Kategori: 2017:08 Italien 2017

Det har varit en lugn natt, jag har bara vaknat en gång av sirener och blåljus, och bilen står kvar alldeles orörd.

Vi äter en jättebra frukost och funderar på vad vi ska göra idag. Regnet öser ner och det verkar som att det ska fortsätta hela dagen. Vi hade ju tänkt promenera omkring i Hamburg idag, men det är ju inte så lockande i detta väder. Frågan är om vi ska stanna en dag till??

Vi tar bilen och sticker iväg till hamnen där Hard Rock Café ligger. Bengt vill ju såklart ha en tshirt till sin samling.

Vi kollar lite i hamnen, men det regnar så mycket så det är inget trevligt. Det finns ett litet fik som vi slinker in på, alldeles dyblöta. Vi tar en fika och bestämmer oss för att åka hemåt. Vi kollar i telefonen vad det ska bli för vädret i  Puttgarden, det är ju därifrån färjan går. Men hjälp, det ska blåsa 13 sekundmeter under eftermiddag/kväll. Usch så tråkigt, jag som blir sjösjuk bara det gungar det allra minsta. Eftersom vi inte har bråttom hem tar vi landvägen istället, det är inte så mycket längre. Skönt :-).

Det finns en plats som heter Beatles-platz där det ska finnas ’statyer’ av Beatles. Vi hittar platsen och hoppar ur för att fota. Det är svårt att ta en bild, statyerna är bara siluetter av personerna. Tyvärr har någon klottrar på dem och knytit fast en tysk mössa, hmm, det var inte mycket att se!

När vi åker ut från Hamburg är det stora vägarbeten, så det är lite svårt att hitta rätt bland filerna. Plötsligt är jag på väg söderut!!! Bengt tror att jag missat avfarten, men sanningen är att jag gör ett sista försök att vända tillbaka till sol och värme, hahaha. Men eftersom han kom på mej får jag vända vid nästa avfart.

Regnet fortsätter att ösa ner och nu har det börjat storma också. Sikten är urdålig. Hoppas takboxen sitter på ordentligt…..

Vi kommer fram till ännu ett vägarbete. Denna gång sitter vi i kö i nästan en timme. Det tar ca 10 minuter att köra 1 kilometer.

När vi kommer fram till Flensburg svänger vi av för att äta lunch. Där har vi varit tidigare, det är en fin liten stad. Vi åker mot hamnen där vi vet att det finns parkering. Jag står vid ett rödljus och plötsligt kommer det flera polisbilar med blåljus och sirener. Det hoppar ur poliser och börjar stoppa trafiken. Mitt framför mej ställer dom ut en kon. Dom viftar fram en del av bilarna så att det blir precis tomt på genomfarten där vi står. Dom kollar hela tiden på sina klockor och vi förstår att dom väntar på någon viktig person eller transport. Efter ca 10 minuter dyker det upp ett antal polisbilar med blåljus, sen kommer några svarta bilar med folk i och massor av polismotorcyklar och flera svarta bilar. Bengt tror att det var Angela Merkel som susade förbi :-).

Sen är allt över och poliserna sticker iväg och vi kan åka ner till hamnen och parkera. Nu har solen tittat fram, härligt. Vi hittar ett matställe där jag äter hamburgare och Bengt äter en schnitzel.

Sen är det knappt 40 mil kvar hem till Lödde. Vi gör ytterligare ett stopp för att tanka och ta en kopp kaffe. Dieseln är billig här i Danmark (10,71 sek/liter) så vi passar på att fylla tanken.

Allt flyter på bra och vi är hemma vid halv tio. Bengt tar en fin bild av Stora Bältbron iskymning.

Så här körde vi idag, ca 53 mil.

Vi tycker både Bengt och jag att det känns helt overkligt att vara hemma igen, och att vi varit borta i 8 veckor känns också konstigt. Det ser fint ut i kuvösen, chilisarna verkar ha överlevt (nästan alla) och en del blommor blommar fortfarande. Tack för hjälpen Lisbeth och Anna. Grannen Emil har också hjälpt till, det ska bli spännande att hämta all post hos honom imorgon.

Jag kommer nog att fortsätta skriva här på bloggen lite då och då. Vi är nog snart på väg igen, mot andra resmål. Tack för alla kommentarer :-).

Jag avslutar med två bilder på den helt fullpackade bilen, och så slarvigt vi packat i baksätet!!!

Toppenbra säng inatt också (fast kudden var alldeles för stor ;-)! När det gäller duschen så var den väl ok men trots att det är en duschkabin lyckas vattnet leta sig ut på golvet. Men…… i en låda under tvättstället ligger en våg! Fy fasen, vilken otrevlig påminnelse om att man levt lite i sus och dus nu i åtta veckor. Jag provar INTE vågen! Det får vänta tills jag kommer hem.

Frukosten var väldigt bra, det fanns lite av varje och väldigt gott grovt bröd, och det fanns en croissant kvar till Bengt!

Vi är ju ännu inne i Italien-mood, så vi är vakna rätt så tidigt för att hinna göra saker innan folket tar siesta. Det stämmer ju inte så bra just nu eftersom det är andra tider som gäller i andra länder. Här är det inget som är ’öppet’ före klockan tio. Vi får slöa en stund på rummet innan vi traskar ner till kyrkan som öppnar halv elva. På väg till kyrkan kollar jag lite i några affärer som öppnat redan klockan tio. Jag shoppar två tröjor!!! Äntligen lite shopping, hahaha.

Kyrkan är lite speciell tycker vi. Stor och ’kal’. Inget traditionellt altare. Precis när vi kom in började kantorn spela på orgeln och det lät väldigt fint.

I går kväll gick vi förbi en butik som säljer whisky, den letar vi upp igen och nu är den öppen så Bengt går in. Dom har ett enormt sortiment, men flaskorna är dyrare än i Sverige, så det blir inget inköp.

Det är skitkallt ute. Det blåser och är mulet. Vi hittar ett litet café som serverar soppa, det känns som en lämplig lunch. Det är varmt och skönt inomhus, jag frågar vad det är för soppa idag och tycker att tjejjen säger svamp (mushroom), det låter ju gott så vi beställer varsin soppa. Bengt börjar fundera på om jag hört rätt (jag hör ju lite dåligt :-)). Och mycket riktigt, det har jag inte – på en tavla läser vi att det är senapssoppa (mustard). Oj – hur ska det smaka??

Men ibland är det tur att man hör lite illa. Jag tror inte jag beställt soppan om jag vetat att det var senap. Senap är inte en av mina favoritsmaker. Men soppan är jättegod och till den får vi gott bröd.

Sen tar vi bilen och ställer in GPS:en på Hamburg. Det börjar med att jag håller på att krocka!! Rondellkörning trodde jag var lika i alla länder (det har varit så hittills), men här är det helsnurrigt! Det är trafikljus in i rondellen, men när man får grönt ljus får man inte köra genom hela rondellen utan då ska man hålla koll på om någon anslutande gata fått grönt, då ska man stanna fast man är inne i rondellen alltså, ni förstår!!! Hur ska man veta det. Jag får tvärbromsa när en bil kommer farandes in i rondellen rakt framför mej. Det var nära ögat!!

Sen flyter det på rätt så bra. Det är motorväg hela vägen, två- och trefiligt. När vi kommer in i Tyskland blir trafiken hetsigare, en del kör ju fort som tokar här!

Vi stannar strax söder om Hamburg och tankar, tar en kaffe med glass och byter chaufför. Idag går det som på räls att hitta fram till hotellet ”Hotel Polo am ZOB”. Och tur som en tokig, vi får en parkering precis utanför dörren. Efter att vi bokat hotellet läste jag att gatan där det ligger inte känns så ’säker’. Det ska var en massa människor som dräller omkring här och är ’skumma’. Just nu ser det ut som en gata vilken som helst i en storstad. Rummet är stort och bra. Inga konstiga dofter.

Och duschen ser ju kanonbra ut!!

Bengt googlar på restauranger i närheten av hotellet och hittar en italiensk kvarterskrog där vi får ett bord trots att vi inte reserverat. Det är trångt och mysig stämning. Vi äter supergod pasta.

När vi kommer ut från restaurangen spöregnar det så vi skyndar tillbaka till hotellet. Vårt rum ligger ut mot gatan och det är inte den lugnaste gatan i stan. Det har kört polis/ambulans med sirener och blåljus förbi flera gånger under kvällen. Hoppas det lugnar ner sig så att man får sova gott inatt. Vet ej vart vi hamnar imorgon. Vi har inte bestämt om vi ska köra hela vägen hem, eller om vi stannar ytterligare någon dag här i Tyskland. Eller……. tänk om jag fick vända om och åka söderut istället!!!

Så här har vi åkt idag, ca 42 mil.

 

Jag vaknar utsövd, denna säng är den bästa sedan vi åkte hemifrån! Mjukare än alla de andra vi sovit i, Bengt tycker såklart att den är på gränsen att vara för mjuk.

Så här ser rummet ut

Duschen är precis anpassad för mej, höjdmässigt. Det är svårt att se på bilden, men jag skulle tro att själva duschspridaren sitter på 1.62 cm höjd, jag är ju 1.61, hahaha gissa vad Bengt tyckte om duschen??

Frukost serveras på 14 våningen, det är en balkong runt huset där vi sätter oss. Det är bara 13 grader varmt, men solen är jätteskön. Frukosten är helt ok och utsikten häftig.

Jag ser tre jättestora skorstenar i fjärran som spyr ut mängder av rök. Vi googlar och ser att det är kärnkraftsverket ”Cattenom Nuclear Power Plant Centrale nucléaire de production d’électricité de Callenom”. Det ligger ca 1 mil från centrum.

Det börjar bli lite upprepning, men när vi checkat ut går vi en sväng runt staden igen och avslutar med en kopp kaffe på ett litet franskt café. Det jobbar två fina fröknar bakom disken, det ser så trevligt och ordentligt ut.

Vi åker norrut igen. Idag ska vi åka drygt 30 mil till den lilla staden Nijmegen i Holland. Det är soligt idag och inte så mycket trafik, det är mest långtradare. Vi tänker stanna någonstans i Belgien för att äta lunch, det får bli i Liege. Men det är en stor stad och vi kommer mitt i lunchrusningen och kör runt, runt en bra stund för att hitta parkering. Det är jättetrångt på gatorna och vimlar av bilar, cyklister och gångare, rondeller och enkelriktat. Vid ett tillfälle när jag stannar för rött ljus tutar bilen bakom och jag ser hur mannen viftar med armarna, förstår att han har bråttom och tycker jäv…. kärring!! Till slut, när vi kört en bit utanför centrum hittar vi en parkeringsplats. Men när vi ska betala har vi inte mynt så det räcker och maskinen tar inte sedlar och inte kort!!! Skit – nu är vi så less på denna stad så vi hoppar in i bilen och kör därifrån, hahaha vi som skulle stanna där bara för att ha varit i Belgien också. Det får bli nästa år istället. Vi bestämmer oss för att köra vidare direkt till målet istället, det är knappt två timmars körning kvar.

Här är i alla fall två bilder från Liege, tagna inifrån bilen.

Det är väldigt mycket skog utefter den väg vi kör och däremellan lite odlad mark. Det är svårt att se från bilen vad dom odlar. Mycket verkar redan skördat men på vissa ställen pågår arbetet för fullt. Det är också många kossor ute och betar.

Vi tycker oss ha läst att Belgien och Holland är bland världens mest tätbefolkade länder och då är det ju konstigt att det är mil efter mil med skog. Bengt googlar på befolkningstäthet och ser att Monaco ligger på första plats med 15000 personer/km2, Holland kommer på plats 17 med 408/km2, Belgien på plats 22 med 370/km2. Sverige ligger på plats 158 med 22/km2 och på sista plats, 196, ligger Mongoliet med 2 personer/km2. Vilken skillnad det är här på jorden!

Hotell Apollo är inte lätt att hitta. Vi kör fel och får stanna och knappa in på telefonens GPS som är tydligare än den i bilen. Nu är det Bengt som kör och jag försöker guida mha telefonen, det brukar funka jättebra, men idag är det helt hopplöst. Det blir såå fel! GPS:en visar att man ska köra mot körriktningen i en av rondellerna och mot enkelriktat, precis hur som helst. Efter en stund dyker det upp en fråga på skärmen, om jag vill ställa om från promenad till bil!!! Hahaha, vi har haft fel inställning! När jag ställt om till bil kör vi direkt fram till hotellet och parkerar precis utanför.

Rummet är jättebra och ligger precis mitt i stan. Nu är vi jättehungriga så vi går ut för att hitta ett matställe. Alltså… det finns hur många restauranger och barer som helst, och hur många cafeér som helst, och hur mycket shopping som helst!!! Det är gågator nästan överallt, men vimlar istället av cyklister som kör som tokar.

Vi slår oss ner på ett ställe som ser mysigt ut och beställer Flammkuchen, en slags pizza men tomatsåsen är utbytt mot ostmassa. Bengt tar med mozarella, tomat och basilika och jag med prosciutto och tryffelolja. Vi beställer även en strut med pommes och majonnäs, det verkar vara en rätt som alla äter här nere. Alla smakar väldigt gott.

Sen går vi ut igen, kanske kan jag shoppa lite till slut, det finns ju hur många butiker som helst här. Men – nej då – klockan är nu sex och här stänger affärerna halv sex eller sex!! Jag ska helt enkelt inte shoppa något under denna resa :-).

Vi går till de äldre kvarteren där det är väldigt fint. Husen är gamla och välvårdade. Kyrkan i stan, ”Sint Stevenskerkhof”, stod klar år 1273. Under andra världskriget skadades kyrkan svårt och har under åren restaurerats. Kyrkan är verkligen enormt stor, det går inte att få med den på ett foto. Den är stängd för dagen så vi kan inte gå in där.

Några bilder från den gamla stadsdelen.

Precis utanför kyrkan ligger en länga med radhus.

Så här bor vi

Så här har vi rest idag, ungefär 38 mil.

 

 

Efter två nätter på äldreboendet packar vi och fortsätter norrut. Vi tar det sakta i små etapper för att vänja oss av med Italien.

Först tänker vi strosa lite på stan och kolla lite i affärer, det var ju stängt igår (söndag). Men oj va dött det är när vi kommer in till city vid halv elvatiden. Nästan inte en enda affär är öppen! Vi sätter oss på en uteservering och tar en kopp kaffe. Jag frågar servitrisen varför affärerna är stängda och får veta att så är det på måndagar, de flesta som jobbar i butik är lediga söndag-måndag. Några affärer kan ev öppna efter klockan 14. Vi lyckas iallafall hitta en vinbutik där vi köper några flaskor lokalproducerat vin (som är mycket billigare än på vingården).

Det är grått och mulet och regnet hänger i luften. Jag har lite ont i huvvet, så Bengt får köra. Vi ska köra från Beaune till Thionville idag, ca 34 mil. Thionville ligger i norra Frankrike på gränsen till Luxenburg och Belgien. Floden Mosel rinner igenom staden. Där bor ca 42000 innevånare.

Det är enkelt att hitta till hotellet ’Le Concorde’ och vi får en parkering precis utanför. Hotellets reception ligger på 14 våningen i ett hus som inrymmer diverse verksamhet. Det första intrycket är inte bra, det luktar jättemycket urin vid ingången. Det är smutsigt i entrén som bara inrymmer en hall med hissar. Vi tar en hiss upp till 14 våningen.

Där uppe är det mycket fräschare :-). Kvinnan i receptionen kan inte ett enda ord engelska och vi kan ju ingen franska. Hon hämtar en kille som jobbar i baren och med hjälp av honom lyckas vi betala rummet och få veta vart frukosten serveras. Hon visar oss till rummet som ligger på tolfte våningen. Rummet luktar inpyrt av gammal rök. Jag lyckas förmedla till henne att det luktar skunk! Hon öppnar rummet bredvid vårt och säger att det är ”petit”, men det luktar bättre så vi tar det istället :-).

Vi går ut en stund för att kolla på staden, det är kallt. Det finns stora uteserveringar som nu är helt folktomma, men en sommarkväll är det säkert jättemysigt med folkliv på torgen.

Några bilder från staden:

Sängarna är stenhårda även här i Frankrike. Vad är det för fel när man inte förstår att man måste ha en lagom tjock och mjuk bäddmadrass i sängen??

Vi fixar egen frukost och sen tar vi bilen ut på landet för att besöka några vingårdar. Bengt har ju varit här tidigare och har koll på två olika gårdar. Den första gården, Chateau de Meursault har öppet och vi går in. Vi kommer in i en recpetion där det jobbar några långa tjusiga tjejjer. Vi frågar om dom har någon visning och det har dom, men förmiddagsturen är tyvärr redan fullbokad. Vi kan boka eftermiddagen om vi vill. Turen kostar 21 euro!! Då får man gå en rundtur i vinkällaren och sen prova några viner. Fy så dyrt. Vi funderar en stund, men kommer fram till att vi istället köper med oss ett par flaskor vin och struntar i rundturen. Dom blir inte glad åt det, men håller ändå god min. Här får man titta in i en lokal där dom har lite olika viner och där väljer vi ut två olika flaskor rött som inte kostar allt för mycket.

Vi åker vidare till nästa gård, Chateau de Pommard. Vi går in i receptionen där det sitter två personer. Där har dom också visning, men tyvärr fullbokad nu på förmiddagen. Där kostar visningen 25 euro! Här finns det ingen möjlighet att köpa några viner om man inte går på visningen, inget alls att kolla på. Trist, men vi avstår visningen och går därifrån utan vin. Dom blir också sura.

I Italien går man oftast in på en vingård och får prova vin gratis och så pratar dom så gärna om sin gård och sina viner. Inte så snobbigt där som här i Frankrike. Nu pratar vi ju bara om de vi stött på förståss, det finns ju säkert enklare ställen i Frankrike också :-).

Det är så vackra höstfärger i vinodlingarna nu.

Vi åker in till Beaune istället och tar en riktig gofika. Det var längesen vi åt en ordentlig bakelse! Vi beställer en surdegsmacka med tomat och chevré och avocado som vi delar på, och varsin bakelse. Allt smakar jättegott.

Sen strosar vi omkring i staden en stund, det är en fin liten stad med många gamla fina hus. Husen är rappade här, till skillnad från de gamla husen i Italien. Det är också trottoarer och bredare gator här än i Italien tycker vi. De flesta affärerna är stängda eftersom det är söndag idag, men det är ändå mycket folk ute på gatorna. Ser ut som många fransmän som turistar här.

Några foton från staden:

Sen åker vi tillbaka till lägenheten och slöar ett tag. Halv sju promenerar vi ner till centrum för att äta middag. Det är inte långt, tar bara drygt en kvart. Det finns massor av restauranger som ser trevliga ut och det är mycket folk ute! Det är inte så varmt så vi väljer att sitta inomhus.

Till förrätt tar Bengt sniglar och jag tar en specialitet från området, en slags paté. Vi väljer ett Pinot Noir vin. Båda rätterna är väldigt goda. Jag smakar en snigel, hmmm inget speciellt måste jag säga, smakar lite vitlök och lite gräs.

Till huvudrätt tar Bengt Boeuf Bourguignon och jag tar lax med risotto. Jättegott båda delarna!

Till efterrätt tar vi varsin tartelett. Snacka om att man är proppmätt efter all denna mat. Men det var verkligen gott.

Det är skönt att promenera hem, nu känns det inte lita kyligt längre. Vi passerar en fontän som ändrar färg. Ganska fult faktiskt 🙂

En originell bil i fint skick. Renault 16 som blev årets bil i Europa 1966.

Det har varit en bra dag, men ändå……. jag längtar tillbaka till Italien, suck!

 

 

 

Ååå, vilken tråkig dag. Jag vill knappt berätta detta!! Igår bestämde vi oss för att börja hemresan. Så imorse sa vi hej då till Rosaria och Claudio och vårt lilla hus! Känns bedrövligt, men nån gång måste vi ju ändå hemåt, eller….. Vi kan ju inte köra slut på Lisbeth som kollar till vårt hus i Lödde:-).

Vi började med att köra västerut och hamnade i Siestriere som ligger på 2000 meters höjd. Man har ju hört talas om denna ort i samband med skidåkning så vi tyckte att det var kul att stanna till där för en lättare lunch. Men ack så dött det är. Det är ju så klart ingen skidsäsong ännu, men vi tänkte att det kanske pågår andra aktiviteter. Nästan alla affärer och barer/restauranger är stängda. Några butiker som säljer skidkläder är öppna och där är det rea. Men priserna är höga trots att det är 30% rabatt. Vi hittar ett café som är öppet och där beställer vi varsin focaccia som smakar toppenbra. Det är bara 11 grader varmt, men i solen är det skönt, vi sitter i ett hörn på uteserveringen. Idag är det täckjacka och långa jeans som gäller. Shorts och linnen är nerpackade.

Vi fortsätter mot Beaune (uttalas Båån) i Frankrike där vi har bokat en lägenhet för två nätter. Bengt har tidigare varit här med sin fd chef och kompis Thomas och då tyckte han det var en väldigt trevlig stad. Vi har ca 35 mil kvar att köra. Det är vindlande vägar, krokiga och smala, det är kul att köra.

När vi närmar oss Franska gränsen ska vi åka genom en 2 mil lång tunnel. Det är en betalväg och kostar 440 kronor!!! Fy fasen vad dyrt. Tunneln är ljus och fin och hastigheten är max 70, alla håller bra avstånd, ingen kör om. Lugnt och fint.

När vi kommer ut ur tunneln är vi i Frankrike. Nu blir det väldigt dåligt väder. Regn och rusk.

Vi stannar på en auto-grill för att ta en kopp kaffe och en glass och handla lite vatten. Jag ställer mej i kön för att beställa kaffe, det går lååååångsamt. Jag har tagit två glassar ifrån en frysdisk, men dom får jag inte betala i den kassan. Jag väntar på och betalar kaffet och sen får jag ställa mej i en annan kassakö för att betala glassen. Så ineffektivt. Det är tur vi inte har bråttom :-). Bengt har tidigare googlat på trafikregler i Frankrike och hittat en regel som säger att man måste ha alkomätare med i bilen. Alltså sådana som man blåser i när man gör alkotest. Bäst att köpa sådana också, annars kan man få böta ca 100 kr om man blir stoppad i en poliskontroll. Dom kostar bara 29 kronor styck.

Det är så himla dyrt att köra i Frankrike, idag har vi betalt 915 kronor i olika vägavgifter! Det är klart man kan välja att köra på vägar som inte är motorvägar, dvs gratis, men då tar det ju väldigt mycket längre tid att komma fram, snabbt=dyrt. Det är mycket billigare i Italien.

När vi kommer fram till Beaune har det klarnat upp och är 15 grader varmt.

Vi hittar vårt lägenhetshotell. Det är ett kombinerat hotell och äldreboende. Det gör inget tycker vi, vi är ju ändå rätt så ’äldre’, så vi passar nästan in här. Före oss i receptionen står fyra ungdomar och checkar in, så det kanske är poppis även bland yngre! Receptionisten är noga med att visa oss vilken hiss vi ska ta, tar man fel hamnar man bland åldringarna ;-).

Det är stora lägenheter. Vår har två rum, ett litet pentry, ett stort badrum och en balkong som har utgång både från vardagsrummet och från sovrummet. Lägenheten kostar ca 800 kr per natt, då ingår parkering, sängkläder och handdukar, men inte frukost. Det är ett bra pris om man jämför med andra boenden här i trakten. Vi är rätt så trötta efter resan så vi fixar lite mat och äter på rummet ikväll.

Nu har vi avverkat ca 55 mil och har ca 150 mil kvar hem, beroende på vilken väg vi väljer. Vi får väl se hur vi trivs här och hur länge vi blir kvar i Frankrike.

Måste berätta en anekdot från igår. Jag satt ute i solen och blev jättetörstig och gick in och svepte ett glas bubbelvatten. Men det var inte vatten, vi hade köpt fel så det var SOCKERDRICKA. Fy tusan vad äckligt. Sött så in i bomben. Jag fattade först inte vad det var som var fel! Hahaha, vi fick hälla ut det (efter att Bengt också provsmakat förståss).

 

 

Idag är vi bara hemma och slöar och läser och sitter/ligger i skuggan/solen.

Bengt har googlat lite på den by vi bor i och hittat att borgmästaren faktiskt är vår hyresvärd Rosaria. När vi pratar med henne idag berättar hon att hon är inne på sin tredje period (som borgmästare), som pågår fram till 2019. Grazzano är ju ingen stor by/stad, bara 620 innevånare, så hon får bestämma om det mesta från sophämtning till konst, skolor och asfaltering. Hon är född 1953 och funderar på att pensionera sig. Hennes man, Claudio, har varit läkare, men är nu pensionerad. Här i Italien jobbar man oftast till 67 år.

Idag gör vi en utflykt till ytterligare en lite vacker stad. Cella Monte som ligger en halvtimmes bilkörning härifrån. Eller stad vet jag inte, mer en större by. Det ska finnas ett museum här, vi hittar det, men det är tyvärr bara öppet på söndagar. Vi promenerar omkring i gränderna och fotar lite. I utkanten hittar vi en mataffär där vi går in och köper lite vatten och smör.

 

 

 

Det är inte lätt att hinna läsa alla skyltar, toppen att ha GPS 🙂

Sen åker vi vidare, Rosaria har berättat om en höjd alldeles nära där vi bor, med underbar utsikt och det ska även finnas en bar där man kan ta en kopp kaffe. Men efter att ha kört på diverse konstiga vägar, bland annat en skogsväg med stenbumlingar, ger vi upp, vi hittar inte detta ställe. Vi åker till grannstaden Moncalvo och tar en fika istället.

Överallt passerar vi dessa gamla städer som klättrar utefter bergen oftast med en väldigt stor stenkyrka.

Idag är det väldigt varmt, kanske varmaste dagen sen vi kom hit. Vi har en liten, liten fundering på att besöka poolen, men…. näää vi struntar i det. När klockan är fem kan man flytta från skuggan ut i solen.

Bengt steker kyckling och jag gör hummus till middag.

Just det…. vi har tvättat idag också, så nu har vi rena kläder ett tag framöver 😉

Idag tar vi en tur in till Asti igen, det är ju en så himla trevlig stad.

Vi strosar en stund på onsdagsmarknaden och köper lite godis. Sen blir det en fika på en uteservering, det är varmt och mysigt idag också.

Jag känner mej lite sugen på att shoppa, efter alla besök i gamla byggnader och kyrkor så vi åker till ett modernt shoppingcenter strax utanför Asti. Men det är verkligen inget att ha. Det ser ut att vara gigantiskt, men det är bara några få affärer som säljer kläder. Såklart hittar Bengt en snygg skjorta som han köper och det är ju kul för honom :-).

Det finns en matvaruaffär här också. Fruktansvärt stor, där går vi omkring en stund. Vi skulle köpa frukt och vatten, men det blir lite fler saker. Vinavdelningen i affären är hur stor som helst, så där fastnar vi en stund. Bengt hittar miniöl, 15 cl/flaska som han köper till mej. De är lagom tycker han.

Resten av dagen slöar vi, jag ligger i solen ungefär en kvart, sen blir det för varmt så jag flyttar in i skuggan. Igår läste jag färdigt Linn Ullmans bok ’De oroliga’ som handlar om henne och hennes föräldrar. Det var väldigt bra! Idag har jag börjat på Alex Schulmans bok ’Glöm mej’ som handlar om hans uppväxt med en alkoholberoende mor.

Vi äter fisk, potatismos med pesto till middag, vansinnigt gott är det. Bengt steker fisken i mycket olivolja. Till det dricker vi en god italiensk sprumante. På en av vingårdarna beskrev killen Sprumante som lite mer komplex än Prosecco. Proseccon är lite mer lättdrucken. Ja, så tycker vi också :-).

Sen blir det en lite ostbricka.

Så här avslutades kvällen, herreguud – det är tolfte säsongen!!

Idag har vi inget på programmet. Det är soligt och varmt igen. Vi har ända sedan vi kom hit sagt att vi ska sticka ner till affären på morgonen och köpa nybakat bröd till frukost, men det har inte blivit av. Idag gör jag det, dom har flera sorter att välja mellan och allt är rykande färskt.

På eftermiddagen kommer Rosaria över och undrar om vi vill hänga med på en visning av den gamla kyrkan i byn. Hon ska visa den för en flicka som studerar konst på universitetet i Rom. Det vill vi ju gärna.

Först får vi gå ner i två väldigt gamla vinkällare som ligger under bostadshusen. Förr hade varje familj sin egen vinkällare, där nere var det perfekt temperatur och luftfuktighet hela året. Det är unikt att dessa källare finns bevarade och det är bla på grund av det som detta område är med på Unescos världsarvslista. Det är väldigt fint ordnat med hyllor och fack för vinflaskorna.

Sen går vi upp till kyrkan.

Rosaria berättar så mycket om historien kring kyrkan och gamla sägner och myter. Det är väldigt intressant att lyssna på, men det är svårt att komma ihåg allt. Aleramo, den förste markisen av Monferrato, som levde på 900-talet är begravd här. Mosaiken över graven ska vara från den tiden. Enligt legenden om Aleramo var han föräldralös och arbetade för kejsaren. Han blev förälskad i kejsarens dotter och efter många om och men fick dom gifta sig. Han utsågs till markis av Monferrato. Storleken på territoriet Monferrato blev det område som Aleramo kunde rida genom under tre dagar och tre nätter. Namnet Monferrato kommer av att Aleramo använde en tegelsten (mon) som hammare för att sko (ferrato) hästen.

Som i många andra kyrkor här i Italien finns det fler än ett altare. Förutom altaret längst fram i kyrkan är det altare på långsidorna. Rosaria berättar att dessa altare användes vid speciella tillfällen. Till exempel användes ett altare för ’den goda döden’. Förr i tiden kostade det 3 lire att begrava en kvinna och 4 lire att begrava en man. Rosaria brukar säga att det inte berodde på att kvinnan var mindre värd, utan på att kvinnan hade en mindre kropp :-).

Ett annat altare användes vid en ceremoni för att återuppta kvinnor i församlingen igen, efter att de fött barn. Det behövdes renas efter barnafödandet.

Bakom altaret finns en utgång till en fin och välskött trädgård. Det kommer en trädgårdsmästare och sköter den två gånger i veckan.

Kyrkan har åtta altarfönster, vilket är väldigt ovanligt.

Det finns en massa andra rum sammanbyggda med kyrkan. Vi får kika in i dessa också.

Kyrkan ligger på den högsta punkten i byn och det är inte lätt att ta sig dit om man inte har pigga ben. Därför finns ytterligare en kyrka som ligger nere vid torget. Det är där de flesta mässorna hålls för att alla gamlingar lätt ska kunna ta sig till kyrkan. Kyrkan är låst, men Rosaria ropar något till några gubbar som sitter och snackar på en soffa invid posten och vips kommer en av dem och låser upp så att vi får titta in i den kyrkan också.

När vi kollat klart vill Rosaria visa oss ännu en väldigt vacker plats i byn. Vi hoppar in i hennes bil och hon kör oss till utkanten av byn, till Tenuta Santa Caterina, som är en vingård med Bed & breakfast.

Det är ett väldigt vackert ställe, men vi tycker nog att det är lika vackert där vi bor. Tjejjen som visar oss runt berättar att de ska ha en vinprovning senare på eftermiddagen och vi är välkomna om vi vill, och det vill vi ju :-).

Vi samlas utanför vinkällaren klockan 17 och får redan på lite om vingården. Den nuvarande ägaren köpte vingården år 2000. Innan dess hade den varit övergiven i många år. Vi är totalt tio personer. Sex personer bor på detta B&B. Fyra personer är från USA, så är det vi från Sverige och fyra italienare. Guiden talar engelska under hela visningen.

Sen får vi gå ner i vinkällaren som ligger 17 meter under mark. Vinet lagras i tunnor från Frankrike.

Alla vindruvor är nu skördade. I år har det varit så varmt och torrt så att skörden började redan första veckan i augusti vilket är tre veckor tidigare än normalt. Vi får kika på deras privata vinsamling, det är hur många flaskor som helst. Varje flaska är inlindad i plast, denna plast byts vart annat år. Plasten är till för att skydda etiketterna så de inte ska förstöras av fukten i källaren.

Innan vi går upp ifrån källaren är det en tjej som frågar om hon får sjunga lite för att kolla akustiken. Oj…. vilken röst, hon är operasångerska, det låter fantastiskt bra.

Så var det dags för själva vinprovningen. Vi får prova fem olika viner, fyra röda och ett vitt. Till det får vi en tallrik med lite salami och några ostbitar. Några av vinerna smakar väldigt bra, så vi köper med oss några flaskor (igen).