Kategori: 2022:09 Italien

Vi vet inte riktigt vad vi ska hitta på idag, men en utflykt får det bli. Vi har funderat lite på att åka till Turin, men skippar det och åker till Casale istället.

Det är jacka på idag, inte alls någon värme på morgonen. Vi åker tidigt för vi tänker hinna med både 11-fika och lunch innan serveringarna stänger. Gud så stressigt vi har det 😂😉.

Vi beställer varsin Caffe Americano och varsin cornetto crema. Det är jättebra att få kaffet på detta sätt, en väldigt stark espresso och en kanna hett vatten, då kan man själv välja hur starkt kaffe man vill ha! Detta var den godaste cornetto vi ätit under resan.

Sen har vi några timmar att slå ihjäl innan vi kan äta lunch. Det är ingen konst i denna lilla fina stad. Vi hinner till och med besöka några affärer. Det finns hur mycket snygga kläder som helst! Men det blir inget handlat.

Jag traskar runt själv en stund medan Bengt vilar höften. I bakgrunden syns Giuseppe Mazzini ridande på en häst. En av de ledande politikerna som enade Italien 1861.

Det har blivit dåligt med kyrkobesök denna resa, men idag blir det en titt i Cathedral San´t Evasio. Det är där det finns så fina skulpturer i järn, vi har varit här flera gånger tidigare.

Men då har ju klockan blivit halv två och vi är lite sugna på lunch. Det är svårt att välja lunchställe, det finns så väldigt många. Vi tar ett ställe där det finns plats inomhus. Det har blivit varmare, men på uteserveringen sitter flera rökare och pyr, inte trevligt!

Det får bli pasta idag. Penne al ragú (köttfärssås). Maten är jättegod och så smart med dessa djupa tallrikar som gör att den håller sig varm så länge (bra när man äter långsamt).

Sen blir det raka vägen hem för att njuta av det fina vädret. Nu är det 21 grader och strålande sol. Jag börjar läsa bok nummer tre, ’Vi for upp med mor’ av Karin Smirnoff. Det är andra delen av tre i serien om janakippo. Hon har en väldigt egen stil, hon skriver tex ihop för- och efternamn på personer, har inte stor bokstav i egennamn och det enda skiljetecken hon använder är punkt. Många ord är dialektala, Karin är född i Ume. Det är härligt att läsa norrländska, det väcker många gamla minnen.

Bengt betar av ytterligare en PC-tidning i högen han haft med sig. När biblioteket i Skänninge sålde ut gamla tidningar passade han på att köpa en hel årgång, 24 nummer från 2021, för 50 kronor. Verkligen värt sitt pris, varje nummer kostar över 90 kr om man köper dem när de kommer ut i handeln.

Det är mulet när vi vaknar och bara 11 grader, men det ska bli bättre väder under dagen.

Efter frukost gör vi lite inköp av kvällsmat i den lilla affären i byn. Sen åker vi till det berömda Grappadestilleriet Mazzetti som ligger i en by i närheten. Vi har fått tips om att det ska finnas en väldigt fin butik i anslutning till destilleriet. Någon grappa ska vi inte köpa, det gjorde Bengt för flera år sedan och den finns fortfarande kvar där hemma.

Vi får ringa på en klocka för att bli insläppta i den urtjusiga butiken. Här finns grappa, choklad, doftljus, honung, grönsaker inlagda i sprit och frukter inlagda i sprit, och en massa annat. När vi var på den senaste vinprovningen och träffade Claudio från Milano berättade han om en drink som han alltid dricker tillsammans med Panettone (en italiensk julkaka) när han har sin stora novemberfest. Drinken heter Negroni och här i butiken hittar vi ett kit som innehåller de tre ingredienserna till drinken. Bengt slår till på en sådan kartong. De har även julkakan, men den kan vi säkert hitta någon annanstans för ett bättre pris. Allt är väldigt dyrt här (men tjusigt).

Allt är väldigt smakfullt och vackert paketerat. En av de tjusigaste butiker jag besökt och lokalen i sig är ju helt underbar.

När det är dags att betala blir det problem, kortet fungerar inte. Men expediten hämtar en annan kortläsare och då går det bra efter en låång väntan på kontakt med nätet. Lokalen ligger under jord, det är som i en bunker skrattar han.

Samma tjej som tipsade om ginbutiken har även berättat om en mysig restaurang som serverar god lunch. Den tänker vi prova idag, den ligger också i närheten. Vi möts av neddragna jalusier när vi kommer fram. Tyvärr semesterstängt mellan 26 september och 3 oktober.

Då tar vi en promenad för att se om vi hittar någon annanstans att äta. Utanför en pizzeria blinkar en skylt i neon med texten OPEN. Men dörren är låst och ingen människa syns till. Något annat matställe hittar vi inte. Vi bestämmer oss för att åka till Moncalvo och äta på en av de två serveringarna som vi spanat på så många gånger men aldrig besökt. Vi har alltid varit fikasugna när vi varit där och då passar det ju inte med lunch.

GPS:en tar oss den snabbaste vägen och den går på små vägar och ännu mindre vägar, ibland bara grus. Vi kör genom flera små byar som påminner om varandra, smala gator och väldigt gamla hus.

Det finns ingen tid att stanna och kolla närmare på de vackra byggnaderna. Klockan är 13 och lunchserveringen stänger klockan 14 så det är bara att gasa på.

Vi är framme 13.15, det ser väldigt fullt ut på de två restaurangerna. Idag vill vi inte sitta utomhus, det känns så kyligt. Restaurang Corona låter väl bra, den väljer vi och får ett bord i ett pyttelitet rum med fönster i tre väderstreck. Det finns tre bord i det lilla rummet och vid två av dem sitter fina damer och äter lunch. Trångt men mysigt ändå.

På menyn finns Creps, det har jag inte sett på något annat ställe, det är kul att prova nya rätter så jag beställer det. Bengt tar orrechiette (små öron betyder det) med broccoli och spenat.

Min rätt är så god, Creps med krämig, smakrik svampstuvning. Bengts var inte lika nöjd, god men inte mer.

På hemväg stannar vi till vid minnesmonumentet för Pietro Badoglio. Det står på en högt belägen plats med fin utsikt över bl a Grazzano. Monumentet är en 24 meter hög stålkonstruktion som vilar på ett granitfundament.

Senare på eftermiddagen skiner solen och det blir en fin kväll. Jag läser ut bok nummer två och Bengt betar av en hög med PC-tidningar som han köpte billigt när biblioteket i Skänninge sålde ut dem.

Ikväll såg vi Bonden på TV!!!! Det är sjuttonde säsongen och Bengt har inte missat ett enda avsnitt.

Det ser ut att bli ännu en härlig dag, solen skiner från en molnfri himmel redan tidigt på morgonen.

Idag har vi tänkt att vi ska åka till Casale Monferrato, den lilla staden som ligger några mil norrut, vid floden Po. Det har ju blivit en riktig favoritstad, det ska bli kul att återse den.

Utanför vårt hus håller dom på att gräva upp vägen, men som tur är har dom sparat en smal remsa av vägen så att det går att ta sig fram med bil.

Ju närmare Casale vi kommer desto mindre ser vi av solen, det är rätt tjocka moln och temperaturen sjunker till 13 grader. Det är marknad i stan och folk huttrar i sina varma kläder.

Vi gillar den här marknaden (också), den är lite annorlunda, mer variation på prylarna. Det blir lite shopping.

Tjejjen som säljer tyger är väldigt trevlig och vi pratar om ditt och datt (på engelska). Jag frågar hur det var under pandemin och hon berättar att det gick hyfsat bra, men de fick bara åka på marknader som låg i närheten av deras hemort. Runt Casale fanns det ändå ca 5 marknader som hon kunde besöka. Hon vet var Sverige ligger, för det har hon sett på TV.

När kaffetörsten börjar göra sig påmind promenerar vi in till torget och tar en fika på vårt favoritställe.

Nu är det soligt och varmt så vi tar en liten rundtur i stan. Klockan har hunnit bli halv ett, så de flesta affärer har stängt för siesta, halv fyra öppnar de igen.

Det blir en riktig långpromenad med tanke på att Bengt har problem att gå, på grund av sin krånglande höft. Vi har (tyvärr) parkerat bilen precis bredvid en glassbar och frestelsen blir för stor, vi blir tvungna att köpa varsin glass. Vi försöker beställa den allra minsta bägaren, men det går inte, den får man bara köpa till barn under 6 år 😂 så det får bli den näst minsta. 2,5 euro kostar 2 smaker himmelskt god glass.

Sen far vi hem. Oj vad vi shoppat. Förutom fisk och tyg handlade vi grönsaker, sockar, kallingar, laddsladd till telefonen och ett par tofflor.

På kvällskvisten steker Bengt den goda fisken (som visar sig vara Abborre) och grönsaker. Mums! Fisken smakar faktiskt minst lika bra som den jag åt på restaurangen igår.

Två vackra bilder tagna från vårt hus ikväll.

Solen är tillbaka på riktigt denna morgon. Men det är svalt, bara 11 grader så vi fortsätter äta frukost inomhus.

Lite morgonnyheter blir det också, från SVT. Det blev som förväntat, högersidan vann valet här i Italien.

Idag tar vi bilen och åker till Alba som ligger ca 5 mil söderut. Vi har varit där flera gånger och hittar enkelt till den parkering vi brukar stå på. Innan vi bytte bil hade vi sparat en massa bra adresser i GPS:en, men de försvann i och med bytet. Nu får vi börja spara på nytt :-).

Det är soligt och fint och vi sätter oss på torget och tar en kaffe med cornetto medan vi funderar på vad vi ska göra av denna dagen. Det är måndag och många affärer är stängda, så även en del restauranter.

Vi funderar på att åka vidare till Barolo. Bengt googlar och ser att mycket verkar vara stängt där också, men han hittar ett hotell som serverar lunch till klockan 14 idag. Man får vara lite på hugget här i Italien så man hinner med alla måltider innan serveringarna stänger.

Det tar bara en kvart att ta sig till Barolo och vi hittar restaurangen direkt. Den ligger i ett hotell som ser väldigt trevligt ut. Vi blir visade ut på en jättestor altan där vi sätter oss i skuggan. Det är inte mycket folk.

Jag beställer röding med grönsaker och Bengt väljer kanin med grönsaker. Vi tar varsitt glas vin också, det är väl nästan ett måste när man är i Barolo! Vinlistan finns på nätet så man får surfa in och kolla, ingen papperslista!

Utsikten under lunchen var det inget att klaga på.

Hotellet ligger lite i utkanten av Barolo, vi tar bilen in till centrum. Det är mycket folk och fullt på parkeringarna, men det finns alltid plats för en bil till.

Staden är liten och väldigt kuperad, vi knatar på i alla backar.

Innan vi beger oss hemåt köper vi varsin glass. När vi står där och mumsar stöter vi på ett par svenskar som vi börjar prata med. De har varit i Italien i en månad nu och börjat dra sig norrut. Tidigare ägde de ett litet hotell i Långshyttan, det är nu sålt och dom kan glassa runt i Italien som nyblivna pensionärer. Dom är lika gamla som vi och heter Carina och Bengt, hahaha, såå roligt🤣

Hemvägen går på småvägar genom Barbaresco, det är så himla vackert här också. Hela omgivningen, kullar och dalar är fyllda av vinfält. Perfekt väder, 24 grader varmt.

Här är de mitt uppe i skörden och det är ofta vi blir körandes bakom en traktor med last av vindruvor eller annat. Men det gör inget….. vi har ju inget bråttom!

I Alba köpte vi med lite kvällsmat, focaccia som vi ska värma i stekpanna.

Vi köpte även lite fikabröd, varsin pistagekaka och varsin chokladrulle, dessa fyra bitar kostade totalt ca 100 sek. Det var bara att se glad ut och betala, man kan ju inte ångra sig 🤦‍♀️.

Dieseln är i allafall billigare här än hemma. Idag har vi tankat för första gången i Italien och betalade motsvarande 18,50 sek.

07.15 ringer väckarklockan. Det var längesen den var igång. Vi är medbjudna att besöka den katolska mässan i en av de gamla kyrkorna denna morgon.

Idag är det den årliga pilgrimspromenaden från Grazzano upp till den heliga kyrkan i Crea. Promenaden är ca 9 km med en ordentlig höjdskillnad. Crea ligger högt upp på ett berg. Rosaria promenerar såklart. Bengt och jag tar bilen.

Mässan hålls på italienska, så vi hänger ju inte med på vad prästen talar om. Vi ställer oss upp och sätter oss ner när alla andra gör så. Rosaria läser en kortare text. Jag glömde fråga henne vad den handlade om.

Efter mässan bjuds det på frukost. Idag får vi äta inomhus, det regnar inte men det är bara 13 grader och mulet. Frukosten bjuds bara till folket från Grazzano. Det är jättegoda mackor, lite småkakor och en paj. Till det får man vin eller vatten.

Vi blir presenterade för prästen och så dyker borgmästaren upp igen.

Senare idag ska Rosaria och Claudio resa till Genua för att hälsa på Rosarias syster och därefter till Ischia för några dagars semester. De åker tåg. Vi säger hejdå till dem eftersom vi inte är kvar här när de kommer tillbaka nästa helg. Iår har vi köpt en liten kristallskål från Orrefors och en chokladkaka från Marabou som vi ger till dem. Dom blir jätteglada och Rosaria kommer tillbaka med en burk fermenterade grönsaker (tror vi att det är). Det ska vi äta när vi kommer hem tycker hon, tillsammans med tonfisk. Vi få också rester från kakan vi åt på frukosten.

På eftermiddagen kommer solen fram ordentligt igen. Vi sitter ute och läser och tar det lugnt.

Senare på kvällen får vi meddelande från Rosaria, dom har nu kommit fram till Genua. Hon skickar ett foto över utsikten från huset dom bor i. Väldiga kontraster till den utsikt dom har här i Grazzano varje dag.

Vi äter rester idag, rensar i kylskåpet :-).

Väderprognosen från igår stämmer perfekt. Det började regna i natt och håller på mest hela dagen. Det är runt 13 grader och rätt så svalt inomhus. Utsikten över landskapet blir väldigt annorlunda i diset.

Vi äter piadina till lunch, jag tror det är första gången vi äter lunch inomhus här nere.

Ännu en vinprovning ska avverkas, klockan 18.30, på en vingård där vi aldrig varit tidigare. Rosaria har bokat ett besök och hon och Claudio följer med. Rosaria kör eftersom hon inte dricker vin. Hon har bakat en jättestor foccacia som hon tar direkt från ugnen och lastar in i bagaget på bilen.

Vi får en vansinnigt trevlig kväll, med mycket skratt. Tyvärr talar ägaren av vingården nästan ingen engelska alls, så Rosaria får tolka. Vid vårt bord sitter en nära vän till Claudio och Rosaria, ’Claudio från Milano’, han pratar perfekt engelska och är mycket underhållande. Claudio är ett väldigt vanligt namn i Italien och när vi pratar om namn kommer dom fram till att de har samma andranamn också, nämligen Carlos. Det blir såklart en massa snack mellan dem också, på italienska, som inte blir översatt till oss. Rosaria påstår att det alltid blir en massa skvaller när gubbarna möts.

Det blir en annorlunda vinprovning. Det pratas nästan inget om vinerna utan om allt annat mellan himmel och jord. Tex jämför vi skolsystemen i Italien och Sverige. I Italien är de kommunala skolorna de bästa med högst kvalitet och gott rykte. Det är där lärarna vill arbeta och där ska man ska studera om man ska komma vidare i livet. I de privata skolorna går oftast ungdomar som inte klarar skolan så bra. Där kan föräldrarna ’köpa sig’ en plats för att eleven ska få ett avgångsbetyg. Det finns naturligtvis en del bra privata skolor också.

Det är samma med sjukvården och annan omsorg. De offentliga institutionerna ger den bästa och säkraste vården, där arbetar den mest kvalificerade personalen. De privata alternativen känns osäkra, man vågar inte lita på att de verkligen klarar av sitt uppdrag. Det här är vad personerna runt vårt bord säger, de har alla samma uppfattning.

När det gäller valet imorgon är de mycket bekymrade över den förväntade utgången. Folket har bara ett enda tillfälle att rösta, dvs imorgon och de måste rösta på den plats de är skrivna. Om man inte befinner sig på rätt plats utan behöver resa till sin vallokal behöver man inte betala för resan! Allt för att folket verkligen ska rösta, trots det tror man ju på ett väldigt lågt valdeltagande.

Det är så trevligt att få umgås med folket i trakten och få lite inblick i hur saker och ting fungerar i vardagen.

Glömde nästan att skriva att vi får smaka flera goda viner också :-). De bjuder på bröd, ost och chark samt Rosarias focaccia. Vin från druvan Grignolino brukar inte vara vår favorit, men den här vingården har ett väldigt gott Grignolinovin. Denna druva odlas nästan enbart här i Piemonte. Det är en jättegammal sort och rätt så svårodlad, man har hittat noteringar från måltider på 1200-talet där den nämns. Claudio påstår att det är ett vin för drottningar (kvinnor) medan Barbera är för kungar (män). Alla är också eniga om att druvan är ’ful’ i jämförelse med tex barbera.

Utsikten från byggnaden där vi håller till är fantastisk. Dimman lättar litegrann under kvällen och det slutar regna

Precis när vi ska åka därifrån kommer borgmästaren med fru på besök. Kanske blev de sugna på lite vin så här på fredag kväll och kom på att de inte hade något hemma. Vad gör man då, jo man tar bilen till närmaste vingård för att handla :-). Bengt tar ett foto av den nuvarande borgmästaren och den förra (Rosaria).

Klockan är mer än halv nio när vi kommer hem efter en händelserik kväll.

När vi äter frukost kollar vi på SVT Morgonstudion. Idag är det mycket prat om valet här i Italien nu på söndag. Det lutar åt att högersidan kommer att vinna och isåfall får Italien för första gången en kvinnlig premiärminister.

Här nere märker vi inte mycket av valet. Det är några affischer uppsatta här och där, men det är allt.

Rosaria och Claudio skulle egentligen varit iväg på semester från i tisdags, men fick skjuta fram resan på grund av att valdagen sent spikades till söndag 25 september. Dom stannar hemma och röstar och åker sen direkt iväg på en liten semestertripp till ön Ischia utanför Neapel. Ni som läst (eller sett TV-serien) Elena Ferrantes romaner kanske kommer ihåg att Elena och hennes väninnor semestrade på denna ö.

Det är varmt och skönt idag, vi tar en promenad ner till den lilla affären i byn. Det är ca 700 meter och den sträcken klara Bengt att gå.

Vi tar ut pengar i bankomaten. Hyran ska betalas kontant. Vi kommer inte att vara kvar här när Rosaria kommer hem från semestern så vi ska betala i förskott. Vi har bestämt att stanna här i Grazzano några dagar in i nästa vecka.

Förutom hyra betalar vi också för den el och den gas vi förbrukar. Rosaria berättar att priset ökat väsentligt den senaste tiden och dom är rätt så oroliga för vad som ska hända med gasen. Både vatten och värme går på gas i deras stora hus så det skulle vara en stor katastrof om de inte skulle få tillräckligt med gas.

Idag serveras porchetta (från marknaden) med stekta grönsaker till lunch.

Klockan 16 bär det iväg på vinprovning. Vi har bokat ett besök hos våra favoriter, Sulin. Det är nu fjärde gången vi är hos dem och det är sonen Vittorio som håller i provningen som vanligt. Idag är det två personer från Australien med på provningen samt deras hyresvärd.

Oj, oj så många goda viner vi får prova. Det blir till att hälla ut en hel del skvättar för att behålla skärpan :-). Vi har så himla trevligt.

Vittorio berättar att de är rätt så påverkade av klimatförändringarna. Tex har de tidigare alltid valt att planterade vinrankor på sydsluttningar, men nu har de fått gå över till öster istället. Det blir för varmt och torrt i syd. De gallrar inte heller bort bladen från rankorna, nu får de sitta kvar som skydd för solen. Årets skörd är bra vad gäller kvalitet, men kvantiteten blir mindre. Han påstår att de inte fått något regn på 8 månader.

Killen till vänster i bilden (här nedanför), en italienare som tillsammans med sin familj har köpt ett stort slott ett par mil härifrån. De har renoverat byggnaden och hyr ut rum till turister. Dom anordnar även matlagningskurser, det tycker vi verkar jättespännande och han berättar att det finns två platser över på en kurs nästa vecka. Som tur är nappar vi inte på erbjudandet direkt utan kolla på Google när vi kommer hem. En 3-dagars italiensk matlagningskurs kostar 16000 sek per person, då ingår övernattning på slottet. En 8-dagars kostar ca 40000 sek per person. Herreguud va dyrt :-). Vi hittar inget pris för en enskild kurs på 3 timmar, men vi misstänker att det är långt över vår budget, så vi får nog tyvärr hoppa över detta erbjudande.

På kvällen har vi bokat bord på restauranten här i byn. Vi har ätit där två gånger tidigare och varit väldigt nöjda. Dom öppnar klockan sju, vi är där strax efter och vi är INTE först (ovanligt).

Först blir vi bjudna på en för-förrätt. En bruschetta och en friterad zucchiniblomma, så gott.

Vi beställer en förrätt att dela på. En råbiff a la Piemonte, hackat kött med hyvlad parmesan och olivolja.

Till varmrätt beställer Bengt kalvfilé med grönsaker och jag beställer agnelotti med fyra sorters kött. Min portion är gigantisk, jag äter ungefär hälften. Jag provsmakar lite av Bengts kött också. Allt smakar superbra.

Trots att jag är så himla mätt beställer jag en Tiramisu (så dumt av mej). Den är jättestor men väldans god. Bengt tar en grappa.

Nu är vi mätta så vi (iaf jag) håller på att spricka. Vi promenerar hem, det är många gatlampor tända och nästan inga bilar ute och kör. Vi kämpar på uppför den hemska mördarbacken.

Det är en ljummen kväll, det känns konstigt att det ska börja regna under natten och regna hela lördagen, men så säger prognosen.

Det blir marknadsbesök idag igen. Vi åker till Moncalvo, vår närmaste by där det är marknad varje torsdag. Allt är sig likt från senast vi var här, 2019. Det är till och med samma kille som dirigerar bilarna på parkeringen!

Idag ska vi handla lite frukt, grönsaker och fisk till lunch. Det är kul att handla på detta sätt.

Idag köper vi med oss varsin cornetto (typ fyllda wienerbröd) hem istället för att fika ’på stan’. Det finns massor av små, små pyttiga myror under matbordet på vår tomt. Jag tappar en smula från min cornetto och vips är där fullt med myror som tillsammans bär iväg med smulan. Det ser verkligen märkligt ut, den lilla smulan liksom svävar fram över stenplattan. Jag filmade dem en kort stund, men det går tyvärr inte att ladda upp filmer här så det får bli en stillbild istället.

Lunchen består av vit fisk med stekta bönor, minizucchini, vitlök, ricotta och tomater. Allt inhandlat på marknaden, det är supergott.

Det blir mycket vila denna resa. Vi läser i skuggan under skärmtaket. På eftermiddagen tar vi bilen och kör runt i omgivningarna. Det är så himla vackert här. Man blir aldrig trött på att beundra utsikten.

Bengt sitter kvar i bilen medan jag travar ut i vinfältet och tar massor av bilder. Rosaria säger att det är helt ok, ägarna av fälten är vana och bryr sig inte så länge man inte förstör något.

De flesta druvor är redan skördade men vi hittar ett fält där vinrankorna fortfarande dignar av bär.

Överallt ute i de stora fälten finns små stenhus. De användes förr i tiden för förvaring av redskap och inte minst för att arbetarna skulle kunna ta skydd när det plötsligt blev oväder (detta berättade Rosaria för oss).

Många bilder blev det, men som sagt det är svårt att låta bli att fota allt det vackra.

Vi stannar till vi supermarket och köper vatten. När vi ska åka därifrån upptäcker jag en skylt jag inte sett tidigare. Alla pensionärer över 65 år får visst 10% rabatt på allt i butiken. Det får vi fråga om när vi handlar här nästa gång. Kanske gäller det bara medlemmar?

Claudio har en mycket välskött trädgård. Det blir många päron på träden detta år. Han har kapslat in träden med nät, så fiffigt, då landar fallfrukten i nätet istället för att bli liggande på marken.

Onsdag betyder marknadsdag i Asti och då måste vi ju åka in dit. Som vanligt är det svårt att få parkering, det är minst sagt kaos på den stora piazzan där både bilar och marknadsstånd ska samsas. Precis när vi tänker ge upp och försöka hitta en parkering någon annan stans är det en bil som lämnar en plats och Bengt gasar på och tar platsen mitt framför näsan på en nunna. Usch jag tycker lite synd om henne, men så kan det bli ibland. Jag ser henne senare på marknaden, så hon hittade också en parkeringsplats :-).

Det blev ingen shopping på marknaden idag, men det är kul att strosa omkring och kolla på allt som finns.

Vi bestämmer oss för att äta lunch här i Asti. En pizza måste vi ju äta innan vi lämnar Italien. Vi hittar en restaurang där vi ätit tidigare och kommer ihåg att de hade så goda pizzor. Bara namnet gör ju att det klingar hög kvalitet :-).

Det får bli en glass också, trots att jag är så mätt.

Tyvärr missade vi vinfestivalen i Asti i år. Vi fick nöja oss med att titta på när dom monterade ner festivalstånden. De hade en fantastisk teknik med hjälp av en liten truck.

Sen hände inte mycket mer den dagen.

Igårkväll tryckte jag in lite luft i resemadrassen, men inte tillräckligt. Jag får blåsa i ytterligare lite ikväll.

Det är kyligt denna morgon också, så frukost blir inomhus. Vi kolla på SVT:s morgonprogram för att få oss lite nyheter från Sverige. Dom har ett rätt så långt inslag från Italien, det är ju val här på söndag.

Vi har bestämt träff med Rosaria klockan tio idag för att få en visning av byns museum. Bengt frågade igår om det var öppet något under denna vecka (det har alltid varit stängt när vi varit här tidigare). Hon skrattade bara och berättade att hon såklart har en egen nyckel dit och kan visa oss runt.

Det blir en mycket intressant rundtur. Hon är så duktig på att berätta och vansinnigt kunnig på allt mellan himmel och jord. Dessutom är hon väldigt stolt över Grazzano.

Först blir vi visade ett utrymme intill museet som fungerar som fritids för barnen här i byn. Barnen i årskurs 1 – 8 blir bussade till skolan i Moncalvo (ca 3 km härifrån) på morgonen och bussade till fritids på eftermiddagen. Där får de äta, leka och dessutom får de hjälp att göra läxor. Förr i tiden drevs verksamheten av nunnor och det var upp till 40 barn där varje dag. Idag är det betydligt färre barn och personalen är fritidspedagoger.

Hela denna fastighet tillhörde familjen Badoglio. Familjen flyttade till Rom och sålde fastigheten till kommunen Grazzano. Kommunen skänkte sedan fastigheten tillbaka till familjen för att de skulle ha någonstans att bo när de kom hit. Pietro Badoglio bestämde att den största delen av fastigheten skulle användas av kommunen och använde själv bara en liten del (tre rum och kök). Fastigheten består idag av fritidslokalerna och museet.

Bengt sammanfattar Pietro Badoglios liv: Till största del var han chef för försvarsmaktens generalstab, fram till 1940. Han var även ansvarig för ockupationen av Libyen och Etiopien under 1930-talet. Han var ansvarig för att stridsgas användes för att slå ner motståndet i dessa länder. Han var motståndare till Italiens medverkan i andra världskriget och 1943 var han delaktig i kuppen där Mussolini avsattes. Därefter var han regeringschef i några år. 1946 avgår Pietro Badoglio och flyttar till Grazzano där han dör i sitt sovrum 1956.

Nu är det slut på Bengts historielektion och jag skriver igen :-).

Efter besöket skjutsar Rosaria oss runt i omgivningarna för att visa oss ’The big bench’. Bänken byggdes 2021 och Rosaria var den som fick utse platsen där den skulle stå. Hon har också skrivit texten som finns intill bänken. Projektet med dessa stora bänkar (som finns på flera platser i världen) startades av amerikanske designern Chris Bangle.

Efter den lilla turen med Rosaria är vi så fikasugna så vi åker till Moncalvo och tar en kaffe med tillbehör.

Lunch tar vi hemma. Det blir färsk tryffelpasta med ricotta- och pecorinosås.

Ännu en vacker kväll.