Kategori: 2017:08 Italien 2017

Molnigt och kallt idag och det verkar inte spricka upp heller. Vi åker till den närmaste staden som heter Moncalvo. Där är det nämligen MARKNAD idag. Eftersom det är en väldigt liten stad så tänker vi att marknaden kanske är lite annorlunda än i de stora städerna vi hittills varit i :-).

Staden ligger högt uppe på ett berg vilket är typiskt för denna del av Italien.

Det är massor av bilar parkerade huller om buller. Marknaden ligger i den gamla stadsdelen. Här är det (som vanligt) många vackra gamla byggnader och smala gränder. Vi köper fisk som vi ska ha till middag, lite färsk frukt och en knippe chili. Jag fick veta från Lisbeth igår att en av våra chiliplantor hemma har fått spinn, det är inte så konstigt, dessa plantor drar åt sig ohyra har jag läst. Vi använder ju chili nästan dagligen i vår matlagning så det är bäst att ta med lite frukter härifrån. Vi ser en polis som går omkring bland stånden. Vi tror att det är finanspolisen som kontrollerar att det skrivs kvitto på alla köp. Vi har tänkt på att man nästan alltid får kvitto när man handlar på marknaderna idag. Det var ju inte alls vanligt tidigare.

Vi tar en fika innan vi återvänder hem.

På väg till bilen går in i en vinshop, La Bottega del vino, som har viner från detta distrikt. Butiken ligger i ett gammalt torn där man kan gå runt i smala gångar, jättehäftigt (jodå, vi köpte ett par flaskor).

Häromdagen frågade vi hyresvärdinnan (vi vet fortfarande inte vad hon heter!!) om vi kunde få använda hennes tvättmaskin och det skulle gå bra. Så i eftermiddag har vi tvättat en del. Vi har ju varit borta ett tag nu och senast vi hade tillgång till tvättmaskin var i Bologna. Men hörrni, nu behöver vi ju inte åka hem pga att vi inte har några rena kläder :-), så då stannar vi väl ett tag till!

Ikväll åt vi stekt färsk fisk med bönor.

Om det är något som är lite trist här just nu så är det att vi inte kan äta frukost utomhus. Vi går ju upp rätt så tidigt och det är för kallt för att sitta utomhus, bara runt 15 grader och mulet. Så har det varit nästan hela tiden. Omkring 10-tiden skingras molnen och det blir varmt och härligt. Men då har vi oftast redan åkt iväg. Men…. man kan ju inte få allt.

Idag är det onsdagsmarknad i Asti, så vi åker dit. Vi har ju varit på en del marknader nu, men vi tycker fortfarande att det är trevligt. Nu tror vi ju dessutom att vi har en given parkering i Asti så vi ska slippa cirkla runt och leta. Meeen när vi kommer fram är det massor av bilar i staden och på ’vår’ stora parkering finns inte en enda ledig plats! Vi åker runt en stund, men det är packat överallt. Så hamnar vi tillbaka på vår parkering och har sån himla tur att det blir en lucka där vi kan ställa oss.

Denna marknad är verkligen jättestor. Här finns allt. Frukt, grönsaker, blommor, godis, charkuterier, ostar, fisk, tyger, gardiner, kläder – allt från underkläder till tjocka jackor, väskor, skor, verktyg, badrumsprylar, köksprylar mm mm.

Vi äter lunch på en restaurang med det trevliga namnet ….. Laura. Jättegoda pizzor blir det idag. på min var det brie och speck och på Bengts 4 sorters ostar.

På kvällen äter vi melon och skinka. Sen kollar vi på svensk tv på plattan, hahaha, Bengt har lyckats hitta en programvara med VPN så att vi kan se svensk tv och där dök det upp fyra nya avsnitt av Saltön! Inte någon höjdare kanske, men lite skoj är den ändå :-).

Upp tidigt igen, inga sovmorgnar att tala om här inte. Men det gör inte så mycket eftersom det är svårt att sova i den hårda sängen. Vi åker iväg till Alba för att kolla på tisdagsmarknaden. Alba ligger drygt 5 mil från vårt boende, men det är rätt små och krokiga vägar, så det tar ca 1 timme att ta sig dit. Vi hittar parkering direkt, strax utanför centrum. När vi ska betala parkeringen tar dom inte kort och vi har inga mynt. Vi ser parkeringsvakten och frågar om han har växel, men det har han inte. Han säger att vi kan gå iväg och växla i någon butik, han lovar att inte sätta böter på vår bil under tiden. Jag slinker in på närmaste bar och köper det billigaste dom har, en chokladbit för 1 euro och nu har vi 4 euro att parkera för :-).

Vi hittar marknaden och strosar omkring där en stund. Jag köper en ny hårborste, för den gamla är trasig (en annan historia, Karin!).

Sen promenerar vi i de gamla smala gränderna i den gamla stadsdelen och tar en fika.

Vi kikar in i en lite kyrka och efter en liten stund dyker det upp en man som propsar på att vi ska gå längre fram och titta. Bakom altaret finns en grind som leder till en lika stor lokal som framför altaret. Vi kollar lite och ska gå ut igen, då ber han om gåvor till kyrkan, Maria Magdalena. På en liten hylla ligger tre stycken femeurosedlar. Hmmm, känns konstigt, men jag letar fram 1 euro och lägger på samma ställe. Detta var ingen seriös människa, han tog troligen pengarna i egen ficka. När vi gick förbi kyrkan senare på dagen satt han på trottoaren utanför en butik.

När vi strosat omkring en stund blir vi törstiga och sätter oss på ett stort torg med många uteserveringar med trevliga bord och soffor. Bengt betsäller en spritz och jag en färskpressad apelsinjuice. Till våra drinkar kommer det in ett fat med lite småplock!! Vi vet ju att man serverar tilltugg på eftermiddagarna, Aperetivo, men här får man det redan mitt på dagen.

Lite fler bilder från Alba:

Sen åker vi vidare för att besöka Barbaresco som både är ett område och en liten stad och ett gott vin. Oj, så vackert det är här (med risk för att vara tjatig!). Jag tycker nog att detta är det häftigaste av de vinodlingar vi sett. Det är väldigt kuperat och så många vinodlingar! Det är obeskrivligt. Man ser hur långt som helst när man kommer upp på en höjd. Inte lätt att återge på bilderna, detta måste upplevas. Jag måste ändå lägga ut en del bilder 🙂
Barbaresco:

Vi lagar risotto ikväll, den blir verkligen jättegod!

Vi har blivit tillsagda av vår hyresvärdinna att gå ut och kolla på bergen som syns i fjärran. Hon är väldigt stolt över den vackra utsikten!

Jag har haft huvvevärk hela dagen, men det är inte så konstigt, Bengt läser precis att det är internationella migrändagen idag ;-).

Idag blev det en slappardag. Vi har legat i solen och i skuggan och läst och latat oss. 27 grader hade vi på eftermiddagen.

Vi har lagat och ätit lunch här hemma.

På eftermiddagen tog vi en promenad ner till den lilla byn där vi bor, det är bara några hundra meter dit, en enda lååång utförsbacke. Det var verkligen dött trots att klockan var fem, så siestan borde varit över. Ett fik var öppet. Det finns en restaurang som ska vara bra, men den har stängt på måndagar. Supermarket var också stängd, varför vet vi inte, den hade inga skyltar om öppettider, så den är väl öppen när ägaren har lust :-).

Vi hade fått tips av vår hyresvärdinna att besöka kyrkogården som ligger så vackert, högt uppe på en kulle i byn, så dit gick vi. Det var verkligen en helt magisk utsikt. Det är så himla vackert här. På väg därifrån satte vi igång världens liv på några hundar. Dom ylade och skällde säkert en halvtimme och det smittade av sig till andra hundar i närheten. Ungefär som på det första stället vi bodde på ifjol, om ni minns det, Åke och Elisabeth!! En hund börjar och sen går det som ett drev av hundskall! Usch, inget trevligt alls.

Vi gick vidare och kollade på kyrkan, på utsidan förståss, för den var inte heller öppen. Det var en del branta backar, men nu är vi ju så vältränade så dem tog vi i ett huj!

Lite bilder från idag:

 

 

 

Nej, jag har inte sovit så bra, sängen är jättehård!! Bengt tycker att det gått hyfsat bra ändå.

Det regnar och är bara 12 grader varmt! Nu måste jag leta fram jeansen som jag inte haft sedan vi åkte genom Tyskland i början av augusti. Vi äter frukost och sen åker vi in till Asti som ligger ca 2 mil härifrån. Vår hyresvärd berättade att det är en jättestor matmarknad där i helgen och idag ska det också vara en parad.

Det är packat med folk och bilar när vi kommer fram till Asti, vi snurrar runt i staden i säkert 20 minuter för att leta parkering, till slut hittar vi ett parkeringsgarage där vi får sista lediga platsen. Nu har det slutat att blåsa och regna och det är redan 17 grader varmt.

Vi går ner mot centrum och där pågår paraden för fullt. Det är folk från små orter kring Asti som klätt ut sig i gamla kläder och kör med gamla traktorer som drar släp där man utför olika sorters hantverk. Man har verkligen lagt ned mycket jobb på att få allt att se gammalt ut! Att det finns så många gamla prylar bevarade. Och alla fina kläder! Det var så häftigt att det var folk i alla åldrar som deltog i paraden, från gamla till ungdomar och riktigt små barn.

När paraden var slut gick vi till den gigantiska matmarknaden ’Festival delle Sagre’ som betyder ungefär ’Festivalernas festival’. Det var ca 40 olika stånd med alla möjliga sorters maträtter, allt var producerat i trakten kring Asti. Det var så mycket folk, vansinnigt långa köer till matstånden . Vid varje stånd var det två olika köer. Först köade man till kassan, där man köpte en biljett för den maträtt man ville smaka, maten kostade allt mellan 18 kr för det enklaste upp till 70 kr för mer avancerade rätter. Ett glas vin kostade alltid 5 kr! När man fått sin biljett var det bara att ställa sig i nästa (ännu längre) kö för att få sin mat. Till vissa stånd var det minst en halvtimmes kö till kassan och sen minst en halvtimme ytterligare för att få sin mat. Vi provade tre olika maträtter och en efterrätt. Solen kom fram och temperaturen steg till över 20 grader, skönt!!

På väg tillbaka till bilen gick vi igenom en park där de hade en stor damm med sköldpaddor och flera olika sorters fiskar. Det var så mycket folk överallt.

Då har vi haft ännu en härlig dag i Italien och vi trivs bra i detta lilla hus. Så här ser det ut inomhus.

 

 

Efter att ätit frukost lastar vi in väskorna i bilen. Det är helt fullpackat i bagaget nu och lite i baksätet också, dessutom är takboxen full. Det som tillkommit sedan vi åkte hemifrån är vin! Vi har bestämt oss för att stanna en stund i Genua eftersom den staden ligger på vägen till vårt nästa resmål. Idag är det Bengt som kör. Det börjar med att vi får stå och vänta på grönt ljus i en kvart för att kunna köra i den enkelriktade tunneln. Vi kör norrut nu så det är inte samma tunnel som när vi kom, men denna ser likadan ut.

Det är hur många tunnlar som helst här. De har alla vitmålade väggar, så det känns inte så mörkt och smalt.

Efter knappt en timme är vi framme i Genua (som är ’huvudstad’ i Ligurien) och har sån tur att vi hittar en parkeringsplats nästan genast. Bengt betalar parkeringen med appen Easypark som vi brukar använda i Sverige, den funkar även här (lite orolig är jag att det ska bli nåt strul!!). 3,5 timmar kostar runt 60 kr.

Så går vi mot centrum, vi har inte läst på så mycket utan tänker bara strosa omkring och ta det lugnt. Det är en rätt så fin stad. Väldigt gamla höga hus som skiljs av smala gränder. Efter att ha besökt de små städerna i Cinque Terra med alla dessa tusentals turister är det en helt annan upplevelse i Genua. Nästan inga turister, men ändå ett väldigt livligt folkliv. Vi sätter oss på en uteservering på en liten piazza och tar en kaffe. Det är soligt och 24 grader varmt, enligt prognosen skulle det regna hela dagen, men vad gör det att prognosen är fel.

Vi går ner mot hamnen och passerar ett litet torg där man säljer LP-skivor.

Hamnen är stor, vi ser bara en liten del av den. Här är det marknad där man säljer mat, hantverk, textilier, kryddor mm mm. Bengt köper tre par kallingar  för 7.5 euro och jag köper en jättestor duk/filt för 10 euro, troligen hade vi kunnat pruta lite på priset också.

Vi äter en lättare lunch och hittar tillbaka till bilen. Jag skulle vilja besöka denna stad igen och promenera runt mycket längre tid.

Nu knappar vi in adressen till vårt elfte boende på denna resa. Det lilla hus vi har hyrt ligger ett par mil nordost om Asti. Det är bara ca 13 mil att köra och vi räknar med att vara framme vid 16-tiden. Nu blir landskapet mycket plattare igen, när vi lämnar Ligurien och kommer in i Piemonte.

Vi stannar till för att handla lite frukost mm och Bengt blir lyrisk när han hittar finöl.

Det är lätt att hitta till huset och hjälp så fint det ligger. Tyvärr så är det molnigt och börjar småregna, men utsikten är fantastisk! Huset är också bra, litet men här verkar finnas det man behöver. Ägaren bor på samma gård i ett stort hus. Hon är väldigt trevlig och visar oss runt. Hon pratar väldigt väldigt mycket, men hennes engelska är bra, så vi förstår vad hon säger. MEN vi kommer inte ihåg allt….. hur var det med sopsorteringen egentligen, vilka sopor skulle vara i vilka påsar?? Vi får fråga imorgon igen :-).

Vi packar upp och gör oss lite hemmastadda. Det finns endast fyra galgar, hahaha men efter fem veckor i resväska har man vant sig vid att alla kläder är lite skrövliga, så det är ingen fara.

Bengt fixar kvällsmat, vi får sitta inomhus men hoppas på bättre väder imorgon.

Men, men, men sängarna känns om möjligt ännu hårdare än de vi sovit i tidigare. Fler bilder från inomhus kommer i morgondagens blogg.

 

Idag har vi bara latat oss. Legat i trädgården och läst. Ätit lunch hemma i lägenheten. Bengt stekte varma mackor med ost och tomat.

Tagit en promenad ner till byn och stranden. Men det blev inga fler bad i Medelhavet. Tyvärr Swante, inget bad för Bengt!

Kikat in i kyrkan San Giorgio från 1300-talet, den är mycket vacker.

Olivoljan härifrån Moneglia ska vara en av de bästa i hela Ligurien så vi köpte en flaska att ta med hem, det slank även med två flaskor rött vin från trakten 3,5 euro per flaska. Sen gick vi till butiken som har färdiglagad mat och köpte pesto-lasagne till middag. Förutom lasagneplattor var det två lager med skivad potatis i lasagnen. Väldigt gott!

Sen har vi packat ihop lite och burit ner en del grejjer till bilen. Sista natten i dessa stenhårda sängar. Imorgon kör vi norrut.

Jo, just det – vi har kollat stegräknarna i våra mobiler idag. Det är så att jag alltid har gått många färre steg än Bengt om man jämför i våra telefoner, trots att vi gått tillsammans hela tiden. Även när jag jämförde med Karin hade jag färre steg. Idag bytte vi telefoner Bengt och jag för att se om det är telefonen det beror på eller om det är jag som liksom svävar fram och inte tar riktiga kliv :-). Det är telefonerna som räknar olika! Idag hade jag fler steg än Bengt. Skönt att veta att det inte är mina kliv det är fel på!!!

Här är en bild på antal steg vi gick igår. Bilden är från Bengts telefon, min telefon visade ’bara’ 17130 steg trots att vi gått tillsammans hela dagen.

Idag ska vi promenera igen. Vid 10-tiden tar vi tåget till Vanezza, den näst nordligaste av städerna i Cinque Terra. Tåget kostar 6 euro per person (enkel resa). Som vanligt…. möter vi skåningarna, dom är också på väg till Vanezza, men ska vandra söderut och vi ska vandra norrut.

Vanezza ska vara den vackraste av de fem städerna i Cinque Terra, enligt gudieboken, men vi kan inte riktigt hålla med. Staden ligger nere vid havet och det är väldigt turistiskt. Massor av serveringar och souvenirbutiker. Vi mjukstartar dagen med att bege oss upp till en borg där man ska ha en härlig utstik. Det är trappor upp och kostar 1.5 euro att komma in. Jag går inte upp i det högsta tornet, det är spiraltrappor och supertrångt så jag vänder i porten. Bengt får gå upp ensam.

Vi strosar omkring en liten stund, kikar in i kyrkan S Margherita Di Antiochia från år 1318 och bestämmer oss sedan för att ta en fika för att ladda inför vandringen. Vi sätter oss på en liten bar och beställer in en focaccia med salami och en med tomat och mozzarella. Dom är de godaste focaccia vi ätit! Brödet smakar härligt av olivolja och pålägget är så fräscht.

Sen går vi till en butik och köper vatten, frukt och en chokladbit och ger oss iväg uppför, uppför och uppför. Vi ska gå sträckan Vanezza -> Monterosso och det är en betalsträcka, man köper ett vandringspass när man går in på leden. Men vid betalstationen är det stängt. Vi möter två ungdomar som gått samma sträcka fast från andra hållet och dom frågar om vi vill köpa deras vandringspass för en billig penning eftersom dom inte behöver det längre. Vi tycker det känns lite skumt och säger nej. Vi vet att man kan betala när man går ut från leden också, så det får vi väl göra, det kostar 7 euro per person och dag.

Det är inte alls lika jobbigt som häromdagen. Det är mycket bättre trappor på denna sträcka. Men vi vilar flera gånger och dricker vatten, det är 26 grader varmt och oftast går man i solskenet.

Även här är det en hisnande vacker utsikt. Vi stannar och tar en hel del kort.

Stigarna vi går på idag är mycket smalare än häromdagen men på många platser finns räcken. Det är så mycket mer folk idag, vi får möte hela tiden och det går nästan aldrig att gå två i bredd, utan man får vänta in varandra där det är lite bredare. Bengt går bakom mej och ser då och då att mötande personer vill lämna plats för mej på ytterkanten, men jag vägrar släppa bergskanten :-).

Vi mötte väldigt många olika typer idag. Många svenskar och norrmän. Många unga tjejjer med finklänningar och glitterskor som knappt satt fast på fötterna. Ett par hundar som måste bli burna pga den svåra terrängen, en lite baby som bars i sele på magen och såg ut att kunna få värmeslag, så varmt mot pappans kropp. Stora personer och små personer, tanter med kjol och gubbar med käpp. Tre unga tjejjer som halvsprang fram i små bikinis och hade musikspelare som störde i naturen :-). Alla gjorde vi det väldigt bra som tog oss fram i solgasset. För oss tog det två timmar (skåningarna hade gjort samma promenad igår på två timmar och en kvart). Men oj vad vi svettades! När vi passerade betalstationen var det ingen som kontrollerade att vi hade ett vandringspass, så det blev en gratis tripp för oss!

Framme i Monterossi svalkade vi oss med varsin glass och varsin öl. Gott var det.

Monterosso är också en fin liten stad, den nordligaste i Cinque Terra. Men väldigt turistisk den också med en lång strand för sol och bad.

Vi är hemma igen vid halv sex-tiden. Vi tar en snabbdusch och går ner till byn för att äta lite aperetivo. Dvs, man beställer en dryck och får lite tilltugg ’gratis’. Vi är inte så hungriga, så detta får räcka.

 

Bengt fyller 63 år och vi har firat hela dagen lååång. Eller…. inte gjort så många knop faktiskt. Det är första dagen på hela resan som det är mulet och lite småregnigt. Första gången vi äter frukost inomhus. Vi tar ändå en promenad ner till stranden som ligger väldigt öde och tom. Inget dåligt samvete för att man inte badar idag :-).

Sen promenerar vi upp till en gammal borg och kollar på utsikten över staden Moneglia där vi bor.

Det finns två kyrkor i staden. Vi kikar in i den äldsta, som byggdes 1726. Här stod tidigare en kyrka byggd år 1030 som mysteriskt kollapsade i början av 1700-talet. Det är en mycket vacker kyrka. Ett kors som är starkt upplyst hänger över altaret. Någon spelar vackert på en kyrkorgel som är placerad bakom altaret.

Nu har det slutat regna, men luftfuktigheten är så hög. Jag köper med lite lunchmat. Det finns massor av små ’hål i väggen’ där man säljer hämtmat. Idag blir det något som liknar pizza.

Förutom alla grattishälsningar på facebook och sms ringer mamma Nancy och Swante och gratulerar.

På kvällen äter vi på Ristorante Da U Limottu. Bengt väljer det dyraste som finns på menyn, det är ju ändå hans födelsedag!!! Grillade skaldjur, jag tar dagens grillade fisk. Vi får vänta jättelänge på maten men när den väl kommer in så smakar den väldigt bra. Till detta dricker vi ett gott Nebbiolo-vin.

Det kommer mer och mer folk till restaurangen. Vid ett bord står fyra stolar och på en stol ligger en katt och sover. Servitören lyfter bort stolen med katten på och ställer en annan stol vid bordet så att gästerna kan sätta sig. Katten ligger kvar på stolen hela kvällen.

Sen vill vi ha dessert. På menyn finns citronsorbet med vodka. När vi var i Barcelona såg vi en kille på en bar som fick in en skål med glass och en flaska vodka bredvid. Han fick själv hälla på spriten vartefter han åt glassen. Bengt hoppades att det skulle var på samma sätt här, men icke! Han fick sorbet i glas och det kunde kanske anas en gnutta vodka :-).

Medan vi äter kommer skåningarna vi träffat på tidigare till samma restaurang. De sjöng och hurrade för Bengt och övriga på restaurangen applåderade! När vi gick hem var fullmånen på väg upp!

 

 

 

Idag ska vi ta tåget (kl 10.00) till Cinque Terra för att vandra. Cinque betyder fem och hela området består av fem små städer, från söder är det Riomaggiore, Manarola, Corniglia, Vernazza och Monterosso al Mare. Det finns vandringsleder mellan alla de fem städerna och vi tänker vandra den korta sträckan mellan Riomaggiore och Manarola. Det är en enkel vandring och vi tycker det ska passa oss bra.  På tågstationen möter vi svenskarna från igår (dom är skåningar såklart). Dom ska också vandra, men dom ska gå den långa turen mellan Corniglia och Manarola och kanske någon fler tur också. Dom ser ut att vara vana vandrare :-). Dom har läst att den långa turen ska ta ca 2 timmar, i vår guidebok står det att den tar 4 timmar!

När vi kommer fram till Riomaggiore får vi veta att den korta sträckan vi tänkte gå är stängd. Vi går runt i staden och funderar på hur vi ska göra, tar en fika och bestämmer oss för att prova att gå mellan två andra städer istället trots att det är mycket längre. De blir alltså samma vandring som skåningarna skulle göra fast åt andra hållet (4-timmarsvandringen).

Vi tar tåget tillbaka till Manarola och handlar lite vatten och frukt och börjar går mot Corniglia.

Så börjar en timmes vandring i uppförsbacke. Det är för det mesta breda/långa trappsteg, väldigt, väldigt jobbigt. Jag måste ta mer än ett kliv i varje trappsteg. Det är 27 grader varmt och svetten svider i ögonen. Jag måste stanna och vila massor av gånger. Detta är nog den jobbigaste vandring jag någonsin gjort. Vi möter en kille som är på väg ner som undrar hur långt vi gått. När vi säger 45 minuter ändrar han sig och går uppåt igen. Efter ca 5 minuter kommer han halvspringande nerifrån igen, herregud, han har hunnit ta nån annan sväng för att kolla på utsikten och ska tillbaka upp igen. Jag känner mej helt utmattad! Bengt är inte lika slut som jag. Men nu är det inte långt kvar innan vi är uppe i den lilla byn Volastra som ligger 513 meter öh. Det finns några barer och matställen i byn. Vi tar varsin färskpressad apelsindryck som smakar himmelskt.

Vi sitter inte så länge, det tar faktiskt inte så lång tid att hämta andan. När vi startar igen möter vi skåningarna! Dom kommer från den stad vi är på väg till. Dom har också haft en jättejobbig klättring uppför och det har tagit dem över två timmar och nu har dom ju ca 1 timmes vandring nerför kvar. Vi önskar varandra lycka till och går åt varsitt håll.

Men nu får man verkligen lön för mödan. Oj va vackert det är här uppe. Vilken utsikt! Det går inte att förklara! Vi tar en massa kort, men det är ändå svårt att förmedla känslan! Stigarna är väldigt smala, och går utmed branta stup. Jag tycker vissa delar är väldigt otäcka (=höjdrädd). Man kan ibland inte mötas utan får vänta in mötande folk där det är lite bredare. Här uppe är det inte alls jobbigt att vandra :-).

Här kommer en massa bilder 🙂

Vi slog oss ner på en av alla barer som finns i staden och beställde Testaroli med pesto. Testaroli är en sorts pannkaka som först steks sen kokas. Den anses vara en föregångare till pasta. Tillsammans med pesto smakade det väldans gott.

Vilken härlig dag vi haft. Det har inte varit speciellt mycket folk ute på stigarna. Fy så jobbigt det måste vara under den värsta turistsäsongen, att hela tiden möta en massa folk och folk som vill gå förbi och folk man själv vill gå förbi. Jag är glad att jag inte visste hur jobbig klättringen uppför var, då kanske jag hade fegat ur. Man kan grovt säga att vi gick 1 timme uppför, 1 timme på ganska platt och 1 timme nerför. Mina knän som ibland inte klarar att gå nerför har hållit jättebra idag. Det var bara de sista 200 trappstegen ner till tåget som var besvärliga. Väl hemma igen var det dusch som gällde. Fy så skitig jag var från fötterna och en bra bit upp på benen. Det var då dammigt på stigarna.