Idag blir det utflykt igen :-). Ingen rast och ingen ro. Är man så här nära Pisa, så måste man åka dit. Bengt, Benka och jag har varit där tidigare, men för Tuula blir det första gången. Det tar bara ca 30 minuter att åka bil mellan Lucca och Pisa (inklusive en felkörning).
Bengt har googlat fram en parkering som ligger väldigt nära tornet. Vi kör dit och där finns massor av lediga platser, bra val av oss att åka hit en måndag.
Det är ju läckert när man kommer där efter gatan och ser tornet som verkligen lutar ordentligt. Tornet är klocktornet till Katedralen Santa Maria Assunta. Tornet är 57 meter högt. Lutningen beror på en sättning av den underliggande marken som inträffade redan i de tidiga konstruktionsskedet. Flera byggnader på torget lutar fast i mindre utsträckning. Man började byggande år 1173, men tornet färdigställdes inte förrän i mitten av 1300-talet.
Det blir många foton tagna av tornet.
Många går upp i tornet, men vi fick nog av att klättra i torn igår, så vi stannar nere på marken.
Det är väldigt varmt idag, vi tar en 11-fika och promenerar ner mot floden Arno som flyter genom Pisa.
Plötsligt försvinner Benka in på en liten turistshop. Vi väntar ute på gatan och funderar på om han köpt ytterligare en penna ;-). Meen så himla kul och gulligt, han har köpt en liten fläkt till Bengt (som svettas mest av oss alla). Härligt, den svalkar mer än man kan tro!
Pisa är en trevlig stad med många vackra gamla hus. Ingen av oss har varit nere vid floden tidigare.
Nu är det dags för en glass i värmen.
Och Garibaldi står på torget och övervakar.
Vi vänder och vandrar tillbaka mot Tornet. Vi tänker äta lunch här i Pisa innan vi åker hem igen.
Bengt fotar en staty av Galileo Galilei som man anser vara den moderna vetenskapens fader. Född i Pisa 1564, han var fysiker, astronom, filosof, matematiker och författare. Någon har prytt honom med en skylt där det står ungefär ’DEN SOM VILL HA FRED SKICKAR INGA VAPEN’. Jag önskar att det vore så enkelt 😢.
Efter en stund hittar vi en mindre servering där vi slår oss ner. När vi kommer är det inte så mycket folk, men medan vi sitter där blir det fullsatt. Ägaren går runt och dirigerar. Han har en yngre kille som han kör med hela tiden. Killen får göra allt utom att ta upp beställning av mat. Dryck går bra, men maten vill ägaren sköta själv. Ta upp beställning alltså, inte servera, det får den yngre killen göra.
Eftersom jag inte är så jätteduktig på italienska så pekar jag i menyn på den rätt jag vill beställa, men det gillar han inte. ’Prata med mej säger han’, jag ser inte vad du pekar på, hahaha. Tuula har det enklare, hon tar samma som jag.
Benka äter pasta med skaldjur.
Det finns en gammal statsmur runt Pisa också. Men idag är för trötta för att vandra på den och det är alldeles för varmt.
Nu kommer vi fram till tornet från andra hållet. Såklart måste det tas foton från denna vinkel också.
Klockan är inte så mycket så jag föreslår att vi åker ut till havet och tar en kaffe. Det är alla med på. Vi kör mot Marina di Pisa, som är den närmaste orten vid havet.
Vi kommer fram till ett ställe med helt annan miljö än vi tidigare upplevt. Det är raka långa gator och cykelbanor med sten och asfalt. Lite kargt, men snyggt. Det är så lugnt och stilla här en måndag i september.
Stranden är så häftig, kritvita rundande stenar, man blir nästan bländad. Allt från små, små stenar till stora klippblock.
Det är inte så många restauranger och barer här, men vi hittar ett ställe som säljer kaffe och glass. Där finns ett bord ledigt i skuggan, så vi slår oss ner.
Här sitter vi och myser en lång stund och lyssnar på lugnet och på havet. Detta blev en fantastisk trevlig avslutning på dagen. Hit kan man åka fler gånger!
Nu tar vi bilen hemåt, snabbaste vägen tack!
Det blir lite funderande hit och dit om vi ska gå ut och ta en aperitivo eller om vi ska köpa en pizza i kvarteret där vi bor och äta den hemma. Det är ju sista kvällen tillsamman. Vi bestämmer oss för att köpa hämtpizza.
Killarna går till kvarterspizzerian och köper tre pizzor.
Pizzan är jättegod. Efter maten packar vi ihop. Imorgon ska vi skiljas åt, det känns konstigt när man kampat ihop i så många dygn.