Vilken tur att det är AC i bilen. Ute stiger temperaturen snabbt till över 20 grader.

Kö, kö, kö.
Röd smiley visar att än är det mycket kvar av vägarbetet. Ytterligare 7 km.
Grön smiley, då vet man att det snart är klart. Bara 1 km kvar.
Vindsnurror i mängder intill motorvägen.

Vi är framme i Bayreuth vid fyratiden. Det är enkelt att hitta hotellet. Incheckningen sköts helt via SMS och mail. Bengt har fått en kod som gäller till dörren, det är bara att slå koden och kliva på.

Väldigt fint rum ikväll också,

Vi tar igen oss en stund på rummet. Det är jobbigt att köra i den hetsiga trafiken på autobahn och så ryckigt med alla köer på grund av vägarbeten. Idag var det även en större olycka som gjorde att det blev extra långa köer. Vi såg aldrig olyckan men fick varning om den på GPS:en. 20 minuters extra restid.

Det är 26 grader varmt och fortfarande strålande sol och vindstilla. Precis som igår har vi slarvat med maten under dagen och nu är vi lite hungriga. Ikväll får det bli lite äkta tysk mat :-). Det smakar faktiskt riktigt bra.

Bengt äter schnitzel med potatissallad och jag äter sparris med hollandaisesås och färskpotatis.

Efter maten promenerar vi runt i den fina staden. Det finns hur många serveringar som helst och mycket folk som är ute och äter. Vackra byggnader, i många olika stilar och åldrar.

Det är många som svalkar sig i fontänerna.

Richard Wagner. Det finns ett berömt operahus här som byggts av honom.

Det är så skönt ute ikväll, vi sätter oss på en glassbar och äter varsin glass innan vi går tillbaka till hotellet.

62 mil blev det idag.

Dagens resrutt.

Lördag 14 maj 2022.

Klockan nio startar vi från ett gått och regnigt Skänninge, bilen är packad och vi klarar oss utan takbox denna gång. Vi ska ju inte vara borta så länge.

Ruggigt väder, 11 grader.

Första stopp efter dryga 20 mil. Lugnt på vägen, men på rastplatsen är det fullt av långtradare. Det blir en kopp kaffe och en god macka. Kickis tunnbröd som Laura hade med sig från Sundsvall.

Kaffe och ostmacka.

I Skåne blommar rapsen, lite tidigare än i Skänninge där den precis kommit igång.

Rapsfält i Skåne.

Längesen vi passerade Skåne, vi kör rakt igenom utan att stanna. Strax är vi vid Öresundsbron och tar det ’vanliga’ fotot som Bengt lägger ut på FB. Senast vi åkte här var i oktober 2019.

Nu lämnar vi Sverige! Resans första selfie 🙂
Den är pampig, den här bron!

Det flyter på så bra, inte mycket trafik i Danmark heller. Vi tankar på en mack och äter lite mellanmål. Dieseln kostar 14,69 danska kronor vilket idag är 20,62 svenska kronor. Lite billigare än i Sverige alltså (23,39 i Skänninge idag).

Vi har bokat biljett till färjan klockan 17.15 men biljetten gäller även de andra avgångarna idag, i mån av plats. Vi är framme vid färjan i Rödby redan strax före 15.30 och får åka med färjan som avgår 15.45.

Vackert på havet, men så blåsigt.
En tuff bil.

Efter 45 minuter är vi i Tyskland. Nu har vi bara ca 1 timmes resa kvar till vår första övernattning. Reinfeld, en liten stad strax söder om Lübeck där Bengt hittat ett hotell som ser bra ut och ligger väldigt nära motorvägen. Vi checkar in och får ett fint rum. Väldans fräscht. Vi måste ha munskydd på oss i de allmänna utrymmena i hotellet. Vi var förberedda och har köpt med oss en förpackning.

Hotel Stadt Reinfeld.

Eftersom vi inte ätit något ordentligt under dagen tar vi en promenad ner till den lilla konstgjorda sjön Herrenteich (skapad av Cisterciensermunkarna på 1100-talet) där det ska finnas en restaurang. Det är mycket folk, men vi får ett bord. Vi beställer varsin italiensk hamburgare. Vi får vänta nästan en timme på maten, men det är det värt. Burgaren är så himla god med mozzarella, färska tomater, ruccola och en basilikapesto. Det enda jobbiga är att den är så stooooor.

Supergoda hamburgare.

Det blir en skön promenad tillbaka till hotellet. Solen håller på att gå ner, det är ca 17 grader varmt och vindstilla. Vi går genom en park och stöter på ytterligare en konstgjord sjö. I denna lilla pöl finns det en massa olika fiskar tex karp, brax, ål, abborre, gädda och gös. Det är riktigt fint här.

En liten sjö mitt i ’stan’
Fina små gator.
Stigen runt sjön är uppkallad efter en person som ’Misshandlades till döds i Gestapos förvar’.
Syrenerna blommar för fullt.
Tillbaka på hotellet.
Kollar lite på ESC (från Turin), nu sjunger Cornelia.

Idag har vi kört 69 mil.

Dagens resrutt.

Onsdag 23 Mars 2022.

Idag har de börjat fylla vatten i Månsjön uppe på Väderkvarnsbacken. Den töms varje höst. De har fyllt upp med mer sand och snyggat till botten också.

Vattnet sipprar sakta ut i sjön.

25 Mars 2022, fredag

De första blåsipporna tittar fram i skogen på Väderkvarnsbacken.

Det lyser lite blått bland löven.
Mina favoriter

Vi har börjat bygga ett nytt altangolv där den gamla kuvösen har stått.

Nytt altangolv.

27 Mars 2022, söndag

Idag är vi hos Nancy och gör vårfint i hennes trädgård.

Buskar har klippts ner.

Inspektion av beställaren.

28 mars 2022, måndag

Arbetet med altangolvet går framåt.

Alla reglar på plats.

De två första plankorna.

29 Mars 2022, tisdag

Hörnstolpen på plats och några fler plankor klara.

30 Mars 2022, onsdag

Vi åker in till Nancy för att följa henne till vårdcentralen och spola öronen. Efter det äter vi medhavd fiskgratäng som Bengt lagade i gårkväll. Sen bär det iväg till I-huset för att Nancy ska göra en synundersökning och prova ut nya glasögon. Det tar tid, hon får göra flera olika undersökningar. Men det klarar hon av jättebra.

Nya tuffa glasögonbågar.

Sen pustar vi ut på altanen med en kopp kaffe i solskenet.

31 Mars 2022, torsdag.

Vattnet i Månsjön stiger dag för dag.

Vem har gjort denna lustiga formation?

Ingalill och Bengt kommer förbi och vi åker till Möjlby stadshotell och äter lunch. Jättebra buffé med både fisk och köttfärsbiffar och olika tillbehör.

Mjölby Stadshotell.

Vi har tagit bort träplattorna som låg i den gamla kuvösen och dessa vill Ingalill och Bengt gärna ha.

Våra gamla träplattor passar ju bra hemma hos Ingalill och Bengt.

1 April 2022, fredag.

Under mars har vi haft sol nästan varje dag och det fina vädret fortsätter även idag. Men vi får snö sent på kvällskvisten.

Oj, det har snöat lite.

2 April 2022, lördag.

Idag jobbar vi på ordentligt med altanen.

Nu är mer än hälften på plats.

4 April 2022, måndag.

Idag reser vi upp till Fjätervålen, en mindre skidanläggning några mil från Idre. Vi har hyrt en stuga (fyra nätter) tillsammans med Åke och Elisabeth.

Vi lämnar ett regnigt Skänninge klockan nio på morgonen.
En fika i bilen sitter bra.
Bilen är täckt av isbitar när vi kommer fram.

Resan går bra, men det är dåligt väder, regnar nästan hela vägen. Efter 51 mil är vi framme vid stugan. Det är mycket snö, härligt!

Stugan är jättebra, tre sovrum och en stor storstuga med välutrustad köksdel.

Mycket trevlig storstuga.

Elisabeth och Åke har köpt med en charkbricka från Engströms i Härnösand. Det smakar väldigt bra på kvällskvisten.

5 April 2022, tisdag.

Efter frukost tar vi bilen till skidanläggningen, ca 3 km från stugan (bilväg). Jag har egna skidor och pjäxor, men de andra ska hyra.

Sol, lite blåsigt och flera minusgrader.

Vi är verkligen nybörjare på skidor. Det är väldigt många år sedan vi åkte senast. Spåren är hårda och djupa och det är skithalt. Vi känner oss som bambi på hal is.

Bengt och Åke.
Elisabeth.
Carina.

Vi hade rejält bakhalt allihopa och fick saxa även i de små uppförsbackarna.

Tillbaka i stugan blir det en välförtjänt After Ski. Gulliga Signe har skickat med bubbel och choklad till oss.

After Ski.

Åke och Elisabeth bjuder på middag, supergod lax med potatissallad. Till det bjuds ett mycket smakrikt vitt vin.

Middag.

6 April 2022, onsdag.

Efter en stabil frukost fixar vi matsäck, mackor och kaffe och tar bilen bort till skidspåren igen. Solen lyser, det är varmare än igår och blåser mindre. Idag väljer vi ett lite längre spår, ca 6 km.

När vi kommit en liten bit ramlar jag i en nerförsbacke. Jag är lite feg så jag plogar och fastnar i ett skär som någon skatare gjort. Jag dunsar rätt ner på baken och det för väldigt ont, kommer ihåg känslan från när jag ramlade som barn. Det är ju stenhårt i den preparerade snön, som betong. Men det är ingen större fara, bara att åka vidare.

Värre går det för Bengt som lite senare också ramlar. Han tar emot sig på armbågen och får fruktansvärt ont i armen. Den går inte att röra, så himla ont gör det. Han kan absolut inte fortsätta med skidåkningen.

Jag ringer fjällanläggningen och dom lovar skicka hjälp så fort som möjligt. Efter en kort stund dyker det upp två killar på varsin skoter. De tar hand om Bengt, ställer massor av frågor och försöker röra på hans arm. Dom har sjukvårdsutbildning, Bengt får en provisorisk mitella.

Bengt får en mitella.

Sen får Bengt och jag åka med varsin skoter till fjällanläggningens sjukstuga.

Bengt lastas på en av skotrarna.
Jag får också åka skoter.

Det är två jättetrevliga killar, Sebastian, som jag åker med kör motorcykel på fritiden så vi har mycket att prata om. Bengts ’chaufför’ heter Kjelle.

Framme i sjukstugan lägger de nya bandage för att hålla armen i ett läge där det inte gör så ont. Men killarna tycker absolut att vi ska åka till vårdcentralen i Särna för att röntga armen.

Massor av bandage.

Vi hämtar upp Åke och Elisabeth (som fortfarande är ute i skidspåret) med bilen och skjutsar hem dem till vår stuga. Sen kör jag Bengt till Särna, det tar ca 45 minuter.

En liten trevlig vårdcentral.

Jag får lämna Bengt i dörren, inga icke vårdsökande får vara inne i lokalerna. Jag får vänta i bilen. Det är fint väder så jag tar en liten promenad i den närmaste omgivningen.

Mysig barrskog intill vårdcentralen.

Vilken superbra service det är på denna vårdcentral. Bengt blir undersökt och röntgad. Det är inget brutet och ingen spricka. Han får några värktabletter och en ny bra mitella. Allt går verkligen snabbt. Han är klar på ca 1 timme.

Vi åker tillbaka till stugan och äter goda hamburgare till middag.

Onsdag 9 oktober 2019.

I natt har Bengt sovit hyfsat bra trots att medicinen han tog igår kväll inte har hjälpt så mycket (de rosa pillren från Claudio). När han nu har så ont i tanden har han nästan glömt bort värken i benet ;-).

Jag har ställt väckaren på halv sju och redan strax efter sju äter vi frukost. Bengt äter fil och ett ägg, det går bra. Jag äter te och mackor, det finns gott bröd och ost, alldeles lagom frukost. Personalen är jättetrevlig.

Idag ser vi hotellet också, när vi kom igår var det ju mörkt.

Idag går det bra att köra igen, det är fint väder och flyter på bra trots massor av vägarbeten. Det är inte konstigt att vägarna behöver underhållas med tanke på all trafik, så himla många långtradare!!! Jag har ställt in mej på att vi ska försöka komma hela vägen hem ikväll, så att Bengt kan komma iväg till tandis imorgon. Men vi tar en bit i taget och ser hur det går.

Vi rastar två gånger på vägen upp till Puttgarden, Bengt är inte så besviken för att han inte kan äta någon mat, den är ju ändå så äcklig här i Tyskland :-).

När jag känner att det nog går att köra ända hem ikväll bokar Bengt färja Puttgarden till Rödby klockan kvart över fem. Vår biljett gäller för alla avgångar under dagen i mån av plats. Vi är vid färjan redan strax före fyra, och får åka med färjan som går fyra.

Å där går färjan söderut.

Sen är det ju bara dryga 20 mil kvar hem och det flyter på superbra. Vi stannar på Kastrup och tankar. Sen blir det ett stopp på affären i Lödde för att handla lite frukost.

Sex veckor precis har vi varit borta, det känns märkligt att vara hemma igen. För att omställningen inte ska bli så jobbig tar vi ett glas vin och lite italiensk ost :-). Bengt har ont, men det är lite bättre.

Gott vin i fina glas.

Innan vi åkte från Grazzano kom Rosaria och gav oss två burkar hemgjord Antipasti, dessa ska vi njuta av vid ett senare tillfälle.

Antipasti från Rosaria och en liten bit ost från den lokala affären.

Idag blev det 81 mil, på kartan syns alla stora vägarbeten.

Dagens resrutt.

TORSDAG:

Det bästa med att vara hemma är min sköna säng och det praktiska med att ha alla saker omkring sig och att kunna pyssla såklart. Men det är så kallt!

Bengt får en akuttid hos tandläkaren här i Lödde. Tanden, som är lagad flera gånger, är ’rutten’. Han får en tillfällig lagning och ska få en ny tid för att dra ut den. Den sitter längst in i överkäken så den kan han klara sig utan.

Eftersom jag berättat om hans problem tycker Bengt att jag ska berätta att jag också konsulterat Claudio :-). Jag fick en urinvägsinfektion (har haft det för tre år sedan och kände igen symptomen) och när vi kom tillbaka efter ’syskonveckan’ frågade jag Claudio om han möjligen hade något mot det och det hade han ju såklart. Jag fick tre tabletter antibiotika, en per dag i tre dagar. Som vanligt är jag skeptisk mot all medicin och googlar och läser om biverkningar. Jag läste bland annat att man brukar ta till denna medicin om inget annat hjälper. Usch, det verkar ju hemskt! Jag ringde 1177 och pratade med dem och där säger sköterskan att det är en rätt så vanlig medicin mot urinvägsinfektion. Men….. kanske inte så vanligt med så stark dos och så kort tid! Jag velar hit och dit, men det är väl ändå bäst att jag äter den så att jag blir av med detta innan det blir värre. Redan efter första tabletten försvinner symptomen, men jag äter alla tre och jag kände inte av några biverkningar :-).

Rosorna blommar fortfarande.
Frukost i favvoskålen.
Någon som vill köpa ett par kryckor?

Då var det klart för denna gång :-). Så kul att ni följt bloggen och TACK ni som kommenterat, det är jättekul att läsa det ni skriver.

Tisdag 8 oktober 2019.

Igår eftermiddag fick Bengt en fruktansvärd tandvärk så vi bestämde oss för att skyndsamt åka hemåt. Han har knappt sovit något alls inatt trots en massa alvedon/ipren.

Det är runt tio grader varmt och en lite magisk dimma ligger kvar i dalen.

Morgondimman ligger kvar.

Jag kokar som vanligt min gröt (i kastrull Åke, det finns ingen mikro här). Nu är det inte många havregryn kvar i det paket jag hade med mej hemifrån, vilken bra timing :-).

Lite gryn kvar på botten av påsen.

Vi betalar Rosaria för de dagar vi bott denna omgång, men behöver bara betala för en vecka, hon bjuder på de tre extra dagarna :-). Innan vi åker berättar vi för Rosaria om värken och hon hämtar Claudio som har med sig starka värktabletter (diclofenac) och ett pulver som också är smärtstillande.

Vi har köpt med 2018 års glögg som vi lämnar till Rosaria tillsammans med pepparkakor. Hon blir väldigt glad.

Starka piller.
Hej då för denna gång! Ses vi nästa år igen????

Bengt har stakat ut en resväg som vi (delvis) inte åkt tidigare, vi vill ju inte ta samma väg som när vi åkte ner på grund av alla köer vid Gotthardstunneln. Istället kör vi genom den vackra Aostadalen och vidare genom Stora Sankt Bernhardstunneln som startar i Italien och mynnar ut i Schweiz. Tunneln öppnades 1964 och är sex kilometer lång och ligger runt 1900 meter öh. Det kostar ungefär 260 kr att åka genom tunneln.

Jag tvingar Bengt att fota lite från bilen :-). Det är så himla fint här.

Forte di Bard ligger högt uppe på ett berg vid ingången till Aostadalen. Det byggdes på 1800-talet och år 2006 öppnades fortet för turister efter att ha varit stängt i många år. Det hade varit häftigt att besöka!
Hunden hänger ut genom rutan, ser så härligt ut när det blåser i pälsen.
Betalstationen vid infarten till tunneln.

Innan vi åker in i tunneln är det en passkontroll. Det är några bilar framför oss. De blir grundligt kontrollerade, den ena bilen får inte åka vidare utan får ställa sig på en parkeringsplats på sidan om vägen. När det blir vår tur visar jag passen, men polisen säger bara Buongiorno Signora och viftar att vi ska åka vidare. De är inte intresserade av två svenska pensionärer :-).

Bengt har tagit pulvret och värken har lättat betydligt. Vi stannar på en vägkrog i Schweiz och äter soppa, det är bra mat när man inte kan tugga.

Vägkrogen ligger vackert vid en lite sjö. Men det blåser kallt!

Egentligen har vi inte tänkt köra mer än drygt 50 mil idag, men vi kom iväg redan strax efter klockan nio och jag känner mej så pigg så jag tycker vi ska fortsätta en stund till. Det är så bra väder och trafiken är hyfsat lugn och Bengt behöver komma till en tandläkare så fort som möjligt.

Vi bestämmer oss för att köra upp till Frankfurt. Vi borde vara framme vid sju- halv åttatiden. Bengt hittar ett bra hotell, det ligger precis vid motorvägen och det har fått bra recensioner.

Men när vi har ungefär 20 mil kvar kommer det en varning på GPS:en om en stor olycka som innebär 1,5 timmes försening. Fy så trist! Bengt söker en alternativ väg och får ett förslag. Vi kör den gulmarkerade snutten på kartan nedan och det går ju bra men långsamt eftersom det är mindre vägar, men vi slipper stå stilla i bilkö. Och plötsligt är vi inne i Frankrike, hahaha, vad förvånade vi blev när skyltarna helt plötsligt hade franska namn.

När vi kommer ut på autobahn igen börjar det regna, vi har ca 10 mil kvar. Nu blir det jättejobbigt. Jag börjar känna mej trött och Bengt får fylla på med fler värktabletter eftersom pulvret slutat värka. Han googlade på pulvret (eftersom jag tyckte han skulle göra det) och efter att ha läst att flera länder slutat använda det eftersom det näst intill är livsfarligt tar han inget mer av det pulvret. I Sverige verkar det aldrig ha använts.

Det är kolsvart och blänker från ljusen i den blöta asfalten. Runt Frankfurt är det ungefär tusen på- och avfarter, bilar till höger och vänster, fyra filer. Det är nog bland de jobbigaste milen jag kört, inte kul alls. Men vi kommer fram helskinnade den här gången också :-). Klockan är ungefär åtta.

Hotellet är jättebra, stort och rymligt rum och en skön säng. Jag dråsar ner på sängen och somnar nästan, jag hör i bakgrunden hur Bengt pratar i telefon, han ger lite IT-support, det är visst någon som behöver nytt bank-ID ;-).

Ett väldigt trevligt rum.

Så här har vi åkt idag, det blev ungefär 86 mil.

Dagens resrutt.

Måndag 7 oktober 2019.

Det blir ytterligare en dag i lugnt tempo.

Vi har varit i vår affär och hämtat en ost på 3,5 kg som vi ska ha med oss hem. Vi har ätit den här i veckan och tyckte den var jättegod. 130 kr/kg kostade den, superbilligt.

Efter det var det dags att handla de sista flaskorna vin på denna resa, vi ska INTE köpa fler. Vingården Spinerola ligger några kilometer från oss, vi har handlat där tidigare och tycker om deras viner.

Efter en kall morgon blir det en jätteskön dag, ca 20 grader och strålande sol. Solen är fortfarande så varm så det är skönast att sitta under parasollen. Rosaria kommer över med lite friterade antipasti, hon håller på att fixa lunch till Claudio.

Friterade zuccini och zucciniblommor, så gott.

Efter ca 10 minuter kommer hon skrattande igen, då har hon med sig två bitar brylépudding. Claudio kommer precis cyklande och han kommer också bort till oss. Rosaria skyndar sig att säga till honom att det finns brylépudding till honom också. Han är visst en riktig godisgris :-).

Deras yngsta son håller på att renovera ett hus som han och hans fru köpt här i Grazzano. Claudio jobbar där hela dagarna som projektledare och allt i allo, han är ju pensionerad sedan ett antal år tillbaka. Rosaria servar med lunch och middag.

Brylépudding.

Det är ännu en vacker kväll i Grazzano. Himlen är brinnande röd, synd att det inte kommer fram ordentligt på foton.

Ingalill – inga äventyr idag, bara lugnt och skönt 🙂

Swante – jag lovar hålla koll på Bengt!! Rosaria och Claudio har 6 barnbarn i olika åldrar, den äldsta 8 år så jag hoppas verkligen dom har koll på småbarnen.

Söndag 6 oktober 2019.

Idag har vi inte gjort ett enda dugg. Det har varit runt 20 grader och halvsoligt så vi har slappat i trädgården. Jag har läst ut den femte boken på resan.

Rosaria, Claudio och den yngsta sonen har rusat fram och tillbaka i trädgården hela dagen. Dom verkar göra höst! De stora blomkrukorna har rullats bort. Troligen har dom beskurit fruktträden för vi har sett att sonen har kört en massa grenar och kvistar på en stor vagn efter gräsklipparen. Detta gör att jag börjar tänka på att det är en massa jobb som väntar i trädgården därhemma.

Jag måste också meddela dej Swante att det tyvärr inte blir någon badbild på Bengt detta år! Idag täckte Claudio över poolen!!! Ber om ursäkt för detta, det ska inte upprepas ;-).

Till lunch blir det Piadina.
Nu är det slutbadat för detta år.

Jag funderar lite på vilka regler som gäller för pooltäcke här i Italien. Micke har berättat att i Sverige ska man ha ett så stabilt överdrag så att det ska hålla för två personer (om jag fattat rätt). Bengt tror att om man kliver på presenningen dom lagt på poolen här så kommer den att sjunka! Men å andra sidan är ju poolen helt öppen här under sommaren, får man ha det så i Sverige?

Swante – fy för frost, vi stannar ett tag till :-).