Frukost serveras endera klockan sju eller halv åtta, man måste välja en av dessa tider. Vi valde halv åtta. Vi blir anvisade ett bord där det redan är framdukat olika frallor (även grova), ostskivor, salami, kokt ägg, marmelader och juice. Det blev tyvärr inga bilder tagna. Jag ber om te och får en sort som smakar starkt av mint, inte så gott så här till frukost! Efter en stund kommer det in bullar fyllda med någon söt nötmassa också :-). En bra frukost
Redan halv nio sitter vi i bilen redo för den sista etappen innan Grazzano. Idag ska vi köra knappt 50 mil så vi tänker passa på att ta en lång lunchpaus under vägen. För flera år sedan bodde vi i Schweiz med Åke och Elisabeth och gjorde då en utflykt till en liten stad som heter Ascona, då tyckte vi att den var så trevlig. Det blir nog lagom att stanna där för lunch.
Vi har inte köpt något skattemärke för att få köra i Schweiz, men vi hoppas att kunna köpa ett vid någon mack innan vi är framme vid gränsen. Men icke, vips är vi framme! Men vid denna gränskontroll är det ordning och reda. En kö för bilar med skattemärke och en särskild kö för bilar utan märke. Före oss i denna kö står en bil från Sverige. Hur smidigt som helst, vi betala med kort, 40 franc, får vårt märke och åker vidare.
Nu börjar en jobbig del av denna resa (men det vet vi ju inte än). Det är vansinnigt mycket trafik och flera vägarbeten. Efter knappt tre timmar stannar vi på en superfin rastplats. Fräsch och snyggt. Vi besöker toan och tar en glass.
Nu har vi hämtat lite ny ork och kör vidare mot St Gotthardtunneln som Bengt har sett fram emot att åka genom. Vi har aldrig kört denna väg tidigare. Nu visar det sig att den norrgående tunneln är avstängd med milslånga köer som följd. Både norr- och södergående trafik ska alltså samsas i en tunnel. Klantigt att vi inte kollade det innan vi valde väg! Vi rullar ca 2 mil under 1 timme och så fortsätter det ända fram till att tunneln börjar och det går ihop till ett körfält, med mötande trafik. Då flyter det på i ungefär 50 km/timme. Innan infarten till tunneln är det trafikljus, det är grönt i 10 sekunder och rött i 20 sekunder, det kanske är ett bra sätt att få lite spridning på trafiken i tunneln.
Jag hinner säga till Bengt att det är tur att det inte står stilla i tunneln eftersom det skulle kännas lite panikartat. Tunneln är 17 km lång! Det är trafikljus var hundrade meter som lyser grönt och fint! Men plötsligt blir det stopp, trafikljusen börjar blinka gult. Vi blir stillastående en stund, inte så länge, sen får vi köra. Stoppet beror på att en bil står stilla i vårt körfält, det är ingen mötande trafik just nu, så vi kan passera och köra vidare. Vi har ändå en himla tur som får köra vidare. För mötande trafik är det rött! Köerna är mycket, mycket värre för norrgående trafik! Utanför tunneln är det stopp i 8 km. Folk står utanför bilarna. Det är närmare 30 grader varmt och ingen möjlighet att vända. Sen är det helt plötsligt ingen mötande trafik alls. Konstigt!! Men det förklaras av att det är stopp några kilometer längre fram, men kilometerlånga köer igen. Så fortsätter det några gånger, allt som allt kö i flera, flera mil.
Efter flera timmar är vi framme i Ascona. Lunchtid har passerat för länge sen, sån tur att vi rastade och fick i oss en glass! Vatten har vi alltid med oss bilen, det har vi lärt oss under åren.
Inne i centrum i Ascona hittar vi ingen parkering, förutom ett stort parkeringshus med begränsad höjd. Vi åker mot stranden istället. Ascona ligger vid Maggioresjön. Vi hittar en stor parkering och går mot stranden. Det finns en enda servering här så det får bli den! Vi är ju så sena nu så vi ger oss inte tid att åka och leta efter något bättre. Vi beställer varsin sallad, två sallad och en stor flaska vatten går på ca 400 kronor! Expediten hanterar tre språk samtidigt!! Hon pratar engelska med oss och förklarar vad vi kan äta och hur vi ska betala, på sidan om förklarar hon något på tyska för en annan kund och dessutom ger hon order till köket vad som ska fixas på italienska. Så imponerande.
Efter lunchpaus blir det några mil på slingrig smal väg utmed Maggioresjön. Det är vackert, men svårt att se något när man kör. Naturen är väldigt lik den runt Gardasjön. Bergigt, smalt med många små byar/städer och mycket trafik även här.
Sen är vi äntligen ute på motorvägen igen. Vissa sträckor är vi nästan ensamma på den trefiliga motorvägen. Vi stannar och tar en kopp gott italienskt kaffe på en vägkrog, nu är det 33 grader varmt.
Efter att ha stannat och handlat mat till frukost mm är vi framme i Grazzano, klockan är strax efter 19. Claudio tar emot och hälsar välkommen. Rosaria är inte hemma. Det är fullt med folk utanför vårt lilla hus. Det är ju sammanbyggd med en lägenhet där en faster till Rosaria bor ibland. Fastern är här tillsammans med Rosarias mamma och syster och en yngre tjej som vi inte uppfattar hur hon hör till. Dom pratar ju nästan ingen engelska.
Lite senare kommer Rosaria och hälsar välkommen och Claudio dyker upp med ett helt fat med frukt från hans trädgård. Persikor, plommon och fikon.
Idag körde vi 47 jobbiga mil.
Ingalill – jag hajjade också till när jag såg bilden. Det var någonting som inte stämde. Vid första anblick är dom lite lika, men inte om man kollar lite mer noggrant :-).