Onsdag 11 oktober 2023.

Swante: Hahaha, i takboxen vågar vi inte ha något vin, det blir för tungt. Men om jag säger så här…. resväskorna får vi ha i baksätet ;-).
Bengt har räknat ut att det är 12 mil längre att inte åka genom Schweiz.

Seefeldt ligger 1200 möh och är känt som Österrikes längskidhuvudstad. Här finns 279 km längdskidspår. Skidorter är en av de mest besökta turistorterna i Österrike. Tre gånger har de varit med att arrangera vinter-OS, även VM-tävlingar har hållits här.

Hotellet är bra med bra frukost.

Bengt frågar om han får ta ett foto av hyresvärden, men det vill han inte, han vill ta foton av oss istället, så då får han väl göra det då.

Vi ger oss inte tid att stanna och kolla något i Seefeldt trots att hyresvärden försöker med alla möjliga trix. Vi kanske återkommer ett annat år. Idag vill vi komma iväg så fort som möjligt, men vet aldrig hur lång tid en resa i Tyskland tar. Klockan kvart i nio startar vi dagens etapp. Solsken och 7 grader varmt. Jag sätter igång rattvärmen, så skönt!

Det är häftigt med alla spetsiga höga berg längs vägen. Efter bara ca en mil passerar vi den Tyska gränsen.

En sån skillnad det är på trafiken i Tyskland jämfört med Italien. En sån disciplin tyskarna har. Exempelvis när det är ett vägarbete där hastigheten sänks från fri till 80, så håller dom 80 eller i alla fall inte mer än 90. Det är ju väldigt hetsigt på autobahn, men ändå väldig ordning och reda. Det gäller att ha koll i backspegeln så man inte blir skrämt när någon visslar förbi i 200 knyck.

Idag blir det lättlunch på en vägkrog i Tyskland. VI delar en macka med falafel.

Dom gör reklam för svenskt Fika. Kul, men vi ser inget av det inne på vägkrogen.

Det odlas solrosor på stora fält utefter motorvägen.

Vi rastar för att byta chaufför, nu har vi bara ca 1,5 timme kvar till hotellet. Jag pratar i telefon med Lisbeth och berättar hur bra det flyter på idag. Visst har det varit några vägarbeten, men vi har aldrig blivit stillastående, eller ens kört långsammare än 80 km/timmen.

Man ska aldrig, aldrig, aldrig säga så!!!! Bara en kort stund därefter blir det tvärstopp. Jag kollar i google och där syns en olycka med ett tidstillägg på 1 timme. Plötsligt är det 2,5 timmar kvar till hotellet. Vi har blivit stående precis vid en avfart på den trefiliga autobahn. Några bilister snirklar sig ut på avfarten. En tokstolle lite längre fram vänder och kör mot trafiken i höger vägren för att komma in på avfarten (kan det verkligen ha varit en tysk??) Vi tar ett snabbt beslut och snirklar oss också ut på avfarten. Så tuffar vi på ute på landsbygden, det är mycket trafik, men det är trevligare att köra, om än långsamt, än att stå helt stilla i bilkö. Vi möter flera räddningsfordon som kör i ilfart med tjutande sirener. Undrar verkligen vad som hänt.

Efter den lilla omvägen känner vi att vi ändå är i så bra tid så vi kan göra en avstickare för att äta något innan vi kör till hotellet. Vi åker till Wittenberg. Det var ju här som Martin Luther spikade upp sina teser på porten till slottskyrkan (universitetets anslagstavla). Vi var här på hemväg från Italien 2018, då gjorde vi en ordentlig rundtur i stan. Idag nöjer vi oss med att äta mat. Vi hittar en italiensk restaurang med en stor uteservering, där slår vi oss ner. Det är 23 grader varmt (lite italienkänsla)! Detta är nog den sista kvällen vi sitter utomhus och äter på flera månader. Det är flera som äter pizza här, vi beställer varsin. Egentligen är det väl tokigt, att äta pizza när man precis lämnat Italien! Ja, det är tokigt, det är ju inte samma maträtt, men dessa var ändå rätt goda.

Men sen då…. ännu tokigare. Vi köper varsin glass som inte heller kan jämföras med Italien. Det är väl så att vi vill hålla kvar Italien en liten stund till.

Wittenberger Marktplatz, den stora öppna platsen mitt i stan.

Nu är vi trötta efter en lång dag. Vi går tillbaka till bilen och kör de sista två milen till hotellet. Det blir snabbt mörkt, vägen till hotellet går genom flera små byar där ingen verkar bo, det lyser nästan inte i något hus.

Vi hittar fram till hotellet som ligger ute på landet. Det är så mörkt, men jag tror det ligger intill en jättestor bondgård, eller hästgård, vi får väl se imorgon bitti.

Det är ett jättetrevligt hotell, mycket större än de vi brukar bo på. Vi får ett rum på bottenplan, så skönt att slippa kånka väskorna uppför trappor. Rummet är jättestort och sängen…… woow, supermjuk!

Idag har vi tagit oss ännu en bit norrut. Det blev totalt ca 66 mil med omvägen för olyckan och den lilla avstickaren till Wittenberg.

Nu är klockan tio på kvällen och när vi kollar på google maps ser vi att motorvägen A9 fortfarande är avstängd. Det måste ju ha med olyckan att göra eftersom trafiken flöt på där strax innan vi kom. Vi såg ’stoppet’ endast några hundra meter framför oss.