Igår åt jag något som min (känsliga) mage inte gillar. Jag vet inte alls vad det var. Typiskt eftersom vi ska packa ihop och åka härifrån idag. Vi måste vara ute ur lägenheten senast klockan tio. Jag tar det jättelugnt, äter lite, lite frukost och börjar plocka ihop. Bengt får bära allt till bilen. Jag går många gånger på toa.
En minut i tio lämnar vi lägenheten. Vi hade planerat att promenera ner till stan och kolla lite på lördagsmarknaden nu på förmiddagen. Men jag vågar inte promenera så långt, tänk om jag måste rusa till en toalett!!
Vi tar bilen och hittar en parkering precis intill torget. Vi parkerar där och går och sätter oss på närmaste kafé. Jag känner mej mycket bättre faktiskt. Vi tar varsin kaffe och sitter där i lugn och ro en lång stund.
Men gud så mycket gott fikabröd det finns på detta kafé. Men idag kollar vi bara, Bengt fotar, vi köper inget.
Magen har lugnat ner sig jag har nog gjort mej av med det som inte var bra. Vi promenerar mot marknaden. Jag letar efter bomullssockar. Bengt behöver ett nytt bälte.
Jag hittar fina sockar i ull som jag köper som present till någon 🙂
Bengt har fått en beställning på den italienska whiskyn han köpte häromdagen. En kompis som hörde talas om kapet vill också ha en. Men, men när Bengt går in och ska handla en flaska får han besked om att han köpt den sista flaskan! Tyvärr, men det kommer in nya nästa vecka. Fast då är vi inte kvar här!
Klockan är lunchtid och vi tänker stanna kvar här i Alba och äta. Bengt kommer på att vi inte ätit Angelotti på ett tag. Vi hittar en restaurang som har två olika sorter Angelotti. Vi beställer varsin sort. Innan maten får vi in en lite aptitretare som ser så god ut, men när jag skär i den så ser jag att det är råbiff som är rullad i hackade nötter. Jag smyger över bollen till Bengt, jag vågar inte äta något sånt idag.
Men Angelotti smakar bra, en är fylld med skaldjur och den andra med kött. En specialitet från Piemonte ungefär som en miniravioli.
När vi ska betala blir vi lite besvikna. Maten är inte så dyr, men cuperto (en bordsavgift) kostar 3,5 euro per person, alltså nästa 80 kronor och vi som inte ens åt av brödet dom ställde fram, usch så dyrt!
Vi hämtar bilen, jag mår bra nu! Det känns så bra att äntligen styra kosan mot Grazzano Badoglio, där vi (nästan bara) ska lata oss.
Det blir lite inköp av mat på den gamla vanliga mataffären innan vi landar vid vårt hus.
När vi kommer fram bjuds vi på en kopp kaffe hos Rosaria och Claudio, vi blir sittande länge och pratar om lite av varje, efter en stund hämtas vin och salami också. Rosaria har tre av sina barnbarn här, hon ska vara barnvakt hela helgen, det är ett väldigt liv och stoj på gården.
Vi bryter upp och hämtar packningen och installerar oss. Puh så skönt.
Det blir ett glas öl till kvällsmaten.
