Strax efter klockan nio sticker Bengt iväg till turistinformationen som ju var stängd igår. Men där finns tyvärr inget nytt och ingen personal att fråga.
Vi bestämmer oss för att åka till den västra sidan av sjön, dit vi inte varit tidigare. Där finns en liten stad som heter Pella och där ska det finnas en berömd kyrka, San Filiberto Di Pella. Det tar knappt en halvtimme att hitta till kyrkan och det finns parkering precis intill.
Delar av kyrkan härstammar från 1100-talet. Detta är den enda kyrkan i Italien som är tillägnad San Filiberto. Runt kyrkan finns fjorton små kapell från slutet av 1700-talet. Bilderna i dessa kapell restaurerades 1931.





Vi träffar på ett par från Australien, Jade och Stewe, som vi börjar prata med. De bor i samma by som vi och är väldigt pratsugna. De är på långsemester i Europa, bland annat Italien och Schweiz, nu kör de runt med hyrbil. Mycket trevliga. Vi resonerar lite om man ev kan ta sig upp till Madonna Del Sasso med bil. Kyrkan ligger enormt högt upp i bergen, på en klippa. Vi ser den från där vi står. På google maps verkar det gå att ta sig fram.

Vi skiljs åt, och Bengt och jag letar upp en bar där vi sätter oss och beställer varsin kaffe.

Sen besämmer vi oss för att göra ett försök att ta oss upp till kyrkan Madonna Del Sasso. Goggle tar oss på en kurvig, men rätt så bred väg upp i bergen. Hur kan man bo här?? Det finns flera stora fina hus på vägen upp.



Efter ett tag blir vägen smalare. Det är bara att hålla tummarna för att man inte ska möta någon bil här.


Till slut blir det så smalt så att backspegeln på höger sida raspar emot den höga muren intill vägen. Vi bestämmer oss för att vända. Vi vågar inte fortsätta eftersom vi inte vet om vägen fortsätter vara så smal eller inte. Jag går ur bilen och dirigerar och Bengt lyckas vända och köra tillbaka utan missöden. Vi parkerar och hittar en trapp som leder upp till en kyrka.

Men när vi kommer upp så inser vi att detta inte alls är den kyrka vi letat efter. Det är fin utsikt här, men vi ska ännu högre upp!


Vi tänker inte ge upp riktigt ännu. Vi provar att ta en annan väg i den senaste korsningen och då kommer vi äntligen till rätt ställe. Och vilka sitter där om inte de nya bekanta från Australien. Dom har beställt kaffe och vi slår oss ner hos dem och beställer varsin smörgås. Vi pratar om allt möjligt, dom är intresserad av hur det fungerar i Sverige. Vi jämför pensioner, pratar lite politik och lite om världsläget. En del av deras vänner gillar inte deras Europaresa. Dom tycker det känns otryggt och instabilt här nu.
Han är en pensionerad arkitekt som håller på att renovera deras boende (vilket hon tycker går lååångsamt), hon jobbar fortfarande som mäklare. Dom har träffats på ’äldre’ dar.

Så blir det dags att ta några foton på kyrkan och den fantastiska utsikten.



Det är läskigt högt.




Sen bär det nerför och hemåt igen. En annan, mycket snabbare, slinga än den vi åkte upp hit.

Hemma pustar vi ut och äter lite lättlunch.


Hyresvärdinnan rekommenderade oss att äta på en restaurang alldeles nära vattnet, ett par kilometer från lägenheten. Bengt ringer och beställer bord till klockan sju ikväll, dom öppnar halv sju. När vi kommer dit är det alldeles tomt, det är ju det vanliga när vi ska äta middag i detta landet, vi är först. Italienarna äter mycket senare.

Det är lite dyrare och finare än vad vi tänkt oss, men nu är vi här. Vi beställer mat och ett glas bubbel.

Mitt rosébubbel smakar nästan ingenting, Bengts vita bubbel är väldigt gott.
Vi delar på en förrätt och äter varsin varmrätt.



Risotton är jättegod och mäktig, jag orkar inte allt, Bengt får hugga in. Bläckfisken är otroligt vacker och alla tillbehör goda, men själva bläckfisken smakar nästan ingenting.
Jag avslutar med en efterrätt, jag frågar om den är stor, men nejdåå, den är liten säger servitrisen. Den är jättestoooor! Jag får ta hjälp av Bengt även här.

Bengt tänker slå till på en liten grappa, men det finns så många sorter att välja bland så ha får beslutsångest. Servitrisen kommer in med två flaskor, han får prova båda och bestämmer sig för den som är lite rundare och ’sötare’ i smaken.

Medan vi har ätit har det fyllts på med folk och när vi går hem finns inga lediga bord. Det är en så härlig kväll med vacker himmel och fin solnedgång.

