Kategori: 2022:09 Italien

Det har varit en lite jobbig natt med hård säng igen och jättekonstig kudde. Bengt hade också problem med kudden, det var som ett stort örngott med en massa lös fyllning som bara for omkring, ingen stadga alls. I övrigt är allt med hotellet jättebra.

Frukost serveras inte förrän klockan åtta. Vi gör oss klara, packar ihop och bär ut allt till bilen. Sen går vi in igen och knackar på på frukostrummet prick klockan åtta. Det är väldigt bra frukost, vi äter i lugn och ro. Idag är den sista hotellfrukosten på denna resa och Bengt måste ju fixa sin specialare, ’crossiant med nutrilett’, det är faktiskt den första under denna resa.

Idag är det inga problem att ta sig ut till autobahn. Det är värre att köpa biljett till färjan. Internet funkar inte på våra telefoner, vi får stanna och ta fram extratelefonen och då lyckas Bengt beställa biljetter.

Ett enda vägarbete passerar vi i Tyskland idag. Det är lite trafik och allt flyter på jättebra.

Det är soligt och rätt varmt när vi åker iväg med färjan och alldeles lugnt på havet. Vi äter smörrebröd och dricker kaffe på båten, det smakar väldigt bra, men kostar massor. 45 minuter senare är vi framme i Rödby i Danmark.

Det är ett litet kort vägarbete i Danmark också.

Resan genom Danmark går finfint och vi kör över Öresundsbron och passerar tullen utan att behöva visa pass. Nu är vi i Sverige igen.

Det stora vägarbetet vid Ljungby som påbörjades redan 2018, pågår fortfarande. Man bygger om en sträcka med 2-1 väg till riktig 4-filig motorväg. I november 2021 gick det danska bolaget Barslund, som var byggherrar för projektet, i konkurs. Bygget stod helt stilla till mars 2022 då Svevia fick ta över ansvaret. Hela sträckan skulle ha varit klar hösten/vintern 2022, men är på grund av stoppet försenat till hösten 2023.

Precis när solen går ner är vi hemma i Skänninge igen.

Det är ju skönt att vara hemma igen, på ett sätt. Det har varit en superbra resa med många fina upplevelser. Mycket god mat och dryck och många trevliga möten med nya och gamla människor. Tänk vilket privilegium det är att få resa iväg på detta sätt. Vi tillhör de lyckligt lottade om man tänker på hur världen ser ut idag.

Så sitter man då i TV-soffan igen med te och en ’genemacka’. Imorgon blir det sovmorgon, men sen måste jag nog ut och klippa gräsmattan, den har vuxit en hel del. Så skönt att ha goda grannar som tittat till vårt hus och fixat med blommor, post och annat.

Bengts kommentar: Jag är nöjd, har kunnat checka av det mesta. Vingårdar med provning, Marknader, ’Antipasto, Pasta, Secondi piatti, Dolci’, Pizza, Aperetivo och som bonus två nya Hard Rock Café t-shirts från Verona och Milano.

Vi har kört 70 mil idag.

Så kul att ni läst min lilla dagbok. Tack för kommentarer, det är alltid kul att höra ifrån er 🤗.

Vilken mjuk och skön säng och superfluffigt täcke, jag tror det är bästa på denna resan.

Vi är uppe med tuppen, det är faktiskt en tupp som gal hos grannen, jag hör den när jag öppnar fönstret.

Vi äter frukost redan före halv åtta. Det finns lite av varje, bland annat varma frallor och hemmagjord äggröra. Fullt tillräckligt för mej. Fantastisk enligt Bengt.

Fem över åtta sitter vi i bilen och knappar in adressen till kvällens boende i GPS:en. Jag är lite fundersam, undra om påfarten på autobahn norrut, är avstäng? Motsvarande avfart är ju avstängd (det märkte vi ju igår kväll). GPS:en tror inte det, men mycket riktigt påfarten är ’gesperrt’. Det finns tyvärr ingen skyltning om hur vi ska åka istället. Bengts telefon krånglar, det går inte att komma ut på internet. Vi snurrar in i ett bostadsområde där det till slut bara är återvändsgränder så vi får vända och börja om. Bengt startat vår extratelefon där vi har ett kontantkort och efter en stund kommer internet igång och vi kan navigera efter Google. Det tar oss 20 minuter extra att komma ut på autobahn.

Det är mer trafik än jag hade trott, lördag morgon borde ju vara lugna gatan i trafiken! Men det visar sig att många långtradare är igång och dessutom en massa racerförare som troligen har bråttom till jobbet. Det blir lite stressig körning på autobahn.

Det gäller att vara uppmärksam. Ibland gör långtradarna konstiga omkörningar och då blir det nästan stopp i trafiken bakom. Kommer det då ett ’spjut’ i 160 km/tim eller mer kan det sluta riktigt illa.

Under dagens resa kör jag förbi sex svenskregistrerade långtradare med namnet Karlsson och en italiensk flagga målat på släpet. De är ett stort svenskt transportföretag, nordens ledande vad gäller transporter mellan Sverige och Italien. De har huvudkontor i Växjö och filial i Verona. Det kan ju vara bra att veta om man behöver hjälp med tex flyttransport till Italien 😂.

Vi rastar och fikar och pratar med Nancy i telefon :-).

Vi borde tanka, reservlampan börjar lysa, men vi kan köra ytterligare 10 mil så det är ingen direkt panik (Karin). Det är få tankstationer på den här vägsträckan, det kommer vi faktiskt ihåg från i våras. Vi var i samma situation då och när vi till slut hittade en mack så kunde man inte betala med kort!

Nu hittar vi en mack och tankar fullt och betalar med kort, köper varsin banan och kör vidare. Nu är det Bengt som kör. Det har varit bra väder hela dagen, men nu kommer plötsligt en störtskur. Massor av vatten på vägen, en kort stund, sen är det över. Framrutan blir i alla fall ren och fin.

Bengt har hittat ytterligare ett bra hotell.

Klockan är fyra och jag är hungrig, vi har inte ätit något under dagen idag. Vi bor precis i utkanten av staden och vid första anblick ser den inte mycket ut för världen. Men vi promenerar vidare mot centrum och det visar sig vara en rätt stor stadskärna med många restauranger och butiker. Det bor ca 25000 människor här.

Vi slinker in på en pizzeria. Det sitter ett äldre par (i vår ålder :-)) vid ett av borden, annars är det tomt. Menyn är flera sidor lång, det finns allt möjligt. Då blir man ju ganska misstänksam, men jag tänker att på en pizzeria kan dom väl ändå göra bra pizza, så det är vad vi beställer.

Alltså, vilken besvikelse. Vad är det här? Det är faktiskt den sämsta mat jag fått på hela resan. Känns som en pizza man köpt på någon mack och tinat i micron, hahahaha.

Men detta är kanske en sån pizza man gillar i Tyskland, för efter en stund kommer det rätt många flera gäster som beställer pizza. Jag spanar på kocken, jag vill vet vad han gör, jag tror att han tinar upp färdiga pizzor. Men Bengt tycker att jag är orättvis. Vi ser att han tar fram färdiga pizzabottnar från kylen, sen lägger han på olika saker och skjutsar in pizzorna i ugnen (en riktig ugn, ingen micro). Jag hade ett halvt rätt.

När vi ber att få betala kommer nästa överraskning, dom tar bara kontanter. Det kostar totalt 25 euro (två pizzor, en öl och ett glas rött vin), men vi lyckas bara skrapa ihop knappt 20 euro, så Bengt får ta en tur till bankomaten på torget. Jag sitter kvar som säkerhet, hahahaha, vilken middag det blev!!!

Vi promenerar tillbaka till hotellet. Några foton från staden.

Idag har vi kört 70 mil, det tog oss 7,5 timmar. Det har verkligen flutit på jättebra trots måånga vägarbeten.

Det finns en kortare väg, längre västerut, men utefter den är det ännu fler vägarbeten så den tar längre tid att köra.

Ett litet PS

Bengt hittar några recensioner från restaurangen, de flesta är mycket positiva till maten, särskilt pizzan.

Idag är det packaihopdag igen. Vi har inte hunnit sprida ut oss så mycket denna gång, så packningen går snabbt. På mjölkaffären intill oss hittade vi ett vin häromdagen som det var ’offerta 50%’ på. Vi köpte en flaska för att provsmaka och det var verkligen prisvärt. Medan jag diskar, plockar ihop och sopsorterar går Bengt till affären och köper ett par flaskor av vinet, som kostar 3,95 euro.

Igårkväll funderade vi hit och dit vart vi skulle ta vägen härnäst. Vi bestämde oss för att tuffa hemåt. Det känns lite vemodigt, men någon gång måste vi ju avbryta Italienvistelsen, det får bli idag.

Bengt får börja köra idag. Efter en dryg timme stannar vi och sträcker på benen och köper oss en kaffe. Sen tar jag över ratten. Efter några mil kommer en varning att det lite längre fram är kö i 6 km. Vi kör en liten stund och en ny varning dyker upp, nu anges att kön är 8 km lång. En stund senare börjar kön och den slutar INTE efter 8 km, den pågår i 1,2 mil. Det sinkar oss en dryg timme. Det är inget att göra åt det, bara sitta där och krypköra tillsammans med alla andra trafikanter. Det är verkligen inte vanligt med såna här lååånga vägarbeten i Italien. Tur ändå att vi stannade och tog en bensträckare och en kaffe så vi slipper sitta och vara sugna på det.

Efter ca 30 mil närmar vi oss gränsen mot Österrike. Det får bli ett stopp på det gamla vanliga stället så att Bengt får köpa den goda ölkorven med sig hem. Det har han gjort två gånger tidigare. Vi fikar igen och köper vägskattemärket som man måste ha för att resa igenom Österrike. Det har varit runt 22 grader varmt, men här är vi på hög höjd så temperaturen har sjunkit till 19 grader men solen skiner.

Vi kör in i Österrike utan att märka av någon gränskontroll. Det är vackert här.

Vid den tyska gränsen står vakter med kpist och kollar in i alla bilar, de flesta får passera utan att bli stannade, men bilen framför oss, en täckt skåpbil, får köra åt sidan för att bli kontrollerad. Usch, jag får alltid dåliga vibbar när jag ser vapen ’på riktigt’. Kanske är det för att man har turen att se dem så sällan.

I fjärran tornar molnen upp sig, temperaturen sjunker till ca 15 grader, men solen fortsätter skina hela dagen.

Jag fortsätter köra tills det återstår dryga 10 mil. Vi stannar för att tanka, dieseln kostar 2,31 euro här i Tyskland (ca 25,50 sek). När vi nu åker norrut ökar bränslepriset igen, undra vad det kostar i Sverige idag. Vi delar på ett ’Bratwurstmål – texas-style’. Det smakar faktiskt väldigt gott.

Bengt får ta över och köra den sista sträckan, vi håller på att inte hitta ut från macken, det är massvis med långtradare som parkerat för natten. Dom står i långa rader och på vissa ställen lite hullerombuller så de spärrar den ordinarie utfarten.

Jag försöker fota den fina solnedgången, men det går ju inget vidare bl a på grund av en väldigt skitig framruta i bilen.

Strax efter klockan sju är det mörkt. Det är jobbigt att köra på autobahn i mörker, som tur är blir det bara några mil.

När vi har 4 km kvar till kvällens boende ska vi ta av från autobahn, men den avfarten av avstängd!!! Vi har tur, det finns en avfart en halvmil längre norrut. GPS:en ruttar om, vi tar nästa avfart och svänger ut på autobahn igen, nu på väg söderut. Vi hittar hotellet direkt och det finns parkering precis utanför dörren. Såå skönt att vara framme, det blev en lång dag. I 10 timmar har vi varit på resande fot.

Hotellet, Wilder mann, ligger strax norr om Nürnberg. Det är jättefint, rätt så nybyggd med fräscha rum.

Dagens etapp blev 69 mil. Det stora vägarbetet i Italien är konstigt nog inte utmärkt på Googles karta.

Det är ju lite kortare väg att åka genom Schweiz, men det går inte så bra när man har många flaskor vin i bagaget :-). Eftersom Schweiz inte är med i EU gäller andra regler för införsel av alkoholhaltiga drycker. Det krångliga sättet är att betala tull och skatt för alla flaskor när man åker in i landet och så får man tillbaka pengarna när man åker ut, förutsatt att alla flaskor är oöppnade. Sen kan man ju alltid chansa förstås. Det är säkert inte någon stor risk att man blir kontrollerad.

Idag ska vi ta tåget in till Milano.

Vi promenerar till stationen, det tar ca 20 minuter. Köper biljetter, stämplat dem, hinner ta en kaffe innan vi hoppar på tåget till Milano.

Det tar ungefär en timme mellan Bergamo och Milano. Tåget är fullt. Det är ingen kontroll av biljetterna. Vi förvånas av hur många flerfamiljshus som ligger väldigt nära spåret. Även en del rätt så nybyggda hus. Vilket buller de som bor där måste utstå.

Vi kommer in till centralstationen i Milano och köper biljett till Metron som tar oss till Domen.

Första gången vi var i Milano var vi inne i Domen och vi gick även en tur på taken. Jag minns att det var häftigt, men också att det regnade rätt rejält så vi var lite rädda för att halka på taket.

Vi har siktat in oss på att äta lunch på mozzarellabaren Obica som ligger i närheten av Domen. Vi hittar ingången på en bakgata, där finns en hiss och en anvisning att åka upp till sjunde våningen. Där uppe finns en galleria med olika matställen och försäljning av mat och vin och andra godsaker (dyrt och lyxigt). Klockan är ungefär halv ett och det finns väldigt många lediga bord på terrassen. Under tiden vi äter blir det proppfullt.

Bengt beställer Polpo (bläckfisk) som han längtat efter. Jag tar tre smårätter, buffelmozzarella, tomater med pesto och parmaskinka. Allt är jättegott. Bengt portion är inte så stor, så han får en del från min :-).

Vi sitter länge och njuter av maten och miljön. Sen promenerar vi mot en speciell butik för att Bengt ska kunna shoppa igen.

Vi har tänkt att ta en aperetivo vid kanalen i den mysiga stadsdelen Navigli, så vi går i sakta mak däråt. Vi är alldeles för tidiga så vi måste dra ut på tiden. Jag kollar några klädaffärer på vägen, men hittar inget som jag gillar. Vi sätter oss ner och vilar på en servering som har gott kaffe.

Vi går vidare, det är rätt så långt mellan centrum och Navigli, lika bra att ta ytterligare en vilopaus.

Det är så kul att studera folk som passerar oss. Här en kvinna som bär en trave böcker på huvudet, så häftigt. Det borde man öva på, fin hållning och båda händerna fria.

Så är vi då framme vid kanalen som är kantad av serveringar.

Klockan är ungefär sex, det är inte så mycket folk som äter aperetivo, det är lite för tidigt. Folk brukar komma vid 19- 20-tiden säger servitören. Men vi slår oss ner på ett mysigt ställe som har buffé. Man betalar för en drink och så får man äta så mycket man vill från buffén.

När vi är mätta och nöjda promenerar vi till Metron och åker till centralstationen. Under resan som tog ungefär en kvart har det hunnit att mörkna, oj så snabbt det gick. Vi får vänta en dryg halvtimme på tåget som går 20.10.

Vi är lite trötta när vi stiger av tåget i Bergamo, klockan är drygt nio och Bengt har riktigt ont i benet. När vi kommer hem har vi gått 14,5 km enligt Bengt klocka, så det är inte konstigt att han har värk, han har kämpat bra idag.

Denna morgon tar vi det väldigt lugnt, jag är rätt så risig i magen. När vi ger oss av från lägenheten vid 11-tiden känns det bättre igen.

Idag ska vi ta en tur upp till den gamla stadsdelen här i Bergamo. Många har pratat om att den är så mysig och fin.

Från lägenheten är det ungefär 20 minuters promenad upp till en bergbana som tar oss den sista branta etappen upp på berget.

Det är låång kö till bergbanan men det finns två vagnar som kör i skytteltrafik och resan tar bara några minuter, så det går snabbt att ta sig upp. 6 euro kostar det för två personer, tur och retur.

Det finns personal på plats som räknar oss när vi kliver ombord, det ryms 40 personer i vagnen. Vi står som packade sillar, några få har munskydd (det är inte längre något krav på det).

Det blir lunch på en uteservering på ett av torgen, Piazza Vecchia. Vi beställer en polenta med gorgonzola och en spenat slungad i grädde och parmesan och delar på detta. Det blir precis lagom, bröd ingår också. Polenta verkar vara en specialitet här i Bergamo, vi ser att de serveras på flera ställen.

Det är ett jädrans liv på torget, flera skolklasser verkar träffas här, det är massor av barn i alla åldrar.

När vi ätit ser vi oss omkring på det otroligt vackra torget.

Fontänen Contarini, som skänktes till staden 1780, ligger mitt på torget.

Vi går in i en byggnad där det finns ett museum och det 52 meter höga tornet Torre Civica. En av oss gillar ju att klättra i torn😀😨. Vi pratar med kvinnan i infodisken som berättar att just idag är museet stängt, men tornet är öppet. Dessvärre är hissen trasig, men det går bra att gå i trappan, det är 228 steg upp till toppen. Det gör vi.

Trappan är ’inbyggd’ så även jag tar mej upp, men benen är inte speciellt stadiga när jag når sista trappsteget. Precis när jag kommer upp slår klockan ett slag, jag håller på att få dåndimpen för jag fattar ju inte riktigt vad det är. Det bara skräller i hörapparaterna. Det är fler än jag som blir skiträdd.

Sen tar man ju hundra bilder på utsikten, några kommer här.

Det var nästan läskigare att gå ner än upp. Det blev många pauser på vägen.

Vi fortsätter vandra omkring i gamla stan. I en liten gränd står det massor av folk och kollar in i ett skyltfönster. När vi kommer fram förstår vi varför, herreguud va gott det ser ut.

På ett litet torg kan man köpa glass och kaffe i samma servering. Det är inte så vanligt. Glass sälja oftast i glassbarer där man inte kan få kaffe.

Vi fortsätter vår vandring och snart har vi gått runt hela stadsdelen och kommer tillbaka till bergbanan.

Vi tar bergbanan ner igen. Nu är det knappt någon kö alls.

Nu har vi pinnat på väldigt mycket idag, det syns på Bengts gångstil. Efter en kort promenad genom den nya stadsdelen sätter vi oss ner och vilar en stund. Jag upptäcker en man som står och vaktar vid ett övergångsställe på gatan intill där vi sitter. Han har gul väst med någon text på ryggen och en ’spade’ som han sträcker ut och stoppar bilar respektive fotgängare. Jag funderar varför, det är inte speciellt mycket trafik och glest med fotgängare. Men efter en stund, klockan är halv fem, stormar barn tillsammans med vuxna ut från någon skola/fritids i närheten och det blir kaosartat på gatan och vid övergångsstället. Nu behövs verkligen denna man, han gör ett bra jobb. Han verkar känna alla också, ler och pratar och vinkar till bilisterna. Det pågår under ca 15 minuter, sen är allt lugnt igen och mannen tar av sig västen, tar på sig en hjälm och susar iväg på sin vespa.

Vi handlar lite pasta som vi ska värma till kvällsmat och sen går vi hem. Enligt Bengts klocka har vi gått 9 km idag!!

Då är det dags att packa ihop och åka vidare igen. Vi har bestämt oss att flytta några mil västerut, till Bergamo.

Vi är resklara halv tio och missar då att säga hejdå personligen till hyresvärdinnan. Vi skickar ett textmeddelande istället. Sen får vi svar där hon tackar oss och hoppas att vi kommer tillbaka och så lägger hon till ’thanks for the beautiful presents here’. Oj, vi vet verkligen inte vad hon menar med det. Vi har inte lämnat några presenter. Vi blir lite nervösa att vi glömt något kvar i lägenheten men kan inte komma på vad det skulle vara. Hon kanske bara skrivit fel 😂.

Det är bara ett par timmars bilresa till Bergamo. Vi får inte checka in förrän klockan tre så vi bestämmer oss för att stanna i Brescia för att äta lunch, den staden ligger ungefär halvvägs till Bergamo. Idag tar vi den stora motorvägen och betalar vägavgift. Till Brescia kostar det 4,50 euro.

Vi kör mot centrum och som vanligt får vi snurra en hel del innan vi hittar parkering. Vi hamnar en bit utanför centrum.

Vi har varit i Brescia tidigare, det är en trevlig stad med många fina byggnader, torg och arkader. Vi flanerar runt en stund innan vi hittar ett torg med flera serveringar. En av serveringarna har dagens lunchmeny så där slår vi oss ner och beställer pizzamenyn. Till att börja med är vi nästan ensamma, men efter en halvtimme är serveringen full. Det verkar vara ett populärt lunchställe. Pizzan är jättegod, bianco med svamp och zucciniblomma.

I lunchmenyn ingår pizza, liten kaka och kaffe.

Några bilder från den fina staden.

Torre Della Pallata, började byggas på 1200-talet. Tornet är 31 meter högt. Här har det bland annat funnits ett fängelse. Klocktornet byggdes på 1400-talet och fontänen på 1500-talet.

Efter ett par timmar lämnar vi Brescia för denna gång. I ca två veckor har min telefon krånglat, jag har nästan aldrig något internet när jag inte är inloggad på wifi. Idag är det Bengt som har problem, när vi ska lämna Brescia har han inget internet och då går det ju inte att avsluta parkeringen i Easypark. Teknikens under, det är superbra med appar när dom funkar, annars är det skrutt.

Trafiken flyter på jättebra och vi är framme i Bergamo redan halv tre. Vi hittar direkt till lägenheten och det finns EN ledig parkeringsplats på gatan, precis utanför huset. Vilken tur, det är verkligen inte vanligt. Klockan tre dyker hyresvärdinnan upp, en ung tjej som pratar bra engelska. Hon hjälper oss in med väskorna. Lägenheten ligger på tredje våningen och det finns hiss, visserligen en pytteliten, men väskorna ryms där och vi går trapporna upp.

Lägenheten är trevlig. Allt vi behöver finns här, sovplats, matplats, köksutrustning och badrum med dusch. Man känner igen IKEA-prylar lite här och där.

Vi får instruktioner om låset och sopsortering och var vi kan parkera bilen. Det finns en reserverad parkeringsplats på ett inhägnat område som vi får hyra för 10 euro per dag. Dyrt, men det är det värt!

Dags att slappa ett tag innan vi ger oss ut på stan för att ta något lite lätt att äta. Vi går i den nya stadsdelen och hittar ett mysigt ställe där dom har aperetivo (drink med tilltugg). Nu finns det helt plötsligt två varianter, aperetivo och aperecini. Vi känner inte till aperecini och frågar servitrisen vad det är för skillnad. Suck, med sur min förklarar hon att aperecini är fler tillbehör, då beställer vi varsin sån.

En annan servitör kommer in med två brickor med småplock, suck vad han är less på att jobba. Sur som ättika. Jag studerar de som jobbar och alla är unga killar och tjejjer och alla är så himla sura. Synd om dem. Vi är i allafall väldigt nöjda med både drinken och tillbehören.

Vid bordet intill vårt sätter sig ett par och beställer något att dricka. Dom får varsitt högt glas med en mörkbrun dryck. Vi blir nyfikna och Bengt frågar vad dom dricker. Det är en varm chokladdryck som är speciell för Italien. Inte alls jämförbar med svensk chokladdryck. Paret är från Tyskland och har precis påbörjat en resa till många olika destinationer. Ikväll är första stoppet här i Bergamo, imorgon flyger dom vidare till Egypten. Därefter lite oklart, Jordanien och Thailand är inplanerade men kanske blir det fler ställen också.

Vi pratar om lite av varje och så frågar dom vad vi tycker som att Sverige fått en ny regering. Det visste dom och att det är högersidan som vunnit visste dom också.

Vi sitter kvar en stund och sen går vi till en mataffär och handlar lite till frukost.

Idag har vi kört 19 mil.

Ännu en fin morgon i Italien. Solen skiner, det ska bli varmt idag, härligt. Det är marknad här i Negrar på måndagar. Vi sticker dit redan vid 10-tiden och hittar en parkering precis intill marknaden.

Vi har en beställning (från Sverige) på att inhandla kallingar. Det är snabbt avklarat. Sex par för 10 euro och det är jättebra kvalitet.

Ja, vi traskar runt bland stånden, det är faktiskt fortfarande roligt med marknad trots att vi besökt så många. Det är kul att studera folklivet. Människor träffas här, stannar och pratar, tar en fika. Dessutom handlar man ju! Mat, kläder, husgeråd mm. Det går inte alls att jämföra med marknader hemma i Sverige. Jag tänker tex på Skänninge marken som vi besökte i sommar, en helt annan sak (inte alls lika roligt).

Såklart har vi ett favoritfik här i Negrar. Vi köper fyra små mumsbitar till kaffet idag. 6,50 euro för kaffe och kakor, jättebilligt och jättegott.

Vi tar en titt i kyrkan San Martino.

Utanför kyrkan står San Giovanni Calabria. Jag tror det är han som föddes i Verona 1873, dog i Verona 1954 och blev helgonförklarad så sent som 1999. Han månade om de fattiga.

Bengt hittar tjejjen som sålde så bra T-shirts till honom när vi var här i maj. Bra att fylla på lagret, han måste ju ha lite andra tröjor än de från Hard Rock!

Sen styr vi kosan till vingården Recchia som ligger strax utanför Negrar. Dom har så goda röda viner, vi har handlat här tidigare. Det blir ingen provsmakning, vi vet vilka sorter vi vill ha. Nu har vi vin så det räcker många, många månader framöver.

En fin gammal bandare. Sådana (liknande) hade min pappa flera stycken när jag var barn.

Vi åker hem och Bengt steker fisk och grönsaker. Gott!

Häromdagen när jag var inne och kollade FB råkade jag få ögonen på ett inlägg i en sygrupperna där jag är med. En person frågar om någon vet om det finns någon tygaffär i Verona. Hon fick svar att det finns en stor affär i utkanten av stan. Oj, det är bara 15 minuters bilresa från Negrar. Vilket sammanträffande, dit måste jag ju åka!!

Intill tygaffären ligger en stor Expertbutik. Det passar bra, då har Bengt något att kolla på medan jag botaniserar bland tusentals (känns det som) tyger.

Behöver jag skriva att Bengt blev klar mycket fortare än jag?? Det finns en gubbhörna i tygaffären där slår han sig ner och väntade på mej.

Butiken är ännu större än det som syns på bilderna, två plan fyllda med tyg och sybehör samt en del garn. Bra pris är det också.

Idag tänker vi åka till Soave för att äta lunch. Vi knappar in resmålet på GPS:en och väljer ’snabbaste vägen’ och ’undvik betalvägar’ eftersom vi tänker slippa åka på den stora motorvägen idag.

Detta blir en pärs, nog värsta vägen vi någonsin åkt. Vägen blir smalare och smalare. Till slut kan man inte mötas. Som tur är får vi inga möten utom en del cyklister och det är lite snävt att ens möta dem. Det går bra ända till Bengt uttalar de förbjudna orden ’tur att vi inte får några möten’! Det tar bara en minut och i en hårnålskurva kommer en italienare i bil i hög fart rakt mot oss. Vi har precis passerat en varning om att vägkanterna är svaga. Bengt blir tvungen att backa och precis i kurvan är det ju lite bredare så där kan den andra bilen smita förbi. Sen får vi ytterligare ett möte och det blir vi som får backa även denna gång. Det går ju bra, men fy tusan vilken resa.

Den allra smalaste sträckan fotade jag inte, jag hade fullt sjå att hålla i mej och att bromsa.

När vi kört en dryg halvtimme kommer vi ut på en större väg, då har vi kört ca 1 mil!!!! Vi hade bestämt att inte ta någon 11-fika idag utan åka direkt till Soave för lunch. Men vi behöver stanna bilen för att andas ut och då är det ju lika bra att fika också. Vi har hamnat i en liten stad som heter Grezzana och där är gudstjänsten precis slut och mycket folk sitter på uteserveringarna och fikar med kaffe eller Aperol Spritz. Vi behöver kaffe.

Sen blir det full fart mot Soave, nu på mycket bredare vägar. Det märks att det är söndag, det är fullt med folk och såklart fullt på alla parkeringar i närheten av ringmuren som går runt den gamla stadsdelen i Soave. Vi får åka en bit utanför och hittar en parkering i ett villakvarter.

När vi var här för några år sedan köpte vi ett så gott vitt vin från en gård som heter Pieropan, dom har en butik inne i Soave. Vi hittar butiken som är stängd på söndagar, otur!

Men vinet finns i en vinshop där vi köper en flaska.

Det finns väldigt många trevliga restauranger och serveringar här. Men det är fler än vi som tycker det, vi går runt och frågar om ett bord för två på alla ställen, men det finns ingen plats om man inte bokat i förväg. Det slutar med att vi faktiskt får vända tillbaka hem igen för att få något i magen. Det finns en bra restaurang precis där vi bor, den tänker vi ta.

Nu ställer vi in GPS:en på vår hemadress i Negrar och tar bort önskemålet om att inte välja avgiftsvägar. Vi är så hungriga så vi vill ta den snabbaste vägen hem. När vi kört en halvtimme så ser vi plötsligt att vi närmar oss staden Grezzana! Herreguud, därifrån finns ju bara en väg och det är den smala vägen över berget.

Vi vänder och börjar om och nu hittar vi själva (utan GPS) ut på motorvägen mot Verona och vidare hemåt. Puh.

Det är fullpackat med folk på restaurangen där vi bor, men det finns alltid plats för två till, så vi får ett bord. Servitören visar oss en platta där man ska göra sin beställning av mat. Dryck beställer man av honom. Det funkar bra, Bengt vill äta pasta vongole och jag potatisgnocci med pesto, soltorkade tomater och bacon. Oj vad gott detta smakar.

Jag promenerar hem och Bengt åker till affären för att köpa något litet till kvällen. Men på söndagar stänger den stora matmarknaden redan klockan tre. Vi får skrapa ihop lite rester till kvällen.

En kaffe och en bok i solen på balkongen.

Här i lägenheten är det mycket bättre säng än i Grazzano, men fortfarande inte tillräckligt mjukt för att passa mej helt. Bengt tycker den är toppen!

Det är en vacker morgon, solen skiner och det ångar från vinfältet utanför lägenheten. Så skönt att regnet från igår har dragit vidare.

Så här ser utsikten ut från vår låånga, smala balkong.

Vi äter frukost och sen tar vi bilen till Verona. Där har vi varit några gånger tidigare och alltid tyckt att det är en trevlig stad. Idag är det lördag och väldigt mycket folk. Vi snurrar runt för att hitta parkering i närheten av centrum, men det är omöjligt. Vi får köra längre och längre ut. Så dyker det plötsligt upp en ledig plats, men man får bara parkera här i två timmar. Hmmmm, man kan parkera med Easypark! Vi chansar på att man kan förlänga parkeringen efter två timmar utan att behöva gå tillbaka till bilen. Egentligen är det ju inte tillåtet, men vi bestämmer oss för att det är värt att prova.

Vi har hamnat drygt ca 1,3 km utanför Verona centrum och behöver en kaffe på vägen.

Det var onödigt att ta på sig jackan idag, det blir snabbt varmt så den åker av. Oj, så mycket folk det är. Många uteserveringar är redan fullsatta. Det verkar vara populärt för Italienare att turista här i Verona.

Plötsligt blir det fart på Bengt, jag fattar inget! Han har spanat in Hard Rock Café, lite längre fram på gatan. Han visste inte ens om att den butiken öppnat här i stan. Den är så ny som från december 2021. Vilken lycka, såklart måste det inhandlas en T-shirt med Verona i trycket.

Vi drar oss bort mot den gamla stadsdelen och passerar arenan där vi såg Verdis Aida för några år sedan, tillsammans med Åke och Elisabeth. Ikväll är det en för oss okänd popartist som ska uppträda här. Amfieteatern är den tredje största i världen, formen är oval och mäter 152 x 123 meter.

Dags för lunch, vi har längtat efter en charkbricka, det är ett måste för oss när vi är i Italien. Det är svårt att få bord, nu vill man helst sitta utomhus i det fina vädret. Efter lite väntan blir det två bra platser lediga och vi slår oss ner och beställer en stor chark- och ostbricka att dela på. ’Ni får lite focaccia också’ säger servitören och det blir vi ju glada för, snällt.

När vi betalat tycker Bengt att det blev lite dyrare än vi räknat med och när vi kollar kvittot framgår det att vi fått betala för focaccian. Hahaha, så är det, i en sån här storstad får man sällan något gratis.

Sen strosar vi runt i staden och tittar på alla vackra byggnader. Här några foton från promenaden. Fina byggnader och mysiga restauranger.

Vi får fylla på vätska ytterligare en gång för att orka tillbaka till bilen.

Floden som rinner utanför Verona heter Adige. Den börjar i Sydtyrolen och rinner ut söder om Venedig. Det verkar inte vara någon brist på vatten i den här floden heller.

Vi har sparat namnet på gatan där vi parkerade och det är ju tur, annars hade vi aldrig hittat tillbaka. Lite nervöst känns det, har vi fått böter eller inte. Vi har fyllt på parkeringsavgift tre gånger under dagen via Easypark-appen. Det är ju egentligen inte tillåtet, man får stå två timmar sedan ska bilen flyttas. Vi håller tummarna och kan pusta ut, inga böter!!!

Så trasslar vi oss hemåt igen. Vi kör förbi vårt hus och en bit upp på kullen för att fota den vackra utsikten.

Hemma igen. Det blir en kaffe på balkongen på kvällskvisten. Vi har gått ca 8 km idag. Inte dåligt med tanke på att Bengt har krångel med sin höft.

Sista dagen i september och sista morgonen i Grazzano. Vi äter frukost, packar ihop och fixar lite i huset, slutstädning ingår, men man vill ju ändå att det ska se fint ut när man lämnar.

Oj, vad det åskat och blixtrat inatt, nu regnar det och är 14 grader. Vi reser mot Negrar där vi ska ska stanna några dagar, vi har hyrt en lägenhet i utkanten av staden. Det regnar hela dagen. Det är jättemycket trafik, massor av långtradare, på motorvägarna, så jobbigt att köra. Flera vägarbeten också, det är inte så vanligt i Italien. Hastigheten är sänkt till 60 km/tim vid arbetsplatserna, men det är ju ingen som kör så långsamt. Över 90 kör de flesta och det är bara att hänga med annars har man den bakomvarande bilen klättrandes på bagageluckan! Det känns inte alls bra, jag gillar inte att köra så olagligt 😱.

Vi stannar på en vägkrog och tar en kaffe och en macka. Här är det så modernt, man får inte beställa vid disken utan måste knappa in sin order på en pekskärm. Som tur är kan man välja engelska som språk. Det går ju galant, men sen får man ta sitt kvitto och lämna vid disken så de plockar ihop det man beställt och fixar kaffet, det är inte som på hamburgerkedjorna i Sverige att ordern skickas med automatik till personalen.

Det är lite strul under resan, ingen av oss har nåt internet i telefonerna så vi kan inte höra av oss till hyresvärden och avtala tid för ankomst och när jag ska betala vägavgift i automaten funkar inte kreditkortet, vi måste leta fram ett annat kort och det hinner bli lite kö bakom oss. Ingen tutar på oss i allafall.

När vi kör in i Valpolicella bestämmer vi oss för att åka till en vingård där vi varit tidigare och köpa några flaskor vin. I detta distrikt odlar man andra druvor än i Piemonte. Här är det mycket Corvina och man tillverkar bl a Ripasso och Amarone. Ägaren på vingården känner igen oss, det är nog femte gången vi är här. Eftersom vi känner till deras viner väldigt väl smakar vi inget utan köper några flaskor och hoppas på att de är lika goda som tidigare år.

Efter besöket handlar vi lite kvällsmat och frukost i en stormarknad intill lägenheten vi hyrt.

Det är lite krångligt att hitta huset där lägenheten ska finnas, men efter ett par rundor ser vi det. Hyresvärden har fått det sms vi skickade iväg så hon väntar på oss i lägenheten. Oj, så fin den är och välutrustad. Det finns allt, till och med diskmaskin och tvättmaskin. Kylskåpet är fyllt med vatten, juice, mjölk, smör, marmelad och yoghurt. Det finns lite godis och kakor. Det är väldigt fräscht och välstädat, hyresvärden är mycket trevlig, och hon verkar gilla att piffa😂.

Det enda som stör mej är doftpinnarna i köket. De får flytta ut på balkongen🤮.

Det blev en sträcka på 28 mil idag.