Har sovit sådär… så hård säng.
Idag blir det frukost för två igen. Vi tar det lugnt på förmiddagen och sen tar vi en tur upp i bergen till en liten by som verkar mysig, för att äta lunch.
Det är smala krokiga vägar som leder upp till byn Bossolasco. Vi parkerar bilen och går mot en restaurang som ser trevlig ut. På vägen dit finns turistinformationen och den är öppen (det vanliga är att de är stängda). Vi går in och pratar med Martha (som som jobbar där), hon är väldigt trevlig och informerar om en massa saker man kan göra i området. Vi blir stående där en lång stund.
Vi går vidare till restaurangen, men när vi kommer dit är det fullsatt! Vi traskar vidare i byn, men tyvärr är de andra restaurangerna stängda under lunch eller semesterstängda. På väg tillbaka till bilen möter vi Martha som pratar i telefonen med någon. När hon hör att vi inte fått plats på restaurangen börjar hon och killen i luren att kolla andra alternativ, i byar i närheten, men de flesta är bara öppna på kvällen. Till sist hittar de en som har öppet, dit åker vi.
Vi åker vidare, vägen blir smalare och smalare och så himla krokig.
Det ska ta 13 minuter att köra till byn Niella Belbo men för oss tar det 25 minuter, det går ju inte att köra så snabbt här. På ett ställe är det gubbar som håller på att reparera vägen. Deras stora bil tar upp mer än halva vägens bredd, en av killarna går fram och vinklar in sidospegeln på deras bil och då kan vi passera!
När vi äntligen är framme i Niella Belbo är klockan halv två. Vi hittar restaurangen Nonna Grillo (farmors/mormors grill) och går in och möts av en supersur gammal gubbe (troligen yngre än vi) som säger No, No finito, och det var ju den enda restaurangen i den här byn.
När vi ändå är här går vi upp till en kulle som har fin utsikt. Det är det ju i och för sig överallt här, bara man kommer upp på en höjd.
På den högsta punkten i byn, 785 möh finns en skulptur av konstnären Roberto Bruno. Verket heter Tid, ande och ljus.
Här finns också sagan om Hans och Greta. Bredvid varje kapitel står en snidad träfigur.
En stor fin kyrka har dom i byn, men den är stängd så vi kan inte kika in. Enligt uppgift ska det bo 312 människor här i byn nu så dom har gott om plats i kyrkan.
Nu är vi väldigt hungriga, vi bestämmer oss för att åka tillbaka till Alba, köpa nåt i affären och äta i lägenheten. Som tur är har vi lite nödkost i bilen, jag trycker i mej två dumlekolor och Bengt en Geisha och en Marianne. Kolorna ser lite ledsna ut, men helt ok om man tänker på att dom har åkt med ända från Sverige 😂🤣. Till dessa kolor dricker vi vatten.
På väg till Alba stannar vi ytterligare en gång, vi ser en trevlig restaurang där det sitter några människor och äter. Men nej….. dom stänger strax, så de tar inte emot några nya kunder.
Vi åker igenom stora odlingar av hasselnötter. Vi är ju i de området nu, som är känt för stora hasselnötsodlingar. Hasselnötterna här har en exceptionell smak och har fått skyddad geografisk beteckning (PGI) som ”Piemonte hasselnötter från Langhe”
Det blir både lunch och eftermiddagskaffe på samma gång idag och till det, lite hjärngympa. Varje fredag kommer snälla grannen Irene över med ett korsord från Corren. Det är rätt klurigt, men väldigt kul att lösa. På resan har jag med mej två stycken (hade sparat, för att ta med). Ett är klart och nu väntar det andra :-).
Är man i Alba så är det nästan ett måste att gå ut och ta en aperitivo. Det serveras överallt i stan ungefär mellan 18.00 och 20.00, som en aptitretare innan middagen. Vi slår oss ner på en av serveringarna på det stora torget Piazza Michele Ferrero.
Här på torget finns det nästan 13 meter höga statyn ’Alba’ i bronsat rostfritt stål av konstnären Vallerio Berruti . Flickan sägs ha den ’en blyg tillbakadragen attityd’ vilket är typiskt för de piemontiska folket som aldrig stör.
Det är en skön kväll vi tar en promenad i stan. Det är mycket folk ute. Vi hör en del svenska röster.
Jag måste ta en bild på flickan i kvällsljus också. Den är så otroligt häftig.
Tio minuters promenad så är vi tillbaka i lägenheten.
Verkligen en kringelkrokig väg,
men tur att Dumle, Geisha o Marianne fanns med som nödproviant även om det löste sig med sen lunch.