Idag har vi en fullspäckad dag, puh!
Till att börja med ska vi åka till staden Bra där det är ostfestival. Den inträffar vart annat år, och vi har aldrig tidigare lyckats vara här när den pågår. Så kul, men kanske bäst att vara där i tid, det är en liten stad och säkert rätt så svårt att hitta parkering. Vi stannade ju i Bra på vägen söderut för ett par veckor sedan och åt lunch där och då såg vi att vi skulle kunna pricka in festivalen iår.
Klockan tio åker vi hemifrån och är framme i Bra halv elva. Å herreguud, vilka köer, det är bilar överallt. Men så ser vi att det finns flera olika stora parkeringar som är bemannade, P1, P2, P3 osv. Vi stannar till vid P3 och jag ’vevar’ ner fönstret. Mannen frågar på italienska om vi har reserverat plats på P3 (lyckas jag förstå). Men hjälp, reserverat, skulle vi ha gjort det?? Mannen bara skakar på huvudet. Kör mot Porten säger han. Vi fattar inte var porten är, men vi tänker att vi kör ut ur stan och börjar om igen. Alltså, vi åker omkring i 1 timme!!! på alla smågator men överallt är det bilar parkerade. Precis när vi tänker ge upp är det en kille med två små barn som vinkar till oss och vi förstår att han undrar om vi letar parkering. Hurra, han pekar att vi ska följa efter honom, han är på väg att hämta sin bil som står på gatan där vi kör. Tur som en tokig, tycker vi. Att vi får gå en dryg kilometer in till stan känns ju ändå jättebra jämfört med att få åka härifrån utan att se ostfestivalen!
När vi kommer fram till området ser vi tält överallt. Men var ska vi börja? Vi väljer en gata på måfå, vi förstår att vi inte kommer att mäkta med att se allt.
Men vi behöver något i magen innan vi börjar provsmaka osten. Det är ju jättelängesen vi åt frukost. Men nu finns det plötsligt inga fik någonstans. Vi får gå länge innan vi äntligen hittar ett café. Där äter vi varsin rejäl macka och en kaffe. Jag behöver besöka en toalett och det finns som tur är på fiket. Det är fem före mej i kö, så jag får vänta jättelänge (killen som står först i kön är svensk). När det äntligen är min tur och jag kommer in på toaletten är det ’ett hål i golvet’. Oj, det är ju väldigt tråkigt, men inget att göra. Hålla i handtaget och göra det man ska. Tjejjen som är på tur efter mej har krycka, hur gick det för henne? Men hon kanske är van!
Nuu, är vi redo att ta oss an alla ostar. Bengt är på hugget och smakar här och där. Jag tar det lite lugnt.
Det går att köpa provsmakning av ost och vin i utkanten av stan, men det kostar så mycket så vi hoppar över det och går en bakväg för att komma tillbaka till osttälten igen.
När vi var här för några veckor sedan fotade jag de fina papperskorgarna som finns här. Idag är alla papperskorgar övertäckta. Istället finns det flera ’stationer’ med soptunnor för sopsortering och det står personal vid varje station som ser till att man lägger soporna i rätt tunna. Jag är på väg att lägga en provsmakningssked bland platssopor, men då springer ’vakten’ fram och säger att den ska läggas i organiskt avfall.
Sen ser vi plötsligt ett stånd från Almnäs bruk i Sverige! Så kul! Det är två svenska killar som säljer ostarna Almnäs tegel och Wrångebäck . Wrångebäck är Sveriges äldsta ostmärke från Hjo, från 1889. Almnäs tegel är inspirerad av handslagen tegel från Almnäs bruk från 1700-talet. Wrångebäck har vi köpt i Vadstena ett par gånger, jättegod men jättedyr. Almnäs har vi aldrig smakat. Vi går fram och pratar med dem. Dom berättar att den här festivalen är väldigt viktig för alla inom ostbranchen. Detta är världens största internationella ostmässa, organiserad av Slow Food med över 400 utställare. Dom har varit här flera gånger tidigare.
Jag kommer på att vi kan köpa med oss en bit av varje sort och ge dem som present till Rosaria och Claudio. 25 euro betalar vi totalt för två rätt stora bitar med en blinkning från säljaren. Sån tur att jag är med eftersom man bara kan betala med kontanter här! Kul att träffa svenskar och få prata svenska med någon utomstående igen.
Det finns även en hel del andra produkter här. Ett väldigt stort tält där man säljer choklad, kakor, honung mm mm.
Det blir inga fler inköp. Vi knatar tillbaka till bilen med våra ostar och åker tillbaka till Alba.
Vi äter en lätt lunch och vilar inför kvällens utflykt.
Martha som vi träffade häromdagen frågade om vi ville hänga med på en vinprovning hos en av hennes vänner som har en vingård utanför Alba. Det vill vi. Provningen äger rum ikväll klockan halv sju. Det är knappt två mil till vingården och det tar ca 30 minuter att köra dit. Som vanligt är det en smal kringelkrokväg vi ska köra.
Martha har fixat provningen för fyra gubbar som är ute och vandrar här i Piemonte, så trevligt att hon bjöd in oss också. Vi börjar med en liten promenad runt gården. Naturen här är inte lika böljande som i Barolo. Här är det mer raka, väldigt branta kullar så kallade torrstensmurar.
Sonen i familjen, Alessandro, berättar om vingården. Gården ligger 420 möh. Familjen har odlat vindruvor i över hundra år, men den egna vinproduktionen startade 2003. Innan dess såldes vindruvorna till andra producenter.
Skörden är just nu i full gång och medan vi står där på gården kommer pappan i familjen hem på traktor från dagens arbete på fältet.
Det som skördas den ena dagen, pressas nästa dag. All plockning görs för hand tillsammans med flera säsongsarbetare. Det är svårt att veta hur länge skörden kommer att pågå, dom började skörda den 28 augusti. I år har vädret varit väldigt gynnsamt, om det fortsätter så kommer de att vara klara på torsdag nästa vecka. Men om det börjar regna måste man vänta tills marken torkat innan man kan fortsätta skörden och hur lång tid det tar vet man aldrig. På gården odlas flera olika druvor, Favorita, Muscato, Dolcetto, Nebbiolo och Barbera.
Gårdens filosofi är att använda tekniker och produkter som är miljömässigt hållbara, samtidigt som de vill ha en produkt av högsta kvalitet. De har valt att ha en lägre kvantitet till fördel för bättre kvalitet.
Här är resterna från dagens pressning. Dessa druvor skickas till ett destilleri för att bli Grappa. Gården har ingen egen Grappa utan druvorna blir en del i en större produkt. Dock gör pappan lite Grappa för eget bruk (the Italien way).
Vi får göra ett besök i vinkällaren. Först där ståltankarna står. Olika viner lagras olika länge i ståltank.
Sen får vi gå över till källaren där vinerna lagras på ekfat. Denna byggnad var tidigare en ladugård, men har varsamt gjorts om och byggts till och är nu en väldigt vacker vinkällare. Här lagras vinerna olika länge.
Här tillverkas även ett rosa mousserande vin enligt samma metod som när man tillverkar Champagne. Vinet heter Tresette Metodo Classico. Alessandro förklarar hur flaskorna behandlas under jäsning och lagring, ett avancerat hantverk, om jag kommer ihåg rätt så ligger flaskorna minst 5 år innan de kommer ut till försäljning.
Flaskor lyfts upp och skakas lätt sen vrids och lutas de gradvis tills flaskan står upprätt, med korken nedåt. Detta kan ta upp till 8 veckor. Nu har jästfällningen hamnat nere vid korken, då fryser man flaskhalsen och tar ut den frysta jästproppen. Efter det fyller man upp flaskan och sätter i en riktig kork.
Efter all denna information (som jag minns delar av) ska vi ha en vinprovning. Vi går in i en trevlig lokal där det är uppdukat med bröd, till det får vi prova det mousserande vinet Tresette. Det smakar friskt och gott.
Därefter kommer det in en bricka med kokt och rökt salami, skinka, pate gjord på ost och prosciutto (väldigt god) och rostat bröd i olivolja. Till detta får vi smaka deras vita vin på druvan chardonnay.
Sen kommer det in ett fat med Bagna Cauda som är en sås på ansjovis, vitlök och olivolja. Såsen ligger på grillad paprika. Det är jättegott. Till det dricker vi Dolcetto.
Alessandro berättar att han varje år den 8 december bjuder sina 25 kompisar på denna rätt, då tillsammans med kokt lök. En lök per person, han påstår att rummet är obrukbart i flera veckor efter festen på grund av att det stinker lök.
Alltså, det blir så mycket mat….. Nu kommer det in ett stort fat med tagliatelle och ragu. Mamman i familjen har gjort pastan på morgonen, hon använde 25 ägg! Nu får vi det berömda vinet Nizza, en Barbera från distriktet Nizza.
Nu är vi så mätta och då blir det dessert. En tiramisusmet med frasiga kex. Till dessert dricker vi Muscato, ett sött lätt mousserande vin.
Vi är väldigt nöjda med kvällens mat och vin. Nu vill alla köpa med sig några flaskor. När det är klart kommer mamman och Martha in med Limoncello och Grappa!! Martha verkar känna familjen väldigt väl och under kvällen får jag känslan av att Martha och Alessandro är mer än bara vänner :-).
Alessandro berättar att de använder vanliga korkar till alla viner utom det söta Muscatovinet. Man har haft viljan att använda skruvkork till fler sorters vin, men minsta beställning av skruvkork i en viss färg är 100.000 st och eftersom de har olika färg på sina flaskhalsar och inte producerar den mängden vin fortsätter de med vanlig kork.
Klockan är strax före tio när vi bryter upp och kör mot Alba. En så trevlig kväll vi haft. OBS att bilförare får en bytta att hälla ut sitt vin i, när man tagit en liten sipp. Det är inte jag som kör ikväll.
