Uppe med tuppen. Äter frukost på balkongen och packar ihop. Kvart över åtta sitter vi i bilen och Bengt knappar in ’Pisa aeroporto’ i GPS:en och jag sätter fart österut. Det blir en jobbig resa, mycket trafik, många långtradare. Ögonen måste hela tiden ställa om från mörkret i tunnlarna till det starka solskenet utanför. Vi roar oss med att räkna tunnlar.
Från Pietra Ligure till La Specia (där det blir slättland) räknar vi till 106 tunnlar! Den sträckan är ungefär 18 mil.
Vi stannar och tar en bensträckare och en kaffe på en autogrill.
Vi passerar avfarten till Viareggio, där vi hade en mysig vecka när Karin fyllde 60 år.
Vi kommer fram till flygplatsen i god tid innan flyget från Arlanda ska landa. Det är lite kaos på parkeringen, men det löser sig och vi ställer bilen på en ledig plats och går in i terminalen. Kvart i tolv får vi meddelande att planet har landat och en stund senare anländer Tuula och Benka till ankomsthallen.
Tuula svidar om till kortbyxor, det är väldigt varmt ute. Jag betalar parkeringen, Bengt och Benka trycker in resväskorna i bagageluckan, med gemensamma ideér går det att få in alla fyra väskor, men sen är det fullt!
Det är verkligen kaos när vi ska ta oss ut från parkeringen. Bengt lyckas smita in i kön vid utfarten. Bommen går inte upp för den bil som står först i kö. Chauffören stoppar in biljetten flera gånger, men den kommer ut igen och bommen förblir nere. Då hoppar han ur och går bort till betalstationen, troligen har han inte betalat avgiften. Det står klar och tydligt att man ska göra det innan man kör ut. Medan han är borta går bommen plötsligt upp. Men nu är ju chauffören inte på plats, vi får vackert vänta på att han kommer tillbaka. När han äntligen hoppar in på förarplatsen ser han inte att bommen är uppe, han stoppar in biljetten några gånger igen innan han inser att han faktiskt kan köra ut.
Vi blir lite oroliga att det ska krångla för oss också, men när vi kör fram mot bommen öppnas den utan att vi behöver stoppa in biljetten. Vi tar oss ut från parkeringen och styr kosan mot Grosseto där vi ska bo.
I den lilla kuststaden San Vincenzo stannar vi till för att äta lunch. Bengt och jag har varit här en gång tidigare, 2018 med Åke och Elisabeth och med Viktor. Vi hamnar på en liten mysig restaurang med mycket folk och god mat.
Nu är vi mätta och tar en sväng längs hamnen och kollar in de lyxiga yachterna, här ligger några miljoner kronor och guppar. Det är ingen aktivitet bland båtarna idag.
Innan vi åker vidare behöver vi en kopp kaffe och då är det så lätt att det slinker med en liten glass också.
När vi var här i trakterna 2018 besökte vi en så trevlig vingård och köpte supergott vin med oss hem. Bengt har googlat och hittat gården, nu kör vi mot den och hoppas att den finns kvar och att den har öppet. Vad vore resan utan GPS?? Vi hittar fram till gården och den är öppen. Den fick namnet Hönsgården av oss eftersom det gick höns och pickade vid parkeringen. Idag finns där två hönor.
Det ser ut precis som förra gången, en tunna vid vägen med några vinflaskor ovanpå.
Inne i butiken möter vi ägaren, dvs samma dam som förra gången. Bengt visar ett foto som han tog då och hon tycker det är jätteroligt att vi är tillbaka efter så många år. Vi provar två röda viner och köper med oss några att dricka under resan och några att ta med hem. Ägarinnan berättar att paret som var där innan oss var från Danmark.
Nu är klockan halv sex och vi har nästan en timme kvar till vårt boende. Incheckning ska göras senast halv sju. Vi skickar ett meddelande till dem att vi beräknar vara framme mellan klockan sex och sju och får ok från dem.
Vi tror att ska hinna stanna vid en supermarket och proviantera innan vi ska checka in, men det får vi skippa, det börjar strula. Vi hittar inte boendet. Den adress vi fått stämmer inte. Vi kör fel två gånger, sen tar vi det lugnt och kollar på nätet igen och hittar rätt adress.
Rico tar emot oss i receptionen och vi får veta att denna semesteranläggning är uppdelad i tre delar och vi ska bo en bit bort från huvudbyggnaden. När han hör att vi är från Sverige vill han veta vilka större städer vi bor nära. Vi blir lite fundersamma, men han känner till både Linköping och Sundsvall. Han berättar att han spelat något dataspel där man reser runt i världen och han har då koll på en massa städer i bland annat Skandinavien.
Vår lägenhet ligger någon kilometer bort. Vi åker dit och bär in vår packning. Det är en jättefin lägenhet i markplan. Två sovrum, ett kök/allrum och två badrum. Mycket fint och fräscht. Vi känner oss så nöjda.
Sen hoppar vi in i bilen igen och kör mot ett köpcentrum som ligger 5 minuters bilresa bort. Det har öppet till klockan nio. Vi snurrar runt en lång stund innan vi begriper hur vi ska ta oss in på parkeringen. Gud så förvirrande!!
Men handlingen går bra, vi är så effektiva och betar av inköpslistan tillsammans.
När vi kommer ut från Coop har solen gått ner, himlen är så vacker.
Bengt fixar middag, Pasta med Salciccia.
Idag har vi firat Bengts födelsedag!
43 mil blev det!
