Oj, vad tiden går fort, nu är det bara tre dagar kvar för oss här i Grazzano. Vi har en del på listan som vi måste hinna med innan vi åker härifrån. Till exempel att besöka ytterligare ett par vingårdar som vi spanat på.
Det är två gårdar som ligger några mil sydost om Asti som vi tänker besöka, båda gårdarna har öppet fram till klockan tolv, sen är det stängt och öppnar igen klockan fyra. Det gäller att komma iväg tidigt om man ska hinna med innan lunchstängningen. Redan strax efter nio sitter vi i bilen.
Vi hamnar bakom en långtradare fullastad med halmbalar! Jag håller mej på behörigt avstånd, tänker inte köra om. Man får köra max 70 km/tim på småvägarna in till Asti och det blir aldrig nödvändigt att köra om eftersom alla, även stora lastbilar, kör mycket fortare än så. Det är jättetrångt i vissa korsningar, lasten kränger hit och dit, det är ett under att han klarar allt passager. Efter en stund viker han av in på en parkeringsficka. Skönt!
Det är enkelt att hitta till den första gården, Franco Mondo. Vi har inte bokat tid utan hoppas att få komma in och köpa några flaskor så här spontant. Vi träffar på ett par personer som jobbar på gården och dom ber oss vänta en stund så ska dom hämta någon som kan hjälpa oss. Det är sonhustrun i familjen som tar emot oss och hon vill gärna visa hela gården för oss. Eftersom Bengt inte kan gå så mycket nöjer vi oss med att kolla den närmaste omgivningen. Hon pratar och berättar, det är väldigt intressant.
Vi får se källaren där vinet lagras på träfat. En mycket gammal källare med endast ett par graders variation på temperaturen under året, perfekt för vinet.
När vi går tillbaka från källaren passerar vi vår bil och jag frågar Bengt om han inte ska hämta sin krycka, den underlättar ju verkligen för honom. Meeeeen…… kryckan ligger inte i bilen! Vi börjar fundera, var kan den vara?? Han måste ha glömt den när vi åt glass i Casale igår, det var det sista vi gjorde innan vi satte oss i bilen för att åka hem. Glassbaren låg precis intill parkeringen. Hahahaha, vi måste faktiskt skratta, vilket strul :-). Tur han har den andra kryckan hemma i stugan.
Nu ska vi i alla fall få smaka några viner. Vingården ligger i distriktet Nizza Monferrato som anses vara det bästa distriktet för Barberaviner. Här produceras de fina Nizza-vinerna som lagras minst 24 månader på franska ekfat. Ekfaten används endast tre gånger, därefter kasseras de. Det är många stränga regler runt tillverkningen av Nizza, tex får druvorna endast tas från speciella vinfält, blir skörden dålig ett år får man inte använda druvor från ett annat fält, trots att det är samma druva.
Jag ber om att få väldigt lite i mitt glas, men det går hon inte med på. Man måste ha en viss mängd för att doft och smak ska komma fram, så vi smakar lite och sen häller vi ut resten.
Vi funderar en stund innan vi bestämmer oss för vilka viner vi ska köpa med oss hem, det blir några flaskor……
Företaget säljer viner till Sverige också, inte till Systembolaget, men till ett företag som säljer via nätet, Vinoteket. Det känner vi ju till, Karin! Sonhustrun (vi kommer inte ihåg vad hon heter) har varit i Sverige flera gånger och gillar Stockholm väldigt bra.
I dag sköts vissa moment ute på vinodlingarna med hjälp av små traktorer, man klipper gräset mellan vinstockarna och man klipper rankorna på varje sida och på toppen. Kartgallring görs två gånger, i maj och i juli då man manuellt klipper bort de klasar som hänger för tätt. All skörd görs manuellt, den har precis kommit igång nu. I december beskär man rankorna (manuellt) man spar en stängel med ett visst antal ögon, den ska ge nästa års frukt. Dessutom spar man ytterligare en yngre stängel som ska ge frukt nästkommande år. Bengt frågar hur många personer som jobbar ute i fälten men får inget svar, MÅNGA säger hon. November är den lugnaste månaden, men då jobbar man inne i vinkällaren istället.
När vi är klara är klockan nästan tolv, vi har varit här i nästan två timmar! Det betyder att vi får nöja oss med en vingård idag. Vi har haft en väldigt trevlig förmiddag.
Nu är vi lite hungriga och åker ner till den närmaste staden, Canelli. En sak som är kvar på vår att-göra-lista är att äta pizza. Det får bli pizza till lunch idag. Bengt äter en med tomat och buffelmozarella och jag tar en med ruccola, mozarella och färska tomater. Det smakar hur bra som helst.
Det är så varmt idag också, 28 grader! Vi åker vidare till den gamla staden Nizza Monferrato, som är ’huvudstaden’ i Monferrato-området. Vi parkerar på ett jättestort torg och hittar en lång gågata i de gamla kvarteren av staden. Det ser väldigt trevligt ut, men är nästan helt folktomt. Vi möter ett gäng norrmän som också är ute och promenerar. En glass blir det och kaffe innan vi vänder hemåt igen.
Ingalill – vet du….. dagen innan hängde hon vår tvätt också, då var det ca 15 kallingar och 15 trosor, hahaha. Vi var kvar på vingården när tvätten var klar så hon tyckte att hon kunde hänga den eftersom vi hade så mycket annat att göra…..
Karin – hur smarrigt som helst :-).