Natten har tillbringats i den hårdaste sängen jag någonsin legat i. Plus att kudden var som en soffplymå, alldeles oformbar. Bengt tycker såklart att kudden är den bästa av de bästa. I natt ska jag ha min egen kudde. Den är ju oftast med på våra resor, men när vi sover på hotell brukar jag inte ta med den in så i natt har den legat kvar i bilen.
Vi börjar dagen med att äta en god frukost. Jättegott med färska jordgubbar, kiwi och apelsinskivor.
Idag ska vi åka till Negrar, en liten stad där vi har varit många gånger tidigare. Den ligger i Valpolicella omgiven av många vingårdar.
Det är måndag och då är det marknad i staden, det vet vi sedan länge. Eftersom det är sista dagen i Italien är det ju också sista chansen att besöka en trevlig marknad, så det gör vi.
11-fikat tar vi på den minsta baren i stan, där vi druckit gott kaffe tidigare.
Bengt köper två tshirt, de är välsydda och bomullen känns mjuk och skön. 9 euro per styck.
Sen tar vi bilen och åker till en vingård som vi besökt tidigare och handlat väldans gott vin ifrån. I år har vi ingen takbox på bilen där vi kan lägga en del av packningen vilket innebär att det inte kommer att rymmas så mycket vin. Vi vill packa allt vin i bagaget, så de inte syns utifrån, och nu måste vinkartongerna samsas med annan packning där bak.
Vi får prova det vita vinet, det har vi aldrig köpt tidigare. Det smakade gott, så vi köpte två flaskor. En i personalen har munskydd, de andra har inte. Den första maj togs de flesta restriktioner bort här i Italien (det kanske jag redan skrivit). Munskydd krävs bara i kollektivtrafiken om vi fattat rätt. Det är fortfarande en del som jobbar i affärer och restauranger som har munskydd. Men många har det bara så att det täcker munnen, inte näsan. Många har det runt armen och tar fram det när dom tycker det behövs 🙂
Termometern visar 28 grader, det är halvmulet, jättevarmt. På väg till nästa vingård (vi har bestämt oss för att besöka våra två favoriter) stannar vi och äter lunch på en bar där vi också varit tidigare. Nu har den bytt namn, men har samma goda rätter att välja bland. Vi beställer en dagens pasta, en liten charktallrik och två bruschetta. Sen delar vi på detta. Pastan är fylld med ricotta och ligger i en sås av zucchini och mynta, toppad med rostat speck, det är så gott.
Sen får det bli ett besök på den vingård som var den allra första vi besökte när vi började resa med bil till Italien, alltså 2013, första sommaren i Skåne. Då var vi så osäkra på hur ett besök på en vingård egentligen går till. Kan man komma utan föranmälan? Kostade det pengar att prova? Ska man spotta ut vinet när man provar? Kan personalen någon engelska? Många frågor. Så hittade vi denna lilla vingård, vi ringde på en klocka på en grind och blev så himla bra mottagna. Och en sån tur vi hade, där inne satt två personer och provade vin, en kille och en tjej från Staffanstorp. Hahahaha, då kunde vi fråga dem om allt vi undrade över.
Efter det har vi åkt tillbaka hit flera gånger, deras vin är så gott. Nu har de flyttat sin vinshop till ett väldigt trist industriområde, men vad gör det när vinet är bra. Det är samma kvinna där som vi träffat tidigare, men nu är även hennes man med inne i butiken. Jag tycker han ser bekant ut och efter en stund frågar han om vi varit i den ’gamla’ butiken för många år sedan. Han känner igen mej, du är ju så blond säger han, och det får man ju hålla med om.
Han är väldigt pratsam, det är han och hans fru (kvinnan vi träffat alla år) som äger gården. De har en dotter, men hon är inte alls intresserad av att ta över efter föräldrarna. Så frågar han vad vi tycker om Putin. Frun verkar lite besvärad, men vi tycker väl alla likadant om den hemska personen så det är inget kontroversiellt ämne.
Vi provar några viner och köper några röda och några vita. Medans frugan tar betalt av Bengt så blir jag inbjuden att kika in i deras heliga vinkällare. Han är väldigt stolt över de franska tunnorna som ligger där inne fyllda med Amarone och Ripasso. Bengt få naturligtvis även kika in.
Bengt får en kopp kaffe när vinerna är avsmakade.
Så ville han ta ett foto på Bengt och mej också. Det har en väldigt effektfull belysning här inne.
Nu åker vi tillbaka mot Gardasjön och vårt hotell, men klockan är inte så mycket så vi tar en sväng till Bardolino också, den staden ligger någon mil norr om Lazise.
Vår GPS tar oss på en del små vägar idag också, några hundra meter känns det som att vi åker inne i en olivodling.
Här i Negrarområdet finns det flera stora företag som jobbar med stenförädling, både granit och marmor. Det finns ett stort stenbrott i berget Lessinibergen, tidigare bröts stenen i en tunnel, men nu sker all brytning ovan jord. Stenen används både till byggnader, inredningsdetaljer och bruksföremål.
Idag finns det gott om parkeringar utanför Bardolino, man får inte köra inne i staden om man inte har speciellt tillstånd. Vi går ner till vattnet, det är inte så mycket folk så här en måndag, men väldigt många tyska turister. Lazise och Bardolino påminner väldigt mycket om varandra. Vi söker oss till skuggan på en bar för att äta varsin glass. Vi beställer två kulor var och tänker oss att vi blir serverade i en normal bägare, men in kommer två stoora välfyllda glas. Det är gott, men lite för mycket.
Ikväll orkar vi inte göra något alls, vi köper varsin macka som vi äter på rummet. Bengt förbarmar sig och går ut till bilen och hämtar min kudde.