Onsdag 20 september 2023.

Vi har frågat vår hyresvärd om tips på saker att göra här i området och fått veta att staden Martina Franka ska vara sevärd. Staden grundades år 1300, är väldigt välbevarad och har idag runt 50000 innevånare.

Vi besöker Palazzo Ducale från 1600-talet byggt på resterna av en antik fästning. En del av en våning är öppen, tyvärr är salarna inte möblerade, men de har väldigt vackra väggmålningar. Till varje målning finns en historia nedtecknad.

Så skickligt målat, man tror det är textilier, men allt är målat.

I en annan del av palatset har konstnären Elisabetta Sbiroli en utställning. Utställningen består av både målningar och skulpturer och ska reflektera över det feminina.

I entrén står en vacker plåthäst.

Stämningen i den här staden känns lite lyxigare än de vi besökt tidigare med många butiker som har ’lyxiga’ kläder och prylar.

Vi drar oss ner mot det stora torget med alla restauranger för att äta lunch. Det är massor av turister här, från Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Amerika. Vi beställer två pizzor och två sallader och delar på detta.

Under lunchen får vi bevittna ett projekt om inte kommer att sluta väl. Det är ett gigantiskt skåp som ska transporteras upp på en balkong och vidare in i en lägenhet.

Här ligger paketet längst ner på liften (lite mörkt foto).

Flera karlar fixar och trixar för att kunna lyfta in paketet i lägenheten. Men vem som helst kan ju se att det är alldeles för stort för att gå in genom dörröppningen. När vi ätit klart håller de fortfarande på, då har de tagit bort emballaget, lite kartong och plast, men det hjälper absolut inte alls. Det skulle vara så himla intressant att veta vad som hände med detta projekt, men det får vi ju aldrig reda på.

Vi går en runda i de vindlande gränderna, det är så välvårdat och rent och pyntat med blommor och växter. Det blev många foton från Martina Franca…..

Lampskärmar som prydnad såg vi i Galipoli också.

Vi kikar såklart in i den stora kyrkan också, Basilica di San Martino som stod klar 1785. Sedan fredagen den 27 september 2002 har det av UNESCO deklarerats som en ”monumentbudbärare för en fredskultur”. Mycket vacker!

Mitt emot den stora Basilikan finns en liten kyrka där en av de äldsta piporglarna i världen finns bevarad, tillverkad 1749. För ca 150 år sedan restaurerade man orgeln och den användes sedan fram till 1920-talet.

På vägen mellan vårt boende och Martina Franca finns det en hel del trullihus. En del väldigt gamla, andra rätt så nybyggda. Vissa i traditionell stil medan andra verkar vara lite moderniserade.

Å så alla dessa vackra stenmurar längs vägen.

Ikväll tar vi bilen till Noci och äter middag på en restaurang som hyresvärden rekommenderat, L Antica Locanda. Den öppnar klockan 20, så det blir en sen middag. Det är väldigt krångligt att köra i staden, det är mycket trafik, enkelriktat och många gator som inte är tillåtna att köra på om man är turist, och det är väldigt mörkt. Vi letar efter en parkering och hittar flera stycken, men i motsatt körriktning. Italienarna är ju pragmatiska, dom kör helt enkelt över till ’fel’ sida av vägen och parkerar, vi vågar inte göra så (ännu). Men som det brukar så löser det sig och vi parkerar och promenerar till restaurangen.

På dörren ser vi att restaurangen haft en Michelinstjärna, 2020. Det är ett mysigt ställe, rätt mycket folk. Vi blir välkomnade med små goda bollar, vi kommer inte riktigt fram till vad det är men det smakar väldigt bra.

Till förrätt delar vi på ett fat med fyra olika ostar och rödlöksmarmelad och en sallad. Jättegott bröd fick vi till det.

Till varmrätt beställer Åke rullader i en suveränt god tomatsås.

Vi andra äter Biff Tagliata (biff med ruccola, tomater och parmesan), det är också gott, men inte riktigt som vi förväntat oss. Elisabeth och jag tycker det är alldeles för stor portion medan Bengt tycker det är lite för lite.