Det är bra sängar på detta hotell, har sovit bra. Vi äter en tidig frukost. Mycket att välja på!
Vi lämnar hotellet redan klockan halv nio och kör söderut. Idag är det hur många vägarbeten som helst. Det längsta är 3 mil!! Men det är aldrig helt stillastående, det känns ju bra att rulla hela tiden om än väldigt långsamt vissa sträckor.
Igår googlade vi på resvägen och såg att rutten går strax utanför Heidelberg. Det passar ju bra att stanna till där och äta lunch. I Silvias hemstad :-).
Vi knappar in Altstadt (gamla staden) på GPS:en och kör in i Heidelberg. Vi upptäcker snart att i denna stad har man massor av parkeringar, men nästan alla ligger under jord och det betyder ju att det är en begränsad höjd på fordonet för att köra in i parkeringshuset, inte alls bra när man har takbox! Vi snurrar runt, runt i över en halvtimme och tänker nästan ge upp när vi plötsligt hittar flera lediga parkeringsplatser utefter en gata. Man blir lite misstänksamt…. får man verkligen stanna här, men vi parkerar och betalar, maxtiden, två timmar.
Bengt får kämpa på, det är en bit att gå ner till den gamla stadsdelen. Vi hittar en mysig gågata med massor av serveringar. Men alla bjuder på kaffe, fikabröd och glass! Inga matställen. När vi promenerat nästan hela gatan fram hittar vi ett ställe som har några lättare maträtter, vi är så trötta och hungriga så vi står oss ner här. Jag beställer en caesarsallad. Om man vill ha kyckling till salladen kostar det extra!! Vadå.. ingår inte kyckling (eller ev räkor) i en caesarsallad`?? Bengt beställer en pastarätt med fyra olika ostar.
Det verkar finnas massor att se i Heidelberg, men med Bengts värk och bara två timmars parkering hinner vi inte så mycket (vi fick vänta länge på maten). Vi får väl åka tillbaka hit någon annan gång. Vi bestämmer oss för att fortsätta hela gågatan fram till kyrkan. Då dyker det upp ett apotek. Meeen, dom kan väl inte ha kryckor på ett apotek undrar Bengt. Jag tycker vi ska gå in och fråga, dom kanske vet var man kan köpa dem i alla fall! Jag går in och frågar, och det är ju inga problem, tjejjen i kassan kan engelska och såklart säljer dom kryckor här på apoteket. Hon försvinner in bakom kulisserna och kommer tillbaka med två kryckor. Herreguuud så smidigt!! 22 euro för två kryckor, det kan man väl inte klara på!
Nu är det bara 45 minuter kvar tills parkeringen går ut så vi får pinna på för att hinna tillbaka till bilen. Det är inte helt lätt att gå med kryckor och det är så himla varmt, 30 grader!
Vi hittar tillbaka till bilen precis när parkeringstiden går ut. Innan vi lämnar Heidelberg passar vi på att tanka, dieseln här kostar ca 1,22 euro. Det är billigare att tanka inne i de små städerna än utefter motorvägen.
Det återstår bara ca 20 mil till hotellet där vi ska bo i natt, men det blir jobbiga mil. Bengt börjar köra, det är vägarbeten och häftig trafik på den trefiliga autobahn. Ibland flyter det på i 130 km/tim för att plötsligt stanna upp och nästan stå stilla i alla tre körfält. Det är verkligen en ryckig körning. Vi stannar på en rastplats och sträcker på benen och byter chaufför.
Klockan blir halv sju innan vi är framme i Neuenburg am Rein där vi ska bo inatt. Det är enkelt att hitta hotellet och det finns parkering på innergården.
Det är fortfarande 30 grader varmt! Vi går ner till torget i byn och tar varsin öl och varsin Abendbrot mit käse. Det är jättegott, härligt bröd med flera olika sorters ost. Det finns till och med en sorts öl som Bengt gillar.
Det blir lite missförstånd med servitrisen, som inte kan ett ord engelska, hos surnar till och ber att få hämta en kollega. Men allt löser sig och hon tinar upp efter att vi på knackig tyska berömt maten :-).
Det är fullt med folk på torget och fullsatt på alla serveringar. Vi ser ett litet stånd där det ser ut som dom säljer vin. Vi måste kolla detta innan vi går hem till hotellet. Det är lokala viner, fler olika sorter, både vita och röda och mousserande. Vi tar varsitt glas vitt iskallt vin. Det smakar så bra med denna iskalla dryck i värmen. Sen är det dax att gå hem och sova.
Idag körde vi 64 mil.
Ingalill – ja du förstår vilken känsla när man upptäcker att kryckorna är kvar hemma!!! Men så himla bra att det fanns att köpa. Nu gäller det att öva sig att gå med dem och hoppas på att det hjälper!