Måndag 6 maj 2019

Idag är det grått och mulet och kallt! Det får bli frukost inomhus. Vi funderar lite på vad vid ska göra idag. Kanske åka till en vingård, det har vi ju inte gjort ännu. Det finns en vingård i närheten och det verkar som att dom har öppet.

Det är faktiskt 17 grader varmt, men det känns mycket kallare, det blir såklart täckjacka och schal idag också :-).

Det mullrar på himlen och så dyker 10 militärflygplan upp i formation. Dom flyger så nära varandra, men dom har säkert koll på vad dom gör!

Landskapet ser lite märkligt ut med alla plastöverdragna vinodlingar.

Vi hittar till vingården, Tenuta Terre di San Vito, men grinden är stängd och ingen svarar när Bengt ringer på klockan. Precis när vi ska ge upp och åka därifrån kommer det ett gäng människor gående inifrån gården och grinden öppnas. Det är ägaren som just haft vinprovning för fyra personer. Vi fråga om vi kan få köpa några flaskor vin, vi förstår att man troligen måste boka tid för att få en provning. Killen är jättetrevlig och när han sagt adjö till de andra så ber han oss följa med upp till vinkällaren. Han heter Giovanni och det är han som tillsammans med sin far äger gården.

Bengt förklarar att han har ont i kroppen och att vi alltså inte vill gå någon promenad i vingården. Men vi måste ändå följa med på en kort liten sväng, han måste verkligen få visa oss sin beautiful vingård. Han är såå stolt och det är en mycket välvårdad gård. Vi får även hänga med upp på takterrassen till hans villa för att vi ska se bättre :-).

I början av varje rad i vinfälten har man planterat en ros. Det är exklusiva rosor importerade från England. Han frågar om jag vet varför man planterar rosor på detta sätt, det vet jag ju inte. Han förklarar att rosorna är väldigt känsliga för ohyra och sjukdomar. Det är ju så smart, rosorna är de första som drabbas av ohyra. När man upptäcker detta kan man analysera och snabbt sätta in åtgärder för att skydda vinrankorna. Vingården är ekologisk, men det måste den vara i tre år innan den får sätta på etiketten eko på flaskorna. Vinerna från den kommande skörden kommer att få denna stämpel.

Jag passar på att fråga varför så många odlingar är ’inplastade’. Giovannis är ju inte det, men en odling precis kant i kant med hans är övertäckt av plats. De vindruvor som odlas under plast är bara till för att ätas, plasten gör att de mognar fortare och de förstörs inte heller av regn. Men själv ’hatar’ han plast. Han berättar att odlingen intill hans, som är inplastad, nu är tjugo år gammal och då ger rankorna inte längre någon frukt. Han och hans far har köpt in denna odling och ska ersätta den med nya rankor. Dom ska försöka sig på att odla Pinot Noir.

Till sist når vi vinkällaren som är nybyggd. Dörren är gjord av olivträd. Det är så himla mysigt här.

Inne i källaren står det rester kvar efter den tidigare vinprovningen. Det är en massa gott och han bjuder oss att smaka, det är ju ändå betalt skämtar han. Vi får prova rose, vitt och tre olika röda viner, det låter mycket men det är ju bara en skvätt av varje. Alla smakar bra, men två röda blir favoriter. Gårdens viner lagras endast i ståltankar, ingen efterlagring i ekfat som är vanligt på andra gårdar.

Giovanni babblar på och vi har mycket trevligt. Han berättar att de som provade vin innan oss var två personer från England och två från Ryssland, det var väldigt tysta och det tycker han inte är så skoj. Hahaha, till skillnad från oss som babblar och ställer frågor. Han berättar att han nyss kommit hem från Köpenhamn. Han älskade staden, men inte folket (inget trevliga, tyvärr). Vingården säljer vin till en bar i Malmö, L´enoteca och vi fick lova att besöka den och hälsa från honom. Det är klart att vi ska göra det.

Vi köper det vita vinet som består av Sauvignon Blanc. Några flaskor av det röda som är deras flaggskepp (Il Vescovo) och består av Malbec och Cabarnet Sauvignon och några flaskor av Tinto som består av Malbec. Det tredje rödvinet innehåller den lokala druvan Primitivo men det var inte så smakrikt, så det hoppar vi över. Dom tillverkar även olivolja så det får bli en handmålad flaska olja också.

Han berättar att i Italien får man inte sälja olivolja som olivolja i flaskor som går att fylla på när oljan är slut. Dessa flaskor måste säljas som souvenirer. Vi köper ju flaskan just för att kunna återanvända den.

Han tar oss med ut på lagret där en av de anställda jobbar med vinflaskorna. Varje flaska får en etikett påklistrad för hand och sen plomberas den också manuellt. Den doppas ner i flytande vax och sen väntar man på att det droppat klart, då höjer man upp flaskan mot en lien fläkt som blåser varmluft så att vaxet torkar. Vilket hantverk, det tar en stund för varje flaska. Allt går i ett lugnt tempo, ingen stress här!

Vilken supertrevlig vinprovning, och lärorik. Vi får med en korkskruv och en liten flaska olivolja på köpet. Giovanni ger oss också tips på några städer han tycker vi ska besöka.

Vi har nu stämt av med hyresvärden om vad som ska hända med rutan på bilen imorgon. Vi var ju så osäkra på om vi fattat rätt när vi höll på att översätta konversationen mellan oss och papa Guiseppe (han heter Franco). Omkring klockan åtta imorgon bitti kommer Franco hit och hämtar vår bil och kör in den till Carozzeria. Sen väntar han tills bilen är fixad, kör den hem hit och så kör vi tillbaka till Carozzeria och betalar.

Det var så vi uppfattade det, men sen blev vi så osäkra….. menade han verkligen att han skulle komma hit och hämta bilen, hahaha vilken service!

Spännande är det 🙂