Fredag 27 september 2019.

Flera i sällskapet har bidraget med fina foton.

Idag blir det utflykt igen, till den lilla fina staden San Gimignano, en medeltida stad känd som ’Staden med tornen’. Det finns ovanligt många gamla torn bevarade här. Stadens historiska stadskärna är ett av Unescos världsarv. Här bor ca 8000 innevånare.

Som vanligt är det Bengt som kör först och jag åker i den andra bilen där Leif är den lugna chaufför idag. Som vanligt tar Bengt någon av de alternativa vägarna, men idag blir vi väldigt tveksamma om han verkligen kör rätt då vår GPS hela tiden tjatar om att vi ska ”vända där det är möjligt”. Vi ringer till ledarbilen och efter en stunds dividerande kommer vi överens om att vända! Bengt och jag är ju så vana vid att sitta i samma bil, vi hjälps åt hela tiden, det kan vara lite trixigt att hålla reda på alla vägar och genvägar samtidigt som man kör.

GPS:en leder in oss på en genväg. En liten grusväg, vi hoppas verkligen att det är en kort sträcka. Vägen är så gropig och kurvig, lite bredare än en kostig, och vi tror inte våra ögon när vi ser två breda traktorer komma emot oss! Herreguud, vart ska vi ta vägen? Traktorförarna ser inte glada ut, dom kanske är vana vid vimsiga turister ;-). Dom håller ut så långt dom kan på kanten så vi kommer förbi.

Det är i alla fall vackert här, djupa dalar och utsikt hur långt som helst. Efter några kilometer kommer vi äntligen ut på den ordinarie asfalterade vägen.

Vi (Bengt och jag) var här i San Gimignano i juli 2015 och då upplevde vi staden som väldigt mysig, inte så mycket folk. Nu känns det som att den är invaderad av turister trots att det är så sent på säsongen. Vi får leta en stund efter parkering, de parkeringar som ligger närmast centrum är fulla och vi hamnar en bit ifrån. Jag tar hand om biljetten vi får när vi kör in på parkeringen (det brukar jag göra), men när vi ska gå kan jag inte hitta den. Leif har sett en biljett liggandes på vägen och det är vår!!!! Vilken himla tur att han uppmärksammat den, hur hade vi annars gjort för att komma härifrån, puh!! Sen får vi promenera i uppförsbackarna till centrum. Vi stannar för att ta kort på den vackra utsikten.

Vi går upp mot centrum och stannar på vägen för att ta en kopp kaffe, det kan vi behöva efter den krångliga bilfärden.

Vi kollar i några affärer på väg upp mot domkyrkan, Bengt köper ett klistermärke att sätta på takboxen, det har blivit några stycken där nu. Men de blir svårare och svårare att få tag i, numera är det visst magneter som säljer bäst.

Mitt på Piazza della Cisterna finns den stora brunnen från 1200-talet och torget omges av vackra gamla hus. Det var här stadens rikaste familjer bodde.

Vi fortsätter upp till Piazza del Duomo som ser likadan ut idag som på 1200-talet. Det är helt fantastiskt att alla dessa gamla byggnader fortfarande finns kvar.

Vi är väl inte jättehungriga, men klockan är runt två och med tanke på att många restauranger stänger klockan tre är det dags att hitta ett ställe där vi kan äta en sen lunch. I en gränd lite på sidan om de större stråken finns ett krypin där det inte verkar vara så mycket turister. Leif går in och frågar om det finns plats för åtta personer och det fixar dom strax.

Vi äter lite olika mat, till exempel tar jag tar sallad Bengt tar pasta carbonara med skaldjur, Bengt E väljer pasta med vildsvinsragu. Det smakar så bra.

Efter maten promenerar vi tillbaka till bilarna.

Kvällsmat handlar vi på en stor Coop i utkanten av staden. Det går bra att betala parkeringen trots att min biljett är smutsig och full av däckavtryck :-). Hemfärden blir lugnare och snabbare än hitfärden.

Ikväll äter vi lite smått och gott. Ann-Sofi lagar en jättegod päronpizza med philadelphiaost, gorgonzola, brie och skivade päron, toppad med riven parmesan. Det receptet måste vi spara, mums!

Sista middagen med gänget, det känns lite vemodigt!

Då är det dags att packa ihop, oj vad denna vecka har gått fort.