Jag hade svårt att somna igårkväll, jag hade ätit för mycket för sent. Klockan är halv två när jag plötsligt kommer på att vi glömt hänga ut soporna. På torsdag kväll ska plastsopor hängas ut vid grinden, de hämtas på fredag morgon. Jag vågar inte gå ut själv i becksvarta mörkret så jag väcker Bengt. Han tar på sig lite kläder och går ut med soporna, lägger sig i sängen och somnar igen på momangen.
Det är grått och mulet idag. Frukost inomhus.
Igårkväll fick vi ett tips av Claudio och Rosaria att åka till Castello di Razzano, en vingård/hotell/restaurang/vinmuséum som ligger ca 20 minuters bilresa från Grazzano. Det gör vi direkt efter frukost.
Oj, ännu en vacker plats.
Vi går in på gården framför hotellet och där står fyra personer (två par) och pratar svenska. Bengt säger; ’oj svenskar, vi har varit i Italiens i fyra veckor och detta är första gången vi pratar svenska med någon’ jaha, säger en av kvinnorna ’och det gör ni inte så länge för vi ska åka härifrån nu’ ganska så snorkigt! Tre av dem hastar vidare till receptionen, men en kille stannar och pratar med oss. Dom har bott på hotellet en natt, allt har varit kanonbra, jättebra rum och mat och en trevlig vinprovning igårkväll. Dom är på väg till Turin och vidare hem till Sverige på söndag. Kul att träffa fler som reser runt i Italien.
Vi går runt på gården och kollar. Rosaria berättade om ett nytt konstverk gjort i metall av en av deras vänner. Konstverket föreställer massor av fiskar i en stor cirkel.
Det är så välvårdat och snyggt på gården.
Vi möter en dam som arbetar här och vi frågar om muséet är öppet. Nej svarar hon ni är välkomna tillbaka klockan tre, då öppnar vi. Ok, men shopen är öppen så där får vi gå in och kolla. Vi tittar runt i butiken, vi är ensamma där.
På två ställen är det glas i golvet, läskigt!
Efter en stund kommer en tjej in och hälsar på oss. Hon är jättetrevlig. Vi köper några flaskor vin att ta med hem. Jag nämner för henne att vi trodde att muséet var öppet. Meen, säger hon, om ni kan vänta fem minuter så ska jag öppna för er. Vilken service, vi blir jätteglada och säger att vi inte alls har bråttom. Vi förstår att det är mycket att göra så här på morgonen när gäster ska checka ut och frukost ska avslutas mm mm. ’Jag är som en inventarie här’ skrattar hon, det finns bord och stolar och så finns jag.
Vilken tur att vi träffade denna härliga tjej. Muséet är verkligen värt ett besök. Så stort och så fint ordnat med smala gångar både ovan och under jord. Häftigt!
Vi får absolut inte bära vinet själv, den körs med golfbil till vår bil.
Vi åker hem igen och äter lite lunch. Porchetta med stekta grönsaker och tomat. Till det en god öl med det vackra namnet Viktor.
En liten snabb utflykt hinner vi med, bara runt i de närmaste byarna.
Det blev en liten, liten utflykt. Sen åker vi hem och latar oss igen.
Ikväll ska vi hänga ut pappers-sopor!